I fortsättningen blir det DHL, banne mig

Just nu har mina känslor för Posten eller Postnord eller vad farao de heter nu för tiden, förstärkts ännu mer. Och de är inte positiva. Jag jobbade där i nästan 24 år och inte så mycket som en blombukett fick jag när jag slutade. Men nu är det som kund jag reagerar.
 
Handlade en matta på Ellos den 10:e, med Hempaket. Det är inte automatiskt en lantbrevbärartjänst, men man ska få paketet i ordinarie brevbärartur "efter kontakt med Posten". Avtal finns mellan Ellos och Posten om detta. Mattan är stor så det nappade jag på.
 
I dag fick jag en avi i lådan med följande handskrivna kommentar:
 

Vadå hämta?
 
Så jag försökte ringa Postcenter. Vägen gick genom Kundtjänst... ett nummer för hela landet... väntetid... mååånga minuter innan jag fick prata med en dam som inte hade koll ens på vilka öppettider Postcenter i Sunne hade. Men vilken tur hon hade, jag kunde ju upplysa henne för det hade jag fått på min avi. Efter många om och men fick jag numret till Sunne, men där svarade ingen så det blev en omväg via en telefonist som säkert satt i Hemse på Gotland eller något.
 
Till slut kom jag fram. Först verkade det som om jag skulle kunna få mitt paket i morgon med lantbrevbäraren, men sen kom man på att bilarna är för små nu för tiden, så det går inte att få hemkörning längre. Inte om man bor på landet i alla fall. Hur stora bilarna är inne i stan/Sunne det talade dom inte om.
 
Så nu är jag lite besviken på Posten. Ännu mera än jag var innan.

Dret ärrä

Vaknade av ett stönande. Det var visst jag. Sen satt jag på toaletten halva natten, så midsommarmyset på Hjällstadsätern är i fara.
 
Och så regnar det och är iskallt och som grädde på moset kallade Gino mig Annelie förut. ANNELIE? Vart kom det ifrån? Det skulle jag bra gärna vilja veta. Han också, sa han. 
 
Jag kryper nog tillbaka in på toa. Hoppas att det är bättre i morgon för åker till sätern och sitter på utedasset hela kvällen, det gör jag inte.
 
 
GLAD MIDSOMMAR!
 
 

You say..?

Samtal från de brittiska öarna:
 
- Du skulle vara med, det är enormt vilken natur, vilken fin stad, underbart hotell. Du borde varit här! Och i dag har vi varit på ett jättefint whiskydestilleri...
 
Suck
 
Rub it in säger jag bara.
 
Bildresultat för skottland natur

Glädjeämnen när man är sjuk

När man ligger i influensa är det gôtt att:
 
A. Få kaffe, yoghurt och alvedon í sängen. Dvs på sängen.
 
 
B. Dela eländet med en varm katt.
 

 

Tjockfoten

Nu är det drygt två veckor sen jag tappade en lastpall över fotleden samtidigt som jag trampade på pallen med den andra. Måste ha sett graciöst ut.
 
Så här såg den ut då:
 

Och så här ser den ut nu:
 

Skrapsåret är borta, men den är tjock, öm och missfärgad. Jag var ju såklart aldrig till vårdcentralen i Sunne eftersom jag bestämt mig för att aldrig mer sätta min fot (!) där. Men nu börjar jag fundera på vad jag ska göra, för det gör ganska ont hela tiden nu, och är stelt och konstigt.
 
Klantmaja.

Lastpallar kan man ha till mycket

Man kan använda dem i inredningen, till fina soffbord:
 
 
Man kan stapla marksten på dem:
 
 
 
Och man kan tappa dem på vristen när man ska flytta på dem, SAMTIDIGT som man tappar balansen och tar ett steg framåt; och därmed TRAMPAR på lastpallshelvetet så man lägger ytterligare X antal kilon (typ en bebiselefant) på den sargade leden:
 
 
Aoaoaoaoaoaoaoaoaoaoaoaoaoao!
 
Trodde först att jag brutit av den, men den hängde kvar. Tur det.

Missing Bella

Bella är borta.
Vår gulliga lilla kissemiss som adopterade oss i november, nu är hon spårlöst försvunnen. Det värsta är att inte veta vad som hänt, om hon blivit påkörd, om räven tagit henne eller om hon är instängd nånstans. Det skulle vara bättre att veta om hon är död eller inte.
 
I måndags kväll var hon med oss hela kvällen och troligtvis har hon varit ute på natten, och sen är hon bara borta. När jag är hemma går jag bara och hoppas på att hon helt plötsligt ska ligga under det lilla bordet i köket och rulla runt, eller tigga skinka vid kylskåpet. Jag vill ta upp den lilla pluttiga kroppen och hon ska spinna med värsta stora motorn och trycka sin lilla panna mot min. Men inte kommer Bella skuttande över gräsmattan någon gång jag öppnar dörren och visslar.
 
Det är så himla tomt efter den lilla kroppen.
 
 
Finaste Bella.
 

Dä börjer or´n säj

Ja, det börjar ordna sig. Långsamt.
 
Jag har varit halvvägs nere till botten och vänt, men nu pekar det ganska mycket uppåt igen. Sista månaden/-erna har jag haft värk i kroppen, gått med ständig huvudvärk och haft riktigt svårt att sova. Många tankar har snurrat under sömnlösa nätter.
 
Både fysiskt och psykiskt tog energin slut, och jag har varit så intill döden trött. Det har varit tungt.
 
Men det syns ett ljus i tunneln, och det är inte ett tåg som kommer från andra hållet. Tre dagar kvar, sen ska jag vara ledig i fyra hela dagar, och så kommer G hem.
 
Och några underbara arbetskamrater har gett mig massor av kraft och peppning. Tack.
 
Nu kör vi.

Före min tid

I morse hade jag ställt klockan på sex, gick upp halv sju och jagade upp Gino för att han skulle äta frukost med mig. Han skulle ta flyget till Kiruna strax efter tio, och jag skulle vara på Tingsrätten från 08.40.
 
Jag tog god tid på mig in till Karlstad, parkerade, köpte lite halstabletter och gick upp i nämndemannarummet. Konstigt nog fanns det inga papper till mig om vilket mål jag skulle sitta på, så jag frågade en kvinna om hon sett det nånstans. Det hade hon inte men jag fick en skymt av hennes. Hm, stod det inte 19:e februari på det?
 
Jahapp, då får jag ta en sväng till Karlstad i morgon igen då. På mitt schema stod det visst 20:e februari.
 
Troligtvis har den här vinterns fjärde urinvägsinfektion trängt upp i hjärnan.

38,8 på morgonen

I tisdag eftermiddag på jobbet gick jag omkring med en filt över axlarna och kände mig lite småruggig. Vid sjutiden kom jag hem och då hade skelettet sakta börjat frysa till is, så jag förstod vartåt det barkade. Japp, influensa. Och jag vet ganska precis vart den kom från. Norrland. Den kom från en plats norr om polcirkeln, det gjorde den.  
 
Gino hade precis fått åka hem tidigare, med nattåg från Kiruna för att han varit så dålig. Han blev så sjuk och hade så hög feber att läkaren i Kiruna övervägde att skicka honom till Luleå... 32 mil enkel. Men efter ordination av två slåsinaklokahuvudenihop-läkare fick han en rejäl kortisonshot plus pencillin och piggnade till som genom ett Guds under. Han tog dock med sig en aldrig så liten bacillusk hem.  Och när han kom hem så pussades vi.
 
På natten omväxlande frös jag så jag hackade tänder och badade i svett. Var det svininfluensan så var det åtminstone glädjande nog tamgrisvarianten, för jag höll mig i absolut stillhet fram till lördag morgon. Låg bara och grymtade lite i min ensamhet, feber, hosta och värk i precis hela kroppen. Det enda som gick att svälja ner var Pro-viva svart vinbärsdryck, så det ska bli intressant att se när jag vill köpa den igen. Troligtvis aldrig.
 
Därför har jag inget intressant att berätta. Ingenting har hänt i den verkliga världen. I mina feberyror däremot, där hände det grejer. 
 
 
 
Men det kan vi ta en annan dag.

När man blir omkörd av PÅVEN

Påven Benedictus XVI har gjort Twitter-debut.

På onsdagen skrev han sin första tweet:"Kära vänner, jag är glad att få kontakt med er genom Twitter", står det i meddelandet.

Vad fasen är inte han jättegammal? Twitterkonto?

Ähum. Jag har inte ens Facebook. 


I pepparkakor är det ingefära som är nyttigt och i ost är det väl kalcium

I kväll kände jag mig lite låg. Gino är i Kiruna/Narvik nånstans och hur otroligt det än kan låta, så saknar jag honom väldigt mycket ibland.
 
Det enda som kunde muntra upp mig var Nyåkers pepparkakshjärtan med smör och hushållsost. Jag åt tills jag mådde illa, sen tog jag tre till.
 
Det var ett väldigt bra program på 3:an samtidigt som hette "Aldrig mera fet"; om en tjej som vägt 147,7 kilo och lyckades gå ner till 79,8 på ett år.
 
Kul för henne, tugg tugg. 

Man börjar fundera på om det finns en tidsinställning

Det är fem och ett halvt år sen vi byggde om köket.
 
För två veckor sen pajade induktionshällen. Den stendog och vi fick åka till IKEA och köpa en ny.
 
I går bakade jag bullar och efter andra plåten tappade ugnen temperatur sakta men säkert. Resultatet blev att bullarna blev torra, fick något lite färg på översidan, men förblev bleka på undersidan. Skit.
 
Jag kunde inte lista ut vart felet ligger så det blir väl till att ta sig en tur till IKEA igen.
 
Sa jag att garantin gällde i fem år? 

Nu blir det mord, förlåt mård

Man tror inte det är sant.
 
Fick precis veta att mården som sprang förbi häromdagen absolut inte var någon turist utan en högst stationär blodtörstig mårdf-n. DESSUTOM har den sin egen lilla restaurang strax norr om oss, där den tydligen matas och lever livets glada dagar. Mata en mård? En MÅRD?
 
Å maj gadd.
 
Om något händer mina små pippor så kommer jag att hålla någon personligt ansvarig. OCH göra ett vildsvinshägn i tomtgränsen.  
 
 
 
Moahahahaha. Med dåligt stängsel också.

Tvi vale

Tvi för den lede vilken trälig helg.

Jag har varit däckad mest hela lördagen och nästan hela dagen i dag med den vidrigaste huvudvärk. Nu tänker ni kanske att  "hon får skylla sig själv" för det var FAKTISKT så att jag drack några små glas rött på fredagskvällen. Inte särskilt stora alls. Leif & Lisbeth var här och förgyllde vår kväll, och det var tur det, för fotbollsmatchen var ingen munter tillställning. Men dom spelade bättre än mot Ukraina, det gjorde dom. Hur som helst så var jag inte det minsta på pickalurven när jag kojade.

Nej, mina bekymmer kommer från nacken och över axlarna. Det är väl fettkuddarna, precis som hos Emma Green-Tregaro hon den där höjdhopperskan, men mina sitter en bit högre upp (över hela kroppen faktiskt) och inte är de så vältrimmade heller. Jag gick loss på stenplattorna utanför i fredags, och sopade skiten ur dom utan att tänka det minsta på konsekvenserna. Därav denna eländiga förbannade huvudvärk som gör mig spyfärdig.

Men nu har jag fått tips om en bra massörska, vilken ska få ett samtal från mig endera dagen.

Så, jag har kvidit mig genom denna helg, vad har ni gjort?

By The Way

Ja just det, sa jag att jag är jätteförkyld förresten?

Förvånad någon? 

Jag ska bada i whisky ikväll.  Och gurgla mig.

Tio alvedon och tjugo marsipan på det.

Ha alltid en tång i handväskan, flickor

I dag är det halv storm ute. Regnet träffar en från sidan och när jag ska ut och vinka till tågen så täcker paraplyet bara övre delen av kroppen så jag är jätteblöt i knävecken. Inte så trevligt.

I dag ska vi köra en massa saker från mors lägenhet och det känns inte som någon större hit i det här vädret. Så det pratar vi inte om. Vad ska vi då prata om?

Vi skulle kunna prata om hur man inte ska göra när man tvättar bilen.

Man ska enligt instruktionerna skruva av antenner och lyfta av dragkulshatten. Så står det uttryckligen när man kommer in i tvätthallen.

En tjej som jag känner, hrm, körde in bilen i hallen, tittar bak på bilen och hittar ingen dragkrok "check", kliver upp för att skruva loss antennen på taket "check". Men, antennen sitter som fastgjuten och någon tång finns inte nedlagd i hennes handväska just den här dagen.

Uuum, vad göra? Utanför har nästa bil parkerat och föraren trummar med fingrarna på ratten. Det är åtminstone vad hon tror att han gör.

- Äsch då, det är säkert bara nånting dom skriver för att dom måste, de där borstarna är ju så mjuka så...

In med kortet och tvätten startar. Första gången går det bra, och tillbaka, finfint. Hah, det var ju inga problem alls.
Men sista gången borsten går över bilen så SPJJJJOOOOONG! Jahapp. En fin liten flisig glasfiberborste sitter som en plym mitt i taket och ser ut som allt annat än en takantenn. Jäklar.

Något säger henne att hon inte kan åka hem med bilen så. Därför rattar hon blixtsnabbt ner till Bilshopen som naturligtvis inte har antenner på lager. Panik. Tillbaka till Helmia och får killen bakom disken att plocka igenom hela lagret innan han kommer ut med en som passar, tjoho! 

- Tur! Jag skulle inte kunna åka hem och fäjsa gubben om bilen ser ut såhär. Han skulle påminna mig om det for ever.

- Haha. Du kanske ska lägga den här (håller upp resterna av den gamla) i handskfacket?

- Gör dig av med den illa kvickt. Bränn den eller vad som helst. Tryck ner den längst ner i soppåse och åk direkt till soptippen, det här får han aldrig veta.  

Och jag har lovat att inte röja hennes identitet. Fniss. 

Kriminellt

I sexton dagar har jag brutit mot lagen.

Och som de flesta andra förbrytare spelade jag oskyldig och drog lite på det: "Nää, det vet jag ingenting om..." när Gino ringde mig på jobbet i förrgår och frågade om jag sett att det kommit något brev om kontrollbesiktning. Skatten hade nämligen kommit och med det en uppgift om att fordonet var obesiktigat.  

Eller rättare sagt behövde jag inte precis spela oskyldig eftersom jag faktiskt inte sett något brev om den saken. Dessutom står bilen på Gino, och kuvert med hans namn på som verkar innehålla någon form av faktura ställer jag oöppnade så snällt på sniskan mot en blomkruka på köksbordet.

Man blir ju lite kall när man inser att man måste köra bilen hem på kvällen. Det vore ju typiskt om man skulle råka ut för en poliskontroll liksom, när man klarat sig undan i dryga två veckor. Men jag skulle inte sluta förrän 23.25 så risken var minimal för att inte säga obefintlig att en polispatrull skulle befinna sig på närmare avstånd än i Karlstad möjligtvis. Lugnt. Och jag fick en tid för besiktning den 17/11 (idag) så det kändes ändå ganska OK.

När jag åkte hemåt var det snorhalt inne på Sunnes gator så jag tog det väldigt piano. Gatorna var helt tomma. Vid utfarten från Ekebyvägen till E45:an kom en bil söderifrån och jag kunde ha hunnit ut, men jag väntade eftersom det var så halkigt. Under tiden dök det upp en bil även från norr, så jag stod så laglydigt(!) kvar och väntade in båda. Bilen som kom norrifrån som jag skulle åka ut efter visade sig vara en polisbil

Ja men tjenare. Under alla år har jag aldrig ALDRIG någonsin sett en polispatrull vid den tiden undantaget då kanske under Fryksdalsdansen. Jaha. Såinihelsicketypiskt. Han åkte jättesakta så jag fick ligga hundra meter bakom och försöka se oberörd ut, även om det gick så långsamt att jag tyckte jag vinglade från sida till sida. 

Vid infarten till Bråsstorp blinkade han in till vänster och jag kunde smyga förbi så diskret jag kunde och fortsätta min sakta lunk hemåt, kollande oroligt i backspegeln var tionde meter efter sirener och blåljus. 

Men det gick bra, och nu ska lillpärlan besiktas i dag och jag lovar att hålla koll på det i fortsättningen. 

När mammor dör

När mammor dör,
då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag,
då förlorar man en glänta.

När mammor dör,
växer det sly överallt.

 Göran Tunström


Min mamma dog. Vår älskade mamma, mormor, gammelmormor, svärmor, syster, vän - hon dog.

Dryga tre jobbiga jobbiga veckor slutade en tisdagnatt. Min syster och jag satt på varsin sida om sjuksängen och höll mammas händer. Vi talade om att hon kunde släppa taget, att hon gett oss redskapen för att vi skulle klara oss, att vi alltid skulle finnas där för varandra; och att vi älskade henne så oändligt mycket. 

Exakt klockan 01.00 tog hon sitt sista andetag. 

Och jag är så ledsen. 


Mamsen

Mammor får inte bli sjuka.

Inte ens om de är 88 år och bor på servicehuset. Mammor ska alltid finnas där och ta hand om sina barn, vara pigga och glada, baka bullar, fråga ut sina barnbarn om allt som händer och vattna blommor. De ska inte bara över en natt bli sängliggande och bara kräkas dag ut och dag in, inte orka äta eller prata, inte bara vilja sova.

Det är orättvist.

I tisdags morse bestämde vi oss för att vi måste ta henne till sjukhus även om hon inte ville. Min syster var ledig:

- Jag tar hand om det. Så kommer du när du kommer från Karlstad.

Jag skulle vara med jobbet i Karlstad hela dagen och det kändes väl sådär när jag satte mig i bilen, inte var det väl precis vad jag kände att jag borde. När jag kommit ungefär halvvägs svängde jag in på en parkeringsficka, gjorde ett lappkast och åkte hem igen. Jag ringde personalfördelaren och tog en semesterdag.

Dagen som följde handlade om vårdcentralen i Sunne med provtagning, remiss till sjukhuset i Torsby, mera provtagning, magröntgen och till sist framemot kvällen inläggning med dropp. Då var mamma helt slut, hon hade hela tiden detta illamående som tog all ork.

Onsdag morgon, likadant, trots dropp och diverse mixturer. Det bestämdes att en gastroskopi skulle göras under dagen.

Stackars mamma. Men hon klarade det och man kunde se att hon hade magkatarr, ett jättestort bråck, några små sår och irritation i matstrupen. Inaga tumörer som man kunde se, men i dag torsdag ska man göra en kontraströntgen och utforska mera. Hoppas hoppas att det är något man kan medicinera bort.

Vi behöver ju vår mamma/mormor.

Och vi har krutgummor i släkten. Mammas ena syster ligger också hon på sjukhus just nu. Hon hade ramlat hemma i duschen och legat i tio timmar när hennes dotter kom på kvällen. Badrumsdörren var stängd och vattnet i duschen stod på för fullt, så det var som att titta in i en ångbastu när hon öppnade dörren. Där låg hennes mamma och kikade upp med ett konstaterande:

- Hej på er. Ja här ligger jag.

Tidigare inlägg
RSS 2.0