Jaktmässa

När vi åkt 10 mil och regnet fortfarande stod som spön i backen var det nära att vi vände.

- Nu åker vi bara en liten bit till så får vi se om det klarnar upp.

Och det gjorde det, men skurarna avlöste varann mest hela dagen. Däremellan var det blåsigt och lite svagt soligt. 

Bästalista för dagen:

1. Kaffet hos Eva och Håkan. Utan tvekan.

2. Vildsvinskebaben.

3. Att jag bytte skor i bilen och tog gympaskorna på mej.

4. Att Gino träffade en kompis som hade snus.

5. Att vi hade två paraplyer med.


Värstalistan för dagen:

1. Att Gino glömde snuset i bilen. Och glasögonen.

2. Att det fast att parkeringen kostade 50 kr och inträdet var 180 kr/person bara för att komma in och titta på alla utställare som ville kränga varor, ändå kostade 60 kr extra för att se en trickskytteshow... 

3. Att jag glömt att bandagera min lillfinger och var tvungen att handhälsa på två gubbar med hårda nypor... ajajaj. 

4. Att vi körde ihjäl en grävling på vägen hem.

Sen vet jag inte om det ska hamna på bästa- eller värstalistan att Gino testade ett luftgevär och missade den lilla ekorrpricktavlan? Måste fundera på det. 

I dag halvdöd

Gårdagen gick i 150.

Upp klockan 04.30, i säng 23.00.

Däremellan kom inte fasta utan ganska mycket hit och dit:

Jobba - hem och byta kläder -  hämta modern - vårdcentralen - byta bil med Gino för Hyundaien lät så konstigt -  sju mil till Charlottenberg - springa runt och svettas i skoaffär och leta skor till mamma - rafsa åt mej ett linne och skjorta - kaffe och wienerbröd - åka sju mil hem igen - lämna av mamma och de nya skorna - skicka hennes räkningar - plocka upp Johan i Sunne - hem och byta om - Johan får fixa maten själv - Gino och jag till Sörmons skjutbana - tar en snabb halv special på vägen -  göra i ordning för fem jägarexamenselever - sitta och titta på när de skjuter lerduvor - städa upp - åka hem - varva ner - göra en omelett - äta halvsovande - rasa i säng.

Tittade mej i spegeln i morse och konstaterade att jag dött under natten.


Dagen C och S

I dag är dagen C. Och S x 2.

C. Charlottenberg. Mamma och jag ska åka dit och köpa skor. Åtminstone tror vi att vi kommer att köpa skor. Det kan bli andra trevliga saker också. Många affärer finns det i det köpcentret. Två dagar efter lön. Got the picture?

S1. Men först ska vi till Sjukstugan och ta prover på modern. Klockan 10. Så idag blir det inga spärrfärder, hör ni det?

S2. Om jag hinner hem från shoppingen ska jag följa med Gino till Sörmon. Skjutbanan och ingenting annat.

http://nwt.se/karlstad/article710210.ece

Snuskpellar. Vad trodde ni?


Lysande, Sickan

Vatten. Bäckebron.

Det finns människor som får tuppskinn på benen när dessa två ord säjs i samma mening. Tryck över bröstet.

Chefen Mats tittade in till mej i går. Jag passade på att fråga om det nu när felet är fixat går att dricka vattnet också, och koka kaffe på det?

Det trodde han inte. Men diska och spola toa går finfint.

Sen undrade han om jag hört vart felet låg. Det hade jag inte.

Bakgrunden är att TågX vatten kommer inifrån den gamla stationsbyggnaden som nu är privatbostad. Farbrorn som bor där med sin vuxne son (?) fick löfte att Banverket betalar rörmokeriet för under vintern har vattentillgången haft milt sagt kraftiga humörsvängningar. På och av hela tiden.

Banverket budgeterade med cirkus tio tusen för att diagnostisera och åtgärda.

När rörmokaren kommer ner i källaren där hydroforen sitter tänder han ljuset i taket. Och pumpen spinner igång som en tamkatt.
Han släcker. Varpå pumpen slutar. Tänder - funkar. Släcker - stannar.

Smart som han är (han är ju man för gudsskull) så inser han efter ett par hundra tryckningar ett samband och finner att pumpens kontakt sitter i ett uttag som är kopplat till taklampan. Hur detta ser ut och fungerar rent tekniskt överlåter jag till mer intelligenta människor än jag själv att lista ut. Såna som klarar Rubiks kub på 0,13 sekunder med fötterna i totalt mörker och så. Själv har jag bara lyckats få till tre sidor som bäst. Med händerna, i dagsljus, på fyra år. Man kan inte vara bäst på allt.

Nåväl, hur som helst så slutar det med att vattnet nu kommer närhelst jag vrider på kranen. Eller drar i spolknappen.

Och nere i källaren lyser det kanske natt som dag. Vad vet jag?

Måste

Asså.

Måste börja lära mej slänga.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7188638.ab

Stressssss och pausering

Känner mej så där härligt stressad som man gör när man vet att det kommer att dröja typ fjorton dagar tre veckor innan det blir en lugn stund. Phui. Axlarna sitter uppe vid öronen.

Johan tar studenten 10 juni och vi ska vara hemma hos oss efteråt. Skulle vara roligt att få vara närvarande både när han kommer ut från samlingen och hemmavid, men det vet jag i dagsläget inget om. Har ännu inte fått besked om jag får ledigt trots att jag sökte 16 november. Tror ni att det är stressande då? Bara jäkligt mycket.

P g a att vi tömt klädkammaren på all skit alla kläder och grejor så är nu hela övervåningen full. Everywhere. Jobbade mej igenom vårt sovrum i går kväll och fann överkastet som varit borta några dar.

Att göra de närmaste dagarna, och det här är bara något av allt jag kommer på just nu: jobba, städa, spackla, slipa, måla, handla skor med mamma, beställa smörgåstårtor, baka bullar och kakor, städa igen, åka till tippen, sätta upp hyllor och stänger i klädkammare, måla i grovingången, motionera Alva varje dag, gömma undan allt som blev över från pannrummet, göra veckomatsedel, storhandla, laga maten, tvätta, putsa fönster, byta gardiner, jobba, tvätta och olja in utemöblerna, så, sätta löken, plantera blommor, jobba osv. Och sömnen är av den fläckvisa arten. Sova, vakna, somna, vakna...

En hel del av detta kommer vi att bli två om fram till nästa torsdag. Men Gino har också en hel del annat - fixa till taket och golvet i klädkammaren, inget litet projekt. Klippa gräsmattan, jägarexamenselever torsdag kväll och söndag dag...

Därför smiter vi iväg tidigt lördag morgon till Tullgarns slott. Och vi ska träffa Eva & Håkan igen. Det ska bli så kul.
 
Vi behöver en paus. Vi tar TIMEOUT.

Klistrigt

I dag hade jag på mej min nya rosa läckra läppglans, inköpt i fredags, när jag gick en skogspromenad med Alva.  Det var mycket små flygfän i farten.

Är det nån som vill hyra in mej att stå i lagårn och fånga flugor i sommar så är det bara att ringa.


Åren går ju så fort

I går fyllde Charlie 1 år. Ja det vet ni ju redan.

Storebror Valle hjälpte till att blåsa ljus, och för att det inte skulle bli för snabbt avklarat så satt det fem ljus på tårtan.

Är det OK om vi sätter fem gånger så många ljus på din tårta i augusti, Gino? Få se nu, det blir väl cirkus 285 stycken.

Gud så varmt det kommer att bli.

Lilla vickevire

Kommer ni ihäg mitt lillfinger? Det som tog sej en tur ut till höger och vände när det kom i kontakt med stalldörren?

Detta hände den 7 april och det gör mer än lovligt ont än. Nu måste jag binda ihop det med de två närstående fingrarna närhelst det finns risk att det ska haka i något eller få sej en liten smäll. Och det är ofta det.

I går drog Alva omkull mej i skogen med hjälp av en hal granrot så jag satte mej på det. Med tanke på att jag har nio andra fingrar att landa på så borde jag väl gå och köpa mej en lott.

Världens bästa Charlie 1 år

I dag fyller barnbarnsCharlie ett år - grattis - och vi har varit på tårtkalas!

Han föddes under dramatiska former en lördagsnatt på en parkeringsplats utefter E45:an alldeles norr om "Bonde söker fru" för er som vet vart det är.

Herregud vad trött han kommer att bli på att få höra det varje gång han åker förbi där.




Här kommer vi med dåligt lokalsinne

Det har varit mycket jobb här hemma ett tag.

Så till helgen ska vi ta en dagstur till Tullgarns slott på jaktmässa.

Vi ska bara hitta vart det ligger först.

Hur vore det om man tänkte efter lite före?

Klicka för att visa Megabild! porträtt Gustav V

Mitt senaste fynd på Tradera var ett porträtt av Gustav V med jättefin guldram - krona upptill, kupat glas och allt. Visste direkt jag såg det att det var perfekt för vår lilla toalett, så jag blev jätteglad när jag vann auktionen på fantastiska 11 kronor. Med frakten skulle det bli 83 kronor. Fyndpris!

När V-Gurra kom hade glaset gått i tusen bitar och jag blev så besviken... så jag skickade ett halvsurt mail till säljaren och muttrade lite.

Reaktionen var inte vad jag väntat mej, hon blev bestört och ville betala tillbaka alltihop, frakt och tavla och hon var så jäkla gullig att jag kände att jag var en fullkomlig idiot som ens tog upp saken. Om jag skämdes? Som en hund.
Vi mailväxlade lite och till slut blev dealen att hon skulle glömma alltihop och behålla pengarna så klart.

I går fick jag ett brev från henne med ett jättegulligt kort och en present. Jag blev verkligen jätteglad. Hoppas att jag av detta lär mej att tänka efter före, (hålla min stora trut) och inte gnälla för småsaker. Nytt glas, det är väl ingen jättegrej?

Mona, sweetheart, du är bara så bäst!

C905 is in the building

Den kom, den hämtades, den fungerade. Och den var snygg.

Jag hade gjort en smarrig pizza till måndagsmyset, men telefonen måste packas upp först. 

Ingen bruksanvisning är på svenska. Förstås. Har jag missförstått att Sony Ericsson är svenskt?

Men den har jättefina naturbilder som skärmsläckare och gör ett litet bildspel som jag gillar.

Gino är nöjd. Jättenöjd. Faktiskt så nöjd att jag tycker mej höra ett litet pussljud innan han lägger den på sängbordet. 

När vi sagt godnatt och ska sova:

- Skönt att den kom, och den verkar ju fungera.

Jag: - Mmmm. Det är bra det. Natti.

Två minuter går innan tystnaden bryts på nytt:

- Konstigt egentligen att det inte är någon manual på svenska.

- Ja det är konstigt. Sov gott.

Ytterligare några minuter går och mitt sömntåg är precis på väg in när jag hör långt borta:

- Om jag inte kan sova i natt kan jag ju titta på dom fina bilderna.




                                                                                                  Bilder från Sony Ericsson.com

Låt oss hoppas att den fungerar också

Vid trettonhelgen tappade han mobilen när han skulle hoppa på tåget i Köping. Efter många turer dök den helt oväntat upp igen, fast troligtvis snöskadad. Den har levt sitt eget liv sen dess, så i fyra månader har han funderat på och pratat om att köpa en ny. Fyra månader!

Till slut hittade han en på nätet från någon firma ingen hört talas om.  Detta skapade en viss oro. 

Med jämna mellanrum senaste veckan har man därför fått höra:

- Varför kommer det inget bekräftelsemail? Nu borde de väl i alla fall fått in pengarna? Jag är säker på att jag blir blåst. Skit.

När som helst har det kommit över honom. Morgon som kväll. Mitt i natten.

I dag ringde han företaget och kollade. Mobilen var skickad.

För fem minuter sen ringde han: - Fick ett SMS nu, paketet ligger på ICA. Gu´va gôtt.

Mhmm. Gôtt för mej.


Sur eller..?

Händelsen med pojken som blev avslängd av tåget har visst startat en lavin, har jag förstått. Och har på något sätt ställt MEJ i händelsernas centrum. Jag förstår er förvåning men så är det.

Så ursäkta mej, men jag vill ta reda på vad det är som gäller när någon frågar mej. Hur konstigt är det?

Det har visst också lett till att tågvärden i fråga inte längre hälsar på mej. Håhåjaja.

Man blir så trött.

Hon hade tåget från Torsby i förmiddags och satt kvar och käkade ett kilo citroner innan hon kom ut, därefter - tillbaka utan en blick, in på tåget för att bemöta sina resande med sitt trevliga sätt.

Get over it.

Min man har slagit mej

Det här trodde han aldrig jag skulle skriva.

I går slog han mej i lördagsfrågesporten. REVANSCHENS DAG var äntligen här.

28-26 till Gino.

Grattis älskling. Njut så länge du kan. Mohahaha.

Gör en liten kulle, då

I dotterns och svärsonens trädgård har det varit som ett gungfly bara luftfuktigheten varit högre än 10%. Nu skulle grävas dränering och ett hål till till en stenkista.

Dottern frågade om vi ville ta hand om jorden som blev över eftersom vi ändå tänkt fylla ut framför stallet.

- Det är väldigt mycket, sa hon. Och så nämnde hon ett antal kubikmeter.

Nu vet ni sen tidigare att jag har svårt med mått. Om jag då så att säja har problem med decimeter och deciliter så talar vi om enorma problem när det kommer till kubik.

I min hjärna registerades ungefär bilden av tre rejäla bilkärrelass.

- Visst, sa jag, det kan ni komma och tippa av här.

Martin och Johannes dök upp med första kärran tung, blöt och lerig jord och såg aningens uppgivna ut. - Det här kommer att ta evigheter. - Vi har sex skopor jord på kärran och ungefär fem-sexhundra skopor kvar. 

Det var väl något mer än jag sett framför mej: - Så mycket!  Men gör i stället en liten kulle då i ett hörn av trädgården och sätt blommor på den? Och en liten rutschkana kanske?

På kvällen cyklade jag över och förstod helt plötsligt varför de tittat så konstigt på mej, och varför de aldrig kom tillbaka. Nu vet jag vad väldigt mycket jord är. Det är väldigt mycket. Kullen hade nog blivit något i stil med Tossebergsklätten. Ni vet - lite högre än Kebnekajse. Ett monument.

Traktor med kärra är nu beställd för att dumpa den lilla kullen i en ravin.


Självförtroendet är det inget fel på

Inte nog med att han tror sej om att platsa i ishockeyVM, om det inte vore för att han skulle bli lite bråkig.

Han tror också att han skulle kunna spöa samtliga och vinna WIPE-OUT! Ni har sett det programmet va?

Jodåsåatt... inte illa av en som är så stel på morgonen att han nästan inte får på sej strumporna.

      

Annars skulle det inte vara några problem

Vi ser matchen Sverige- Tjeckien.

- Jag skulle inte kunna spela ishockey, säjer Gino. - Jag skulle nog bli så förbannad och bara slåss.

Hm. Ja några andra problem med att Gino skulle vara med i ishockeyVM kan vi inte tänka oss.

Djurvän delux

Karina med k skrev om djurvänner häromdagen. Här är ett exempel på en verklig djurvän, artikel från nwt.se:


Väjde för ekorre – hamnade på taket

Kvinnan väjde för ett djur som kom upp på vägbanan, det resulterade i att bilen voltade och hamnadet på taket.

 En singelolycka inträffade vid 13.45-tiden i Vågbacken, mellan Hagfors och Uddeholm.
En kvinna och hennes hund klarade sig tämligen oskadda efter att bilen voltat och hamnat på taket, mitt i körbanan.

Det var strax före två på tisdagen som kvinnan kom från Uddeholmshållet och var på väg mot Hagfors när ett djur, enligt Värmlandspolisen en ekorre, dök upp på vägen. Kvinnan väjde men det bar sig inte bättre än att hon kom med ena hjulparet i diket på motsatt sida och när hon skulle rätta upp bilen fick den ett så kraftig kast att den välte över på taket.

Under räddningsarbetet uppstod långa bilköer i båda riktningarna innan olycksbilen kunde dras av länsvägen.


Frågan kvarstår: Hur gick det med ekorren?

 Korre Ecko.


Hai tiddelipom

Mitt lilla TågX i Bäckebron är en bunker. Väggarna måste bestå av riktigt tjock blyplåt för inte en gnutta mottagning har man på mobilen. Det har till följd att jag kan få SMS och inpratade meddelanden flera timmar efter att de skickats ibland.

På väg hem i kväll. Jag har fått upp finfin hastighet och lägger två bilar bakom mej. Hah. Då trudeluttar det i mobilen. Röstbrevlådan: Du har ett nytt meddelande, och så ett mobilnummer jag inte känner igen.

Blir ju vansinnigt nyfiken så jag ringer upp och lyssnar av:

En mansröst säjer nåt liknande: - Hao degaddedi me deterddi medengni dederedeltne. Hai.  

Jag: ?????????????

Jag ringer upp igen och tar ur handsfreen: - Hao degaddedi... osv. ????

Bromsar in på nästa parkeringsficka. Vad säjer karl´n? Ett tredje försök, jag trycker verkligen luren intill örat och koncentrerar mej stenhårt,  men det blir jag inte klokare av. Det känns riktigt läskigt. Klarar inte hjärnan av att... håller jag på att bli senildement, eller vad? Det var alltså det jag trodde. Knäpp på allvar.

Så jag ringer upp numret direkt i stället. En nysvenk är det som svarar, kan ha varit en typ moldavier. Johan tippar på finne.

I alla fall, han hade ringt fel. Och jag blev omkörd igen. Suck.


Denna dag inte ett liv

I dag är jag död. Error i hjärnan. Kaputt.

Stackars Izak (taxen) har haft en orolig natt. Traskat av och an i sängen, pustat, slickat tassarna och bökat. Halv ett var det dags att gå upp. Dricka vatten och kissa. Nosa lite. Och nu pratar jag fortfarande om Izak.

Däremellan har jag drömt konstiga drömmar om tåg som brakat fram genom skogen, att jag sjöng solo i kyrkan och att jag kunde flyga.

Håller jag på att bli knäpp på allvar?


Fy sjutton så nedrigt

Det knackar på dörren. Hårt.

När jag öppnar står en arg och mycket ledsen mamma där. 

- Har du nåt med tågen att göra, säjer hon.

Det måste jag ju erkänna. - Jag ser till så de kommer och går som de ska, säjer jag. Lite orolig. Varför frågar hon det?

- Då måste jag få fråga. Har tågpersonalen verkligen rätt att slänga av ett barn som har glömt sitt skolpass?

-
Det tror jag väl inte, sa jag. - På min tågmästartid hade vi ungefär bara rätten att säja till dom på skarpen om det behövdes, och så kunde man ta betalt om det upprepades. Inte slänga av dom inte. Vad skulle det tjäna till?

- Min son ringde och hade blivit avslängd för att han glömt sitt kort. Men han har ju tagit sej till skolan i morse utan. Som tur är så var jag hemma och kunde hämta honom, egentligen skulle jag jobbat till halv sex, skulle han stått där då tills dess?

Jag ringer upp tåget men tågvärden är inte i hytten. När de rullar in i Bäckebron går mamman för att prata med henne och får veta att det blivit nya regler från 1 januari, personalen har rätt att kasta av barnen om de saknar skolpass... Kan detta verkligen stämma?

När hon, mycket upprörd åkt för att hämta sin son går jag in på Värmlandstrafiks hemsida. Ingenstans står det något om några nya regler. Jag ringer VT:s kundtjänst. Hon vet ingenting heller. Öh. Jamendetvarjukonstigt. Men men - hon ska kolla och kommer att kontakta mej i morgon, det kan ju vara bra att veta. För alla parter.

Men alltså, regel eller inte regel. Att ha rätt är inte samma sak som att man SKA eller MÅSTE. Sunt förnuft gäller väl fortfarande?

Och om det handlar om att se till att en unge får komma hem från skolan eller inte. Vad skulle du ha gjort? 


Tröst?

Fick ett mail från Nina i dag med diverse barncitat.

Ett av dem passade så bra in på mej:

En mormor är en som hela släkten har kommit ut genom. Då är det väl inte så konstigt att hon är lite sladdrig i skinnet.
KRISTINA 7 ÅR


Det var ett som handlade om Ginos drömjobb också. Nu förstår jag varför han drömmer om det:

Bonden är en väldigt lycklig man, först och främst för att han har traktor, men också för att han slipper jobba
HÅKAN 7 ÅR

Återkommer.


Fast egentligen tror jag att Maria gör en Marianne

Just nu gör jag en Maria Montazami.

Nej, inte sätter på läppstift. Inte puffar upp kuddar. Inte knyter tofsar.

Nej jag tar ett glas rött och äter jordnötter.


Okej okej då, jag sätter på lite smorning på läpparna också emellanåt.

    
                 Sluuurp.

Bekräftelsedagen / Confirmation day

Syrrans äldste, Erik, konfirmerades idag - han fyller femton i höst. Förra året var han en liten bäbis om jag inte minns fel..? Hur fort går tiden egentligen? Svooosch var det ja.

Vi skulle vara i kyrkan klockan 11 prick. Vi var där 11 prick, nåja kanske liiite över.  Som tur är bor söstra med familj så nära att de har Fryksände kyrkklocka som köksklocka annars skulle det aldrig ha gått.

Dagens behållning, ursäkta Erik och alla andra konfirmander, var Hannes Öberg som sjöng solo, bl a:

Nej du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.

Och:

Would you know my name
If I saw you in heaven
Will it be the same
If I saw you in heaven
I must be strong, and carry on
Cause I know I don't belong
Here in heaven

För att inte tala om:

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är den vägen jag valt
Min förtröstan långt bort om orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
(Oh, oh, oh...)

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
För att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här
Och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv...

Jag som blir rörd av Lambi-reklamen satt och klämde en tår i ögonvrån. Som vanligt gick jag mot det religiösa och melodramiska hållet och bestämde på sittande fot att den pojken han ska sjunga på min begravning. Nu börjar det kanske bli väl mycket sång planerad för denna tillställning, misstänker att mina efterlevande kommer att skära rejält i programmet. Vi pratar nästan statsbegravning och det måste bli tid för tal och lustiga små anekdoter också. Samt pilsner och smörgåstårta. Eller grillkorv på stranden och en god Mariestadsöl till. Tids nog.

Åter till ämnet. Efter kyrkan var det dags för förtäring i konfirmandens hem. Modern hade jobbat två nätter i rad på akuten men var trots detta ganska pigg. Det är nog inte lika betungande att vara akutsjuksköterska som att vara stins? Eeh..? Kusin Marina och jag sattes på köksarbete och hackade fram en god fruktsallad ut diverse råvaror. Två fantastiska smörgåstårtor försvann i gästerna, för att toppas med hemgjord glass och nämnda fruktsallad. Raaap.

Hemma igen insåg jag att några kalorier måste förbrännas och det snabbt. Alva var överlycklig över en lång promenad öven E45:an, förbi Botten och båda hyggena ända upp till vändplanen och tillbaka samma väg. På vägen tillbaka fann jag en ganska stor sten som såg ut som ett hjärta. Den bor i vår rabatt nu. 


Bad headday, good hairday

Lördag. Gôtt. Det betyder att man kan få sova lite längre, min klocka ringer mellan 04.10 och 04.25 nästan varje morgon annars.

Gick i säng jättetidigt i går kväll, redan kvart i tio, ensam som jag var. Gino är nere i Halmstad och sparkar sej trött på något hotell i helgen. Jour kallas det. Så planen var att försöka sova hela natten och vakna utsövd.

23.15. Izak hoppar ur sängen, törstig och kissnödig. Försöka somna om. Går ganska dåligt.
02.55. Izak hoppar ur sängen, torstig och sk-tnödig. Försöka somna om. Går om möjligt ännu sämre.

Sov sen oroligt. Varje gång han vände sej eller bytte sovställe i sängen vaknade jag och gjorde mej beredd på att gå upp och ut. 

Vaknade halv åtta med en djävulsk huvudvärk som strålade från nacken. Tack för den.

Tog en Eox och efter frukosten kändes det lite bättre. Gick en promenad i skogen med Alva och när jag kom hem väntade världens bästa dotter och barnbarn på mej. Av sin snälla morbror Gustav hade Valle fått en cykel som han ville visa upp.

När de åkt hem tog jag en powernap på kökssoffan. Därefter blev en Eox till för att det var något speciellt jag tänkt göra idag. Permanenta min mamma.

Hon fyller 87 år på måndag och jag ville ge henne det i present. Men det kräver att jag är ok i nacken, det är jättejobbigt att stå och rulla - bara det tar mej en timme för jag måste vila emellan.  Hon blev i alla fall jätteglad, och så är det ju, allt blir roligare om man är fin i håret. Eller hur?

Vi hade det riktigt trevligt, pratade gamla minnen och släktingar, hon är helt klar i huvudet och uppskattar också att man skämtar. Så här t ex:

Mamma sitter på rollatorn: - Så roligt det här var, jag tänkte det idag att det var hemskt hur jag såg ut i håret, alldeles för långt och så himla grått. Har du tänkt på så gråhårig jag har blivit?

- Det är väl inte så förfärligt grått, säjer jag, om man tänker på att du är nästan hundra år.

- Ha ha ha, mamma skrattar så hon håller på att ramla av rollatorn. - Ja du Marianne, du är då dej lik. Helt oförbätterlig.

Är det ett släktdrag, tro?




Ett konstaterande

Dammtussarna under sängen är änglarnas små tofflor  VÄGGORD


Änglarna som bor här har 46 i skor.

Skojsigt

Läste i Maria Montazami´s blogg att hon "älskar att luras och skämta om småsaker som är helt obetydliga och som ingen skulle  kunna tänka sej att skämta om."

Ingen? Hah!

Ringde just till Gino. han är i Göteborg och ska köra ett skrottåg ner till Halmstad. Eftersom jag har tillgång till tåguppgifter såg jag att han gått 39 minuter sent från Göteborg och förstod att han haft lite stress på morgonen.

Jag tänker därför låtsas att jag ringer från fjärren och ringer upp loket från TågX-telefonen.

Gino svarar: - Föraren på 31133.

 Då säjer jag på min allra bästa lite gåpåiga, sura, gnälligaste och hemmagjorda skånegöteborgsdialekt:

- Jaa du 31133, jag ringer bara för att kolla varför det går så jävla sakta för dej..?

Jag hör hur han suger in:  - Va! Sakta? Det går inte sakta! Vet du vilken hastighet det är här?

- Skit samma. Du tappar tid hela tiden. Det går i alla fall alldeles för långsamt det här, säjer jag kaxigt.

- Ringer du verkligen rätt tåg? Du ringer nog fel tåg. Jag kör allt i rätt hastighet! Han börjar surna till på det besvärliga fruntimret. Jag riktigt hör hur han går upp i varv.

Då orkar jag ju inte hålla mej längre utan får ju erkänna att det är jag - som tur är har han världens bästa humor så han tyckte det var ganska kul.

För att bara inte tala om i söndags när jag körde det gamla tricket med att bylsa upp i sängen så det skulle se ut som jag låg kvar när han kom från badrummet. Själv stod jag bakom garderobsdörren och fnissade.

Barnsliga? Vi?

Landsbygdsriksdag

Här i Sunne pågår Landsbygdsriksdagen 2010. Det är nu vi små människor som befolkar landsbygden ska kunna komma till tals och synas och höras.

Min hjärtefråga är kommunikationer. Fryksdalsbanan som jag jobbar på är en liten blindtarm mellan Kil och Torsby. Den rinner fram mellan byarna och går långa sträckor längst med sjön Fryken. En gång utsågs den till "Sveriges vackraste järnväg". Att vi sen hade "sveriges vackraste stins" också i skepnad av nu bortgångne Åke Carlvik gjorde inte saken sämre. Numera finns ingen som kan axla den manteln, eller..? Kanske ska utlysa en omröstning.

För inte allt för länge sen var detta en folkets järnväg. Tågen stannade på alla stationer och hållplatser längst banan och det var ingen som hade några synpunkter på att det fanns behov av att snabba upp resan mellan Torsby och Kil. Man kunde åka mellan Tolita och Ingmår, mellan Öjervik och Badabruk om man ville, till Sunne för att handla, till Torsby för att bada. 

Sen kom snabbtågstänkandet in. Hållplatser drogs in och tågen skulle bara stanna vid de större orterna. Landsbygdsborna kom i kläm förstås. Allt detta för att man med tåget ska vinna fem till max tio minuter i restid till Karlstad. För många blir detta i stället en tidsförlust varje dag, om man först ska behöva ta bilen för att kunna åka det tåg som sen går förbi den egna hållplatsen... Har man inte körkort, vilket många ungdomar som reser inte har blir det ännu värre.

Så vad jag hoppas på av denna Landsbygdsriksdag är att beslutsfattarna förstår att för att få en levande landsbygd måste man främja kollektivtrafiken.

Undrar om det inte rinner neanderthalblod i somliga ådror?


BSicon KBHFa.svg   Torsby
BSicon HST.svg   Stjerneskolan
BSicon WBRÜCKE.svg    
BSicon HST.svg   Oleby
BSicon HST.svg   Bada Bruk
BSicon HST.svg   Lysvik
BSicon HST.svg   Ivarsbjörke
BSicon HST.svg   Edsbjörke
BSicon HST.svg   Ingmår
BSicon WBRÜCKE.svg   Fryken
BSicon BHF.svg   Sunne C
BSicon HST.svg   Sunne S/Kolsnäs
BSicon HST.svg   Rottneros
BSicon HST.svg   Öjervik
BSicon HST.svg   Västra Ämtervik
BSicon HST.svg   Bäckebron
BSicon HST.svg   Frykåsen
BSicon HST.svg   Tolita
BSicon HST.svg   Trångstad
BSicon KBHFe.svg   Kil
                                         




Var det verkligen nån som INTE trodde det?


Människorna fick barn med neanderthalare

SVERIGE Forskarna trodde tidigare att människan och den nära släktingen neanderthalaren inte var intima med varandra, men nya rön gör klart att arterna hade sex och fick avkomma tillsammans - avkomma som fortfarande märks runt om i världen.

Det har varit känt att människan och neanderthalarna haft kontakt sedan utvandringen från Afrika för 100.000 år sedan, men inga genetiska analyser har tidigare visat spår av korsningar mellan de båda arterna. Men en kartläggning visar nu att mellan en och fyra procent av människans DNA kommer från neanderthalarna. Spår av neanderthalare har hittats i både europeer och asiater, men inte hos afrikaner.

- Jag är förvånad över resultaten, säger Svante Pääbo, professor i evolutionsgenetik och ansvarig för kartläggningen, till SVT:s vetenskapsredaktion.
- Jag tillhör dem som inte trodde att de båda arterna korsats. Men vi har gjort tre olika typer av analyser och det är inga tvivel om att resultaten verkligen är korrekta.

[2010-05-06 22:04]

Sveriges Nyheter



Jag vet flera personer i dags dato som till minst 75 % är neanderthalare.


Blandad kompott

Riset är borta. Pannan är borta. Skorstenen är borta. Energin är borta.

Under helgen har vi haft vår granne TommySåta till hjälp med att ta ut pannan och kapa ner skorstenen. Helt otroligt vilka bra och hjälpsamma grannar vi har. Tuuuusen tack. Skorstenen kapades ner bit för bit nere i pannrummet. Den löpte genom klädkammaren och jag stod i mörkret däruppe med vatten i blomkannan och var brandvakt. Det var rejäla gnistor som slog upp när de kapade. Intressanta ordväxlingar hördes nerifrån:

Pust, stön, stånk... - Ska jag nibble lite nu? Här?

- Mhmm. Om du vill så.

????? Vad är att nibble? Nibble? Nipple? Nafsa? Bäst kanske att inget veta. Lämna det och gå vidare.

Energin har också tagit slut p g a andra orsaker än de rent fysiska.

Grannen på vår norra sida har begärt en lantmäteriförrättning för att bestämma vart fastighetsgränserna går, både mot oss och mot hans granne på andra sidan. Grannen på den sidan har nyligen blivit änka och har det nog just nu ganska jobbigt ändå. Det ska bli bra att få gränsen ordentligt utsatt, men det kostar oss antagligen runt tio tusen och henne ännu mer. Man tycker att vi kunde gått och gjort en mätning själva först för att se om det var några oklarheter..? Det finns kartor med tydliga punkter - trodde jag då. Joråsåatt. Tio tusen hade vi jag lätt kunnat göra något bra mycket roligare och nödvändigare för. En snygg väska och matchande skor till exempel.

Så nu väntar vi till efter den 20 maj då lantmäterigubben kommer innan vi gör något mera åt stubbar och röjning mot grannfastigheten.

Det känns som om luften gått ur oss. Ginos "lediga" period har bara varit arbete i stort sett den här gången. Fast i söndags tog vi ett break på några timmar och åkte till Sörmons ridklubb och såg när Ginos barnbarn Hannah, 6 år, red för kung och fosterland på skettisen Caprice i både dressyr, hopp och trailbana. Imponerande. Henne lär vi se på Falsterbo om några år. På en något större häst.

Så har vi eldat av jordkällaren. Det hör till vårförberedelserna, helst ska man ha tvätt ute också som man glömmer att ta in. Då får man njuta av bränt-gräsdoften länge.

Hade hoppats på att fästingarna inte skulle överlevt den hårda vintern, men Conan Barbaren-katten hade fyra stycken i går kväll.

I dag ska vi beställa carport.


Så det kan gå..

Som man ligger får man bädda...










Äsch då. Ska vara ärlig, det var faktiskt ett aprilskämt... ;)

RSS 2.0