Lite såpa i munnen kanske inte skulle skada

Det diskuteras runt bordet vilken dokusåpa man skulle kunna tänkas vara med i - om man nu skulle kunna tänka sig någon alls.
 
De flesta kan inte tänka sig någon enda, däribland jag.
 
Gino sitter tyst.
 
När han får frågan kommer svaret snabbt, alltför snabbt om ni frågar mig:
 
- Paradise Hotel.
 
Bildresultat för paradise hotel
 
In your dreams, älskling.

Onsdagsrapport

Nu har jag tagit en hel tablett Sifrol varje kväll sen jag fick dem, förutom första kvällen när jag mesade med en halv. Och förutom i går kväll när jag helt glömde bort att ta en tills det var dags att krypa ner under täcket. Skit också!
 
Vad jag gjorde då var att snabbt springa ner (nåja, allt är ju relativt) och ta den halva som var kvar från första dagen; med hopp om att den skulle räcka.
 
Det gjorde den inte. Så natten har varit allt annat än ljuvlig, men det har åtminstone fört det goda med sig att jag vet att det är medicinen som tar bort benvärken; och inte bara att jag råkar ha en bra period.
 
Några biverkningar har jag inte märkt av än utifall att ni undrar. Gino har heller inte sagt något. Men å andra sidan så är han så förkyld just nu så han är ganska tyst.
 
I eftermiddag har jag tid på mammografi, så jag cirkulerar verkligen runt i sjukvården just nu.
 
Och så har jag börjat med 5:2. Ja, åtminstone i tanken, det vill säga att i morgon blir min första fastedag. Hur det går kommer ni nog att få veta. 
 
Ha en fin dag i solen!

Morgonöverraskning till en älskad man

Just ligger han och sover efter att ha jobbat hela natten, men på köksbordet bredvid Ginos frukostägg ligger det två biljetter till Dalhalla 6/6 och väntar.
 
Vi har pratat i flera år om att försöka att åka och se/höra Caroline af Ugglas, och så fick jag se att hon är i Dalhalla i juni. Bl a tillsammans med Juha Mulari.
 
Enda smolken är förstås att jag har jobbarhelg, men med lite pusslande ska det nog gå :)
 
 
Hoppas han blir glad!

Tänkte inte på det

Kollegan i Sunne har precis skickat tåget mot Karlstad när någon knackar på dörren.
 
- Jag bor på andra sidan om järnvägen här och nu missade jag tåget igen, för bommarna gick ner.
 
- Ja, det gjorde de, det är för att bommarna ska ligga nere när tåget kommer in.
 
- Jo, men det är ofta jag inte hinner med tåget för att bommarna ligger nere.
 
- Har du aldrig funderat på om du skulle åka hemifrån fem minuter tidigare då?
 
 
Bildresultat för tåg olycka bil
 
Det är för att skydda mot det här som bommarna finns. 
 
Capisce?

Good möörrning och tack för den

Hemma hos oss går vi verkligen om varandra mest hela tiden den här veckan. Gino drar till jobbet precis innan jag kommer hem, och tvärtom.
 
I morse ringde min klocka prick 05.00 och när jag kom in i badrummet stod han där, just hemkommen, och borstade tänderna. Med min tandborste.
 
Jag: - Godmorgon... är inte det där min tandborste?
 
G: - Jäklar. Det förklarar varför jag fick kväljningar.
 
Bildresultat för tandborste
 
 
 
 

Vad? Kramper? Vem har sagt det?

I går kunde jag äntligen hämta ut mina Sifrol-piller, de som förhoppningsvis ska göra livet lite lättare att leva.
 
Så i går kväll vid dryga 19-tiden tog jag en halv, och att jag tog den så tidigt beror på att vi skulle i säng redan vid 20.00.  Och det i sin tur har sin förklaring i att vi båda skulle upp snortidigt för att masa oss iväg åt varsitt håll för att köra tåg. Var och en på sitt sätt.
 
Så jag delade en tablett i två delar, för det är bäst att börja försiktigt tänkte jag. Ni ska veta att en av biverkningarna är  - och nu citerar jag ordagrant från Fass: "Förändrat eller ökat sexuellt intresse och beteende, av betydande besvär för dig eller andra, till exempel ökad sexualdrift". Nu tror jag i och för sig inte att det skulle kännas som  ett betydande besvär eller ens ett normalstort besvär för någon av oss, men som sagt vi skulle ju upp tidigt, redan runt 02.30; så jag kan ju ta en hel tablett någon gång när vi kan ta sovmorgon. Joråsåatte.
 
På förpackningen läser jag hur doktor L har ordinerat:
 

Vadkramper? Det har jag inte haft sen jag var gravid med sista klimpen, och det är ... ja hm typ 24 år sen. Har allt det jag berättat om vid läkarbesöket gått in genom ena örat och ut genom det andra? Hur det börjar krypa djupt inne i benen, hur värken börjar och sprider sig tills halva kroppen är i ett så konstigt smärttillstånd att man nästan blir galen. Vadkramper!? Nej det har jag verkligen inte sagt något om.
 
Men skit samma, jag har fått medicin och nu ska det testas. Och det funkade riktigt bra första natten. Halleluja! En halv tablett hjälpte mig att sova fram till tolv-halv ett nångång, och de korta stunderna jag var uppe vid ytan hade jag inte några större besvär. Men framemot ett-tiden drog det igång om än lite snällare, så jag låg vaken fram till 02.21 innan jag bestämde mig för att kliva upp.
 
Det kanske kan bli något det här.

Ska det vara så här? Allvarligt?

Ni vet ju att jag tillochfrån klagar över dålig sömn, krypningar i/värkande ben på nätterna. Bland många andra krämpor ska jag tillägga. Jag vet att jag är en vandrande klagomur ibland.
 
 Men tro mig, när man inte får sova på nätterna för att ens egen kropp gör uppror, då är det lätt att hålla sig för skratt på dagarna.
 
Första gången jag sökte läkare för sömnproblem var 2004. Första gången jag nämnde mina "rastlösa ben" var 2008. Tre-fyra gånger till har jag besökt vårdcentralen när det varit som överjävligast, men jag har aldrig fått nån hjälp. Jo nu ljuger jag faktiskt, jag fick visst sömntabletter 2010.  
 
Därför sökte jag själv till ett större sjukhus, och  fick en tid nu i mars både för den vanliga kropps- och huvudvärken men också sömnen och för benen, för att jag anser att det är roten till mycket ont. Det kommer vid vila, värken börjar i benen och sprider sig uppåt mot ryggslutet och det finns inga möjligheter att jag kan sova. Och det finns hjälp att få. En kompis har Sifrol, vilket är en parkinsonmedicin och hon har blivit helt hjälpt av den. Därför bad jag att få Sifrol på prov, och berättade att jag lidit av det här i så många år men aldrig fått något för det.
 
För att göra en lång historia kort så blev jag ganska paff när jag föreslogs att först prova med att ta en av kompisens tabletter för att kolla om det skulle göra nytta för mig. Testa nån annans medicin alltså? Och varför jag gick med på det fattar jag inte, men man är ganska utlämnad när man sitter hos doktorn. Att jag också föreslogs att prova keramik eller göra något annat som jag tycker är kul(!) är knappt inte värt att nämna.Va! Keramik..? Precis som om jag inbillar mig och bara behöver nåt annat att tänka på?
 
 
Jag vill först och främst få SOVA. Sen kan jag börja tänka på nöjen.
Så jag fick inget recept på Sifrol förstås, utan återremitterades till Sunne Vårdcentral. Moment 22. Men så idag tog jag mod till mig och fick till ett Men-nu-j-lar-är-det-väl-dags-att-jag-också-får-rätt-till-en-hygglig-sömn-samtal,  - och vips så fick jag faktiskt ett recept inringt. Det som känns värst förnedrande är nog att jag själv vet hur jobbigt det är att ha det så här, och att det sitter en annan människa som har makten att hjälpa mig men inte gör det.
 
Äntligen har jag ett halmstrå att gripa i! Och inte vet jag om det kommer att hjälpa, men för en gångs skull har man inte bara tagit stöd på ett blodprov och struntat i resten.
 
Håll nu tummarna för att både jag och Gino kan få sova utan att jag ligger och sparkar och byter ställning tjugo gånger i minuten. Om det går vägen ska jag börja dreja sen, det ser ju ganska så roligt ut. 

You say..?

Samtal från de brittiska öarna:
 
- Du skulle vara med, det är enormt vilken natur, vilken fin stad, underbart hotell. Du borde varit här! Och i dag har vi varit på ett jättefint whiskydestilleri...
 
Suck
 
Rub it in säger jag bara.
 
Bildresultat för skottland natur

Är vintern slut nu, eller?

Vad tror ni, ska man våga ställa undan den här vapenarsenalen nu?
 

Jag tror jag är lite wild and crazy i dag och stoppar undan allt som har med snöröjning att göra.

G har lämnat mig

Ja, han har lämnat mig. Igen.
 
Är det inte torsk som står på agendan så är det whisk curling. Jag fick ju inte ledigt jag. Suck.
 
Vi skulle åkt till Skottland och tittat på bb Anton, han och hans lag är inbjudna till en stor internationell curlingturnering så yngre-junior-svenska mästare de är. Jag sökte fyra dagar ledigt redan 5 december, men fick inte ens ett svar på ledighetsansökan; och till slut var det för sent för mig att boka... 
Men Gino och Antons pappa Robert åker och hejar på killarna och har en rolig helg i Skottland, hoppas jag.  
 
Själv ska jag dra med mig några lämpliga offer ut i skogen på geocaching. Mohahahaha.
 
Och tidigt i morgon bitti ska jag göra ett fjärde(!) försök att hitta cachen vid "Udden". Den finns bara inte.   
 
Bildresultat för torsk   
 
vs
 
        Bildresultat för whisky
 
Få se om jag blir torsk igen. Då behöver jag nog en whisky i môra kväll.

Svår nöt

Nu ska ni få en riktig tankenöt.
 
VEM kan det vara som denna dag åker till Bjälverud Yamaha Store med son och barnbarn för att köpa en jacka till bb Anton - och kommer hem med en snöskoter?
 
Ledtråd: samma kille som för några år sen skulle handla en hörsnäcka till jaktradion men i stället köpte en snöslunga. Och han som bara skulle titta på en mustang i Borlänge men ändå körde den hem samma dag. Och han som tror att en tapetrulle fortfarande kostar runt 8 kronor.
 
Jag vet att det är en knivig fråga men ni får tänka tills i morgon. 

Ganska oväntat faktiskt

Frukost i Öjervik. Båda tuggar och läser tidningen.
 
Plötsligt säger han: - Har du nån gång fått ett namn på hjärnan som du bara tänker på om och om igen?
 
 - Jaa, jo, det har ju hänt. Vilket namn är det du tänker på?
 
- Kakan Hermansson.
 
Bildresultat för kakan hermansson
 
?????????

Nya nöjet

Under påskhelgen jobbade jag i Torsby. Plattformen ligger på andra sidan gamla stationshuset där jag sitter, så det rör det sig inte så ofta människor runt huset. Därför blev jag lite konfunderad när tre personer går fram och tillbaka utanför fönstret och ser ut att leta efter något, samtidigt som de med jämna mellanrum kollar i sina mobiler. Efter en stund går de över till plattformssidan, och jag ser att de kryper under bänkar, letar uppe i stolpar, runt staketet, ja överallt.
 
 
Då fattar jag. De håller på med geocaching. Så när de kommer tillbaka, öppnar jag fönstret och pratar lite med dom, och det visade sig vara norskar på påsktur för att hitta lite cacher i Torsby. Just den här vid stationen hittade de inte, men de skulle vidare upp mot "sykehuset" för där finns det en också.
 
Så gissa vem som blev nyfiken och gick vidare in och läste mer om geocaching?
 
Det resulterade i att jag laddade ner en app, kollade in om det möjligtvis kunde finnas några i Öjervik eller däromkring... och det gjorde det!
 
Så i måndags kväll drog jag med Gino ut i skogen och letade efter den närmaste, som skulle finnas bara 300 meter hemifrån, men vi hittade den inte. Inte heller den som ska finnas på udden kunde vi finna. Det är ju så svårt eftersom de kan se ut hur som helst, man vet ju inte egentligen vad man letar efter. Men skam den som ger sig, på tisdagmorgonen drog jag till skogs igen - och hittade min första cache!!!
 
 
Tadaaaaa!

Och det måste väl vara den sötaste som finns. En grankotte i en björk. Inuti kotten finns en burk med papper och penna där man skriver namn och datum när man fann den.
 
Och eftersom det lär finnas runt 2 miljoner cacher ute i stora vida världen så har jag några kvar att leta efter.

Roligt fast tråkigt förstås

Hur man kan döpa en häst till Mister Pooh är för mig en gåta. Min f d svärmor hade visserligen en ponny som hon döpte till Golden Rain vilket jag tycker hamnar i samma kategori; men hon kunde å andra sidan ingen engelska.
 
Tillbaka till Mister Pooh, nu har han gått och skadat sig vilket fick den här reportern att vitsa till det lite extra.
 

Ont i hövvet

I fredags var jag till läkare i Torsby för att återigen försöka få hjälp med den värk jag har i kroppen. Bland annat. Det gick sådär. Järnbrist och högt blodtryck konstaterades, medan en del andra prover inte är klara.
 
Huvudvärken och nackvärken jag har 24/7 för närvarande kan man inte förklara. Tyvärr börjar det bli ganska olidligt och det påverkar verkligen min vardag. Nätterna är en pina, och jag sover inte mycket, vilket gör mig till något av en zombie dagtid.
 
Och inte blev väl precis huvudvärken bättre av att jag blev skjuten i huvudet häromdagen. Mitt i pannan.
 

På kvällen syntes fortfarande den röda pricken. I foundationfyrkanten, lite ovanför storrynkan.
 
Det var Gino (förstås) som vid ett besök hos dotter med familj fick tag på en pistol som sköt ut små gummipilar, siktade på mig(!) över kaffekoppen och fyrade av. Men det var nästan värt att bli skjuten för att få se hans min efteråt. Den hakan. Och han har bett om förlåtelse femton gånger minst "Jag trodde den bara skulle pluppa ut och ramla ner på bordet..."  Sen drog han en lång ramsa om farliga leksaker osv, men Charlie som fyller sex år i maj var snabbt på plats och talade om att man ABSOLUT inte får sikta på nån. Vilket G  ju redan borde veta, så jägarexamenledare han är.
 
Kanske var det en hämnd för att jag på morgonen ställt mig på en av hans onda tår?

Vem är det som klampar på min (Bäcke)bro?

När man sitter på en station, förlåt Driftplats som det heter nuförtiden, ute på vischan kan det dyka upp både det ena och det andra. Ofta har jag katter som smyger omkring knuten och letar sork(?) men i går kom det en resenär av det ovanligare slaget. 
 
Han gick över till spår två så han skulle nog till Karlstad.
 

RSS 2.0