The wizard of Bäckebron

Har smygköpt nya glasögon. Fick dom i går och Gino kommer hem i kväll efter två dagar i Oslo.
 
Han kommer att saligen avlida; som han har retat mig i alla år för alla stora glasögon jag bar på 80/90-talet. Nu har jag anammat nördstilen och dom är ganska stora. Och runda. Och moderna. Så det så.
 

Får väl smyga fram dom i mörkret som man gjorde när man var femton och gick på bio.

Undrar hur många som tänker som jag?

Inte vet jag vad det egentligen är, ett företag eller? Det här är det som dök upp i min skalle.
 

Jag tvingade Gino att köra upp jämsides vid rödljuset för att få min bild.
 
I dag tillägnar jag bilden till Posten. Ja jag vet, jag är fortfarande lite bitter, men det går väl över.

Paddans föregångare

I december var jag på "Hamsterboa´" och gjorde världens fynd, enligt mig själv. En fantastiskt vacker gammal skrivmaskin som dessutom fungerade.
 
 
Perfekt att skriva julklappsrimmen på. Det var bara att dra fram färgbandet en bit och knacka rytmiskt så fick jag den lite ojämna skriften som är så vacker. Första dagen ägnade jag flera timmar åt att bara skriva och njuta.
 
Systersonen Axel, 7 år tittade fascinerat på den:
 
- Men vart sitter batteriet? Hur startar man den här?
 
Så han fick prova att skriva lite och så tog han med med pappret för att visa på förskolan, mycket imponerad.

Kattkôrven

Minns ni Bella? Minikatten som bestämde sig för att vi var den bästa familjen att bosätta sig hos förra vintern. Fast hon nu har blivit sisådär 1½ år så är hon liten som ena tesked, fast ganska rund; och går under en massa smeknamn. Bland annat "kattkôrven".
 
Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om, utan om att det är så svårt att låta bli henne, mest hela tiden är det någon av oss som fiskar upp henne när hon går förbi. Och direkt man får upp Bella i famnen så startar motorn. Så när Gino tagit upp henne för femtifjärde gången häromdagen frågade Nino:
 
- Varför tycker ni så mycket om den katten..?
 
Men ni fattar va:
 

Man kan bara inte låta bli.

Sötchock

Håll med om att detta är årets halloweensötnos?
 
 
Notera att han dagen till ära har två flätor i skäggtofsen.

Fram med täljkniven

 Om man tröttnar på att bara äta vattenmelon, kan man roa sig med att skulptera. Jag fick lite tid över en dag och pysslade till det sådär i all enkelhet:

 

watermelon-bear shar-monkey-watermellon viking-waternelon shrunken-head-watermelon watermellon-aligator

 

Nej, jag får väl - motvilligt -erkänna att det inte är mina alster. Bilderna har jag lånat från http://visualfunhouse.com/ där man kan hitta massor av roliga och häftiga bilder.


Gino skickar en selfie

Gino fick stå med tåget ett antal timmar häromdagen i Vassijaure och passade på att ta en promenad. Han hittade både snö och en riktig soptipp.
 
Först skickade han en bild på snön, och på sig själv förstås:
 

Därpå kom en bild på skräphögen också. Inte lika fin att titta på:
 

Trist när det bara dumpas ute i naturen. Skämmes ta mej fan.
 
Så jag tycker vi tittar på Gino och snön igen i stället:
 

Much better.

Finaste presenten

I går kom Gino hem från jobbet i Kiruna. Med sig hade han en present till mig:
 
 
I love it! Så fint.
 
Ser det ut som om jag har väldigt håriga armar så är det bara ljuset som spelar er ett spratt.

Bling-bling på fötter´a

Cissi hade så superfina skor när vi var på Idas konfirmation, så jag ville också ha ett par. Nu frågade jag ju tyvärr bara vart hon hade köpt dom och inte när, så när jag försökt beskriva dem för Birgitta och Roland i skoaffär´n och vi skenat runt en kvart och letat; visade det sig att det var förra årets modell. Så synd.
 
Men jag hittade ett par andra, nästan lika fina.
 

Det bästa (nästan) är ju att det är Rieker så de är supersköna också. Och snygga. Me like.
Hittade ett par superfina svarta också, så det kan tänkas bli ett andra par.

Ett stolt landmärke

Tog en promenad ner till sjön häromdagen och blev glatt överraskad. Det har gjorts allvar av planerna att bygga en fyr ute på udden:
 
 
Himmel så fint det kommer att bli när topplampan kommer på plats. Vi får fixa lite fint grillkött och ett gott italienskt rödvin och inviga skönheten. Och får vi en fin sommar blir det säkerligen några sköna sommarkvällar nere vid vattnet i goda vänners lag.
 
Bra jobbat, killar.

Stand-in

Numera behöver jag inte sova ensam när Gino är borta på jobb. 
Dottern Anna var i Ullared med jobbarkompisarna i veckan och köpte den här sötnosen till mig:
 
 
Hoppas han inte snarkar.

Lite mera ishotell

Här kommer lite mer bilder från ishotellet, men mobilbilder kan man definitivt säga gör inte  rummen riktigt rättvisa. Man ska nog uppleva det på plats, (och helst vid den här årstiden och inte i juni, som när Carina i Kil var där) :) Som jag förstår det var det inte riktigt lika spektakulärt då.
 

Själva entrén klädd i renskinn. Läckert. Vi ska ju byta ytterdörr, Gino?
 
 
Isbaren med den slingrande fisken. Men så himla kallt som det var därinne var vi inte så sugna på att dricka whisky ur isglas. Fick en känsla av att det skulle vara ungefär som när jag slickade på en frusen spade när jag var liten. Och varm choklad skulle nog inte fungera.
 
 
Här sitter gästerna och sörplar kylda drycker.
Efter baren kommer man till den stora mittgången:
 

Längst bort under iskristallkronorna skymtar enhörningen som var något av det vackraste jag sett.
 

Bortsett från Gino förstås.
Lite axplock från rummen:
 
 
 
 
Rummet på bilden ovan hette "Narcissus" och han skymtar bakom det stora huvudet.
 
 
"Pole dance"
 
 
 
Järnvägen var också representerad såklart.
 
 
Frankensteintema på det här rummet. "It´s alive".
 
Vilket var mer än man kunde säga om tårna på vänster fot, de hade saligen avlidit efter det tionde rummet, så vi gick till bilen och styrde kosan tillbaka till Giron (Kiruna) och gick på bio. Jag hade överraskat Gino med biljetter till premiärkvällen av "Hundraåringen", och det blev en bra avslutning på dagen.
 
En VÄLDIGT annorlunda juldag. Men så fin.

Glass som glass

Varför åt hon inte upp den själv?
 
http://www.expressen.se/gt/snoppet-gb-struten-aterlamnad-till-kiosken/

Say yes to the dress - eller kanske inte?

I senaste numret av Amelia var det bröllopsspecial. Eftersom en väldigt kär syster till mig med fästman lär planera att visa världen att de hör ihop på riktigt, har vi hört - så fick hon tidningen. Oläst och obläddrad. Hon hittade mycket smått och gott i den, men den ultimata klänningen - den fanns på nätet.
 
Eeeh, du Ulla... du kanske ska låta håret hänga ner lite?
 

Cooolt :)


Nä nu tar vi lite disco på det


Malön i solsken

Så här fint är det nere vid Fryken en dag i mars. Utanför Öjervik ligger Malön som fortfarande ligger i vinterdvala och väntar på sommarens anstormning av båt-/badfolket.


Peugeot 107

I´m in love.

PEUGEOT 107 A/C - Kosmos Rent a Car Mykonos, Car rental Mykonos

Fast det är ju inte riktigt den här bilen såklart men en precis likadan.


Hjort är gjort

I går morse åkte jägaren på rådjurs- eller harjakt. Det beror som på vad det blir, ibland blir det räv också. Alva nosar upp det som kommer i vägen, ibland även råttor och sorkar. Det värsta är att så här precis efter älgjakten kan hon helt förälska sej i nån gammal älgvom också.  

Gino ringer mej på jobbet när han är i bilen på väg ut: - Usch vad det var kallt, och väldigt trött är jag också.

Ibland undrar jag om han säjer så för att jag ska tycka SYND om honom för att han måste gå upp i ottan och "dra hem kött", eller?

- Stackars dej, säjer jag som varit vaken i tre timmar.

Plötsligt säjer han: - Jäklar, här står hjorten! Tio meter framför bilen står den och bara tittar på mej. Och du är inte med, nej.

Det hör till saken att vi har ganska gott om kronhjort runtomkring. En eller kanske två är riktiga storhjortar, Gino har sett dom flera gånger, men de har bara visat sej när jag inte varit med. Jag har därför aldrig sett mer än spåren efter dom.

- Kul för dej, säjer jag.

På kvällen vill Gino visa mej på en fin gård han sett när han jagade älg på Rottneros. Vi åker vägen in mot Ås och gården Galgbacken är verkligen en dröm.

- Om den här hade varit till salu när vi skulle köpa... himmel vilken gård, och fina uthus och lagård...

Plötsligt står tre rådjur framför oss. På nästa gärde, tre till.

- Oj, viltrikt verkar det vara också.

Tjugofem meter längre fram står en stor älgko och äter på ängen. Bakom henne skymtar två lite mindre djur som vi först artbestämmer till älgkalvar. Efter en titt i kikaren ser vi att det är två hjortar. Vad är det här? Narnia? Efter att vi vänt bilen kommer tre nya rådjur och två andra älgar ut ur skogen. Inte ens på en tur i safariparken på Kolmården ser man så mycket djur.

Nästan hemma igen står en hjorthind femtio meter från vägen så Gino bestämmer sej för att köra runt vid grusgropen och Ekebyvallen för att se om HJORTEN är i närheten. Det är den. Från vänster kommer något stort och graciöst med en enorm krona. Han är helt oberörd och skrider fram i avsikt att korsa vägen precis framför bilen. I strålkastarskenet ser jag ett fantastiskt vackert djur och jag förstår nu varför Gino varit så lyrisk. 

En bra stund kan vi stå och titta på honom. Gino går ur bilen och ska ta en bild, steg för steg närmar han sej utan att hjorten bryr sej nämnvärt. 

På väg tillbaka är han tjugo meter från bilen när jag inte kan låta bli: - Akta dej, nu kommer han! 

Och ja det måste jag erkänna, Gino är ganska snabb än. Haha. 


Bonden Knut

Missade ni kortfilmen i går kväll om bonden Knut?

Se den här:

http://svt.se/2.137043/1.2119429/se_kortfilm_en_bondes_langtan?page137043=1

Helt underbar.


Tidigare inlägg
RSS 2.0