I jobbets lugna vrå

Kommer hem efter morgonskiftet och mannen är aningens irriterad.

Han står på baksidan huset och skrapar is för brinnande livet. Ett tjockt lager täcker varenda tryckad bräda/planka (jag vet inte vad det är för skillnad sörrö) från stapeln som vi fick levererade i går. Denna hög hade legat utan plast över, utomhus på bygghandeln; i droppet från taket och därefter kom kylan. Ni förstår. Nu ska bräderna bli golv i uterummet och måste ligga tätt tätt ihop. All is måste bort.  Skrapa skrapa. Runt tjugofyra kvadratmeter golv.

Han ringer bygghandeln och utverkar rabatt för det extra arbetet. Egentligen har han inte tid att hålla på, men vi kan inte ha snickarna stå och skrapa is hela förmiddagen. I morgon ska de vara på ett annat ställe så golvet och takplåten måste dit i dag.

Fast det blir självklart inte riktigt så.  När de klipper upp emballaget runt takplåtarna fattas den en plåt. Åtta stycken var beställda, åtta står det på följesedeln; men det finns sju plåtar i högen. Sju.

Nytt samtal. Även om det i det här fallet inte är byggfirmans fel, de har fått sin leverans direkt från fabriken och vi ser ju att de har beställt rätt mängd. En takplåt fattas i alla fall.

Jag lagar till fläsk och bruna bönor, gör en sockerkaka och åker tillbaka till jobbet för dagens andra pass.

Det är nog lugnast.

Fina gener ska tas tillvara

Snickar-Johan ska bli pappa för första gången lagom till jul.

Vi tråkar honom lite att det är så dålig planering, jul och mycket jobb på gång och lite hemmavaro och allt det där.
Men han har sin förklaring till att inte bebisen fick komma till sommaren i stället:

- Jo det är lit´dåligt planerat. Men ho´va rädd att jag int´skull´kom´levandes hem ifrån björnjakta i Ryssland, å ho tyckt´att dess´ här fin generan skull föres vider.


Och på svenska: Han höll med om att det var dålig planering. Men hans sambo var rädd för att han skulle bli björnmat i Ryssland, så hon ville ha ett barn för att föra hans fina gener vidare. 

                                                          

När en räv på en sten blir en älg utan ben

Våra braiga snickare är hemma hos oss ett par dagar igen.

I går kväll vid halv sju-tiden när jag kom hem från jobbet, höll de fortfarande på därute i skenet av starka lampor. Det var -12 grader och de hade jobbat sen tidig morgon.

Jag slängde in en paj och när Gino kom hem strax efter åtta, åt vi allihop i köket och pratade flera timmar. I valet mellan vatten, rödvin eller julmust till pajen bröt jag mot regeln att icke dricka rödvin på vardagar... så jag tog ett litet glas. Vatten kändes tråkigt, och julmust... nja lite väl juligt. Ska inte göra om det.

Båda snickarna, precis som Gino, är passionerade jägare, och Johan har t o m varit i Ryssland och skjutit björn. Många jakthistorier blir det när de drar igång.

En av mina favoriter är den när mr G en dag i september för några år sen, var ute för att jaga räv. Efter någon timme fick han se en räv som låg utsträckt på en hög sten i solskenet. När han kom inom skotthåll tar han sikte och trycker av. Räven far upp i skottögonblicket, snurrar runt och försvinner ner i ett snår bakom stenen. Jägare G var hundra på att han fått en klockren träff så han går framåt för att ta hand om räven. Då får han sitt livs chock. Ut ur snåret kommer en stor ÄLG hasande iväg på alla fyra. Jag skulle just då velat vara en liten älgfluga bakom örat på Gino. Eller ännu hellre i mustaschen.

- Va i hela he..! Älg? Vafan? 
Älg? EN ÄLG! Det var ju en räv? Kan den ha stått bakom räven och blivit..?

Det går verkligen runt i huvudet. Han svettas ymnigt men bestämmer sej snabbt för att kontakta någon av jaktledarna på området, under tiden som älgen ålar bort i skogen. Detta är ju i september och utanför lovlig tid att skjuta älg dessutom.

Förklaringen får man när man hittar den krypande älgstackaren.  Den är illa trafikskadad och hade bara råkat befinna sig bakom stenblocket när Gino sköt räven. Den får ett nådaskott och slipper ur sina plågor.


Räven              


Fyndat på soptippen?

Syrran tipsar om en annons på Karlstadtorget. 

Mats kunde kanske varit aningens mer diskret och flyttat den en liten bit från containern :) 


gammal läkarväska


Annonsen lades in av: mats. Datum: 2010-11-27, 23:37.

TelefonTelefon: xxxxxxxxx
gammal läkarväska

skapligt skick

Pris: 600 kr

Den var hur som helst fin.
Nej, jag tror inte det är chefen Mats, om han inte gjort en stöldraid i sjukhusförrådet under någon sömnlös natt. 

Grannarna from Hell

Hu. Kommer ni ihåg grannfejden från 2009? Kvinnan som torterade sina grannar med klassiska musikstycken som "Vi bor på landet" och "Hubba hubba zoot zoot" dag ut och dag in medan sambon spankulerade omkring i trädgården med pillefjongen i vädret. Nu har de gjort sej skyldiga till värre saker.

gjorde livet surt för grannarna Paret deltog i ”Grannfejden

bodde ihop En granne berättar att de vaknade på natten av at 

"Var med i Grannfejden – nu misstänks de ha mördat sin hyresvärd

Paret var med i tv-programmet ”Grannfejden” sedan de gjort livet outhärdligt för sina grannar.

I går anhölls den 59-åriga kvinnan och 54-årige mannen misstänkta för att ha mördat en 51-åring – som de flyttat in hos.

– Hon har berövat mannen på allt han äger och nu också på hans liv, säger en bekant till offret.

Natten till i går larmades polis och ambulans till 51-åringens bostad i en ort i Blekinge. I huset hittades mannen död.

En 59-årig kvinna och en 54-årig man som fanns i huset greps och anhölls senare misstänkta för mord alternativt dråp. Båda, sedan tidigare kända av polisen, nekar till att ha dödat mannen."

Aftonbladet 20101128.

Sensmoral: Man kanske ska vara glad åt det man har. Om ni hajar. Notch notch.

PS. Och de är oskyldiga tills man bevisat motsatsen, jag vet.


Familjenyheter

*      Grattis Ann och Henrik och tvillingflickorna som fått en ny liten flicka i familjen!

*      Grattis Gustav som flyttat till ny lägenhet.

*      Grattis till mej själv som gått ner lite mer än ett kilo.


Ja det var väl allt från helgen som gick.

Progressiv träning

Just nu ligger jag i hårdträning.

Fast inte så fysiskt som det låter, det är mest ögonen som tränar.
Jag har ett par progressiva glasögon som jag mer eller mindre vägrat använda i ettochetthalvt års tid.  Progressiva glasögon är för gamla människor. Eller inte.  

Nu har jag insett att jag måste ha dom, det funkar helt enkelt inte att ta av och på glasögonen hela tiden.

Problemet är bara att jag blir ännu mer yr i huvudet. Jorden snurrar i trefjärdedels takt.   

Så när ni ser mej snubbla i trappor, gå in i dörrar eller inte hälsa på folk jag känner, så är det glasögonens fel.

AJ DÅ! Det händer så lätt att man halkar på en isfläck på trottoaren. Redan har ett stort antal personer tvingats uppsöka sjukhuset efter att ha ramlat omkull i vinterväglaget.

Det här är helt och hållet glasögonens fel.

Nyfiken på...

 Karina Johansson

...Karina Johansson.  En ny stjärna på författarhimlen. Eller kanske man skulle säja pärla?

Karina är en underbar, varm, rolig, fantastiskt kreativ och mångsidig kvinna med många järn i elden. Snygg är hon också. Den 26-27 november utkommer hon med sin första bok och jag är så himla avundsjuk en av de bloggare som fått förmånen att intervjua henne inför dagen D. Hela bloggturnén kan man följa på Karinas blogg

Bara en pärla är en roman om relationer, drömmar och ond bråd död och utspelar sig i Sunnemiljö. Från början var arbetsnamnet Livslögn.

Till Karina ställde jag dessa frågor: 

  

Berätta om Karina Johansson. Vem är du? 

Oj. Det är svårt att beskriva sig själv. Därför lämnar jag en lista över några av mina intressen så kan ni kanske bilda er en egen uppfattning?

Jag:

-          gillar att måla tavlor

-          har ett maskeradförråd i källaren

-          gillar att åka på sambons gamla mopeder som han renoverat

-          älskar katter

-          är friidrottsnörd

-          tappar humöret om jag inte äter mat var fjärde timma

-          älskar att åka skidor, utför. (Hade väl inget val när jag blev sambo med en skidlärare)

 

Hur kom det sig att du bestämde dig för att skriva en bok?

2005 fick jag i uppdrag att skriva ett första april-skämt till Sunnes lokaltidning Fryksdalsbygden där jag jobbar. Jag skrev att kommunen bestämt sig för att bygga om Sunnes reningsverk (som precis skulle rivas) till badhus, något Sunneborna efterfrågat i många år.

Då upptäckte jag hur roligt det var att skriva fritt. Men först ett år senare tog jag tag i det, när jag sommaren 2006 blev sjuk och sjukskrevs ett par veckor. Att acceptera att jag fått en kronisk sjukdom var som att gå igenom en sorg och jag tror att skrivandet blev en verklighetsflykt. Så, inget ont som inte har något gott med sig!

 

Var hittar du inspiration?

De flesta idéer får jag när jag går elljusbanan strax intill där jag bor.

 

Vad har varit svårast/lättast?

Svårast är att sätta punkt, att bestämma att historien är klar. Lättast är att hitta tid till att skriva eftersom jag jobbar deltid.

 

Vad tycker du karaktäriserar en riktigt bra historia?

När man inte vill lägga ifrån sig boken förrän man läst färdigt. Känner man så, då har författaren lyckats!

 

Boken utspelar sig i och omkring Sunne. Har du använt dig av verkliga personer och händelser i boken?

Har man varit i Sunne kommer man att känna igen sig. Det är i alla fall mitt mål. Däremot är samtliga karaktärer och händelser påhittade.

 

Har du själv någon favoritförfattare/förebild?

Helene Tursten, Mari Jungstedt, Camilla Läckberg och Ninni Schulman är några författare jag läst den senaste tiden.

 

Kommer det fler böcker så småningom?

Jag skriver just nu på två uppföljare. Så, vi får se vad som händer!

Lycka till!

Karina med K författar


"Det fanns inget rimligt svar på frågan vad Angelika gjort vid bryggan. Hon var livrädd för vatten och hade inte varit i närheten av sjön på många år.

Emma tror inte på det folk i bygden säger; att Angelika var deprimerad och att drunkningen var ett självmord. Angelika var ju strålande glad över att hon och Emma äntligen kunde ta semester, den första sedan de startade hobbyaffären för tre år sedan.

När Emma sedan finner den tavla som Angelika gömt i affären strax före sin död minns hon plötsligt hur uppjagad hon varit och hur undvikande hon svarat på frågor om den. Emma inser att något inte stämmer. Men hon verkar vara ensam om att tro att Angelika inte begick självmord."

Läs den. Det ska jag göra. Jag har varit nyfiken på den i flera månader redan.

*************************    *************************    *************************

PS. Eeeh. Det är inte riktigt sant det där att det är Karinas första bok. Hon har faktiskt gjort en tidigare. När hon var sex år. 

image
Så himla gullig.


Konsten att montera ihop ett vapenskåp

Det var en gång en man, som från en byggsats skulle bygga ihop ett vapenskåp.

Problemet var dörren, själva låsanordningen var komplicerad. Tre kolvar skulle passa in i sina spår, en nertill, en på mitten och en högst upp. För att få detta rätt måste vapenskåpsbyggaren gå in i skåpet, stänga dörren och pilla in och ur kolvarna och försäkra sej på plats liksom att det löpte fint utan att kärva.

Skåpets yttermått är ungefär 150x60x60. (Vilket är en grov uppskattning, jag kan inte hitta tumstocken så jag kan mäta). Väggarna är tjocka.

Mannen ifråga är 184 cm hög och av ordinär kroppsbyggnad. Det var alltså en något obekväm arbetsställning som intogs inne i mörkret. Men som vanligt var mannen optimist: "Dätta här tar inga stönn". (På svenska: det här kommer att gå fort).

Den första kolven gick fint, den högst upp. In och ut. Galant.
Den på mitten - inga problem. Gled så fint så.

Kolven längst ner satt lite knepigt till  om man tänker på arbetsställningen, och svetten började lacka. Det var trångt att böja sej ner. In gick fint. Men ut? Den satt som berget. Kroppen värkte och det var precis så han nådde ner med fingrarna till kolven. Den rörde sej inte en millimeter. Han kämpade och kämpade tappert en bra stund till ackompanjemanget av osande förbannelser och med en alltmer tilltagande klaustrofobikänsla, innan han äntligen kände att den rörde sej lite. En halvtimme gick innan den till slut gled ur och han fick upp dörren.  

Utanför stod äldste sonen och tittade förundrat på fadern när han ledbruten stapplade ut ur skåpet.

Nu ska skåpet ersättas med ett nytt. Och ja, det blev ett färdigmonterat.

Vapenskåp profsafe S1500 Sido
Dom är inte så rymliga precis.

Och jorden den snurrar...

... lite väl fort va? Hjärnan har liksom skrumpnat ihop som en korint.

Har inte hunnit blogga på flera dar, vet inte vart tiden rinner iväg. Och värre lär det väl bli ju närmare jul man kommer. Suck. Får ta lite glögg på det.

Under den här veckan (på torsdag) kommer i alla fall ett inlägg om en jätteduktig och fantastiskt smart och trevlig tjej som i dagarna ger ut sin första bok. Ni kommer att få läsa en liten intervju jag gjorde med henne för några dar sen inför boksläppet. Hon heter Karina Johansson och har den här bloggen.

Något helt annat. När vi åkte hem från Skåne i lilla nybilen stannade vi till i Ullared. Jodåsåatt. Men vi besökte icke självaste Boris på GeKås utan vi höll oss till jaktbutiken minsann. Ett nytt vapenskåp inhandlades och kommer förhoppningsvis på Posten(?) nästa vecka eller så. Det har nämligen kommit nya regler om hur vapenskåp får vara beskaffade så nu stundar guldruschens glada dagar för vapenskåpstillverkare. Jag hade tänkt berätta om hur mannen i huset en gång låste in sej i sitt eget gamla vapenskåp och stod därinne i hopkrupen ställning en halvtimme innan han kom sej ut, lätt ledbruten - men jag tar det en annan dag. 

Måste finna jämt lite mer inspiration först.  

Karina med K författar  (Psst. Fusksmygvisar omslaget till Karinas bok här).

Jippie!

Jag har förmånen att vara mormor åt två små småkillar, tre år och ettochetthalvt.

I går skulle storebror Valle komma och vara hos mej några timmar efter dagis. Mamma Anna och lillebror Charlie var med och lämnade, och vi tog en snabbfika.

- Nej du Charlie, nu får vi åka hem, sa Anna.

- Mmm, då ska du och jag göra neg chokladbollar, Valle, sa jag.

- Jippie ropade Valle och slängde upp båda nävarna. Jippie!

- Och du och jag ska åka hem och vika tvätt, sa Anna till Charlie.

- Jippie! Jippie! hojtade Charlie och strålade med hela ansiktet.

Gullungar.


Nån som sett en vecka..?

... vi har faktiskt tappat bort en. På allvar.

Våra eminenta snickare ringde i söndags kväll och meddelade glatt att de skulle dyka upp på måndag morgon. Vår ruttna altan ska rivas, få tak och glasas in. Så långt var vi med.

- Men, var inte det nästa vecka..? Flämt.

Vi hade inte fått svar på offerten på materialet, vi hade inte rivit altanen, vi hade inte cement, jordborr och tombola hemma, vi hade inte...  Vi skämdes ihjäl.

På höskullen hittade vi en gammal jordborr efter min pappa, grannen Tommy som har allt, hade en tombola - och jag rafsade ihop det värsta i rummen de ska sova i. Hoppas ingen är dammallergiker för då blir det tufft.

Nu är det full fart hemma, de är så fantastiska och det kommer att bli jättefint.

Men, ser ni en vecka som det står vårt namn på kan ni ju skicka hem den.



Något i den här stilen fast den kommer att ligga på baksidan huset och ha trägolv. Bilden från Styleroom.

Går det att operera? Gôbbsjuka?

I Skåne både bodde vi hos och köpte bil av goda vänner.

Frun i huset arbetar som ögonsjuksköterska i Lund, och eftersom både mr G och jag är svagsynta frågade vi lite kring olika behandlingsmetoder. Eller nåja, Gino ser egentligen skarpt som en iller, han har bara fått lite svårt att läsa tidningen på senare år. Vi andra kallar det åldersförändringar...

... men Gino tog det till en annan nivå och frågade Catharina:

- Hur är det med det egentligen - går det att operera åldersfixering..?

Om vi skrattade? Jovars.

Peugeot 107

I´m in love.

PEUGEOT 107 A/C - Kosmos Rent a Car Mykonos, Car rental Mykonos

Fast det är ju inte riktigt den här bilen såklart men en precis likadan.


Hört på tåg

Vi åkte tåg ner till Malmö.

Jag samlade lite material till bloggen samtidigt. På tåget mellan Kil och Göteborg satt fyra studenter mitt över gången och hade en intellektuell konversation:

Student 1: - Men asså, hur kommer det sej att det blåser östliga vindar om det är så att jorden roterar i... äsch jag fattar inte.

Student 2: - Jo men om jorden snurrar så att luften hänger inte med, liksom. Då känns det som om det blåser.

Student 1: - Åhå.

Sen försjönk alla fyra ner i djup koncentration.

I Göteborg var det byte. Där fick vi dela vagn med ett glatt gäng killar i trettio-fyrtioårsåldern som skulle ner mot Helsingborg och säkerligen skulle de "tura" över till Helsingör. En av dom var reseledare och delade ut sittplatsbiljetterna: - Här Olle du får sjuttiotvå. Erik, sextiofyra. Håkan, du kan ta sextiosju, vassego. Här har vi en sextionia, få se nu, den tar jag själv hehe.

2053/1241115956-69songs.gif Han satte sej på den här stolen han.

Och kungens frisyr hänger inte riktigt med när jorden snurrar.

Inte själva kungen heller just nu tror jag.

Vi drar söderut

På fredag åker mr G och jag till Malmö och hämtar vår nya andrabil. Ända till Skåne.

Åtminstone tror jag att det är till Skåne vi ska.


http://www.youtube.com/watch?v=tLOZFX9Pvrk

En slags rapport

Jag vet att det finns folk som undrar vart min viktminskningsrapportering tagit vägen. Själv undrar jag mer vart själva viktminskningen blivit av.

I går började i alla fall det strävsamma paret som bor ihop i vårt hus med en hemgjord variant av GI och LCHF. Egentligen skulle vi börjat redan i söndags men jag fick cravings efter lösgodis under kvällspromenaden så det blev inte förrän i går.

I morse hånlog chokladkakan i kylskåpsdörren åt mej. Hoppas Johan äter upp den innan jag kommer hem.


Insynsskydd

Inte av någon särskild anledning alls, hrrm, tror jag att jag vill bygga såna här insynsskydd till våren. Från gamla stallet och neråt trädgården.

Blog Image

Skulle passa bra där.

Samtal i en lokhytt

Om någon till äventyrs funderar på vad lokförare tänker på och pratar om på jobbet, kan jag bjuda på en liten inblick. Gino och Lennart är på hemväg från Norge när Gino ringer upp mej: - Vi pratar om en sak här och undrar om du vet vad det är.

- Ok, vaddå?

- Halterneck, vad är det?

Man blir ju lite ställd kan jag säja men jag finner mej och berättar att det är en behå (eller top) med band runt nacken i stället för axelband. Det är liksom ingen idé att fråga hur de kommit in på såna tankegångar. Har de varit borta för länge hemifrån, eller? Så jag bara levererar svaret och ger dom en karamell till att suga på tills de kommer fram till slutdestination:

- Så nu vet ni det. Nu kan ni diskutera balconette i stället. 

Den frågan hade visst Lennarts fru fått. 

 

Och det här mina herrar är en zip front torsolette.

Svarta Malin

I går blev jag så trött på min rödbruna råtta-hårfärg så jag köpte en ny kulör på Coop.

Nu är jag svartråtta.

KULTUR-05s04-rattaFRI-742_438 Från rödbrunish.    Till svart.

Hur tänker jag? Jag som egentligen vill vara en sån här:

bilder från ylva Blond tamråtta.

Svar på tal

Ett par har varit på semester i Las Vegas igen och han berättar om alla häftiga hotell. Bl a bodde de på ett som hade en staden Venedig-kopia på fjärde våningen, med kanaler, gondoler med gondoljärer och allt - på fjärde våningen! Hotellet hade sextio (!) restauranger... 

Jag var mest intresserad av om dom kommit till skott efter alla år och kanske gjort ett besök i något tjusigt wedding chapel: - Ni kanske rent av har gift er?

-, sa han, det var ingen som ville ha oss.

Neon Graveyard Las Vegas - The old Wedding Chapel sign

Jättesnabbt torsdagsmys

I går kväll hade jag en högtidsstund i soffan tillsammans med TV-bönderna, en tax och en katt som hela tiden försöker skymma tv:n.

I kväll vid 18-tiden kommer Gino hem efter ett arbetspass som varat sen i går morse klockan fem. Då ska vi ha en myskväll modell VÄLDIGT KORT, eftersom han drar iväg på nytt arbetspass redan vid tretiden. På morgonen. Eller natten enligt mitt sätt att se på saken.

Det blir nog knappt vi hinner med "Vem vet mest" och sista halvan av "En plats på landet".


Va´de nån som sa´de Markis´de Sade

Det kanske inte var så dumt tänkt av Gino i alla fall, det där med markisen. 

Bebisen föll sju våningar

Hade änglavakt Bebisen studsade på markisen innan han fångad
Hade änglavakt Bebisen studsade på markisen innan han fångades upp.
Foto: STELLA PICTURES ABACA
Räddaren i nöden, Philippe Bensignor.
Räddaren i nöden, Philippe Bensignor.
Den 18 månader gamla pojken lekte på balkongen när han föll handlöst ut från sjunde våningen. Han studsade på en kafémarkis och just innan han skulle krossas mot marken, fångade en fotgängare upp pojken.

Helt oskadd.

Änglavakten som fångade pojken är läkare. Philippe Bensignor passerade huset i östra Paris just när dramat utspelades i måndags kväll.

– Jag såg fallet som varade i en eller två sekunder. Vilken tur att kafé- markisen var där, sa Bensignor.


Detta stod att läsa på aftonbladet.se i dag.


Tjenamoss...

Hahahahaha...


Me like. Jag som är förtjust i just MINER skrattar gôtt åt den här killens obetalbara ansiktsuttryck. Man riktigt ser hur han försöker få ordning på tankarna.


http://www.kanal5play.se/klipp/play/pensionarsjavlar-s01e01-trekanten


Jag, en vandal

Jag har ju berättat om att jag är kraftigt närsynt. Jag har alltid glasögon, men för sisådär tjugo år sen hade jag ibland linser när jag jobbade. Arbetsplatsen var då Posten i Sunne, jag var postkassör.

En av fördelarna med att ha linser är att det finns så mycket fina solglasögon man kan ha, och jag hade massor av par. Ett par favoriter var väldigt mörka, glasen var nästan svarta. Dom hade jag på mej en dag i början av juni när jag hade lunchrast och skulle springa över till ICA. Man kunde snedda mellan sparbanken och fastighetsbyrån för att tjäna lite tid, och det gjorde jag. Jag la märke till att kommunen börjat plantera ut blommor i gigantiska låga fat på trottoarerna och det var verkligen jättefint. En hög växt på mitten och lägre planteringar runt om. Riktigt stiligt.

Jag handlade gôrsnabbt och korsade vägen för att gena in tillbaka mellan husen. Solen stod lågt på himlen och med de svarta solglasögonen på så blev det kolsvarte natta framför ögonen. Jag såg inte ett smack.

En normalt funtad människa skulle skjutit upp glasögonen i pannan och sen knallat på men inte jag inte. Nej jag hade ju gått den här vägen hundratals gånger och konturerna på husen kunde jag skymta, så jag kliver på - i blindo kan man säja.

Det tar stopp. Tvärstopp. Smalbenen slår i något hårt och jag fälls framåt som en fura i full fart, tjoff bara. Den höga plantan i mitten hade jag halvvägs in i munnen, och omgivande grönska låg totalt mosat under min kropp. Vid lunchtid är det ganska mycket folk i rörelse inne i Sunne´s centrala delar och jag hörde kommentarerna och spridda skratt där jag låg. Först fattade jag ingenting, vad hände? Jäspalt, blommorna...

Man hinner tänka ganska mycket på kort tid. Hur ska jag ta mej ur det här, gräva ner mej lite snabbt? Låtsas att jag letade efter något? En sällsynt fjäril kanske? En hundralapp? Krypa in och försöka gömma mej?

Jag kravlar mej upp och försöker låtsas om ingenting. Utanför fastighetsbyrån står såklart en polis och chefen på Systembolaget och skrattar gott. Jag känner dom bägge två och polisen säjer till systembolagschefen att han får börja neka mej tillträde till lokalen under veckorna. Väry funny. Sen tar jag solglasögonen i näven och smyger tillbaka till Posten.

Där kan vi inte jobba ordentligt på hela eftermiddagen. Vi skrattar så vi gråter. 


Bloggtorka

Jag har bloggtorka. Om det beror på sviter efter lördagskvällen eller övergången till vintertid ska vi låta vara osagt. Bjuder på några favoriter från Tjuvtittat.se:

En favvo:

glass

Och så den här, skulle bjudit mr G på broccoli i går alltså:

Ät dig frisk: broccoli mot baksmälla

Och den svenska översättningen på en flaska SpongeBob bubbelbad:

sponge_bob

RSS 2.0