I dag musiktema

Har fått en låt på hjärnan. Lady Gaga´s Alejandro... Å den är ju inte bra ens i original.

"Alejandro Alejandro Ale-alejandro...
Ale-alejandro, Ale-alejandro nananananananana..."

Som tur är det bara inne i huvudet jag sjunger. Av nån konstig anledning så låter det inte lika bra när det kommer ut som när man sjunger inne i skallen.

Gino och några kompisar brukade spela "Så kan det låta" ibland på kvällarna under älgjaktsveckan uppe i Nordvärmland. Har fått berättat att det var så hörvärt att Pär-Eric och Mia´s döttrar åkte upp från Karlstad enkom för att ta del av denna historiska musikhändelse. Det rör sej om ungefär sjutton arton mil enkel väg så det måste vara nåt alldeles extra. Wiener Sängenknaben kan nog gå och dra något gammalt över sej.

Vad jag också fått höra är att det inte spelade någon roll vilken sång som framfördes. Det lät likadant ändå.

Här är en kille däremot som framför Lady Gaga´s Paparazzi så otroooligt bra:

http://www.youtube.com/watch?v=jqMixeRhGfg

Säkert mjuk, men...

Tygpåse creme


Lantlig tygpåse "M" i cremefärg. Mått:30x40cm
Användbar som toalettpapper, pyjamaspåse eller som skopåse
89:-
Antal:  
  Lägg i varukorg
Tygpåse creme

Har precis beställt en sån här för jag tyckte den var fin. Och så var det ett "M" på också. Men inte tror jag precis att jag kommer att torka mej i röven med den?


Och ja, texten ovan är kopierad från butikens hemsida. Tror ni jag sitter och hittar på? =)

Ett meddelande

Tyvärr råkade själva strykbrädan rasa ihop och gå i tusen bitar redan vid tredje plagget.

Så synd.

Fick trösta mej lite med fotboll jag.


Jag är inte avundsjuk

Nu är han på kurs i Göteborg i tre dagar.

I kväll skulle han och några till gå ut och ta sej en öl. Sitta sej lite på nån uteservering.

Inte är jag avundsjuk inte. Jag slutar ju nu vid 20-tiden och har en hög stryktvätt som väntar när jag kommer hem.

Och inte behöver jag gå upp förrän 04.50 i morgon heller.

Gôtt.


Premiärtur

I går kväll åkte vi motorcykel, för min del var det premiärtur.

Jag är särskilt glad för:

...  jag blev inte speciellt stel

... och inte fick jag så jätteont i rumpan heller

... jag frös inte alls

... det var kanonfint väder hela turen - inte en droppe regn

... att jag lyckades spotta bort insekten som fastnade på läppen innan den hamnade i munnen

... att vi tog Östra Ämtervikssidan hem som är riktigt kurvig och mc-vänlig



Här kommer vi!




Korpen flyger

Fast han är så sjuk har han inte tappat sin förmåga att göra sej lustig.

Jag berättar med inlevelse om en promenad Alva och jag hade i skogen häromdagen. Fyra stora korpar flög över oss oavbrutet och kraxade. De är förbaskat stora och det kändes riktigt kusligt när de kom som närmast. Jag har ju sett den otäcka isländska filmen också.

Jag frågar därför någon som jag hållit för att vara expert på olika sorters djur:

- Alltså, korparna var större än jag föreställt mej. Vad har dom mellan vingspetsarna egentligen?

Experten: - Krôppen.

Korp - Corvus corax 
Och det ser man ju tydligt här att det stämmer faktiskt.

Han har aldrig haft feber, nej

Kärleken personifierad är sjuk. Han är förkyld. Nyser och hostar.

Och det vet ju vi kvinnor hur det är när en man är riktigt dålig.

Gino: - Är jag varm i pannan? Åh herregud, vad jag känner mej risig. Har jag inte feber nu så har jag aldrig haft feber. Hörrö du gumman, har vi nån muntermometer?

Vi har visserligen en febertermometer, men eftersom vi båda känner oss osäkra på om det är en mun- eller rumptermometer törs han inte chansa på att stoppa den i munnen. Nån annan kan ju ha varit lika osäker och råkat använda den i fel ände. 50-50 chans, liksom.

Så vi åker till dotter & måg och lånar barnens örontermometer som visar febern på två röda.  

Han sjunker med ett kvidande ner i soffan och får beskedet från höger öra: 37,1.

- Det måste vara fel. Jag tror inte på dom här termometrarna som går så snabbt. Förresten har jag alltid låg temp så det här är hög feber för mej.

Vänster öra piper: 36,8.

Inte undra på att han känner sej så febrig. Får nog bli hängmattan några dar.


Det ska bli en regnig sommar, eller hur..?

Beach 2010. Glöm den. Här har ni Bitch 2010.

Kroppens åtta-tio kilo av för mycket av allt hoppas på en regnig och kall sommar med heltäckande plagg. Burka, mmm. Bikinin passar, det gör den, men allt som tittar ut däremellan är inte så gulligt.  Och jaja visst, resterande kilon som ändå är i stor majoritet hoppas på en varm och fin juli-augusti. Såklart. Inte vill jag egentligen ha regn och rusk. Hur kan ni tro det.

Men beach. No thanks.

Varför börjar man aldrig i tid? Att träna och äta rätt alltså. Eller varför börjar man aldrig är kanske mer rätt. Varför tror man att det kommer att liksom ordna sej av sej själv? Man är ju förijissenamn över femtio och ingenting har tidigare ordnat sej av sej själv. Varför skulle det börja nu? Om jag amputerar bort huvudet går jag visserligen ner sex kilo men har maggen kvar.

Munnen och hjärnan samarbetar ibland väldigt dåligt när det gäller själva pratet, det vet jag; men när det kommer till kaloriintag är det katastrofalt. Och eftersom munnen är den som är störst(?) så vinner den lätt över lilla nejsäjaren hjärnan. Och när man har magen full med mat så kan man ju inte träna. Då kan man få kramp tror jag.  

Övriga ursäkter:

Börjar man träna för tidigt, typ i januari precis efter nyårslöftet - då hinner man ju gå upp i vikt igen innan sommaren.

Mina träningsskor är utslitna och jag har inte råd att köpa nya. En påse Cream Cheese-chips är billigare.

Ingen barnvakt. Oj då har minstingen växt upp redan och tagit studenten. Där ser man.

Jag hinner inte träna. Måste se på "Vem vet mest", "Svenska Hollywoodfruar"  och "Ullared".

Det är för halt för att jogga (vintern), det är för varmt för att jogga (sommaren).

Ont i kroppen. Kan det vara för att den är otränad och för mycket salt, tro?

Fettsugnig är inte så dyrt i alla fall. Motsvarar bara en liten fräsig sportbil av enklare modell.

Shit.

Beach 2011, here I come. NU jävlar.

a-litos-fet-600

Inte riktigt. Tog i lite här.

Alice

Glömde nästan.

I dag har världens sötaste Alice sin första namnsdag. Gammelmoster med familj hälsar och grattar så jättemycket.

En dagens ros tack!  Obs lusfri.

När kommer ni?

Trevligt att råkas

I dag vid tretiden kom G hem från sju dagars jobb, precis innan jag åkte och jobbade dagens andra pass. I kväll ska han ha kurs i jägarexamen.

I morgon ska han till Karlstad på förmiddagen, därefter skjutsa sin pappa till Skavsta flygplats. Han lär komma hem vid tiotiden både i kväll och i morgon kväll. Tidigast.

På fredag är det midsommarafton som vi ska tillbringa stor del av nere vid bygdegården.

På lördag och söndag jobbar jag.

På måndag åker G till Göteborg för tre dagars utbildning. Hem onsdag kväll.

På torsdag försvinner han igen för jobb i sju dagar.

Ingen risk att vi sliter på varandra.


Smutsiga löss

By the way. Apropå djur.

Rosorna fullkomligt översvämmas av bladlöss i år. Nån mer som har det?

Lortiga bladlöss.

Jag har tagit på mej den otacksamma uppgiften att skrubba dom rena med såpa och ge en dusch med kallt vatten var och varannan dag. 

Ännu ett starkt bevis på att jag är djurvän. Jamenellerhur. Man vill ju hålla dom fräscha.

   

Har man såna här...            blir det inga fina såna här.

Jag - en djurvän

I går kväll var jag en verklig djurvän. Eller ja, det beror väl på vem man frågar.

Frågar du katten Wiggo så skakar han nog på huvudet och gör tassen. Han hade tagit en liten mus som han lekte med på gräsmattan. Nu var inte musen sådär överdrivet intresserad av att leka kunde jag se, så jag bestämde mej för att rädda den. Precis som jag gör med de små ödlorna som Wiggo envisas med att skojsa sej lite med.

Den lilla lekkamraten var av typen jättesöt skogsmus och bortemot tre centimeter lång. Jag tog ett kaffefilter och höll upp och den sprang genast in och tog skydd. Då pratade jag lite vänligt med den, önskade den en trevlig kväll och bar den över till andra sidan vägen och gav den friheten. Glatt kilade han iväg i det långa gräset.

Wiggo letade en stund men gav upp. Lurad på konfekten.

Låt oss nu bara hoppas att den lilla råttan inte springer hem och förökar sej hejdlöst så vi får en skogsmusinvasion för då blir inte Gino glad.

Skogsmöss (Bild: SVT Bild)   Musens oroliga föräldrar.

Pappa Mu?

Fick mej ett gôtt skratt på vägen hem förut. Mötte fem stenhårda män i övre medelåldern på motorcykel, med den rätta "Hells Angels"- wannabelooken.

Den siste hade kohorn på hjälmen. Det såg minst sagt urlöjligt ut men han tyckte nog att han var jättecool.

Undrar om jag ska klistra dit några små djävulshorn på min mc-hjälm?

Så kanske ungarna mina slutar att säja att jag ser ut som en jätteinsekt.


                               Eller så kanske jag hellre köper en sån här?   
 

Har jag blivit skogstokig?

Vi har bott där vi bor i fem år. Nästan varje dag går vi en hyfsat lång promenad med hunden/hundarna.

Häromdagen fann jag en ny väg. Jag följde en stig som jag funderat över och hittade små kringliga krokar med jättefin skog. Nu har den vägen blivit favoritpromenad, åt ena hållet och åt andra hållet.

Tankarna gör små lustiga och olustiga krumsprång när man går i skogen och bara ÄR. Livet, döden, jobben, barn och barnbarn, föräldrar, vardagligheter, framtid och förfluten tid, djurlivet. Allting blandas.

I går tänkte jag på fästingar. Än så länge har det varit väldigt lite fästingar på hundarna och katterna, helt underbart. Det kanske har varit en hård vinter för dem trots att de verkar gilla alla sorters vintrar. Så normala svenssontankar tänkte jag till att börja med. Sen svävade det iväg som i en psykedelisk dimma. Jag kom på mej själv med att fantisera över vart dom bor på vintern och om fästingar har någon slags rangordning i sina liv. Revirtänkande och så. Fajter. Om de största och starkaste fästingarna får de bästa platserna närmast djurstigarna med störst chans att hitta ett värddjur, och de mindre och klenare exemplaren får hålla sej i bakgrunden.

Har de hungerskänslor, lever de i par, rullar de hem till boet när de ätit sej mätta? Vilket nog kan bli ganska långt om man valt ett rådjur eller en älg att suga på. Hur det känns det att äta så man nästan spricker. Okej, just det sista vet jag väl i och för sej hur det känns.

Så tänkte jag i går. Men så hade jag ont i huvudet också.

I dag ska jag fundera lite på världsekonomin.




Bilden på denna fantastiska fullmatade sötnos har jag lånat från Cici. 

Solen skiner

Klockan är nu drygt tio och nu regnar det minsann inte.

Men det blåser något alldeles fruktansvärt, så jag är ganska glad ändå att det står en volvo här utanför och inte en cykel.

Det är med 99% säkerhet motvind.

                                                                    

Det är tanken som räknas

I onsdags räfsade jag upp lite när Gino gick före med röjsågen. Scenen var precis som om den var tagen ur Hemsöborna, när madam Flod går efter Carlsson, vackert som en tavla. Hrm. Följden för min del tyvärr blev att jag var helt justerad i går, domnande armar - och nacken och huvudet var som överkörda av en ångvält. Om det nu finns såna i bruk fortfarande. Nu vet jag att ni kanske tycker att madam Flod fick ett värre öde, och det må så vara. Men nu är det här min blogg och mitt lidande.

Dessutom var jag så trött att om någon såg mej kunde jag säkerligen tas för någon som dött och ångrat sej. Mina ögonlock hänger lite i vanliga fall men nu var det stört omöjligt att se annat än genom mycket små springor. Hjärnan hade liksom somnat och halkat ner i pannan. Hängmattan blev min räddning. Där låg jag i flera timmar i solen och frös så jag skakade fast jag hade tröja och filt på mej. Men själva gungandet och fågelkvittret var rogivande.

Kvällen bjöd på ryggläge och filt i soffan framför TV:n. Jag sände en tacksamhetens tanke till Gino som köpt större TV så jag kunde se den trots mina små grisögon.

Ändå tänkte jag vara tapper och cykla till jobbet idag. En mil, och jag börjar tio över fem. Så jag la mej prick 21.10 och ställde klockan på 03.50. Det borde räcka.

Vaknade 03.50. En snoozning måste man ju ha. Vaknade 03.59. En till, det hinner jag. Och en till. Bara en till. Släpar mej upp och släpper ut Izak - och det regnar. Inte så mycket, men det regnar. Då kan man inte cykla. Då blir man ju blöt. Och glasögonen kan imma igen när jag flåsar och då ser jag inte hålorna i vägen och kör omkull i Tremansbacken och skrapar upp knäna och handflatorna. Så kan vi inte ha det.

Jag brottades lite (mycket lite) med mitt samvete som vek ner sej direkt, sen tog jag volvon. Huyndaien har ett trasigt avgassystem, det låter för j-vligt och jag är hela tiden rädd att det ska ramla av. Så jag tog Ginos volvo som vi  försöker att inte köra så mycket småsträckor med. Gino som har jobbat och kört tåg hela natten ringer från Storvik och ska säja godmorgon när jag är halvvägs:

- Jaså du, har du volvon?

Avslöjad av GPS:en som plingat vid fartkameran.

- Mmm. Men jag hade tänkt att cykla. Det hade jag.

Vilodag

I dag är jag verkligen för trött för mitt eget bästa.

Känner att det inte kommer att gå i många knop när jag slutat jobbet för dagen.

Härmed utnämner jag torsdagar till vilodagar.


Kaffe

Oj är klockan redan nio. Dags för lite niokaffe.

Det är ju en hel timme sen jag drack åttakaffe och två timmar sen jag drack sjukaffe och innan dess var det en kopp sexkaffe och dagen började med en balja femkaffe.

Lite ont i magen har jag också. Undrar vad det kommer sej av?



Gulligt

I går kom Johans flickvän hem till oss, en jättegullig tjej.

I morse stod det fortfarande ett par tjejskor i hallen och en liten bil utanför.

Törs man komma med en vild gissning att Gino får klippa gräsmattan själv idag?


Sårbart

Klockan 17.15 ca i går eftermiddag dog Bäckebron driftplats mitt i en utandning. Den vanliga datorn gav upp andan, men det värsta var att det gjorde E-Tamdatorn också. Det är genom den tågföringen sköts, och fungerar inte den så måste tågen ställas in. Och det vet vi ju vad resenärerna tycker om inställda tåg. Lynchmobben skulle utan tvekan bege sig till min station med ett kraftigt rep och leta upp en stadig björk, det är ett som är säkert. Alternativt kölhala mej efter en häst, eller hur det nu var, dra mej mellan två hål under isen. Whatever.

Två tåg hade precis haft möte och var på väg åt varsitt håll, (logiskt eller hur?) - ett enda tåg återstod innan jag inte skulle vara med längre.

Jag försökte starta om. En gång. Två gånger. Känna på kablarna. Liksom tjata igång den som jag gör med Gino. Nope. En massa obegripliga felmeddelande avlöste varandra på skärmen. Det var bara att ringa Data-supporten och felanmäla, samt att meddela intilliggande driftplatser att jag hade problem.

Utan att bli långrandig så löste det mest akuta sig, genom att Tågledaren i Hallsberg tog över Bäckebron på något ännu mer obegripligt elektroniskt sätt; och jag kunde ställa på fri genomfart i ställverket.

Felet då? Jo, någon hade klantat sej halkat med en grävskopa och grävt av en kabel fick jag veta. Jag gick ut och kollade om jag hade någon entrepenör i närheten som jag kunde sparka på smalbenen, men inte en grävmaskin fanns i sikte.
 
Kollegan i Kil upplyste om att det inte behövde vara i närheten ens. Senast det hände så hade de grävt av en kabel i Närke nånstans. Närke har jag inte sett att det står på några skyltar på vägen hem så jag la smalbenssparkningstankarna åt sidan, åkte hem och gick ut med hunden i stället.

I morse funkade det igen. Phuuui. Tur. Mig icke tycka om krångel.

T�gklareraren i Tall�s under arbete. H�r utv�xlas t�ganm�lan per telefon - precis som f�rr i tiden

Förr i tiden hade vi papper, penna och telefon. OBS: Det är inte jag på bilden.

Bild från www.jtj.org.

HEEEEJ UUULLA! Eller konsten att skrämma ett barn

Både min äldste son, min syster och jag har jobbat som arrestantvakter. Man jobbade två och två och höll koll på häktade, arresterade eller personer omhändertagna för fylla eller annat småtrevligt.

Ibland hände det att man fick jobba ihop med en av de inte smartaste kanske, men till omfånget största personerna i kommunen. Dessutom var han utan att överdriva ganska ovårdad, frikostigt snusande, högljudd och skelögd. Inget ont i det, det är bara en beskrivning så ni får en bild. Mycket bra person att gömma sej bakom när man har med stökiga cellgäster att göra.  Att han är väldigt snäll vet ju inte busarna. Lite som en "Donk" om ni har sett Crocodile Dundee. Syrran och han brukade vakta ihop ganska mycket, men den mesta verksamheten flyttades så jobben sinade ut.

Det var därför ganska länge sen de hade setts när de av en händelse befann sej i samma mataffär. Ulla hade med sej Ida, sin flicka, och hade kommit fram till kassan när hon fick se honom i ögonvrån. Han ställde sej i samma kö åtta personer bakåt eller något sånt och upplät sin stämma.

- HEEEJ UULLA! NU VAR DET ALLT BRA LÄNGE SEN VI VAR IHOP!!!

Inte jobbade ihop, vaktade ihop - utan VAR IHOP.

Det blev dödstyst. Folk som hade hoppat till vände sej om och tittade på honom, sen tittade de långsamt tillbaka på henne och det nästan syntes utanpå hur kugghjulen snurrade. Den som såg mest fundersam ut var Ida. Ögonen var stora som tefat.

- Å hejsan! Jaa du, det var allt bra länge sen nu, sa Ulla och höll masken medan hon plockade i varorna. 

- HEJ DÅ!  Han vinkade lite.

- Hej då.

Ute på parkeringen:

Ida: - Mamma! Vem var det där???

Då flög den lede i Ulla.

- Ja du Ida, det ska jag säja dej, att det där kunde ha varit far´din.

- Åh neeeej! 


"Det här tar inte lång tid"

För ganska många veckor sen impulsköpte herrn i huset en 40 tums platt-TV. Vår allra första platt-TV.

Problemet var att vi inte kunde enas riktigt om vart den skulle stå, i vardagsrummet nere eller i allrummet uppe. Skulle vi ha den i vardagsrummet måste det förberedas en massa - det är nämligen så att vi bor i ett snarlikt hus som Björn Skifs köpte en gång i en film. Drömkåken, om ni minns den. Vad man än tar i så förvånas man. Hur tänkte dom här?

Så trots att huset har trettio år på nacken och vi är den femte familjen som bor här har ingen lyckats med bedriften att installera ett TV-uttag i vardagsrummet. Lösa kablar bara som inte dragits så snyggt, och jaja, jag vet att vi också har bott här i fem år.

Till slut har vi ändå kommit fram till att det får bli uttag i vardagsrummet.

I går kväll vid halv sjutiden var det dags:

Gino: - Vad säjer du, ska vi ta och fixa till TV-uttaget nu, jag har köpt allt som behövs.

Jag, nyss hemkommen från jobbet: - Hinner vi det i kväll? Jag är lite trött.

- Såklart. Det här tar inte lång tid. Vi ska bara kapa kabeln uppe på vinden och sätta i en förgening. Sen borrar vi hål ner till gamla pannrummet, dit drar vi rör,  och sen går vi rakt in i vardagsrummet där vi sätter en dosa. Det kommer inte att ta lång tid.

Det lät ju som om det kunde gå på en grisblink: - Ok, då kör vi.

Och jag lovar. Om det inte vore för att 97% av tiden går åt till att leta efter grejor hade det nog gått ganska snabbt. Men nu är det en gång så att vi är otroliga på att släppa saker på de mest konstiga ställen, handen och hjärnan har verkligen ingen connection när vi leker hantverkare.

Dialog:

- Har du tumstocken?

- Nej. Men vart har borrmaskinen tagit vägen, den var ju här nyss?

- Kolla om jag hade med den till garaget. När du ändå är där se om du hittar en stjärnmejsel med rött skaft som jag hade förut.

- Den såg jag uppe i klädkammaren när jag letade efter ficklampan. Tror jag. Vet du vart ficklampan är?

- Kolla i vardagsrummet. Eller om jag hade med den i köket när jag drack vatten?

- Här är den. Den låg ute på trädgårdsbordet.

- Ficklampan?

-
Nej, skruvmejseln.

- Tumstocken var inte där? Undrar om den är kvar uppe på vinden?

Och så där höll vi på. Klockan var efter elva när vi var färdiga.

Men det blev riktigt bra.

NAAW

Svinblött - inget för minigrisen






Ingen liten lortgris det här inte...

Bild  från Expressen.se

Schmertzen

I tre dagar nu har Gino någon i hushållet haft en sticka i fingret. Under nageln.

Tre dagar av smärta och klagan.

Tror ni att man får hjälpa till och ta bort den?

Nej så klart inte. Det skulle ju kunna kännas lite.

Vederbörande borde göra ett besök hos min tandhygienist. 

    

Tror vi får ringa in en liten hungrig bäver.

Ledig helg

Ur VF 100614:

"Vitsand fick mest regn i hela landet

Torsby (I går 22:06)  Joakim Olsson i Vitsand, två mil norr om Torsby, sköter dagligen om SMHI:s väderstation vid kyrkan. I helgen mätte han upp mest regn i landet."

Gino och jag skulle tillbringa helgen på Hjällstadsätern som ligger några mil norr om Vitsand. Jag hade ledig fredag så vi åkte upp på eftermiddagen. Tanken var att bl a slå gräset runt stugan, göra en arbetsdag i jaktlaget, läsa ut en bok, åka fyrhjuling och spana efter björn, spela kort, fiska och må allmänt gôtt.

Men det regnade. Och regnade mer. Hela eftermiddagen och natten och lördag förmiddag vräkte det ner. Gino gick ut på morgonen och konstaterade att vi hade fått sjötomt. Vi har 6 km ner till "stora vägen" och grusvägen började svämmas över på flera ställen så vi fann det klokast att packa ihop och dra hem. Tur var nog det, men tråkigt.

I stället blev det gipsskiveuppsättning i klädkammaren.


Avskuren mindre väg strax öster om Sunnemo

Såhär kunde det ha blivit. Bild från SMHI.


PRAO

I går hade jag elev med mej på jobbet. Inte vilken elev som helst inte. Det var vikarierande chefen, Maria, som ville lära sej min station, Bäckebron.

Och precis som det brukar när två personer av kvinnligt kön oavsett ålder tillbringar en dag eller så ihop så hann vi avhandla en massa saker. Inte bara tågföring alltså.

Många dumma (hm) frågor fick jag också. T ex:

Maria: - Vad betyder den där knappen? Den som det står Omstart PLS på?

Jag: - Antagligen att man kan starta om PLS:en.

- Vad är PLS?

- Jag vet inte. Nu pratar vi om nåt annat.

Så då pratade vi om Marias hus och trädgård i stället och att hon har små röda skalbaggar i sina liljor som piper jättehögt, liksom skriker om nåd när hon försöker döda dom. Och det ämnet var ju så mycket mer intressant än PLS så det höll vi på med en god stund. Efter en konsultation på Google fann vi att det var liljebaggar, på finska heter de liljekukko och det tyckte vi var ett mycket roligare namn så det heter just dom individerna som bor hemma hos henne också nu. Det var ganska roligt att hon läste högt för mej från skärmen och deklarerade att liljebaggarna "finns i hela Sverige förutom i Norge". Då fann jag det vara på sin plats att upplysa flickebarnet att unionen med Norge upplöstes 1905. Hon ändrade då Norge till Norrland. Bara så där.

Och så pratade vi islandshästar och bläckfiskar och att "Gröna kartan" bytt namn till "Terrängkartan" 1999. Sen försökte vi hitta rätt inställning på air-conditionen. I manualen fastnade vi för ordet plasma-cluster och var tvungna att googla fram vad det betydde. Vi ringde Nina som jobbade i Daglösen och frågade om hon visste men hon hade heller ingen aning. Luftrening kom vi fram till, men rätt inställning på själva airconditionen var det svårare att få till. Varmt, kallt, varmt, kallt. Precis som en vanlig klimakteriedag.

Sen kom det frågor på ställverket. Håhåjaja. 

- Det där som står under linjen där, utanför infartssignalerna åt båda håll, RSYS och RSYN, vad betyder det? 

- Ska vi inte ha oss en kopp kaffe nu, tycker du?

- Jovisst. Men vad betyder det?

- Jag har köpt choklad-doghnuts. Hrm. Det är söder och norr nånting. Det har med spårledningen att göra. Socker?

Vi letar i pärmar. Ingenstans står den exakta betydelsen av dessa bokstavskombinationer. Men det har med spårledning att göra. Kanske Railway System north/south? Det kom jag på halv två i natt. Härmed bestämmer jag att det är så. 

Hur som helst så gick tiden så mycket fortare när vi jobbade två ihop. Kan du budgetera för det, Maria? Du är välkommen tillbaka anytime.

Dagens skämt

Jag ringer Gino:

- Håll i´rej för här kommer en riktigt god nyhet!

- Okej, vad då?

- Du ska bli pappa, vi ska ha en liten.

- Oj då, ja men det var ju kul.

-
Neeej då, men Johan har fått sommarjobbet han var på intervju för idag! I nio veckor!

- Oj! Himmel vad roligt, verkligen. Hälsa och gratulera! Fast - lite besviken blir jag ju ändå nu.

-
Vaddå? Besviken?

- Att jag inte ska bli pappa, hahahaha!

HAHAHAHAHAHAHAHA!!!


Katt-kräk

Bytte förstapasset idag för att få en timme längre ledigt på lunchen. Varenda minut är dyrbar just nu. Ni vet, student på torsdag med allt vad det innebär.

Planen var att åtminstone hinna gå med hunden 30-45 minuter, torka golvet i datarummet, allrummet, trappan och badrummet. Dammsuga köket och hallen, laga mat och äta den, flytta lite pengar på internet, plantera om två blommor, piska två mattor och hämta en sak i Sunne. På lite mer än tre timmar borde det vara en kakbit. Piece of cake. Not.

Promenaden med Alva tog ungefär 45 minuter. Sen skulle jag ta mej an golven. Och det tar längre tid än man tänkt. Speciellt som man tar ett kliv rakt i en kattspya och nästan går ner i spagat. Samtidigt som telefonen ringer. Med luren i ena handen och ena foten upp i luften försöker jag få av mej strumpan. Satan. Det var alltså här innankråset på talgoxen tog vägen, fjädrarna såg jag på trappan när jag kom hem. Medan jag pratar torkar jag upp det nu utslidade maginnehållet och försöker låtsas som ingenting.

Ganska mycket extrajobb blir det. För att inte tala om den höga äckelfaktorn. Tänker osökt på mamma, som inte heller trallade en munter sång när hon en morgon för massor av år sen kom ner i köket och körde in foten i en toffel som katten använt som toalett under natten. Kärt barn har många namn säjs det, och det har katter som skitit i tofflor också. 

Och det är inte bara spyor dom lämnar efter sej dom kära kissekatterna. Hår. Vi snackar drivor. Fyller en dammsugarpåse på nolltid.

Så jag hann ungefär hälften av det jag tänkt innan eftermiddagspasset tar vid.

Undrar hur pigg jag är i kväll när jag kommer hem. För då måste jag...

  Erkänn. Var det du?

Köpes

När jag ändå befinner mej i annonseriet, är det någon som har en gärsgård, och gamla vackra fönster och dubbeldörrar till en liten glasveranda till salu?


               

Åååh.                                           Mmmmmm.                            Glömde. Berså också.

Tack.

Kiss till salu

Om någon känner ett hastigt uppkommet behov av en konsert med Kiss på Stockholm stadion på lördag den 12/6 kan han eller hon kontakta undertecknad.

Sonen har nämligen 4 st biljetter, ståplats som säljs till rena rövarpriset, 500 kr stycket eftersom den tänkte köparen ångrade sej...  sonen har gett 590 kr styck.

Hör av er snarast om intresse finns.



Dom här är det.

Länk till annonsen:

http://www.blocket.se/varmland/Lagsta_pris_pa_4_st_Kissbiljetter_500_kr_st_27885239.htm?ca=7&w=1

Sveriges nationaldag

Vi har ingen flaggstång. Ännu. Men när vi köpt en flaggstång hoppas jag att vi kommer att flagga på Sveriges nationaldag.

När jag åkte till jobbet förut åkte jag förbi nio hus med flaggstång. Två av dem hade flaggan i topp, fyra hade vimplar varav en felvänd, resten ingenting.

Varför är vi så mycket sämre på det här än norrmän?


Hur som helst:

En riktigt trevlig och solig nationaldag tillönskas.

svenskaflaggan

Så här ska det se ut.

Rattelse

En rättelse:

Gino har ringt och meddelat följande. Det var ICKE en styrled och ICKE ett styrlager som byttes ut. Det var ett hjullager.

Så nu kan vi gjuta olja på vågorna och avblåsa folkstormen. Återgå till era arbeten.

Ange lusenordet, jur det nu fur guds skull

Öppnar mailen precis nu innan jag ska stänga av datorn och gå och sova.

Finner ett mail från "TeliaSonera" som ser så korrekt och formellt ut att det kan väl inte finnas en människa i hela världen som kan tro att det är något lurt med det här?

Här kommer det kopierat rakt av:

Kдra Telia! kontots дgare,

Fortsдtta att anvдnda ditt e-postkonto hos oss
Svara pе detta meddelande och ange ditt anvдndarnamn och lцsenordet
utrymme. Du mеste gцra detta innan
48 timmar efter mottagandet av denna e-post eller din Webmail
I inaktiveras och tas bort frеn vеr databas

Tillstеnd krдvs
Namn: ........................
Userid Logga ID: ......................
Webmail Logga in:

Det ingеr i vеr tjдnst fцr att uppgradera samtliga rдkenskaper och ge bдttre service
till alla vеra kunders.
Ditt konto kan verifieras;
https: / / webmail.telia.com / cp / ps / Main / login / Login? d = pne.telia.com
Tack! BH Telecom att anvдnda!
Tack fцr din lojalitet.

Patrick Mцller
TeliaSonera Sverige
SE-123 86 Farsta, Sverige
Besцksadress: Mеrbackagatan 11

Spårspring

Jobbar i Sunne i dag.

Varje dag använder en massa människor själva stationsområdet som genväg för att ansluta till Strandvägen. Gamla, unga, barn och hundar. Föräldrar med barn i barnvagn eller i handen, skolungdomar, pensionärer, pendlare och folk som rastar hundar.

Om någon kliver ner i växeln precis när den går om kan de i bästa fall säja adjö till foten, i värsta fall ta farväl av livet.

Det hjälper inte att säja till. Vi kan tjata hål i huvudet på folk, de går ändå över - till och med när det är tåg på ingång eller pågående växling.

Just nu kom besked att två personer blivit påkörda  i Solna. Kanske är det självmordskandidater, kanske är det en fruktansvärd olyckshändelse. Hur som helst är det en tragedi för de som blir inblandade, och för en lokförare kan det innebära att han eller hon aldrig orkar köra tåg mer.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.2012590/tva-personer-pakorda-av-tag-en-dod

Ta omvägen, det kanske tar två minuter extra, men kan betyda skillnaden mellan liv och död.


Psykbryt

Ångest.

I onsdags var vi till Ginos pappa som är världens allra underbaraste. Vi var bl a och planterade på kyrkogården.

Först fikade vi i hans kök. På bordet låg en stor lapp med en massa tätskrivna siffror i olika kolumner.

- Vad är det där tro, sa Gino när hans pappa var ute i vardagsrummet.

- Det är nog Lotto, trodde jag.

Men det visade sej vara ett avancerat och mycket kryptiskt schema över medicinintaget.

Då bröt jag ihop och skrattade så jag verkligen grät. Tårarna sprutade. Det pös ur öronen.

Sen fick jag ångest för det var ju egentligen inte det jag skrattade åt utan för att jag trodde att det var lottorader. 

Och så var det varmt också. Jag var trött. Och jag hade varit till tandhygienisten. 

Snälla. Säj att jag inte behöver ha ångest? 

Bzzz Bzzz Bzzz... ingen getingmidja, nä

Ute och går med Alva.

En bil åker upp bakom mej och stannar till, det är grannfrun i norr och hennes mamma:

- Mamma undrar vart du har gadden..? Hi hi...

- ???? Gadden... menar du Gino så jobbar han, säjer jag fast jag EGENTLIGEN fattar att hon menar min tvärrandiga beige och svarta tröja.

- Haha, nä inte Gino, det var tröjan som mamma såg.

- Jag förstår. Kul. Det hade varit roligare om det hade varit den smala midjan, höhö.

 Moi.

Besök hos hygienisten, som rimmar på S..isten

Ni kanske tror att jag inte gillar min tandhygienist. Inget kan vara mer fel. Det är inget personligt utan jag vet att hon är bra för mej. Jag VET jag VET.

Men det är inte den människa jag älskar mest i hela världen precis när hon kör ner en sylvass glödgad påle i en inflammerad tandhals om jag säjer så. Det är inte det ställe man helst av allt går till - inte som att gå och få massage, klippa och färga håret, sola solarium, åka på semester eller göra snygga naglar. Ni fattar.

Och trots att jag varit den flitigaste i hela norra Europa med eltandborsten, mellanrumsborstar, tandstickor och munskölj sista månaden var det ändå två ställen som var irriterade. Rejält irriterade. Och detta måste vi såklart pilla i. Hårt. Någonting som kallas ultraljud ska in och spola, köra in vassa spetsar i tandköttet, gnissla och sagga runt samtidigt som det sprutar vatten i hela ansiktet och rinner ner i halslinningen. Ultraljud man får på magen när man är gravid är av ett helt annat och njutningsfullt slag kan jag upplysa om.

Så pratar hon med mej: - Vilken tandläkare har du?

Jag: - Aaahsh.

- Du vet inte?

En minut senare. När hon släppt efter en smula och ska ta nya tag, då passar jag på:

- Jodå, hon heter NN, men det är lite svårt att prata när jag har en halv tandhygienist och en ultraljudsapparat i munnen.

- Oj då, just det, det tänkte jag inte på. 

Nähä. ???

När hon är klar upptäcker jag att min kropp bara vilar på axlarna och hälarna. Spänd? Jovars.

Hela eftermiddagen pulserade och protesterade tandköttet så det nästan syntes på utsidan.

Nu är det en hel månad till nästa gång. Jippie!

Har ni lager på lager?

Det var visst ingen styrled. Det var ett styrlager.

Rätt ska vara rätt.

Eller som bilmekanikern sa: - Ratt ska vara ratt.


Så dåligt.


Detta är positivt

Okej. Nu har det varit tre trista inlägg i rad.

Nu får det vara bra. Fram med det som är positivt!

I dag är det en sån där underbart solig dag som man drömt om hela vintern. Allt har blivit grönt och syrenerna är alldeles lagom utslagna. Småfåglarna gör sitt bästa för att överrösta varandra, och genom mina yttepyttesmå fönster ser jag hur de flyger fram och tillbaka i jakt på insekter.

Jag har petat ner sättlöken och sått rädisor och sallad. Och solrosor.

I eftermiddag är jag ledig och vi ska åka in till Karlstad till Ginos pappa, kyrkogården och till Robban med paddlarna. Ska bara till mamma och Satan själv tandhygienisten först. 

Gino har bytt styrled (?) i Gula faran så nu låter den inte lika illa längre.

Gustav som varit här några dar ska släppas av i Kil, han ska åka till Lerum till sin gulliga Amanda som tar studenten. Grattis!
Johan är på väg till Göteborg med skolan och kommer hem i morgon kväll.

Vi är ensamma ikväll. Och i morgon har jag sovmorgon.

Ööh.. Vino, Gino?

Is this the shit?

Mera gnäll. Jag vet att man kanske inte ska läsa för mycket om olika sjukdomar, men de allra flesta av de här symptomen passar in på mej. Tyvärr nästan alla.

Texten är från www.fibromyalgi.nu.

"Vanliga symtom vid fibromyalgi


Värk - på många ställen eller som flyttar omkring i kroppen
Trötthet/kraftlöshet
Ofunktionell sömn; vaknar inte utvilad
Stelhetskänsla
Närminnesstörningar
Koncentrationsproblem; svårt att finna ord
Yrsel, balansproblem
Huvudvärk
Irritabilitet, humörsvängningar, ”kort stubin”, psykisk stresskänslighet
Domningar, stickningar
Slemhinnesymtom - ögon, mun, näsa, underliv.
Svullnadskänsla
Ljuskänslighet
Luktkänslighet
Ljudkänslighet
Feberkänsla, ibland kokande känsla i kroppen; ömsom kall-varm; svettningar
Colon irritabile symtom
Täta vattenkastningar
Hjärtrytmrubbning och/eller andningssvårigheter; tillfälligt
Illamående
Kroppsklåda
Vadkramper, spec. nattetid
Ofrivilliga muskelryckningar
Nedstämdhet kopplad till värkintensiteten
Dimsyn och svårigheter att fixera blicken
Kalla fingrar och tår
Infektionskänslighet, särskilt herpesvirus
Diffusa hudreaktioner

Det måste kanske betonas att en FMS patient inte har samtliga symtom i denna uppräkning – men många patienter har många av dem! Mellan patienterna varierar tyngdpunkten vad gäller de värsta symptomen: värk är det svåraste symptomet för majoriteten, men andra upplever tröttheten som mest besvärande, andra plågas mest av de neurokognitiva störningarna."



Var god dröj

Den 26 mars ringde jag Previa.

Telefonsvarare: - Lämna namn och telefonnummer efter tonen så ringer vi upp.

Undrar när?

Ska prova snart igen för nu tycker jag att jag väntat länge nog.


Orkar inte skriva

Är helt slut. Hela kroppen värker.

Måste sova EN natt.

Jag vet att det var ett tråkigt inlägg men det är sant.

Hoppas det blir bättre i môra.


RSS 2.0