Bling-bling på fötter´a

Cissi hade så superfina skor när vi var på Idas konfirmation, så jag ville också ha ett par. Nu frågade jag ju tyvärr bara vart hon hade köpt dom och inte när, så när jag försökt beskriva dem för Birgitta och Roland i skoaffär´n och vi skenat runt en kvart och letat; visade det sig att det var förra årets modell. Så synd.
 
Men jag hittade ett par andra, nästan lika fina.
 

Det bästa (nästan) är ju att det är Rieker så de är supersköna också. Och snygga. Me like.
Hittade ett par superfina svarta också, så det kan tänkas bli ett andra par.

Finn fem fel

... eller förresten det räcker med ett.
 
Alldeles tydligt är jag inte bara närsynt, astigmatisk och har dåligt mörkerseende. Jag är tydligen färgblind också, åtminstone tills jag har betalat, åkt hem och börjat plantera. 
 
 
Hur kunde jag inte se att det var tre rosa och en APRIKOS?
Så bra att jag drog ut så länge med planterandet att Granngården hann att stänga också.

Happy days are here again

I går kväll när jag kom hem från jobbet tog jag ännu en letarpromenad ut i skogen för att leta efter Bella. Jag smög runt en grannes sommarhus för att kolla om de eventuellt hade ställt ut någon grävlingsfälla som de inte kollade varje dag; vilket man ska enligt lag. Det händer att katter förirrar sig in i fällor, det vet jag av erfarenhet när en katt (Bellman) vi hade när barnen var små, satt i en sådan i fem dygn över en jul när det var runt 20 grader kallt. Den grannen var jag inte så glad över. Bellman överlevde, men gick nog aldrig åt det hållet mer.
 
Nog om detta.
 
Jag stod och strök förut i vardagsrummet, när jag hörde hur det knaprade i kattskålen. Trodde förstås att det var någon av våra andra tre katter eller kanske möjligtvis den svarta katten med halv svans som dristar sig till att käka här ibland. En dag tackade han för maten genom att i panik flyga runt i fönstren och välta blomkrukor när han blev tagen på bar gärning. En riktig springnota, typ.
 
Men det var BELLA! Vår lilla bebisBella stod och åt torra kulor för fulla muggar. Efter diverse glädjetårar och gullegullande blev det finmat i stället. Hon var jättehungrig, lite kletig och full av barr men luktade inte speciellt mycket. Undrar vad hon varit med om. Tassarna är svarta under som om hon gått på asfalt, så hon kanske har gjort en likadan resa som när hon flyttade hit, liftat med en bil under motorhuven och gått tillbaka.
 
Huvudsaken är att hon är tillbaka.
 
 
 
Mat i magen och en tupplur på den vita soffan. Hm.
 

Finaste finaste Bella.

Bostad sökes

Hej alla mina släktingar i Uppland!
 
Är det någon som vet om någon form av boende för två härliga ungdomar under hösten och kanske fram till sommaren 2015? Maria läser på universitetet, och Johan har en lärlingsplats i Uppsala så de söker boende i Uppsala med omnejd. Helst med bussförbindelse till Uppsala.  
 
Året som gått har de hyrt en trea i andra hand tillsammans med två killar, men nu ska lägenhetsinnehavaren ha den själv så de måste söka nytt boende.
 
Hojta gärna till om ni kommer på något! Kram på er!

Missing Bella

Bella är borta.
Vår gulliga lilla kissemiss som adopterade oss i november, nu är hon spårlöst försvunnen. Det värsta är att inte veta vad som hänt, om hon blivit påkörd, om räven tagit henne eller om hon är instängd nånstans. Det skulle vara bättre att veta om hon är död eller inte.
 
I måndags kväll var hon med oss hela kvällen och troligtvis har hon varit ute på natten, och sen är hon bara borta. När jag är hemma går jag bara och hoppas på att hon helt plötsligt ska ligga under det lilla bordet i köket och rulla runt, eller tigga skinka vid kylskåpet. Jag vill ta upp den lilla pluttiga kroppen och hon ska spinna med värsta stora motorn och trycka sin lilla panna mot min. Men inte kommer Bella skuttande över gräsmattan någon gång jag öppnar dörren och visslar.
 
Det är så himla tomt efter den lilla kroppen.
 
 
Finaste Bella.
 

Grattis Charlie

En kväll för fem år sen föddes en liten kille vid vägkanten nedanför Bäckebron på E45:an :)
 
I dag är han stor pôjk - en full hand och vi gratulerar Charlie så jättemycket på födelsedagen!
 
Kram från mormor o Gino
 

Ett stolt landmärke

Tog en promenad ner till sjön häromdagen och blev glatt överraskad. Det har gjorts allvar av planerna att bygga en fyr ute på udden:
 
 
Himmel så fint det kommer att bli när topplampan kommer på plats. Vi får fixa lite fint grillkött och ett gott italienskt rödvin och inviga skönheten. Och får vi en fin sommar blir det säkerligen några sköna sommarkvällar nere vid vattnet i goda vänners lag.
 
Bra jobbat, killar.

En ren tillfällighet förstås men ändå... eller?

Vi har rensat ut och gått igenom en hel del saker som bara stått och tagit plats i uthusen.
 
Bland annat en hel del kartonger från mamma, men de har jag mest flyttat på ska jag ärligt säga. Men jag fann en bunt med tidningar som jag tog in och bläddrade lite i. Hon satt varje dag vid köksbordet och löste korsord, så när jag kom till mitten hittade jag hennes handstil och blev sittande och saknade henne så oerhört mycket.
 
Så fick jag se vad det stod i de gula rutorna.
 
 
Det gör jag, mamma.
 
Men jag tror att det ska stå "svira" där du skrivit "sabba". Puss och kram.

En riktigt bra skitdag

Det finns lördagsnöjen och det finns lördagsnöjen. Om man berättar för nån att man tycker det är roligare att åka upp till Hjällstadsätern och räkna älgskitar än att shoppa eller gå på krogen blir man väl betraktad som lite galen. Eller bara gammal och tråkig?
 
SKIT samma, det är hur som helst ett nöje att först gå runt i skogen med ett gäng härliga människor; och avsluta med en perfekt kolbulle en solig dag i april.
 
 
Först ställer man in GPS:en  på en kilometer åt ett håll. Var hundrade meter stannar man och DÄÄÄR:
 
 

Där tar man ett snöre som är 5,64 meter långt (tror jag det var), en agerar mittstolpe medan den som håller i ytteränden knallar runt. De andra går med nosen i marken och letar bajshögar av det färskare slaget inne i ringen. Inga gamla skitar räknas, (så de två med orangea kläder ska räknas bort, hehe) och största delen av högen måste ligga inom cirkeln.
 
 
Så fortsätter man tills man letat av en fyrkant som är en kilometer åt alla håll. Nio godkända högar hittade vi sammanlagt på vår yta, vilket är mycket mindre än tidigare år; och vad kan man dra för slutsatser av detta?
Jo, antingen har älgarna helt sonika bajsat på något annat ställe, eller så är det så tragiskt att vargen tar allt fler älgar däruppe.
 
Sen kommer det bästa av allt.
 

Maten.
 
 
Mannen med klockan, han som placerat sig mitt i brasan, det är min gubbe det, och det är början på min kolbulle ni ser i pannan.
 
Mera säterliv säger jag bara.

Stand-in

Numera behöver jag inte sova ensam när Gino är borta på jobb. 
Dottern Anna var i Ullared med jobbarkompisarna i veckan och köpte den här sötnosen till mig:
 
 
Hoppas han inte snarkar.

RSS 2.0