Nya krafter i morgon

- Mela liis, någon?

- Nej tack, jag är ganska nöjd.

En varm dusch nu, så fortsätter vi köra till brasan i morgon bitti. 

Vi måste klara det.

 


Mesômmer hemmave´?

Verkar inte som om vi behöver bekymra oss om vecka 25 är typ jämn eller ojämn. Jag har jobbarhelg.

Ska smyga in en ansökan om kompledigt i fall det finns någon stackare som vill jobba i stället.

Skulle inte trot.

Han har drömt om mej

Natten som gick hade han drömt om mej.

Blev lite smickrad tills han berättar vad drömmen handlade om.

- Vi var med i Lyxfällan eller något liknande, du hade handlat en jäkla massa kläder i smyg. Bl a en jacka för 7000 kronor.

Hade varit roligare om det varit något lite mer romantiskt, liksom.

Onsdagsfavorit i repris - dvs ris

I dag kommer Gino hem efter sin jobba-borta-vecka. En diger jobba-hemma-vecka väntar.

I kväll kommer Kjell den andre och ska fälla fem aspar.

Är jag trött på ris eller är jag trött på ris?


Frustrerad? Blocket-annons, tips från syrran

Symaskin Tråckla / spolkapsel / huvudvärk


Säljes av Ida. Insänd 18 april 18:07. Ta bort, ändra, förnya din annons.
   
 
Klicka för att se nästa bild
 
   
 
 
   
 
 
Pris: 150:- Typ: Symaskin & Textil Umeå: Visa var

Säljer min symaskin Tråckla från Ikea för att jag är så inåt helvete less på att den jävlas och sen fungerar en
liten stund och sen jävlas igen. Kanske är det något enkelt fel på den som en händig människa kan fixa,
men det har jag svårt att tänka mig. Ikea har dragit tillbaka den ur sortimentet, så mest troligt är den konstruerad
för att inte fungera.

Just nu är det fel på spaken som håller uppe pressarfoten - den inte kan ställas upp (jättebängligt att få tyget
på plats när man måste hålla upp spaken med ena handen). Vad värre är, är att det tjorvar hela tiden. Lyckades
nyss fålla en gardin, men nästa blir det bara tjorv med, så nu har jag en sydd och en nålad gardin. Båda är håliga
och har symaskinsoljefläckar. Vet ej vad tjorvningen beror på och jag bryr mig inte längre. Observera att dessa
två problem gällde 18/4, man kan aldrig så noga veta vad den här maskinen bjuder på imorgon.

Om du inte tycker att symaskinen låter som en bra affär, kanske det är mer lockande med tillbehören. Det följer
med en spolkapsel, knappt använd, som jag har köpt från en ordentlig symaskinsåterförsäljare för att den som
följde med  - surprise surprise - gick sönder. Jag vill minnas att den nya kostade 300 kronor, men har tyvärr inte
kvar kvittot. Man kan egentligen se det som att du får köpa en finfin spolkapsel till det förmånliga priset 200 kr
och sedan får 50 kr för att ta hand om symaskinen. Förutom spolkapseln finns nålar i olika storlekar, ett par små
bra-å-ha-skruvmejslar, lite symaskinsolja, en sprättare, tre spolar, en borste och en annan pressarfot. Observera
att det inte går att köpa bara tillbehören, ni MÅSTE i så fall ta symaskinen också. Det följer även med en manual
med ett felsökningsavsnitt som är rätt festligt att läsa om man är på rätt humör och inte blir arg för att det ändå
inte funkar eller för att det problem man har inte står med. Manualen är på flera språk, så kanske kan du lära dig
några nya fraser på exv tyska!

Köparen hämtar skrotet i Umeå.

Fattar ni?

Vi försöker få ihop almanackan. BarnbarnsCharlie fyller ett år och det blir kalas söndagen den 23 maj, pingstdagen.

Gino jobbar. - Du kanske kan vara ledig över pingst? säjer jag.

Gino (i telefon): Det vet jag inte - är jag inte hemma då? Nej just det, ojämna veckor åker jag ju... hmmm... (han bläddrar i almanackan) - jämna veckor. Eller vad säjer jag, jag menar att jämna veckor åker jag på torsdagar. Så menar jag.

- Jag älskar dej.

- Haha, du älskar mej bara för att du får nåt att blogga om, eller?

- Såklart inte. Du har väldigt mycket annat som jag uppskattar också. =)

- Sen har vi midsommar om vi ska åka till sätern. Vad är det för vecka?

- 25, säjer jag.

- Bra, det är ju en jämn vecka. Då kommer jag hem på onsdag.

- ????? 25 är ojämn. Men det är sant, du kommer hem på onsdag. Ojämna veckor. Gullefjun.

Här inser han precis vad han sagt:

- Det var det jag sa. (Nu tänker han snabbt): - Jag tänkte att 25 går två gånger i 50. Som är jämnt.


Bad traffic-day mm

I dag har jag varit en dålig bilförare. En sån som jag själv hytter i näven åt och kallar namn som inte är Britta och Ulla precis. Nu säjer kanske någon förvånat och slår sej för knäna:

- Dålig bilförare? Vaddå idag..? Hohohoho.

Vik hädan säjer jag bara.  

Först var det poliskontroll, fast åt fel håll. Då anar man genast att det kommer att bli en poliskontroll även åt andra hållet, d v s i min färdriktning. Så det var jag beredd på. Tråkigt nog är jag utrustad med guldfiskminne.

Något längre fram kommer vi till ett parti med vajerräcken och hastigheten är 100. Två stora långa långtradare ligger i en position där jag känner att jag hellre vill vara så jag trampar foten i golvet. Ökar dom..?! Jag är nog uppe i 110-115 innan jag precis sveper förbi innan vägen går ihop igen. Nöjd. Just då. Leendet stelnade dock snabbt.

Polisen står 200 meter längre fram med radarn ute. Som tur var hann jag nog dämpa farten till lagliga hundra för jag fick passera och inga blåljus och sirener kom efter mej.

Lite skärrad blir man ju, så två påfarter senare har jag bestämt mej för att bli en laglydig bilist och blinkar in i den mer långsamtgående filen. Mitt framför nosen på en ny volvo. Jag kan bara skylla på antingen den döda vinkeln eller att han måste ha kommit väldigt fort bakifrån. Jag såg honom helt enkelt inte i vare sej speglar eller genom rutan.

Han tutade ilsket och förföljde mej en stund, isch; man skulle kanske ha en "FÖRLÅT"-skylt att sticka ut? Om det skulle hända igen menar jag. I vissa lägen är det inte så kul att ha en riktigt uppseendeväckande knallgul bil, man kan inte gömma sej så bra bland andra bilar.

I övrigt gick väl resan sådär. Vi åkte till Karlstad för att Johan skulle opereras i munnen, nu har han jättejätteont och har bara kunnat få i sej lite nyponsoppa och glass på hela eftermiddagen. Överläppen skulle glädja vilken hollywoodfru som helst, den står liksom rakt ut.

I kväll har jag bakat bullar. 50 stycken till bygdeföreningen och 50 till familjen. Johan har fått nöja sej med att bara lukta.

Hedersuppdrag

På avstämningen inför valborg stod det klart att vi inte har någon vårtalare i år.

Anki och Ingrid röstade för att Gino skulle upphäva sin stämma och säja några väl valda ord. Jag ringde upp Gino direkt och berättade om vilket förtroende han fått.

- Hahahahahahaha..!

Han tror att det är bara på skoj. Men jag har börjat fila på talet.

Mohahahaha.
          
                                                        

Trött å sleten

Jobbar förmiddag och eftermiddag i dag, och i vanliga fall brukar jag minst hinna med både hundpromenad, laga mat och ta en liten powernap mitt på dagen. Om jag stressar på ordentligt.

Idag blev det lite snött om tid mellan passen så jag hann bara med maten, ändå hade jag förberett med att steka köttbullar och skala potatis i går. Som tur var.

Izak, taxen stod och gnällde och gnällde. Först när jag stod vid spisen, sen för att vi inte gick upp och la oss i sängen en kvart... eeh... nåja, halvtimme. Han vet så himla väl när vi ska "sova sängen", då skuttar han uppför trappan i fem kliv; fast han är så gammal och skruttig.

Gjorde både honom och mej besvikna när jag åkte till jobbet i stället. Och, klockan 19.00 väntar avstämningsmöte med bygdeföreningen inför valborg. Psst, hoppas det blir ett riktigt kort möte. Jag är så förbankat trött.

I morgon semester. Johan och jag ska till Karlstad, till käkkirurgen. Han ska börja bygga upp nytt ben till sin framtand. Stackar´n.


Picknick på stranden

Något av det bästa barnbarnsValle vet är att fika på stranden. Inte gör det nåt att det inte är sommar än, man kan ju kasta smörgåsar, leka kurragömma och leta pinnar.

I går var jag ner till jobbet en stund, sen gick vi till stranden och hade det mysigt fast det blåste lite friska vårvindar. Alla Valle´s tre morbröder var också med och lekte.

Charlie som inte fyllt ett år än fick sitta i pappas knä och fika, men nästa år är han också med och springer.

Är det inte något av det goaste man kan se, en liten röd näsa i ett glatt och soligt ansikte. Mmmm.

Och om inte kameran strejkat så kunde ni fått se bilder här. Ska försöka klämma ut dom.

Gott självförtroende

Johan och jag sitter och käkar. Småpratar lite om att han ska ut i kväll, till Selma. Hotel Selma Lagerlöf för er icke ortsbor. Och så diskuterar vi diverse världskatastrofer.

- Jag hörde på nyheterna att prinsessan Madeleine & Jonas har brutit förlovningen, sa jag.

- Mhmm. Han tittar upp från tallriken. So what?

- Så nu finns ju chansen igen att få sej en prinsessa, kunde han Daniel från Ockelbo så kan väl du.

- Om hon kommer till Selma i kväll så.

Kalla handen

Vi skulle bara snabbt upp till vårdcentralen och lämna ett papper. Läkaren hade uttryckligen sagt till att det skulle lämnas i receptionen.

I receptionen står en kvinna och är stenhård: - Här kan du inte lämna det! Icke.

- Nähej, men läkaren sa att det skulle lämnas in här.

- Helt omöjligt. Här kan man inte lämna sånt. Du får nog gå med det tlll lab.

På lab: - Här kan du inte lämna det. Det ska nog till receptionen?

Morrr. Fräs. Grrr igen.

Labdamen tog till slut hand om det. Undrar om det någonsin kommer dit det ska.

Nu börjar de vakna till liv



Är det något vi har gott om så är det paddor. Nu börjar vägarna fyllas igen av vandrande och partnersökande paddor i olika storlekar. Somliga möter sitt öde på den grå asfalten. 

Den här paddkvinnan med efterhängset uppvaktande paddman på ryggen, klev helt ogenerat förbi mej förra året när jag satt ute på gräsmattan.

Man kan se att han är rädd att ramla av.


Eftermiddagsnöje en onsdag mitt i veckan

Hemma på vår gård ligger tre (eller var det fyra?) björkar plus en jättestor asp.

Vet ni hur mycket grenar och ris det för med sig?

Allt det ska vi dra ihop och köra ner med fyrhjulingen till valborgsmässobrasan på stranden i eftermiddag. Ingen kan komma och säja att vi inte bidrar till bygdeföreningen... 

Sen ska vi lägga alla stammarna i en hög för klyvning och kapning.

Och det SNÖAR ute som bara den.




Se upp i skogen

I kväll kommer Kjell. Nej, inte den Kjell utan en gammal klasskompis som har skogsfirma. (Heter det så)?

Han ska hjälpa oss att fälla några björkar så vi inte får dom i garagetaket.

Det kan behövas för senast när Gino skulle fälla två mindre tallar som stod ganska tätt, så hoppade de liksom bara av stubbarna och ställde sej på marken bredvid  - båda två. Helt otroligt.

Så kan vi inte ha det med tio meter höga björkar. 



Tillagt kl 20.34: minst 20 meter höga var dom. Jag och mått...


Vårkänslor på TågX i Kil

Ska hämta Gino vid Järnvägsstationen i Kil.

Är lite tidig så jag tänker slinka in till killarna (och eventuellt tjejerna) på TågX. Dörren står öppen och jag hör några som pratar och garvar därinne.

- Oj har du stått därute länge, eller? är det första som möter mej.

Jag nekar. - Nej, jag kom precis. Vaddå?

- Jo, hehe vi pratade om tjejer här, och eeh... bröst... gamla minnen. Hehe.


Saker jag önskat att jag vetat när jag var 25

En gång i tiden trodde jag mer eller mindre att meningen med livet var ett jobb som man kunde identifiera sej med. Då var man någon. Jag var ung och dum då, och tiden gick.

Det var på den tiden då vi i Sverige hade ett existerade och fungerande Postverk. Där man var oumbärlig(?) - i över tjugo år. Samtidigt blev familjen lidande. Fyra barn växte upp med en mamma som alltid stressade runt och aldrig kom ikapp. Som lade grunden till sömnlösa nätter och migränanfall. Som ramlade ner i Helvetesgapet och nästan inte kom upp igen. Som den dagen Posten stängde alla sina kontor inte fick så mycket som ett vykort med ett TACK FÖR DINA INSATSER. Ingen hade ens sett att jag fanns och lagt min själ där. Jag hade varit osynlig. Oumbärlig men osynlig.

Idag. En mamma som ångrar så bittert att hon inte fattade då att meningen med livet är att vara närvarande för sina barn. Det är de som är viktiga. På jobbet ersätts du bara av en ny medarbetare eller får se ditt jobb rationaliseras bort.

Försök se till att ditt liv får fler positiva än negativa upplevelser, ta vara på de små stunderna. Stanna upp, se och bli sedd. Brinn för det du gör, men brinn på rätt ställe. Var viktig för de du älskar och lär dej förstå att livet är det som pågår hela tiden. Livet är NU - inte sen.

Leo Buscaglia skriver i "Buss 9 till paradiset: en resa i kärlekens spår": ”Det mänskliga förståendet är ett underverk. När det väl har accepterat en ny tanke eller införlivat nya fakta så sträcker det sig ständigt vidare och går inte tillbaka till sina forna begränsningar. Den mänskliga tanken äger inga gränser. Ingen kan ens ana dess möjligheter. Ändå ägnar sig så många livet igenom åt att staka ut gränser och ställa upp regler. Små barn svävar ännu i lycklig okunnighet om sina begränsningar och sträcker sig instinktivt och fyllda av glädje efter nya kunskaper, och det borde vi alla göra. ”

Det finns även de som stakar ut gränser för andra, hindrar människor från att växa och sträcka sej efter nya kunskaper. Att vara avundsjuk på andra är ingen idé. Men att bli sedd, uppskattad, tagen på allvar och ges möjlighet att utvecklas borde vara en mänsklig rättighet.

I dag har jag sett att kyrkogården är full av oumbärliga människor. Men livet går visst vidare ändå.

Och jorden den snurrar.

Navelluddets hemliga liv

Strip

Robert

Målet är ingenting vägen är allt

Du känner väl indianen
han som satte sej ner
för att vänta på sin - själ!

Målet är ingenting vägen är allt

Om du sitter där på tåget
med biljetten 1 mm från näsan
missar du ju hela resan
alla dina medresenärer
och när du kommer fram sen
OM du nu gör det
kanske det visar sig att
du skulle bytt - i Bramaputtra
och då! - jag menar det att:

Målet är ingenting vägen är allt
- emellan Himmel och Jord

Målet ... Är ... Vägen!

**************************************************

I lördags var vi på Robert Broberg i Karlstad. Det var verkligen jättebra, bra låtval, hög stämning, fantastiska musiker.

Mycket att tänka på.

http://www.youtube.com/watch?v=vxzXoWvm46M


Revanschens dag..?

Redan på fredagen var han lite lagom uppspelt och förväntansfull. Gick och nynnade hela dagen.

- Ha ha, i morgon är det revanschens dag!

Om ni kommer ihåg så slog ju jag kärleken ganska stort (hrrm) i förra omgången av köksbordsfrågetävlingen med Helgmagasinet. Den här lördagen skulle han minsann banka skiten ur mej rejält.

Tävlandet går till så att vi har varsitt nummer av NWT:s Helgmagasin, från två olika lördagar med vid frukostbordet. Tio frågor med fem olika poängnivåer. Vi turas om att läsa ledtrådar och komma med glada tillrop typ: - "Hah, den här tar du aaaldrig", eller för att vara extra djävulsk om det är en helt omöjlig fråga: - "Här kommer du att få fem poäng, fy farao vilka lätta frågor du får. Stööön".

Ge inte upp, Gino, någon gång blir det säkert revanschens dag.

Resultatet i lördags? 23-15. Till mej då.



Ny kontorsstol

Kära Trafikverket,

Nu när vi blivit del av ett nytt verk, undrar jag om jag kunde få lite ny kontorsutrustning till mitt gamla TågX.

Jag har framför allt tänkt mej en ny kontorsstol då den gamla är av hopfällbar modell. Vinklar man högerbenet lite lätt bakåt så fälls hela stolen ihop vilket låser fast detsamma och skapar panik och ömhet.

Dessutom är den i övrigt alltför passiv.

Hade tänkt mej något i den här stilen:

http://www.youtube.com/watch?v=E9_amg-Aos4

Tack på förhand.



Om man kunde tänka som det passar en själv så

Programmet "En plats på landet" som visar hus runt om på engelska landsbygden är kul just för att man får se hur det ser ut inne i de pittoreska små (och ibland stora) husen. Men vad vi aldrig upphör att förvånas över är priserna. De ligger oftast på mellan 250 000 - 470 000 pund, och räknar man med att en pund just nu är ungefär 11 kronor så hamnar priserna från 2,8 miljoner och uppåt. Vad har folk för löner i England?

Det vore trevligare att tänka sej att det är svenska kronor det handlar om, då skulle vi nog flytta dit. Böljande landskap och så himla gulliga stenhus i små söta byar med pubar och små affärer. Vi har inte en enda pub i Öjervik där vi bor.

Tänkte i svenska kronor gjorde en gammal farbror som varit i Canada och hälsat på släktingar, hans första utlandsresa. När han kom hem var han alldeles lyrisk och uppe i varv för han ville importera en amerikanare. Med sej hade han mängder av broschyrer som han la upp över hela köksbordet.

- Titta här va billigt! 33 000! För en splitter ny bil! Har ni sett på maken! Trettitretusen!

- Jamen Sture, försökte vi, det är ju dollar, det blir ju minst tvåhundra tusen.

- Ja för dom ja.

                                                    
   Så himla billigt.

Kjell the man

Kjell hade fått av sej mössan i dag och hade faktiskt en ren jacka.

Det verkar nästan förutbestämt att jag ska hamna bakom honom i affären. Han köpte värmlandskôrv, till extrapris.

- Nu ser man att det går utför.

- Du ser allt så pigg ut så, replikerade jag.

- Näää du, det går mot natt, det är säkert. Slutet nalkas. Som tur är så bor jag nästan vid likboa så det behövs ingen bårbil. Då sparar jag 1200 kronor. För det tar di för transporten.

- Dom 1200 har du väl ingen nytta av då, sa jag, det är väl lika bra att kosta på bil i alla fall.

Då plirade han ännu mer än vanligt och drog på munnen:

- Dä har du banne mej rätt i.

Åhhh...

Allvarligt.

Hade jag pengar skulle jag lätt köpa en koja.

http://www.expressen.se/levabo/1.1950869/han-bygger-sagoslott-upp-i-trad


Skulle passa fint i den lilla björkdungen, Gino.

Glömsk

Sitter här i godan ro och väntar på att sista tåget för dagen ska passera. Då ringer Johan: - Pontus undrade om vi kunde komma lite tidigare till utvecklingssamtalet, kanske redan tio över sex?

WTF! Hade totalt glömt att vi skulle till skolan i kväll. Har ju redan bytt och krånglat två gånger p g a mina arbetstider.

- Nej, säjer jag, det fixar jag inte, men säj att vi kanske kan vara där halv sju..?

Det verkar funka. Så nu kommer den lilla gula Hyundaien att gå i 180 mellan Bäckebron - Sunne med en snabb avstickare i Öjervik. Måste hämta Johan och kissa. Vattnet som fanns här förut i dag en stund har sinat igen.

See ya!

Söndagsåkare

I morse sken solen från en klarblå himmel. Jag har haft dåligt samvete hela vintern för min gamla mamma som knappt inte har varit ute ur lägenheten sen jag vet inte när. När karolinerna gick över isen eller nåt sånt. Om man undantar påsk.

Så jag ringde henne klockan halv nio: - Kan du vara färdig till klockan tio så hämtar jag dej?

Hon var med på noterna men grymtade lite över att bara få en och en halv timme på sej, fast hon var nyduschad och allt.

Vi åkte mot norra Värmland, förbi Torsby, genom Vitsand, Kristinefors, Nyskoga och allt vad det heter. Vi passerade vägen upp till sätern, men frestades inte att åka upp eftersom den såg i det närmaste ofarbar ut om man inte innehar fyrhjulsdrift. Svängde av mot Värnäs och genom Ambjörby längst med Klarälven. Det var underbart vackert och min mamma är en hängiven bilåkare och har mycket att berätta.

Tillbaka i Torsby tog vi av mot Gräsmark och sen skulle vi hem till oss och äta lunch hade jag tänkt. På morgonen hade jag förberett köttfärssås och ostsås så det var klart att svänga ihop en lasagne när vi kom hem. Där placerade jag mamma i solen och gick in och satte på ugnen, blandade ihop lasagnen och petade in den i ugnen. Johan som sovit borta skulle hämtas så det gjorde jag under tiden. Väl hemma igen borde lasagnen vara klar så jag dukar och ska plocka ut formen. Ugnen är nästa kall... strömmen har gått! Suck. Här som nästan aldrig strömmen går ens när det är värsta höststormarna, och så gör den det idag!

Så. Det blev ingen mat men vi hade kul ändå. Nu ska jag vila lite.

Ur led är...

... lillfingret. Eller var.

Klantiga Marianne körde in höger lillfinger i stalldörren i full fart och vred samtidigt till. Inte bra. Detta hände i onsdags när Richard &  Doris & tjejerna var här och det faktum att det var barn närvarande gjorde att jag inte kunde vråla det  första som dök upp i skallen. Nedkalla mörkrets furste och tala om vart han bor och såna saker. Jag fick vackert och snabbt bryta tillbaka fingret som stod i nittio graders vinkel ut från handen och hojta AJAJAJAJAJ och hoppa runt lite tills den värsta smärtan lagt sej. Jag ryser när jag tänker på det.

Det är dock fortfarande ömt och tjockt som satan, och råkar jag lägga mej på handen när jag sover vaknar jag av att det värker. Lite synd är det allt om mej.

Ohyggligt hyggligt

Eftersom det var Ottilia som hade namnsdag i går, berättade mamma den här lilla historien som tilldrog sej i början på femtiotalet. Det var en gammal kvinna från trakten som allmänt var känd som "Ottilia på Udden". Hon var inte vacker och inte särskilt snäll heller och som om inte det var nog hade hon blivit illa sjuk och inlagd på sjukstugan i Sunne.

Två dagar senare insjuknar min mamma och får åka in till doktorn. Han skriver in henne för observation och hon får ett litet rum långt borta i korridoren för sej själv. På kvällen kommer nattpersonalen in och säjer med en rysning till mamma: "Usch och fy, här inne skulle jag aldrig ligga en enda natt, här dog Ottilia på Udden i går natt".
Sen släcker hon ljuset och går ut och stänger dörren... med ett "Ja, sov så gott, då".

Katten på råttan och råttan på repet och...

Vi ska bygga carport i sommar. Gino & jag tillsammans. Det är i alla fall vad vi tror just nu.

Men för att bygga denna carport måste vi först såga ner 7-8-9 träd. Och när vi ändå gör det så ska vi ta ner resten av träden bakom stallet + allt sly som växer upp och täpper till utsikten västerut. Där vi ska sätta upp stängsel och ha våra kossor. De som sen kommer att ha till huvuduppgift att trampa ner alternativt tugga i sej det som vill växa upp. Samt gå och se allmänt vackra och snälla ut som kossor plägar göra. 

Sen ska vi måla och fräscha till huvudingången på huset som börjar se väldigt skamfilad ut. Men för att göra det måste vi först få ordning på grovingången, d v s det tidigare pannrummet så vi kan använda den under tiden. Och för att kunna göra det måste vi få ut den gamla pelletspannan. Men det är inte så bara. För på pannan står skorstensröret och det är sådär en 7 meter långt/högt och tungt, och vi har ännu ingen spikad lösning på det problemet. Hur gör man?

Lösningen kan vara en kranbil som kommer och bara lyfter upp hela röret. Om det nu är som Gino säjer att det inte är fastskruvat någonstans på vägen upp för då har vi troligtvis en halv klädkammare och ett innertak fladdrande för vinden mitt i lyftet. Men naturligtvis tror jag dej, älskling. Inga skruvar.

Hålet efter skorstenen måste naturligtvis täppas igen på något vis, klädkammaren kan få bli bastu om det finns utrymme nog. Fönstren runt om är dåligt underhållna och måste få en omgång, det får vi ta pö om pö, ett i taget. Huset är inte mer än, nåja, trettio år gammalt men det har haft många ägare. Vi är den femte familjen som bor här och huset var fruktansvärt slitet när vi köpte det. Det känns som om vi jobbat konstant med renovering och nödunderhåll sen vi kom hit för fem år sen. Ändå är det så mycket att göra.

Just nu har jag en  dröm om att måla om huset. Det finns en Falu rödfärg som är en Falu svartfärg. Svart med kontrastfärger runt fönstren i vitt, rött, gult eller något annat. Lite norskt. Jag tycker det är så vackert på stora hus.

Men för att göra det så måste vi...............................................



Här försvinner Gino ner i slyn. Man kan se att det behövs några kossor här.

Om, och om inte om fanns

Läser om Mats Alm. Han har diktat (?) upp en fantastisk historia om mystiska kidnappande kineser, droger, bakluckor, räkor och vatten, att han till slut "förts" till Linda Chen´s kvarlevor. Samtidigt finns bildbevis på att han varit i Stockholm under tiden han säjer sej varit nerdrogad, man har bevis för att hans mobil och dator varit på andra ställen än han påstår. Han har tagit en livförsäkring på Linda för en miljon, han har inte beställt maten till bröllopet. Inte ett spår av några droger hittades i hans kropp.

Hans historia är så tunn och samtidigt så osannolik att det kan inte finnas någon förutom möjligtvis hans närmaste familj som kan tro ett ord av vad han säjer. Tycker jag.

Men. Tänk om man för ett enda ögonblick kan vända sina tankar till att det kanske är som Alm säjer, om man förmår sej till att programmera om sin egen hjärna. Tänk om. Om någon har tänkt ut denna djävulska plan för att få Mats Alm att framstå som en fullkomlig idiot, en lögnare som ingen nånsin skulle tro på. Om den kinesiska maffian verkligen ligger bakom mordet, om Mats Alm är en sketen marionett i ett spel som bara de inblandade förstår. Så fruktansvärt det skulle vara då att inte bli trodd. OM det vore sant som han säjer. Ett gigantiskt OM.

Ett helt annat OM. Vi hade en gammal granntant som "blev vilsen", som man säjer. Hon la ut falukorvbitar och kattmat överallt på golvet "för det var så många katter" runt omkring henne. Hon böjde sej ner och strök dom över ryggen. Hon såg människor, levande och döda som kom och gick i en strid ström. Vi andra såg varken katter eller människor och hon blev riktigt irriterad. "Ser ni inte"!

Så tänk om. Tänk om det är så att hon verkligen såg något som finns runt om oss men som vi andra inte ser. Att vissa människor får förmågan att se bortom vår egen dimension och vi betraktar dem som dementa och konstiga. Tänk om.

PS. Jag känner Niclas Eltenius pappa och mamma. Ja han, åklagaren. Bara så ni vet. :)

Hallo Honey

Vi såg på TV8 i går kväll - En plats på landet. Ett program där britter åker runt och tittar på mysiga hus till salu på engelska landsbygden.

Ett par letade efter hus med ett par hektar mark för att kunna odla grönsaker och ha biodling.

Helt plötsligt dök ett nytt intresse upp i bådas våra hjärnor. Biodling. Yesss sir. Bin. Bin får det bli. Egen honung. Yummie!

Nu ska vi leta allt vi kan på nätet efter hur man går till väga. 


                                                        Två blivande biodlare?

Påsken är över

Vardag igen. Ledigheter går allt bra fort. Swooosh bara.

Har ju visserligen jobbat en dag, påskdagen, men varit ledig de andra helgdagarna.
På långfredagen var vi på långfredagstrav, det gick väl inte så lysande (läs: förlust i alla lopp utom ett) men det var kul ändå. Det blåste ganska kallt så jag var mer än lovligt glad att jag bestämt mej för att behålla långkalsongerna på den dagen. Jag var nog den enda som envisades med att ha fingervantar också för att värma mina kroniskt iskalla och vita fingrar.

Påskafton var min mamma och Gino´s pappa hos oss på påsklunch. Vi har haft det ganska hektiskt med att få ihop jobb och fritid så det blev inget stort påskfirande med barn och barnbarn. Energinivån hade blivit alltför låg så vi satte fokus på den äldre generationen i år. Det räckte gott och väl. På kvällen intog Gino & jag en förslöande blandning av påskgodis och rödvin, varvid undertecknad nästan somnade i soffan.

Påskdagen jobbade jag. När jag kom hem var jag drethungrig. Vräkte i mej mat riktigt snabbt och sen drog Gino ut mej på rask promenad. Har sällan mått så illa, det kändes som om jag hade en uppblåst sumodräkt på, fast inuti kroppen. Man ska inte kasta i sej en massa fet påskmat och sen powerwalka på det, kom ihåg det. Hjärtinfarkten var inte långt borta.

Annandag påsk klev vi upp vid sju-tiden och åkte till gymmet och tränade en timme. Sen lite frukost, väntade en timme och sen en timmes stavgång på det. Fungerade fantastiskt. Har lite ont bak i röven men annars bra. Eftermiddagsgöra, tusen tråkiga saker väntade på att vi skulle ta tag i dem men vi åkte till Lena & Dennis och fikade i stället. Mycket trevligare.

Idag är det tisdag. Vardag igen. Och självklart inget vatten i Bäckebron.

Kul!

Den 17 april ska vi på:


http://www.youtube.com/watch?v=X42enhLkhnU



... och det ska bli så kuuul!

RSS 2.0