Tänk på det nästa gång

Min mobil har fått spatt. Den har raderat alla bilder (176 st), bytt ringsignal och bakgrundsbild. Utan inblandning av människohänder. Duktigt eller hur? Man imponeras allt lite av tekniken i stort och Sony Ericsson i synnerhet. Eller är det andra krafter? Jag funderar på att tillkalla producenten för programmet "Möte med det okända" eller vad det heter.

Sist jag zappade mej genom en TV-kväll hamnade jag där. Det var precis när mediet med de konstiga ögonen talade om för en kille att anden brukade stå bakom honom och kolla på när han stod och åmade sej framför spegeln. Naken.
Därför står jag numera aldrig naken framför spegeln och drar in magen, spänner rumpan och hissar upp brösten.
Man vet ju aldrig vem eller vilka som står och fnissar där bakom.












Morgonkompott

I går kväll ringde Roger, pappan till mina barn. Det är hans far Knuth som har gått bort och ska begravas i morgon. Det är ingen större överdrift att säja att vi hade en helvetisk separati ganska jobbig skilsmässa men på senare tid har vi kunnat prata ganska bra, vilket är jätteskönt. Han ringde och var lite orolig för han hade glömt att beställa en handbukett till mej, men till alla barnen hade han ordnat varsin. Blomma hade jag ju inte räknat med annat än att jag skulle fixa själv så det var ju frid och fröjd. 

Däremot kom jag ihåg att vår rörmokare frågat om en stockholmstjej som var fosterbarn hos dem på sjuttiotalet, så jag frågade i förbifarten om han mindes vad hon hette.

- Nää, det kommer jag inte ihåg, sa han. Men jag ska kolla med syrran i morgon.

Sen såg Gino och jag lite på TV:n och gick och la oss redan halv tio. Jag hade precis somnat när telefonen ringer. I mörkret så fick jag luren uppochner och jag hör långt bort hur nån upphetsat skriker: - Inger! Inger, Inger var det!
Så då slapp man ligga sömnlös och grunna på det.

Ändå vaknade jag i morse av att jag redan låg vaken. Fråga mej inte hur det gick till.

Hela natten har jag kämpat med att växelvis hosta så huvudet sprängdes och dö av kvävning. Förkylningen som jag dragits med en vecka och som verkade gå mot tillfriskningshållet i måndags-tisdags nånting, har tagit om tag. Nu vet jag vad hjärnsubstans har för färg och konsistens. Mer tänker jag inte berätta om det nu när ni äter en god frukost.

Det krävdes både viljestyrka och en hjälpande hand bakom nacken för att orka sätta sej på sängkanten, och hade jag inte varit kvinna så hade jag nog inte tagit mej därifrån till badrummet ens. *Host*

Men nu är jag på jobbet. Jag har sagt det förut och nu säjer jag det igen, tur att man jobbar ensam.


Städfusk

Häromkvällen gjorde jag nåt jag aldrig gjort förut - inte som jag minns i alla fall. Kom hem från jobbet vid 18-snåret och det såg ut som ett grustag i hallen. Vi håller ju på och bygger därute och ingen är direkt jättenoga med att ta av sej skorna varje gång man springer runt och letar verktyg, stegar, borrmaskiner, sladdvindor, snusdosor, läsglasögon, tumstockar och annat löst.

Telefonen ringer och våra goda grannar ska titta över. Dammsugaren stod på övervåningen och jag var alldeles för trött för att gå upp och hämta den. Ute på trappan stod en piazzavakvast som jag sög tag i och svepte runt med. Det blev en hel del ska ni veta, men attans, ingen sopskyffel. 

Däremot en dörrmatta, ganska stor och rejäl. Sväljer en hel del. Om man lyfter lite fint i ena hörnet kan man med den andra handen fösa in högen. Sen ställer man sej mittpå och jämnar ut.  

Tata! Städat!


Ta hit flickerá

Jag blir heligt förbannad. Nu ska hästmannen inte få ha kvar sina älskade hästar. Grrrrrrr. Han som lever för sina djur och sin lilla gård.

Ta hit flickera och Stig-Anders också för den delen så kan han få gå här och möschla lite.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7861512.ab




Sally, Mona och Linda in aktion.

Ser de ut att ha det för jäkligt, va va va?

Jag håller med

Jag håller med Maria Montazami till 100% i den här frågan. Det finns inga titlar i världen som slår mamma och pappa. Tyvärr är det ju så att ekonomin oftast inte tillåter. 

Men jag tror att det skulle skapa tryggare barn och bra mycket mindre stressade föräldrar. Sen är det klart att det inte passar alla att stanna hemma heller. Många skulle inte klara av hemmafrurollen på heltid utan vill ju arbeta. Då ska man göra det.

Men valfriheten borde finnas. Ett vårdnadsersättning som motsvarar vad en dagisplats kostar vore en bra början.

Och tänk på alla jobb som skulle frigöras.

För att ni ska förstå vad jag menar:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article7859540.ab


En bisak

Vi har inte slagit bi-funderingarna ur hågen, tvärtom. I lördags efter besöket hos svärfar åkte vi till Kristinehamn och honungsfestivalen.

En festival som var något lite avslagen eftersom det var kallt som i en isbjörns rövhål och ingen vi pratade med verkade ha riktig kläm på hur man börjar. Det kanske beror på att jag ställde för dumma frågor. Som t ex: Hur köper man en bisvärm egentligen? Vad äter dom på vintern?

Nästa steg blir att köpa litteratur i ämnet, kanske läsa mer här och intervjua grannen som har kupa.

                 

Som sagt var, biodlandet har vi verkligen tänkt komma till skott med. Den minnesgode som läste i början av året att vi tänkte cykla upp till Hjällstadsätern och tillbaka i sommar, blir däremot besviken. Tyvärr kommer detta inte att ske. För mycket att göra, för lite tid. Just så är det. Något annat år kanske. När vi har egen honung att smeta på om man får skavsår av sadeln.

Fast å andra sidan kanske det inte var en särskilt bra idé heller med tanke på att vi har björn däruppe.


NZ kan jag nog tänka mej, ja

I går kom en kompis till Gino och hälsade på. Han kommer ursprungligen från Bosnien och bodde i Karlstad till för tre år sen då han flyttade med sin familj till Nya Zeeland.

Han tog jägarexamen för Gino och samtalsämnet vid fikabordet var naturligtvis jakt. Det verkar vara rena jägarheaven där nere så en sak säjer jag: Jag blir inte förvånad om det kommer ett förslag på resa till nästa höst.
Och jag tänker knappast spjärna emot, det lär vara billig shopping där också? Och underbar natur.

YES! YES! YES!

Ett dåligt fruntimmer

Idag är jag en dålig kvinna.

Vaknade med dretont i halsen och huvudvärk. Förkylning. På en ledig dag dessutom.

Det har inte gått i hundra knyck i dag så mycket kan jag säja. I morgon ska vi till Ginos pappa och gratulera på födelsedagen. Fast om det verkligen är i morgon han fyller är lite osäkert. Han är född i Italien på 1920-talet och man var inte så noga med att registrera datum. Så antingen är det i dag, i morgon eller i övermorgon. Men fyller 86 det gör han. Världens underbaraste svärfar.  

Hoppas bara att jag känner mej lite bättre i morgon, jag vill ju inte smitta ner honom. Även om det nog blir svårt, en man som klämmer ut tre vitlöksklyftor på morgongröten blir inte så lätt förkyld.

Riktigt härligt fredagsmys tilll er alla. *Snörvel*

Närvarande fast frånvarande

Hade tid hos gynekologen klockan åtta. Innan provtagningen bad hon mig sitta ner vid skrivbordet. Solen sken in genom det nytvättade fönstret och jag såg att krokusarna börjat slå ut vid den stora björken. Min bil stod där ute på parkeringen och jag noterade att den behövde tvättas.

Tankarna fladdrade iväg till biltvätten när jag plötsligt hörde att hon pratade med mig, någonstans långt borta. Hon kanske hade gjort det en stund; och hon sa klimakteriet flera gånger, det hörde jag. Varför säjer hon det till mig, tänkte jag. Bara sådär i förbigående kanske, så jag ska vara förberedd den dagen. Så är det förstås. Klimakteriet. Far far away. Det händer kanske andra men inte mig. Trallala. Klimakteriet, jag smakade på ordet.

 Lilly, en chef jag hade, hon sa kli´makteriiiet med fel betoning och det hade vi så roligt åt. Undrar vad hon gör nu, och alla de andra förresten, det var ju en massa år sen vi sågs och det skulle ju vara roligt om vi allihop kunde träffas. Man kanske ska ringa runt och kolla om vi ska ta en kväll och prata gamla minnen. Vi kunde ju kanske ta en knytis för om alla tar med sig lite så blir det ju inte så jobbigt. Det är ju illa nog om man ska städa överallt för det ska ju gås husesyn och vändas på soffkuddar och dras med fingrar i bokhyllan, det vet man ju. Och katterna som hårar så himla mycket just nu. Måste ta tag i det där. 

Nu sa hon torra slemhinnor där på andra sidan skrivbordet. Jag drog försiktigt med tungan på tandköttet och vispade runt lite men inte var det särkilt torrt, inte. Hittade däremot ett vallmofrö mellan framtänderna, pinsamt, hoppas jag inte skrattat och visat tänderna när jag kom. Tuggade lite diskret på det medan jag försökte fokusera på vad hon sa, något om humörsvängningar. Och viktuppgång. Skulle man inte bli förbannad när man går upp i vikt, tänker jag och blir lite irriterad. Vad har det med klimakteriet att göra? Jag har ju själv gått upp i vikt sista åren och inte blivit av med magen efter sista barnet ens. Det tar sin lilla tid. Och det är ju, få se nu, ja – det blir nästan arton år sen. Egentligen bara sjutton och ett halvt. 

Himlars, han fyller ju arton om två månader, vad farao ska jag köpa? Han önskar ju körkort och bil, inte har jag råd att köpa en bil. Han måste ju få sig ett jobb först. Varför vinner jag aldrig på Lotto så man kan bli snuskigt rik och göra vad man vill. Innan man blir gammal. Göra sina barn glada och köpa ett pensionat som man kan driva lite hur som bara för att det är kul, vill man vara ledig och stänga en månad så gör man det. En folkpark vore också jäkligt kul att ha, fixa dit en massa konstiga band och ordna danser som dom gjorde förr. Jerry Williams kanske. Nä, han håller nog inte på längre. Inte Lill-Babs heller. 

Hon är snygg, tänker jag. Inte Lill-Babs, men hon som sitter på andra sidan skrivbordet och pratar om något som ligger så långt fram i tiden att jag inte orkar ta det till mig. Jag är ju bara 50 år. FEMTIO ÅR!  Är jag femtio år? Hur gick det till? Vad hände? När hände det? Jag slår bort det. Flyg fula fluga flyg. Hon har så mysiga färger och mönster, lila, rött, gult. Scarabéer och tulpaner. Jag är svart. Och jeans, trist. Nu vill hon att vi ska göra själva provet. Jag klär av mig på underkroppen och tittar ner på mina ben. Solbrännan sen februarisemestern har försvunnit. Benen lyser bleka och torra i lysrörsskenet. Undrar om jag ska ta av mig strumporna. Bestämmer mig för att de får sitta på. Lägger mig ner och hon säger att det ser fint ut. Fint? Undrar om hon vet vad fint är. Kan inte tänka mig att det hon just nu ser kan beskrivas som fint. Intressant och invecklat kanske men inte fint. Fint är det i Grekland och i Norge. Speciellt i Nord-Norge. Har nog aldrig sett något vackrare. Kanske skulle beställa en resa. Vi var ju i Vietnam senast, kanske skulle åka till Lofoten eller nåt?  Kommer inte på någon plats eller något land jag skulle vilja åka till. Det sticker till lite när hon tar provet men det går över.

  

Klimakteriet ja, det låter som ett land. I trakterna av Turkiet. Dit kanske man skulle kunna åka. Två veckor i Kli´makteriiiet med sol och bad och drinkar i solnedgången på balkongen. Vi kan hyra två vespor och ta långa utflykter i bergen och handla av lokalbefolkningen; virkade dukar och keramik som ser så fint ut där men som inte passar någonstans när man kommer hem. Bli bruna och vackra, krossa giftiga spindlar i duschen och ge städerskorna dricks varje dag. Bli magsjuk, fast bara lite lagom så man inte går upp för mycket i vikt. Klimakteriet ska vara så fint på hösten säger de som varit där. Särskilt södra. Inte så mycket turister då heller, kanske.  Måste ta tag i det där. 

Menopaus, mumlar hon där nere. Ja tack, vem vill inte ha en sån. Alla pauser är välkomna. Speciellt permanenta pauser kan man inte få för många av. Varar livet ut. Och alla barnen är ju redan födda. Nu kommer barnbarnen, livets efterrätt. Efterrätt som är så gott. Fast jag vet att jag inte borde.  

Jag sätter mig upp för fort och ramlar nästan i golvet. Yrseln slår till som en klubba i bakhuvudet. Den förbannade yrseln som jag haft ett år och som får mig att vingla till ibland även utan rödvinsmysiga fredagskvällar; börjar bli trött på den nu. Den får mig att sova uruselt, undvika att klättra i stegar och balansera på smala spångar. En oroligt mönstrad matta kan nästan få mig ur balans.

 ”Den gör mig så jävla jävla trött”, säger jag högt. För jag är verkligen trött. När jag har sagt det så skäms jag. Jag svär alldeles förfärligt när jag tänker men försöker hålla igen när jag pratar. Jag är ju trots allt FEMTIO år. Fast hallå, det måste vara något fel här. Jag borde vara mer som TRETTIO. Eller? Nää, säger mitt sunda förnuft, din äldste son är trettio. Snart. Åhå. Då kan jag inte vara trettio då, kanske. Nähä. Då är jag väl femtio då. Häftigt. Inte för att jag vet hur det gick till. Jag var inte där.  

Hon tar mig i handen, ler och får mig i balans igen. ”Du får svar inom fem veckor. Och om du undrar över något så är det bara att du ringer.”  Jag nickar och undrar. Undrar just vad hon har sagt som jag inte hört. Men jag ringer inte. Jag bara undrar. Herre gud varför ska jag aldrig bli gammal nog att lära mig lyssna, tänker jag. Varför blir jag aldrig vuxen.

 


Jesus älskar alla barnen, men alla barnen kanske inte...

Jag är lite småförtjust i gamla religiösa motiv, tavlor, planscher, broderade bonader o s v. Inte för att jag är fruktansvärt andlig och bibelsprängd utan för att jag tycker det är fint. Jag gillar ju gamla prylar över huvud taget. Lite shabby chic sådär. Eller ja, ni fattar.

Syrran och jag pratade om det och då berättade hon om en liten kille som brukade leka med hennes äldste son Erik när de var sådär sex-sju år. Han var prästson och från Småland, väldigt väluppfostrad och trevlig och med en skorrande smålandsdialekt. På söndagsförmiddagarna var han strängt upptagen och kunde inte leka för då skulle han sitta med i kyrkan förstås. 

Och att sitta där kanske inte är det roligaste en liten kille med mycket spring i benen kan ta sej för, så en gång när han kom hem till Erik efter högmässan slängde han sej ner på kökssoffan med en djup suck:

- Ååååh. Jag ärrr så trrrött på Jesus!!!




Den här bilden är fin. Ecce Homo, Elisabeth Ohlson-Wallins kontroversiella fotoutställning där Jesus porträtterades med homo- och transsexuella, fick till och med påven att bli arg. Attans.  

Bonden Knut

Missade ni kortfilmen i går kväll om bonden Knut?

Se den här:

http://svt.se/2.137043/1.2119429/se_kortfilm_en_bondes_langtan?page137043=1

Helt underbar.


Stoppa in dom och kläm till

Jag har varit på mammografi i dag. En del tycker att det gör hemskt ont men jag tycker inte det är så farligt. Jag har ju dansat med en viss herr Nordlund på Björnidet i Torsby på syrrans trettioårskalas. Det var ett tag sen men jag har nog fått hög bröstklämningssmärttröskel av det.

Annars har jag mest gått omkring och muttrat över valresultatet. Sverigedemokraterna in i riksdagen, tvitvitvi. Jag är inte den som bryr mej så hemskt mycket i vanliga fall, men nu känns det som om det drog in en kall vind över Sverige. Skulle vilja stoppa in allihop i mammografiapparaten och klämma till.

Om inte Nordlund kan ta hand om dom.



Fråga jag kommer att få i kväll..?


Rösträkning på teven

Det är lite nervöst just nu. Därför lägger jag in en bild på ställverket i Sunne så kanske vi kan lugna nerverna lite. Det här har jag fipplat med i dag.



Och så har jag vinkat med spaden.



Här kommer en snok.

Märks det att jag är lite stressad?

Valvaka

Just nu har SD 7,6% av alla röster. Det måste vara nåt galet, skojar dom med oss eller är folk så korkade?

Jag känner mej mörkrädd och lätt illamående.


Du ä att bra kônsti du morsan

Yngste sonen har flyttat till Söderhamn för att utbilda sej. Fyrtio mil bort. Klart man är orolig för att han ska vantrivas. Ni vet, han har flyttat från alla gamla kompisar och så.

*Host host* är man en konstig mamma om man tycker att det var kul att han var ute och drack öl i går kväll?

Nähä. Tur det.



Tagga ner va´

Vi bor efter en slingrande byväg, visserligen asfalterad men kurvig och med massor av utfarter. Hastigheten är 70km/h och vi har försökt att få den sänkt till 50. Tror ni att det går, nope.

Dessutom har vi ett gäng som hellre kör 100 än 70 och det är ingen lek att möta dom i kurvorna. Att katterna fortfarande är vid liv är ett under.

Shit, då gäller det att träffa rätt!


Snart kommer det upp en sån här skylt.

Me like

Med tanke på vad Roger i förra inlägget sa; är du verkligen säker på att det här inte är något för oss Gino?

http://www.hemnet.se/beskrivning/317895?r=3

Me like.

Huvudet på spiken

Ibland jobbar jag på Rottneros station (ja ja ja, jag vet att det heter driftplats numera) och har hand om växlingen ner till bruket. IBLAND har jag också med bullar eller muffins eller nåt sånt och bjuder Green Cargo-killarna på till fikat. Typ hemmafru/bullmamma sådär.

36 kilometer från Kil -- 46,5 från Torsby. Men bara 100 meter från Fryken. Det blir nog bra pris på järnvägsstationen i Rottneros.

I går pratade jag med min jobbarkompis Carina. Hennes man Roger jobbar på Green Cargo, (och är jobbarkompis med MIN man) hänger ni med? Roger och jag hade diskuterat drömjobb lite löst över kaffekoppen en gång och jag sa troligtvis att mitt drömjobb är hemmafru. Eller pensionatsinnehavare.

Men Roger tog det ett steg högre och hade sagt till Carina: - Jag tror inte att Marianne bara passar att vara hemmafru. Hon skulle nog vara en riktig bondmora med djur och allt.

Och det var banne mej den finaste komplimang jag fått av nån annan än min man på många år.


En riktig gourmetlunch

Till två kolbullar tager man:

En bra släng med fett fläsk, inget j-la bacon. Tärnas och bryns på.
Tre deciliter vatten
Två deciliter vetemjöl
½ tsk salt

Sen dubblar man det för det är ju så underbart gott att man bara måste ha en till när man ätit den första. 



Därefter gör man en fin brasa ute i det fria, gärna i ett gapskjul som här med hela sätern framför sej.



Varpå man väntar ivrigt på att den mystiske kocken kommer ut ur dimman och blir klar.



Här puttrar det. Man bryner fläsket först i stekpannan innan man häller över smeten. Rejält med fläsk.



Så här ser det ut. En grå delvis klibbig och delvis lite fastbränd pannkaka som är något av det godaste som finns. Egenhändigt gjord lingonsylt till.



Alva och Izak (hundarna) är också finsmakare. Det är jag i mitten, och nej jag är inte sur. Jag tuggar och sväljer bara.



Efter att ha ätit en så stabil lunch är det egentligen inte att rekommendera att stå på huvudet och plocka lingon, man kan lätt få halsbränna... men vi fick med oss detta hem i alla fall.

Och ja just ja, Gino sköt ingen björn. Men en sån här:



Nu väntar en finare tjädermiddag fram på höstkanten. Men katten vet om det kan slå kolbullar?

Bara några rader

Skulle ha bloggat i går om hur helgen varit. Men så hände något tråkigt i går morse. Mina barns farfar dog, han som varit så speciell för dem. En väldigt älskad farfar.  

Återkommer i morgon.

Jo förresten ska redovisa Viktklubb: sen förra måndagen + 0,8 kilo... fel håll men som ni förstår har helgen varit bra.

Hm.

Oh what a night

Klockan 01.54 hade Izak sovit färdigt. Där var vi rejält i otakt kan jag säja. Hans små starrögon var vidöppna och pigga, medan mina lätt kunde misstagits för en nittiofemårig kinesgummas. Han drack en liter vatten och strosade runt en god stund i trädgården medan jag stod kvar på trappan och kisade ut i mörkret, förbannandes rävadjävulen som sprungit iväg med min ena fina bara-att-hoppa-i-och-gå-efter-posten-i-sko.

Klockan 03.05 kom Gino hem från jobbet. Hej och hå vad Izak blev glad. Hoppetihopp.

Klockan 04.25 ringde min klocka.

Well yes okey. Jag har haft bättre nätter.


Någon här hemma är bakis

Vi har en grymt bakfull tax här hemma. Han har varit hos veterinären idag på en liten koll och fick en lugnande spruta. Enligt Gino så dånade han av direkt och inte ens den uppvaknande sprutan hade nån större effekt. Han sov och han sov. Det har nog till viss del att göra med att han är fjorton år.  

Jag åkte till jobbpass nummer två klockan ett, och Izak drog fortfarande djupa timmerstockar på sin lilla kudde under trappan. Gino bar ut honom för att kissa vid halv tre - då satte han sej rakt ner på rumpan och såg ut som man gjorde förr ungdomar gör när dom tittat för djupt i starkölsburken och somnat på en klippa vid en sjö eller så. Ville inte kissa, bara sova. 

Nu vill han att vi ska lägga oss för natten och jag säjer inte emot. 



Go´natt.

Jag - en åtel

Gino är nervös. Vi ska upp till sätern på björn- och älgjakt i helgen.

Nej, han är inte nervös att det ska komma en björn - han är nervös att det INTE ska komma en björn. I Värmland får man skjuta två björnar i år, en holländare sköt den första under veckan, så nu är det bara EN kvar. Den vill Gino gärna träffa på.

Jag är med som åtel. För det är som han säjer att han springer fortare än mej i vanliga fall, och skulle jag dessutom  få en ilsken björn efter mej skulle säkerligen en helkroppsförlamning träffa mej som en blixt från klar himmel. Därmed skulle Gino lugnt kunna hämta andan och ta stöd mot en sten lite längre bort och knäppa nalle medan han kalaserade som bäst på de möraste bitarna.

Om inte detta scenario blir verklighet ska jag plocka lingon. 

 

Nu får ni gissa hej vilt. Vilket av dessa två hoppas jag se mest av?

Ers kungliga låghet

Kom på två till. Kången och Silvia.

Silvia strök tätt förbi mej i ishallen här i Sunne en gång, det var nån invigning av nåt slag. Jag var extremt höggravid och Silvia är en mycket mycket mycket liten och späd kvinna. 

Ungefär som om ni kan föreställa er en anorektisk näbbmus som slinker förbi en flodhäst. En jättegravid flodhäst.

Äsch vi glömmer det igen OK. 

  Flodhäst 

Nej det är inte Silvia som ligger där. Hon hade klänning kommer jag ihåg.

Kändisar jag mött

Det är ju så inne nu att frottera sej med kändisar. Man känner Zlatan och Kissie hit och Isabella Löwengrip dit. Eller vad hon heter. Alla bloggar av värde som ligger i bloggtoppen innehåller lite snack om kändisar.  

Jag har minsann sålt en 88:an till Olof Buckard en gång.  Nån som minns Olof Buckard?

En där ja som minns vem han var. Här kommer ett litet axplock av andra promisk prominenter som korsat min väg: Under min tid som postkassör hade jag både Margaretha Krook och Ernst Brunner i kassan. Madame Krook var precis så divig som man föreställer sej, stor dramatisk hatt och enorma svarta solglasögon. Få se nu, vilka mer... hmhmhmhm... jooo han Postkodsmiljonärschefen Niklas Kjellström Matseke, hans fru kommer från Sunne så han dansade runt midsommarstången i Öjervik nästan som en vanlig människa förra året. Jodå. Alla var förväntansfulla och trodde lite först att nu tjoar han till och skriker att det här är GRANNYRAN och så regnar det konfetti, Rickard Sjöberg smyger fram bakom en björk och alla får gulrandiga halsdukar och stora guldkuvert och drar fram tiomiljoneråttahundratjugosjutusenfyrtiotre kronor var men det blev ingenting sånt.

När jag jobbade som tågmästare klippte jag biljetter som bl a Claes Malmberg, Stefan Holm, Uno Svenningson, Claes Elfsberg och Maud Olofsson lämnat lite handsvett på. Men, den allra gulligaste kändisen jag pratat med är nog Björn Hellberg. Han signerade sina böcker utanför en bokhandel och jag köpte en till Gino i födelsedagspresent. Så himla mysig kille. 

Nu vill jag inte trötta ut er mer. Det kan ju verka som om jag vill vara lite förmer. 

Jo, bara en till - Helene Tursten och jag, vi hejar på varandra.

Mammografi

Idag är jag inte på humör. Nacken och huvudet brinner. Inga tabletter hjälper, bara att luta sej lite.

Det är nog därför jag reagerar som Lotto-Åke när hans chef säjer: - "Du har ju hela helgen på dej..." om ni minns den reklamen.

Jag har på posten fått kallelse till mammografi i Karlstad, den 20/9 kl 10.35. Mailar därför till min personalfördelare och ber att få ta ledigt den dagen. Märk väl, ledigt - komp, semester, whatever - jag ber inte att få gå på betald arbetstid. Men jag vill gärna gå på den kontrollen.

Jag jobbar den dagen 07.55- 11.30 samt 13.30 - 18.15.

Får svar från skata personalfördelerskan: 

Enligt avtalet så får man ledigt den tid som behövs för läkarbesök. I detta fall när du ska vara i Ks 1035 på en sådan kort undersökning (tog mig 15 minuter) så anser jag att du skulle kunna ta din em i Bäb. Så jag har lagt Läkarbesök 0755-1330 på dig.
Har du någon annan uppfattning hör gärna av dig.

Det har jag men jag svarar ändå: Eftersom du anser det så gör vi så.

Att hennes tuttar tog femton minuter - eehh jaha.

Trött.    



Dom har ju ny apparat i Karlstad å allt. Kan ta tid.


Gardasjön 2011

Nu är det bestämt. Jag har anmält mej till Viktklubb.se. Jag ska faktiskt bada i Gardasjön i juni nästa år.

Målgång. Den 20 december ska jag stressa runt som ett torrt skinn i huset med dammtrasan, tio kilo lättare. Förklädet går minst två varv runt midjan. När jag sätter mej ner vid julbordets fröjder tar inga valkar emot och ingen dubbelhaka kommer längre att guppa upp och ner när jag frenetiskt tuggar på en bit revbenspjäll.

Detta är min vision och såna ska man ju ha.

För att sätta lite press på mej själv kommer jag att en gång i veckan redovisa viktminskningen. Låt oss säja på måndagar. Nej nej nej, ni får inte veta vad jag väger i dag. Jag kommer bara att skriva hur många kilon gram jag går ner per vecka och vad detta gör för mitt midjemått och humör.

Är jag taggad eller är jag taggad!

Går det bra (klart det gör) blir det före- och efterbilder också.

Ett LYCKA TILL kanske vore på sin plats?

Kom-ihåg-knut

Det bor mycket roligt folk i Värmland. En del jobbar vid järnvägen.

Bland annat en mycket snäll och trevlig pôjk som är ganska glömsk och lite disträ av sej. Han kom på den finurligheten att han gjorde en knut på strumpan på kvällen, om det var så att han skulle komma ihåg något säskilt dagen efter.

Så fort han skulle klä på sej fick han en aha-upplevelse. Fiffigt. 

Det fungerade ända tills han en morgon glömt varför han hade gjort knut på strumpan. Det blev ett väldigt grubblande den dagen.

Tänk om han ändå gjort ett halvslag på den andra också, liksom för att påminna sej.


I love him so much

I går var jag hos frissan. Efter att ha varit blond hela våren och sommaren har jag nu blivit riktigt intensivt rödbrun. Jag ångrade mej direkt men då var det försent. Hela eftermiddagen hajade jag till när jag såg mej i spegeln eller gick förbi ett fönster. Gino var på jobb och visste ingenting.

Hur skulle han reagera? Jag vet att han gillade när jag var mörkare, men så rött? 

Klockan 03.30 smög han in och viskade: - Hej. Kan jag  tända?

Jag drog täcket över huvudet men det stack fram en tofs.

- AHA, det ligger en mörkhårig tjej i min säng...
och så drog han av mej täcket. - Mmm, jättefint. Verkligen jättefint.  

Det är bland annat därför jag älskar den här mannen så otroligt mycket.

Här behöver röjas

Vi har massor att göra oss av med. Om någon därute är intresserad - hör av er.  Här finns t ex en sex sju enkla element, ett dataskåp, en blå bäddsoffa, en husvagn från tidigt 70-tal full i mögel, två bruna arkivskåp med jalusidörrar, en trasig cykel, farmors gamla gitarr som jag tänkte förvandla till en häftig fågelholk, en styrketräningsbänk, rött trumset Pearl, en vävstol av äldre modell, böcker, grytor, gardiner, listan kan göras hur lång som helst.

Det är bara att ta tag i det som är det svåra.

Den här tjejen har tagit ett rejält tag. Låter hon inte lite irriterad?


När vi ändå är på den nivån

Vi håller på att byta element i huset. Förra vintern visade att elementen var för små både för sitt eget och vårt bästa. Nu drämmer vi dit dubbelt så kraftiga och hoppas på mer än +12 grader i köket på mornarna. 

Rörmokare Conny är en gammal kompis. Han är inte bara duktig på rör utan han är en hejare på historier också. Och eftersom både Gino och han är jägare blir det lite såna berättelser man får sej till livs vid fikastunderna:

Conny:  - Ni känner väl Nisse va? (obs fingerat namn...)

Gino och jag nickar. Nisse är en ungkarl i fyrtiofemårsåldern, mycket speciell och med en kroppshydda som inte går av för hackor.

- Han är ju sån pedant vet ni med sina bössor. Åsså skulle han med Olle från Gettjärn upp till Norrland och jaga älg för några år sen. Hela vägen satt han med sin ögonsten drillingen över knät och smekte den ömt. Han var livrädd att lägga den i fodralet i baksätet på pick-upen ifall att det skulle skumpa till så den skulle få några märken. 
Nåväl, när det var några mil kvar säjer Nisse: - Nu får du staann snart, ja måst ut å driit

Olle försöker opponera sej: - Det är ju bara ett par mil kvar, kan du inte hålla dej? 

Nisse: - Stann för helvete, ja måst ut å driit! 

En liten skogsväg dyker upp och Olle svänger in bilen. Nisse hoppar raskt ur och försvinner in i skogen. Under tiden tänker Olle vända bilen. Han kör framåt en bit och backar runt. Ut ur skogen med byxorna nere och andan i halsen kommer Nisse i galopp och skriker som om kniven satt i honom: - FÖR I HELVETE!!! STÔPP!!! JÄÄÄÄÄVLAR!!!!!!

Han har försiktigt och varsamt ställt ner bössan mellan hytten och flaket på pick-upen... nu ligger den i flisor på marken, överkörd TVÅ gånger. 

Conny skrattar så han gråter. Han kan dessutom berätta så det blir hur levande som helst, och vi förstår mellan skrattattackerna att den fortsatta resan inte blev nån höjdare.  

Jag tänker just nu mest på att det är så mycket skit på den här bloggen. 

Ha en fin fredagskväll på er.

*********************

Uppdatering 100904:

Gino har ödmjukheten att rätta mej på följande punkter: 1. Det var hare som skulle jagas. 2. En drilling är således inte en bössa man så gärna skjuter älgar med. 

I övrigt har jag fått till det rätt.

Tom Jones inverkan på bajamajor

Det är stopp i avloppet igen på jobbet i Bäckebron. Vatten med inslag av papper och fekalier över golvet på toaletten och i pentryt. Sååå fräscht.

Det är med anledning av det som Nina och jag pratar bajamajor.

Jag säjer att jag hyser en viss skräck för att besöka ett sånt portabelt dass. De ger intryck av att kunna tippa över hur lätt som helst och min största mardröm vore att ligga instängd i en sörja av avföring. Ouuuu...

Nina ger mej en bra sån bild: - Da skull du ha vört mä när jag va på Tom Jones i Rôttnerosparken. Dä stog nog en tretti bajamajer på rad och jag satt i en när han drog igång denna "Sex Bomb" .  Hela marken gung så ja trodd dä skull bli en tocken där dominoeffekt. Å jag tänkte att nu kommer jag å ligg ini en å sprattel i dreten.  Dä va uttäckt

Tom Jones 

Otäckt var ordet. Nu kommer jag aldrig mer att kunna höra "Sex Bomb" utan att tänka på bajamajor.


Lycka

Klockan ringer 04.00.

- Å fyyy faen, mumlar jag långt ner i kudden. - Måste snooza...

Gino: - Stööön. Herregud så trött jag är, men jag måste gå upp.

Tio sekunders tystnad.

Gino igen med lycka i rösten: - Det är ju DU som ska upp. Jag får ligga till klockan sex... mmm... ZZZZzzzzzzz.



RSS 2.0