Folkan

I går kväll var vi på lokal.

Lokalen var Rottneros Folkets Hus, tre kilometer hemifrån. Det bjöds på sex eller sju olika band, riktigt god mat och hähum, ett par tre pilsner. Gamla "Folkan" var innestället nummer ett när jag var tonåring, och när jag räknade efter var det nog trettioåtta år sen jag var där första gången. Sen var det nog trettiofyra år sen det sist begav sej. Det skulle man inte kunna tro... inte mycket var sej likt med själva lokalen, men väldigt många av besökarna var dom samma; gamla rottnerosingar har en förmåga att hålla ihop. Speciellt när det vankas musik och öl. Skillnaden är egentligen att håren antingen var gråare eller hade ramlat av helt och att magarna var något större. Jargongen och dansstilarna var ungefär detsamma.

Det var egentligen bara tröttheten och den aningens för höga ljudnivån som gjorde att vi knallade hem ett snäpp före midnatt - utan ficklampa och fotriktiga skor. Satan vad ont i fötterna jag hade när jag kom hem. Och det var kolsvart, bara en vacker stjärnhimmel lyste upp en smula. Gino hade hunnit med några fler besök i baren så han gick en halv gång till så långt som mej. Tur att han hade sköna skor.

Gino tog några bilder, om kvalite´n blir godkänd lägger vi till dom sen.



Den här har han inte tagit, den är från nätet och visar hur gamla "Folkan" ser ut idag.

Heja Ylva

I 22 år har Ylva Stiernelöf ägt Shangri La, som kan bli Årets underklädesbutik.

I 22 år har Ylva Stiernelöf ägt Shangri La, som kan bli Årets underklädesbutik. Foto: Åsa Eneljung
Årets modegala går av stapeln den 10 november i Stockholms stadshus Blå Hallen.
I tävlingsklassen för underkläder är Shangri La en värmländsk uppstickare.
– Det är en stor ära att bli nominerad, säger Ylva Stiernelöf som äger den specialiserade underklädesbutiken i Sunne.
LÄS OCKSÅ:
Hur noga är du i ditt val av underkläder? 28/10

 

Enligt Shangri La vill grymt många ha knorr på kalsongen. Älgen är turistfavoriten.

Enligt Shangri La vill grymt många ha knorr på kalsongen. Älgen är turistfavoriten.
Foto: Åsa Eneljung
 [Förstora] 

På Shangri La handlar många av ortens hotellgäster och andra tillresta kunder sina exklusiva underkläder.

– Vi satsar främst på personlig service och har flest underklädesmärken i landet, säger Ylva Stiernelöf.

Men smakar det så kostar det. På en av galgarna hänger en handsydd bh från Belgien som kostar uppemot 1 000 kronor.

Vad är hetast just nu att bära under?

– Det ska vara funktionellt och flärdfullt. Många föredrar mikrofiber, ett material som andas, säger Ylva Stiernelöf. De nya höstfärgerna går bland annat i lila, klarblått och vinrött.

Missnöje med kroppen

Ylva Stiernelöf möter många olika kvinnor och finner ofta att de har en sak gemensamt - dålig självkänsla.

– I ena provhytten kanske en ung tjej med naturlig, fin kropp säger att hon vill lägga in silikon. I den andra frågar en nyopererad kvinna om hon fortfarande kan vara attraktiv med bara ett bröst kvar, säger Ylva Stiernelöf som ofta passar på att peppa sina kunder.

– Kroppsfixeringen är fel. Det finns fina underkläder som passar alla, säger Ylva Stiernelöf.


Från NWT 101029.


Ja då var det dags igen då

För inte allt för länge sen tycker jag mej komma ihåg att det var tal om att "nu blir det inga stora projekt på ett bra tag". Sen vi flyttade in för femochetthalvt år sen har vi: bytt kök, renoverat badrummet, satt in jordvärme, bytt alla element i huset, renoverat tvättstugan och lilla toaletten, groventrén och klädkammaren. Vi har lagt om tusentals stenplattor, rivit hemska skjul och byggt fina odlingslådor. (Som det inte växer nåt i men det är en annan historia). Senast så byggde vi en dubbelcarport.

Det som stod i första meningen gäller inte längre. Nu ska vi riva den dåliga altanen och bygga ett inglasat uterum på baksidan. Fast den här gången är det två eminenta snickare som ska göra grovjobbet, vilket känns väldigt skönt. Finansieringen är det vi själva som får stå för förstås, och det är den tråkiga biten. I meningen "nu blir det inga..." var det ju en tanke att vi skulle kunna spara en slant också nångång - bilar ska köpas och resor ska resas. Så hade vi tänkt.

Men vi vore inte vi om vi inte kunde ändra oss, snabbt som en grisblink. Jag har bilden ganska klar för mej hur jag vill att det ska se ut och Gino är av det braiga slaget, d v s han tycker ganska lika som jag. Det kommer att bli spröjsade fönster och sadeltak med plåt utvändigt, öppet upp i nock, vitt innertak som man kan hänga en liten fin takkrona i, förhoppningsvis en gavel med liggande vita brädor och soldäck på södersidan. Detta är vad jag tror i dag.

När vi var ute och mätte såg jag att markisfästena satt kvar. För några år sen hade vi markis över den befintliga altanen. På senhösten krånglade vår TV så Gino fick upp på taket i tid och otid för att kolla antenn och kablar mm. Han är jättehöjdrädd så därför krävde han att markisen skulle vara utfälld så att han "hade nåt att ramla i" ifall han skulle halka.

Sen kom ju snön då. Så den markisen ligger i bitar bakom stallet om jag inte minns fel.

  

Nånting i den här stilen. Bilden lånad från styleroom.se

För säkerhets skull

Klockan är halv åtta.

Jag slutar om en knapp halvtimme och då ska jag åka hem och raka benen.

Akupunktur i morgon, om ni kommer ihåg. Plus att jag ska till tandhygienisten så det är säkrast att jag tar en omgång med fotfilen också.

Man kan ju inte vara säker på nånting.


När man tror man har koll

Så jädra gött det är när man känner att man har koll.

Om det är något här på järnvägen jag tycker är knövvligt knepigt är när tågen inte går som dom ska. Det är det första. Sen tillkommer ofta ett och annat. Om ett tåg blir försenat och ska möta ett annat tåg t ex, måste man flytta mötet till en annan station/driftplats. Tåget ska orderges så att föraren vet att han lugnt kan åka vidare utan att det helt plötsligt kommer ett annat tåg på kollisionskurs för att stinsen, d v s jag har haft ett ögonblick av tillfällig sinnesförvirring. Hängde ni med?

Häromveckan var jag på repetitionsutbildning och skrev prov, och vi gick igenom detta och vilka problem som kan uppstå. Till saken hör att det händer ganska sällan vilket gör att man inte har det färskt i minnet hela tiden. Därför kände jag att jag hade järnkoll på just den här biten efter repetitionen.

Möten kan tillkomma, flyttas och slopas. Klart som korvspad.

Och faktiskt, ett par dagar senare hände just detta. Ett tåg var försenat och mötet skulle flyttas från Bäckebron till Kil. WOW, jag förberedde i god tid order, och förde in i tågklarerarboken. Självklart hade någon tagit sista ordern utan att skriva ut nya, så jag fick snabbt som en gasell printa ut ett gäng blanketter.

Två order skulle det bli: "Mötet med 8941 flyttat från Bäckebron till Kil" samt "Mötet med 8941 i Kil slopas". Med ett belåtet flin satte jag mej väntade. Efter en stund ringde jag Kil och talade om att jag var väl förberedd att orderge. Så nöjd jag var. Rent av supernöjd. 

Tkl i Kil: - Nej tåg 8941 har blivit inställt. Du ska bara ge order att mötet slopas.

Självklart hade det under tiden kommit ett mail om inställt tåg. Hade jag sett det? Nono. Jag var totalfokuserad på orderskrivningen.

Suck. Och tåget var på väg in så det blev en i panik hoprafsad ny order.

Jag blir så trött. 

Så här lyder texten i vår "bibel" JTF:en när det gäller flyttade kontrollmöten:


"Om den planerade trafikeringen ändras så att ett planerat kontrollmöte behöver flyttas från en driftplats till en annan ska tågledaren orderge tågklareraren för den nya mötesdriftplatsen om att kontrollmötet flyttas. I många situationer där kontrollmöten flyttas för ett tåg kommer det att medföra ett nytt eller flyttat kontrollmöte även för det mötande tåget.

Tågledaren ska orderge tågklareraren för den nya mötesdriftplatsen om att det försenade eller mest försenade tåget ska hållas kvar på driftplatsen och där kontrollmöta det andra tåget. Tågklareraren för den nya mötesdriftplatsen ska orderge tågklareraren för den tidigare mötesdriftplatsen om flyttat kontrollmöte.

Tågledarens och tågklarerarens åtgärder framgår av följande exempel.

ExempelGrundförutsättning: Tåg 12 ska kontrollmöta tåg 11 i C-stad.

Ändrad trafikering: Tåg 11 blir försenat. Därför flyttas kontrollmötet till B-stad. Se figur 5.

Innebär för kontrollmöten: Tåg 12 ska kontrollmöta tåg 11 i B-stad i stället för C-stad och tåg 11 ska kontrollmöta tåg 12 i B-stad (nytt kontrollmöte). Tågledaren beslutar om flyttat kontrollmöte och orderger tågklareraren för B-stad om detta."

Hur enkelt som helst.

Gö´nte ónt álls som hon säjer i tandkrämsreklamen.


The Hamster Boa

Syrran ringer: - Jobbar du i Sunne i dag?

Jag: - Japp.  

Samtalet kommer att handla om att hon sett ett bord på återvinningsaffären Hamsterboá som hon skulle vilja att jag hämtade.

- Om jag hinner, säger jag. Affären ligger nära stationen, men det är inte läge att springa ifrån på arbetstid. 

Jag bestämmer mej för att vara en god syster och åka ner lite tidigare och plocka upp bordet. Det är flera år sen jag var inne på Hamsterboá, då hade de dragit ner på sortimentet och slutat med möbler och större grejor. Nu var det utbyggt och de hade massor av både möbler och andra, i mina ögon, väry intressanta saker. Tio minuter är vad jag har på mej, det blev lite broderade dukar och en spegel på fot till mej, och bordet till syrran. Jag ville verkligen gå runt och kolla längre men det hann jag inte.

Den 13 november ska vi ha loppis i bygdegården och jag har bokat in ett bord, syrran också. Mitt mål är att göra mej av med en massa grejor som ligger och tar plats. Suck. Så EGENTLIGEN borde jag inte gå in där mer.
Men det vet vi att jag kommer att göra, inte sant. VI känner allt mej, vi.

Jag kanske hittar några roliga saker till loppisen..?

Hoppas inte Gino läser det här.

Hamsterboas entré   Husgeråd i Hamsterboa   Lampor i Hamsterboa



Generande hårväxt

Man ska icke skjuta upp till morgondagen...

I dag har jag varit på akupunktur för värken i axlar, huvud och nacke. Det är något jag ska få två gånger i veckan framöver så får vi se hur det artar sej. Det är mer än fem år sen jag fick akupunktur senast men jag kom ihåg vilka punkter det var på ett ungefär. Kom hem från jobbet i morse, och snabbduschade innan. Jag var extra noga att skrubba bakom och i öronen för lite hum hade jag om att det skulle sättas nålar där. Snyggbehån åkte på.

Mycket nöjd och förväntansfull klev jag in till min sjukgymnast. - Hej igen, Annelie.

- Hej, kul att se dej. Ja då var det dags för första omgången akupunktur då. Få se nu, du behöver bara ta av dej... byxorna.

- Byxorna! Jag har ju ont i nacken och huvudet? Inte ska du behandla benen? Du skojar, säj att du skojar?

Jag blev alldeles kall. Jag hade nämligen struntat i att raka benen när jag duschade, och jag har finfin hårväxt om man säjer så. Det har grott på i flera veckor måste jag erkänna.  

- Ja men jag sätter två nålar vid knäna ungefär, det är också punkter som påverkar huvudvärken. Du får ligga på rygg för sen sätter jag i händerna, i pannan och lite ovanför öronen. OK?

- Jag kan tyvärr inte ta av mej byxorna. Jag har hårigare ben än en schimpans.

- Hahahaha, du behöver inte oroa dej, jag bryr mej inte om det.

Jag förstår att hon inte kommer att ta ett nej så jag blottar mina fnastorra vintervita lurvben. Jag skäms till döds men hon verkar faktiskt inte bry sej utan sticker i sina nålar och vrider till. Det är fantastiskt, jag får en filt över mej och ligger ensam i tjugo minuter, det är nästan så jag somnar.

I pannan kommer en droppe blod när hon drar ut nålen.

- Jag kan alltid skryta och säja att jag fått en botoxspruta, säjer jag.  

Vi bokar tid på fredag igen, då kan jag sätta en hundring på att patienten kommer att vara slätrakad.

Sätt gärna emot.



Nej, det är inte jag på bilden. Jag har svarta bågar. Ja, jag talar enbart om benen i texten ovan. Detta är bara en illustration på generande hårväxt och lånad från nätet. Men fin.   

Vi ska UT

Vi ska UT på lördag. Ut som i ut och äta och lyssna på musik och umgås med människor.

Visserligen bara på Rottneros Värdshus tre kilometer bort vid den nedlagda macken, men ändå. UT.
Det blir spännande. Särskilt som jag inte har något att sätta på mej.

Min garderob består till 50% av gamla trasor, 25% av kläder jag växt ur och 25% av katthår. Mammakatten Bozze, har upptäckt att min garderob är det skönaste som finns att sova i. Antagligen är det för att urtvättade och slitna kläder är mjuka och sköna.

Jag behöver en Personal Shopper. Kom igen nu. Hjälp en kvinna i nöd. Timersättning utgår.

I annat fall blir det burka. Eller kanske bara en niqab. Mascara har jag ju.

burka   niqab

Googles

Jag är extremt närsynt. Mina glasögon kostar mellan treochetthalvt och fem tusen, minst.

Min älskade sambo köper sina köper jag glasögon åt på macken, ÖoB och på Coop. För sisådär 25-50 kronor paret. Han har säkert femton par. Det tråkiga med såna billiga glasögon är att skärpan försvinner i dom när dom blir liggande, glaset verkar mattas ut efter något år? Joråsåatt. Nu måste det köpas nya, lite starkare den här gången.

Jag tycker att han ska gå till optikern och prova ut riktiga läsglasögon. Men det faller på att det blir kostsamt, glasögon har inte någon högre prioriteten. Vilket man kan förstå när man hör honom muttra över ett par som klämmer lite över näsryggen:

- J-la skitglasögon, och dom här var ändå ganska dyra.

Mm. Svindyra. Minst åttio kronor, om jag inte minns fel.


Snabb?lunch i Arvika

Dagens små guldkorn så här långt:

Snart måste vi byta bort lilla gula faran. Huyndaien. Den har nu sett sina bästa dagar och en liten nätt Citroën C1 är nästa heta kandidat till titeln som familjens andrabil. Gino hade sett i tidningen att man just nu fick extra bra betalt för bytesbilen när man köpte en ny C1:a i Arvika. Vi åkte dit på min långlunch. Tror ni att det var något finstilt med det? Korrekt, det gällde bara C1:or man hade på lager, och det hade man tyvärr ingen, eller jo det hade man men inte riktigt ändå, för den måste ha stått i lager i minst 200 dagar för att... ni fattar. Lurenbedrägeri tycker jag. 

Vi sket i bilen (bildligt talat) och åkte till McDonalds i stället. Helt ensamma var vi utanför disken, om man undantar en äldre herre som gick omkring med en högljudd skurmaskin. Alla andra sprang som yra höns på insidan med dammtrasor och putsade och fejade, men till slut: - Hej och välkommen. Jag är lite virrig hehe, vi väntar på en konsult. Eller sa han kanske konsul? Sultanen av Brunei? Ronald McDonald himself?

Vi beställde, fick dricka och strips, sen blev vi sittande. Och sittande. Och väntande. Och tittade på personalen som for omkring som små tromber. Efter en bra stund kom min McChicken och han vände sej till Gino: - Du får ursäkta men din beställning glömdes bort. Det tar nåågra minuter till. Jaha ja. Sen kom konsulten/konsulen/sultanen, en liten spenslig kille och det blev ett fasligt handtryckande och hejande och klappande på axeln borta vid kassan innan äntligen Ginos hamburgare kom, så vi kunde börja äta. Hoppas dom inte gjort som dom är mest kända för på McDonalds i Arvika tänkte jag, att diska toasitsarna i den vanliga diskmaskinen. Det skulle säkert inte ses med blida ögon av vadhannuvar han översteprästen som kom. 

Sen for vi hem och jag somnade i soffan med taxen över benen. När jag vaknade var det dags att åka tillbaka till jobbet. 

Ja det var bara det.

(Nej förresten, jag vet att det inte heter lurenbedrägeri men jag tycker det är ett bra ord).

PS. Det var inte min McChicken som vände sej mot Gino och sa det där om hamburgaren, utan naturligtvis han som jobbar bakom disken. Så har vi rett ut det också.


Tallskott

I dag är det jättekallt ute. Snart är det snö, och jag har inte plockat fram vinterkläderna "på riktigt". Bara långkalsongerna.

Stackars Gino ska ut i kylan och jaga nu på morgonen. Han har verkligen piskan hängande över sej, för än har han inte "dragit hem något kött" (förutom den där tjädertuppen då).

Han har så här långt fram på hösten bara skjutit en tall *host host* och vi är ju inga vegetarianer.



Meningen med livet

Nu ska vi bli allvarliga. I dag ska vi ställa oss de stora frågorna.

Vad finns bortom universum?

Vad händer efter döden?

Vad har Thomas diLeva på sej när han går på maskerad?

Vad är meningen med livet?



Meningen med livet är väl att leva det









Vad är din definition av meningen med livet?


Frågesport

På lördagarna kör vi NWT:s frågesport hemma. Tio kategorier, maxpoäng 50. Varannan vecka är det Gino´s tur, varannan är det jag som grillas.

Under de åren som vi har kört det här har jag upptäckt att jag är totalt värdelös på politiker, årtal och floder. Däremot, något otippat har jag blivit en jäkel på fåglar och tyska bundesligan.

Vill man köra lite frågesport på nätet finns en ganska bra länk här.

Plattbröstad och bredrôvad

Jag är uppe och gör frukost till G, det är älgjakt i dag. Omelett, skinkmackor, c-vitamin och kaffe.

Han kommer ner och konstaterar att det är nästan lika bra som härommorgonen. Då skulle han åka och jobba jättetidigt och jag gick upp strax efter tre och grejade frukost. NÄSTAN lika bra, va!

- Ja då stod du naken.

- Gulle. Love u.

Sen packar han ryggsäcken som han fick i 55-årspresent av mej och ungarna,  med bred och rejäl sittdyna, ungefär metern, och handtag på sidorna. Helt underbar att sitta på under älgjakten när det kan bli fråga om att sitta stilla i timmar.

- Det är synd att dom här handtagen inte är längre isär.

- ????

- Annars kunde ju du kommit ner emellan så du kunde låna den ibland. Hehe. 



Ingenting för min rumpa alltså.


Årets Bonde söker fru

Årets Bonde söker fru.

Well yes okey. Vad ska man säja.

Bästa sammanfattningen av en bondes val av män tänkbara partners tycker jag min mamma som är 87 år står för:

- Inte ens jag skulle kunna tänka mej en enda av dom.


Hjort är gjort

I går morse åkte jägaren på rådjurs- eller harjakt. Det beror som på vad det blir, ibland blir det räv också. Alva nosar upp det som kommer i vägen, ibland även råttor och sorkar. Det värsta är att så här precis efter älgjakten kan hon helt förälska sej i nån gammal älgvom också.  

Gino ringer mej på jobbet när han är i bilen på väg ut: - Usch vad det var kallt, och väldigt trött är jag också.

Ibland undrar jag om han säjer så för att jag ska tycka SYND om honom för att han måste gå upp i ottan och "dra hem kött", eller?

- Stackars dej, säjer jag som varit vaken i tre timmar.

Plötsligt säjer han: - Jäklar, här står hjorten! Tio meter framför bilen står den och bara tittar på mej. Och du är inte med, nej.

Det hör till saken att vi har ganska gott om kronhjort runtomkring. En eller kanske två är riktiga storhjortar, Gino har sett dom flera gånger, men de har bara visat sej när jag inte varit med. Jag har därför aldrig sett mer än spåren efter dom.

- Kul för dej, säjer jag.

På kvällen vill Gino visa mej på en fin gård han sett när han jagade älg på Rottneros. Vi åker vägen in mot Ås och gården Galgbacken är verkligen en dröm.

- Om den här hade varit till salu när vi skulle köpa... himmel vilken gård, och fina uthus och lagård...

Plötsligt står tre rådjur framför oss. På nästa gärde, tre till.

- Oj, viltrikt verkar det vara också.

Tjugofem meter längre fram står en stor älgko och äter på ängen. Bakom henne skymtar två lite mindre djur som vi först artbestämmer till älgkalvar. Efter en titt i kikaren ser vi att det är två hjortar. Vad är det här? Narnia? Efter att vi vänt bilen kommer tre nya rådjur och två andra älgar ut ur skogen. Inte ens på en tur i safariparken på Kolmården ser man så mycket djur.

Nästan hemma igen står en hjorthind femtio meter från vägen så Gino bestämmer sej för att köra runt vid grusgropen och Ekebyvallen för att se om HJORTEN är i närheten. Det är den. Från vänster kommer något stort och graciöst med en enorm krona. Han är helt oberörd och skrider fram i avsikt att korsa vägen precis framför bilen. I strålkastarskenet ser jag ett fantastiskt vackert djur och jag förstår nu varför Gino varit så lyrisk. 

En bra stund kan vi stå och titta på honom. Gino går ur bilen och ska ta en bild, steg för steg närmar han sej utan att hjorten bryr sej nämnvärt. 

På väg tillbaka är han tjugo meter från bilen när jag inte kan låta bli: - Akta dej, nu kommer han! 

Och ja det måste jag erkänna, Gino är ganska snabb än. Haha. 


Korkat förslag

Samtal på telefon mellan 19-årig son som flyttat fyrtio mil norrut för att gå på skola, samt hans hulda moder:

Moder: - Hej, vad gör du?

Son: - Hej hej, sitter bara på datorn och surfar lite.

Moder: - Kommer kompisarna och Gustav upp i helgen?

Son: -Nej, det var meningen, men det blir inget. Och de andra på kursen ska åka hem. Suck. Jag längtar efter er. Det är så långtråkigt på kvällarna och helgerna.

Insnöad moder, försöker hitta på något kul han kan göra: - Kan du inte gå till biblioteket och skaffa ett lånekort? Låna hem lite böcker och passa på och läsa lite?

Tystnad.

Son: - Jag behöver ju inte göra det här ÄNNU tråkigare än det är.

Det gick ju bra till slut

Hade en skräckfylld upplevelse häromdagen. Var på väg till Karlstad för den årliga kontrollbesiktningen av tågklarerare - JTF-repetition och kunskapsprov. Men det var inte den i sej som var det mest skräckfyllda utan själva resan. Det ösregnade och var kolsvart, den svarta asfalten sög i sej allt ljus från strålkastarna samtidigt som ljuset från mötande bilar bländade. Jag hatar att köra bil i sånt väder.

Det gick hyfsat ända tills jag kom en dryg mil utanför staan. Där ökar alltid bilantalet väldigt snabbt, och det bildades köer av morgonstressade som tävlade om att klämma sej före. Vindrutetorkarna gick för högtryck. Plötsligt börjar torkaren på min sida (såklart) balla ur. Den gör ett halvhjärtat drag lite ovanför rutan och lägger mesta kraften på en plats utanför bilen, på vänster sida, längre och längre ut för varje gång. Klonk, klonk, klonk - jamen inte nu! Det finns ingenstans att stanna och jag vågar bara köra torkarna lite då och då, rädd att den ska lossna helt och hållet. Regnet fullkomligen forsar ner.

Jag är halvblind i vanliga fall, men den här morgonen tog priset. Jag inser när jag närmar mej centrum att jag har en körställning a´la gammal tant i folkvagn, stelnad i en position med krokiga armar, bröstet tryck mot ratten och ansiktet nästan i framrutan. Sidorutan är öppen lite grann för en snabb utstickning av huvudet om det skulle behövas. Hela tiden säjer jag "MEN, sluta regna, sluta regna" och diverse böner och förbannelser. Naturligtvis är det rödljus genom hela staan för att spä på körtiden ytterligare.

Till slut finns där i alla fall en parkeringsplats och jag går lätt skakis ut och kollar vindrutetorkaren. Det här blir säkert dyrt, muttrar jag och tar tag i den och bryter till. Som en höftled som dras rätt klickar den tillbaka på sin plats.

Ja. Jag vet att jag borde stannat vart fasen som helst och dragit på varningsblinkers. Jag vet att jag kan ha äventyrat mitt och andras liv. Jag vet att det inte finns någon ursäkt, jag vet.

Men det gick ju bra, som man brukar säja. När man har överlevt och kan berätta om det.

Ingen pardon

Tillbaka i skogen där älgjakten pågår för fullt. Man har skjutit de tjurar man ska, jaktledaren går ut på radion med att det är bara kalvar och kor tillåtna. Den nye jägaren är lite fundersam över tjurförbudet och frågar jägare P: - Vad händer om man ändå skulle råka skjuta fel djur - av misstag?

Jägare P, som är av precis samma skrot och korn som sin kamrat jägare D har svaret klart. Gravallvarligt och eftertänksamt kommer det:

- Skjuter du en tjur när det är förbud så blir du väl först av med vapnen. Dom tar vi hand om förstås. Och licensen. Bilen. Så blev han tyst en stund. - Och det är klart, hrrm...  har du nån käring hemma så tar vi henne också.


Checklista för pillerintag

Det börjar bli dags för avmaskning av husdjuren. Vi har tre katter och två hundar så det är ganska många piller som ska tas, och det är lika ångestladdat varje gång.  

Nedan följer en checklista för hur man får sin katt att svälja ett piller och sin hund att göra likadant. 

Katt:

1. Lyft upp katten och håll den i ditt armveck så som du skulle hålla ett spädbarn. Placera höger hands pekfinger och tumme på vardera sidan om kattens mun och tryck försiktigt på kattens kinder, håll samtidigt pillret i handflatan. När katten öppnar sin mun, låt pillret rulla in i munnen. Låt nu katten stänga sin mun så att den kan svälja i lugn och ro.


2. Ta upp pillret från golvet och hämta fram katten bakom soffan. Låt katten ligga i ditt armveck igen, och upprepa proceduren från punkt 1. 


3. Hämta tillbaka katten från sovrummet, och släng det uppblötta pillret.

4. Ta fram ett nytt piller ur folieförpackningen, håll katten i vänster arm och håll i baktassarna med vänster hand. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i kattens mun med pekfingret. Stäng nu kattens mun och räkna till tio.

5. Fiska upp pillret ur akvariet och plocka ner katten från bokhyllans översta hylla. Ropa in din make/maka från trädgården.

6. Ställ dig på knä och håll fast katten mellan dina ben, håll om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din make/maka att hålla fast huvudet samtidigt som du kör in en linjal i kattens mun. Låt pillret glida ner längs linjalen och gnid kattens struphuvud för att sätta igång sväljreflexerna.

7. Plocka ner katten från gardinstången. Plocka ur ett nytt piller ur förpackningen. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade blomkrukorna som stod i fönstret och lägg dem åt sidan.

8. Vira in katten i ett badlakan och be maken/makan att ligga uppe på katten så att dess huvud sticker fram ur armhålan. Lägg pillret i ett sugrör, öppna kattens mun med en penna och blås i sugröret.

9. Läs på etiketten så att du försäkrar dig om att pillret inte är skadligt för människor. Drick ett glas vatten för att skölja bort den äckliga smaken. Sätt på ett plåster på din makes/makas arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.

10. Hämta katten från grannens trädgårdsbod. Hämta ännu ett piller. Stoppa in katten i ett köksskåp och stäng dörren så att endast huvudet sticker ut. Öppna munnen med en matsked och kasta ner pillret i kattens hals med en rask snärt.

11. Hämta en skruvmejsel ur garaget och sätt tillbaka skåpsluckan på sina gångjärn. Sätt på ett skyddsförband på din kind. Ring din husläkare och fråga när du tog din senaste stelkrampsspruta, släng din nedblodade t-shirt och hämta en ny i garderoben.

12. Ring brandkåren och be dem plocka ner katten från trädet på andra sidan gatan. Hämta det sista pillret ur foliepaketet.

13. Surra ihop kattens framben med bakbenen. Hämta dina skinnskodda trädgårdshandskar. Tryck in pillret i kattens mun och följ upp med en stor bit oxfilé. Håll huvudet vertikalt och spola ner en till två liter vatten för att skölja ner pillret.

14. Be din make/maka att köra dig till akuten. Sitt tyst och snällt medan doktorn syr ihop dina fingrar med tolv stygn och plockar ut resterna av pillret ur ditt högra öga.

15. Ge upp.  

Hur man ger sin hund ett piller:

1. Peta in pillret i en bit falukorv.... klart! 


Älskog i älgskogen eller Mandomsprovet?

Det var ju älgjakt i veckan som gick.

Brönäs-Hjällstads jaktlag hade en ny deltagare, en trevlig kille på 35-40 år som såvitt jag förstår hade jagat i annat jaktlag förut; men aldrig tidigare skjutit någon älg.  

När en massa karlar (och några kvinnor) kommer ihop i grupp blir det lätt en grabbig stämning och liiite lätt rå jargong. Detta nämner jag bara som en liten detalj om någon inte visste det innan. Detta jaktlag är inget undantag, kan jag meddela. Hur härliga som helst.

Nåväl, den nye killen blev hjärtligt mottagen som sej bör. Andra dagen hamnade han bredvid jägare D vid brasan. Dom pratade om ditten och datten när nye jägaren ställde frågan: 

- Hur är det i det här jaktlaget när man skjuter älg? Har ni som tradition att man får en grankvist i mössan, eller..?

Jägare D som ständigt har en enorm räv bakom örat och en aldrig sinande svada, tittar honom djupt i ögonen och säjer med glimten i ögat: 

- Grankvist? Tradition? Gran... Phffft... Här har vi som tradition att den som har skjutit drar ner byxorna och sätter på älgen medan vi andra står och tittar på. Så gör vi här uppe. Jodu, det är tradition det.

Därefter återgår han lugnt till att steka sina fläskbitar


(To be continued
som det brukar heta...)

Plattbröstad

Nu är jag hemma igen. 

Tänkte lämna en liten rapport om hur det gick på Centralsjukhuset i onsdags. Det var en riktig pärs, faktiskt. Först blev jag inropad och fick träffa sköterskan som tagit bilderna förra gången. Hon förklarade att man då hade sett något avvikande i mitt vänstra bröst, men att de inte var säkra o s v. I mitt huvud betydde det det värsta och i tankarna opererade jag bort bägge brösten. 

Sen blev det nya bilder som hon studerade länge under tystnad och med en gravallvarlig min. Efteråt fick jag sitta ut igen i ett litet bås, stor som en provhytt och vänta. När jag blev hämtad nästa gång var det till en läkare jag skulle, för efter det de sett på de nya bilderna ville de ta ett ultraljud. Ultraljudet gjordes även den under stor tystnad och jag vågade knappt andas. Hela tiden återkom den kvinnliga doktorn till samma område och jag kunde känna att det var något där, det ömmade. Hela bröstet gjorde ont förresten. Hon avslutade med att tala om att det såg ut att vara något väldigt djupt, "bröstkorgsnära" och att det var mycket svårt att få en tydlig bild på vad det var. I mina öron lät det som om det hade spridit sej till skelettet. Ny väntan, en bra stund till i provhytten blev det. Man hinner tänka ganska mycket när man sitter på en hård stol och stirrar in i ett orange draperi och väntar på besked. Jag mådde fysiskt illa och tänkte på dagens datum - att det skulle vara den 13 oktober 2010 mitt liv skulle förändras.  

Sköterskan drog bort draperiet, vi får ta ännu lite nya bilder. Nytt rum, ny röntgenapparat. Mitt vänstra bröst är numera två gånger så långt som det andra, för nu drogs det ut till bristningsgränsen och måste blivit röntgat ända mot ryggraden. Inte ens Nordlund hade så hårda nypor, det är säkert. Fortfarande med bar överkropp får jag sitta ner på en stol medan två kloka huvuden tisslar och tasslar om min framtid. Ska jag vara ärlig så kämpar jag just då med att inte börja gråta. Jag tänkte på barnen, på barnbarnen, på Gino, vårt liv och våra framtidsplaner - hur gärna jag vill leva.

Så säjer läkaren: - Ja Marianne då är det klart. Det finns ingenting allvarligt i ditt bröst. Det vi sett är bara blablablabla... men då har jag redan slutat lyssna.  

Såklart måste jag fråga om de är RIKTIGT säkra och det är de. 

Jag är så lycklig när jag går därifrån, ler åt alla jag möter. Egentligen hade jag tänkt åka in och shoppa lite innan jag åker hem, men jag styr ut på motorvägen och rattar hemåt. Det värker i bröstet men det är en ljuv smärta: JAG ÄR FRISK!!!

Hemma igen slänger jag in hundar och ryggsäck och kläder och rubbet i bilen och drar som en avlöning mot Hjällstadsätern. Jag längtar efter en kram av mannen i mitt liv. 

Nu skulle jag väl berättat lite om hur det varit resten av veckan, på jakten och så, men jag tar det i nästa inlägg för det kräver en helt egen rubrik... hehe. 

Lägesrapport

Denna veckan har jag semester. Jag brukar vara ledig under älgjaktsveckan, vara hemma och greja ett par dar och sen åka till Hjällstadsätern på onsdagen. Så blir det i år också.

Men först ska jag tillbaka till Karlstad för kompletterande mammografiundersökning, i morgon förmiddag. Det är inte utan än att jag funderar på hur beskedet kommer att bli, även om jag vet att det är en hel del som får komma tillbaka på koll utan att det är något allvarligt. Håll tutt tummarna, tack.

Efter det braiga beskedet(?) packar jag förhoppningsvis bilen full med kolbullesmet, en rödvinsflaska, hundar, tjocka vantar, marchaller, gummistövlar, kålpudding, långkalsonger, tandborste, ryggsäck laddad med choklad och annat smått och gott och drar norrut i "Gula faran". Jag ska de närmaste dagarna försöka förtränga att jag ska på JTF (prov samt repetitionsutbildning i JärnvägsTrafikFöreskrifter) i Karlstad måndag-tisdag. Huvva.

I dag har jag passat minsta barnbarnet Charlie ett par timmar så hans mamma fick måla lite på huset medan storebror var på dagis. Hur bra gick det? Gôrbra. Han sov ute i över enochenhalv timme så det var lugna gatan. 

Nu ska jag ta en lång varm dusch, rakhyvla lite, fotbada, fixa med naglar, smörja in och skämma bort mej själv.

Om inte förr så hörs vi på lördag. Toodels.

Skit också

Är det något jag tycker är jobbigt så är det att bli oskyldigt anklagad för något, och inte kunna bevisa att man är just det.

På hundpromenaden med Alva förut hoppar en tant ut ur sin häck och ropar efter mej så jag vänder och går tillbaka.

- Din hund bajsade på min tomt i tisdags, vid halv ett-tiden. Jag såg huvudena på dej och din man över häcken och ni stod och väntade tills hunden var klar. När jag senare gick och kollade låg det en hundskit där.

Jag vet med mej att vi aldrig någonsin låtit Alva bajsa på hennes tomt, utan vi går alltid över till andra sidan vägen om hon skulle börja visa tecken. Där är en fårhage och långt gräs utanför i diket så där brukar hon få göra sina behov, om hon har några just då. Jag försöker förklara att hon kan ha stannat och kissat, kanske nosat på hundskiten eller lagt sej ner och ätit gräs som hon gör ibland, men jag är hundraprocentigt säker på att hon inte är skyldig till kôrven. Vi går mestadels ute i skogen eller längst gärden, men skulle en olycka hända där det finns risk för att det gränsar till någons tomt så har jag alltid en påse med.

Hon hör inte på det örat utan talar om att "Jo det var din hund, och det får inte hända igen".

- Inga problem. Eftersom det inte hänt första gången kan det inte hända igen, säjer jag och går vidare. Min promenad i det fina höstvädret är helt förstörd.  

Jag går hem och dammsuger i stället.

Ett öra rött

Vad gjorde man innan det fanns mobiltelefoner? Medan man väntar på tåg t ex?

Utanför stationshuset i Sunne går just nu en karl med kavaj och slips, i trettiosexochetthalvtårsåldern och pratar i mobilen. Han har gått här sen kvart i ett och klockan är nu lite över tre.

Den stackars människan han har i andra änden måste ha ångrat hundraelva gånger att hon/han inte lät signalerna ringa ut och sket struntade i att svara.

Ska se om jag kan rota fram ett korsord ur pappershögen. Det är ju fortfarande fyrtiotre minuter innan tåget kommer och hans vänstra öra börjar bli självlysande.

Äckelpäckel

I går kväll var det hög äckelfaktor i vårt vardagsrum. Nej, nu ska ni inte tro det värsta - det var på TV det utspelade sej. Gino och jag satt så fint i soffan så och smuttade på en aldrig så liten whisky.

På Discovery var det: "Monster inom mej" eller något ditåt. Det handlar om olika sorters parasiter som tar sej in i kroppen genom diverse öppningar och lägger ägg och mår allmänt gôtt medan värddjuret, dvs människan, blir alltmer illa däran.

En kille hade börjat få hungerkänslor hela tiden och han åt som en häst, ändå gick han ner i vikt. Det visade sej till sist att han hade en trettio centimeter lång mask i magen som tog hand om den goe maten. En natt gick masken fel och ramlade ut genom mannens ändtarm och så uppdagades den historien. UUUääää. En hemmorojd är som liksom en skänk från himlen om man jämför.

Eller  han som fick problem att andas och vid en kontroll hade flera liter brun vätska i lungorna. I mikroskop hittade man en himla massa ägg samt en parasit som han fått i sej via någon mat. Håll i er nu -  men hans parasit kom från en sushirestaurang, där han ätit LEVANDE KRABBOR. Ja ni läste rätt, levande krabbor. Hur i helsicke kan nån ens komma på tanken att äta levande krabbor. Visserligen doppade i sojasås, men ändå.

Så hur äckligt jag än tyckte det var med parasiten så tyckte jag inte direkt lika synd om honom som den andre. Man gör inte så med små söta krabbor.

Jaha ja. Smaklig söndagsmiddag på er.


Han har det inte lätt

Vi är hos Britt-Marie och Sven-Erik. De ska riva sin gamla ladugårdsdel och jag tittar trånande på fönstren. Jag har visserligen fått två fönster redan av grannen, men de här verkar lite bättre i storlek. De andra har jag andra vilda planer för. Of course.

- Jamen dom här kan du ta, säjer B-M. Allihop, åtta stycken.

- Tack. Det gör jag jättegärna säjer jag. Samlaren i mej har talat. - Det kommer att gå åt jättemycket fönster. Vi ska ju ha till carporten och sen ska vi göra ett hönshus och växthus. Båtskjulet behöver två fönster till gaveln skulle jag tro och sen det där andra...

Gino står alldeles tyst och lysnar på min iver. Sen säjer han lite stillsamt: - Jag är femtiosju år. Ska jag hålla på så här, så blir jag nog inte sextio ens.

Positivt tänkande

Jag lever ihop med en sann optimist.

Vår carport som är under uppförande saknar fortfarande takläkt och plåttak mm. Taket ska hämtas i Karlstad i dag av G som är genomsuperförkyld och borde vara sängliggande. Dessutom regnar det lite smått, jag jobbar och G är höjdrädd. 

Ändå har han bestämt sej för att taket ska upp innan älgjakten. Den börjar på söndag. 
Behöver jag säja mer?

Bevingade ord som "det här tar sej ingen vägen" och "det här ska snart vara gjort" ringer i mitt huvud.

Det kommer att bli några hektiska dagar i vårt liv.

Vart ringer man för att hitta en takläggare lite snabbt..?

Skämmes, ta mej f-n

Nu har jag varit Häxan Surtant igen. Haha.

Jag jobbar, och utanför stationen står en blå Epa-traktor med volymen i botten, och fast jag sitter inne på TågX går musiken rakt in i kroppen utan att passera öronen. Högtalarna är verkligen på bristningsgränsen. På perrongen står ett tiotal personer och väntar på tåget, och jag överdriver inte om jag säjer att det inte skulle gå att föra ett normalt samla samtal ens femtio meter bort. Måttet är rågat. Med bister min och stora steg går jag ut och bort till Epa:n: - Dra igen det där, illa kvickt!

Man förväntar sej fingret, ett - "dra åt helvete kärring" eller nåt men han tittar bort och stänger av. Sen släpper han av kompisen som ska med tåget och åker, tyst och stilla. Inte en liten liten burn-out ens. 

Håhå, man har börjat inge respekt. 





Knutte är på månen nu

I fredags var det begravning. Vi skulle ta farväl av barnens älskade farfar Knuth, oldefar som han kallade sej själv. Han är på månen nu som barnbarnsValle säjer. Ända fram till i våras var han en pigg och sprallig människa med dansen som sitt största intresse, och därför gick begravningen mer eller mindre i 3/4-delstakt. En lättsam begravningsgudstjänst som speglade honom perfekt.

Jag hade ju åkt på världens dunderförkylning och fick sjukskriva mej på fredagen,  och fram till tre timmar innan det var dags trodde jag inte att jag skulle kunna gå. Huvudet sprängde och diverse annat smått och gott som hör till en förkylning, feber, snor och hosta var så att säja... hähum...  rikligt tilltaget. Satan. Jag hittade och tog en av Johans starka värktabletter som han fick när han bröt foten, och efter en timme var jag nästan lite hög i något bättre skick och kunde närvara i kyrkan. Innan jag gick in och satte mej tog jag en till, vilket var ganska dumt, det blev en lätt överdosering kan man nog säja. För att inte säja snurrigt.

Kanske har jag aldrig berättat om Knuth, men han var i alla fall tomte alla år som barnen var små, och underligare tomte är det nog ingen som haft. Alltid hade han några nya hyss för sej, ibland hade han bara en arm, ibland ett ben, talfel, blind, you name it. Det var lika spännande varje år att se vad han hade hittat på.

Som handbukett hade jag en vit ros. På den tänkte jag först fästa en liten tomte som en hyllning till världens bästa julenisse, men jag vågade inte när det kom till kritan. Jag blev orolig för att folk skulle undra vad det var för en svettig och rosslig människa med stora pupiller som vinglade fram och satte en jultomte på kistan, inte bra. Dom norska släktingarna till exempel. Fast innerst inne så vet jag att Knuth själv skulle ha gillat det stenhårt.

Därför ska jag gå och lägga den på graven i stället.


Sicko

Jag är fortfarande sjuk. Den ihärdigaste virusbacill man kan tänka sej har knockat mej i enochenhalvvecka. Jag släpar mej fram på dagarna med en stor hushållsrulle och en ask Ipren i släptåg och på nätterna hostar jag så fönstren i sovrummmet skallrar. Har bestämt mej för att stanna hemma i morgon också. Jag svettas som en gris i en finsk bastu ena stunden för att i nästa ligga i frossbrytningar under en filt i sofffan. Aha hör jag nån säja, kli´makteriiiiet! Nää. Feber heter det nog.

Gino är likadan, febrig, snorig och hostig, men på karlars lite macho-stöniga vis bestämde han sej ändå för att köra godståg till Göteborg i går kväll/natt, ha dagöverliggning och åka hem i kväll. Jag kan upplysa om att han ångrade sej. Men med nässpray och hostmedicin i lagoma doser hoppas han ta sej hem sent i kväll.

Ringde rådgivningen men får bara rådet att vi ska vila och dricka mycket, inte gå till doktorn.  Vi dricker massor av honungsvatten, så tack Gerald&Karin för honungen - den var underbar.

Som grädden på moset fick jag brev från mammografin i dag. Något måste kollas igen så jag ska tillbaka den 13 oktober. Jaha ja. Wish me luck.


RSS 2.0