Nye drängen

Hälsa på nye drängen.
 
 
Det är meningen att han(?) ska klippa baksidan av huset och jag ska klippa framsidan. Jag kommer dock att få stora bekymmer att hinna med i hans tempo. Med små avbrott för laddningar har han idogt tuggat på dag som natt sen han kom.
 
Jag vet att det är en inställningsfråga med tider och så, men den som gjorde manualen hade nog inte räknat med att den här skalbaggen hade en egen vilja. Han chockade oss med att backa ut från laddstationen, dra iväg och klippa börja gräs mitt under inställningsprocessen. Det var bara till att hoppa undan, dra in tårna och se honom försvinna nerför slänten. Så nu får han väl gå där och surra, för fint blir det.

En del har robotgräsklippare...

... och en del har Robertgräsklippare.
 

 

Det är nog det enda som fungerar i den sluttningen. Går på svett. Och lite bensin.

Fakturus onormalis

Häromveckan var jag till Göran och fick på nya sommardäck.
När jag ville ta upp plånboken hade han lite bråttom, så jag hoppade in där i dag och fick med mig... hm... en räkning.
 

Snäppet värre

Har ni nån gång gjort en liten runda i köket kanske, eller bara från ett rum till ett annat; och lyckats tappa bort glasögonen, mobilen, pennan ni hade i högernäven eller nåt annat? Under loppet av en halv minut. Som längst.
 
Så fungerar det hemma hos oss. Oftast är det glasögonen, hammaren, tumstocken eller fejksnusdosan (Kick Up) som är borta, och det är Gino som står för det. Jag tappar oftast bort mobilen, kaffekoppen eller tröjan jag skulle ha.
 
En som också har förmågan att lägga ifrån sig och tappa bort är en riktigt underbar man, som bor några kilometer bort; och har verkstad hemma på sin gård. Dit kör G allt som krånglar, och det är det mesta i maskinparken, vilket har gjort G till guldkund. Nu senast var det snöskotern som det inte gick att lägga i backen på, och det löstes givetvis på en minut genom att det klurades lite. Sen skulle vi beställa backspeglar till skotern så han tog på glasögonen, gick och kollade efter en katalog, kom tillbaka med katalogen - fast utan brillor:
 
- Vart fasen tog glasöga vägen?? Dä är då hopplöst. Tänk en gång när jag skulle byta tändstift åt en och provade det ena. När jag skulle ta det andra var det borta. Fanns ingenstans, så när jag letat ett bra tag tog jag ur det som jag satt i och la det på bänken. Efter flera dagar hittade jag det som varit försvunnet, i en låda med muttrar. Då var det andra som jag tagit ur, borta. Fast det värsta var en gång när vi hade bilat till Afrika med en BMW som jag hade. När vi kom hem ställde jag in den i boa´och la nycklarna på ett riktigt bra ställe. Sen hade jag inte en aning om vart jag lagt dom. Jag har letat i trettio år.

Vilken tur att han inte hann till Kongsvinger

I morgon ska yngste sonen vara på Gardermoen klockan 9 för en anställningsintervju. Jag var lite orolig (hönsmamma?) för att han skulle åka i det här snöandet så tidigt på morgonen, men som tur var skulle han få sova hos en kompis i Jessheim.
 
Jag tyckte att han skulle åka mitt på dagen så han slapp köra i mörkret, men han gjorde sig ingen brådska. Klockan tre kom han iväg. Tio över ringde han:
 
- Jag kom visst inte så långt. Bilen började dö efter Villastaden, så jag tog mig precis upp för backen vid viadukten och kunde rulla in den på nästa väg. Den blev bara svagare och svagare.
 
Mamma rycker ut. Vi testade med startkablar men den ville inte snurra igång, den bara ifrån sig ett malande ljud.
Så nu står den parkerad vid vägkanten så fint och väntar på att kanske bli bogserad hem i morgon eftermiddag?
 
Och jag är billös.

Moderna tider

Om någon tänkte på vilken bra bildkvalitet jag nu återigen har så kan jag tala om att jag har moderniserat mig alldeles förfärligt. Efter att senaste C905:an åkte i golvet på Konsum och att den före det hamnade i toaletten så har jag skrotat runt med en mobil som såg sitt bäst-föredatum nångång när berlinmuren föll.
 
Skrapigt ljud, urusel kamera och pinsamt utseende. Men nu har vi inträtt i androidvärlden och inhandlat Samsung Galaxy S2, både Gino och jag. Riktigt vad jag ska ha allt till vet jag inte än, men den tar bra bilder och ljudet är toppen. Jag känner mig riktigt up to date.  
 
Räkna med mer bilder framöver.
 
 
 

Nej vi tog allt Peugeoten

Denna romantiska förlovningsjubileumsdag har vi till stor del tillbringat i ett kallt garage. Det skulle bytas ett hjullager eller nav eller något i den stilen på "gula faran"; vilken ska övergå i Richard och Doris ägo inom en snar framtid.

Jag har lyst med lampan, hämtat hylsnycklar, glasögon, skruvmejslar, avdragaren Kukko (den heter faktiskt så), hållit emot när det behövts, vridit på ratten, trampat på bromsen, hejat på och torkat svett; medan mannen kämpat med själva avtagningen av förut nämnda bildel.

Så fick han då loss den till slut, även om vi ett tag trodde att den växt fast. Sen skulle navet(?) ner till eminenta Sunne Bil & Maskin för inpressning av en ny grej. När han ändå var inne där passade han på att fråga om lampor till blinkerserna fram, som det också blivit anmärkning på vid besiktningen. 

- Har du såna?

Börje i kundtjänst: - Ska kolla det, så kan vi byta direkt. Har du bilen här?

Gino tittade på disken där hjulnavet låg och skrattade: - Nej du, det vore ju lite svårt med tanke på att den här ligger här.

- Ja jädrar du.

Lite extra muntert blev det på verkstan.


Om man är oteknisk

Om man är oteknisk är det bra med manualer. Om man har svårt att läsa manualer är det bra med en bruksanvisning till den.

Till vår TV har vi en sån. Det är nog bra för oss det.



Ett meddelande

Tyvärr råkade själva strykbrädan rasa ihop och gå i tusen bitar redan vid tredje plagget.

Så synd.

Fick trösta mej lite med fotboll jag.


C905 is in the building

Den kom, den hämtades, den fungerade. Och den var snygg.

Jag hade gjort en smarrig pizza till måndagsmyset, men telefonen måste packas upp först. 

Ingen bruksanvisning är på svenska. Förstås. Har jag missförstått att Sony Ericsson är svenskt?

Men den har jättefina naturbilder som skärmsläckare och gör ett litet bildspel som jag gillar.

Gino är nöjd. Jättenöjd. Faktiskt så nöjd att jag tycker mej höra ett litet pussljud innan han lägger den på sängbordet. 

När vi sagt godnatt och ska sova:

- Skönt att den kom, och den verkar ju fungera.

Jag: - Mmmm. Det är bra det. Natti.

Två minuter går innan tystnaden bryts på nytt:

- Konstigt egentligen att det inte är någon manual på svenska.

- Ja det är konstigt. Sov gott.

Ytterligare några minuter går och mitt sömntåg är precis på väg in när jag hör långt borta:

- Om jag inte kan sova i natt kan jag ju titta på dom fina bilderna.




                                                                                                  Bilder från Sony Ericsson.com

Låt oss hoppas att den fungerar också

Vid trettonhelgen tappade han mobilen när han skulle hoppa på tåget i Köping. Efter många turer dök den helt oväntat upp igen, fast troligtvis snöskadad. Den har levt sitt eget liv sen dess, så i fyra månader har han funderat på och pratat om att köpa en ny. Fyra månader!

Till slut hittade han en på nätet från någon firma ingen hört talas om.  Detta skapade en viss oro. 

Med jämna mellanrum senaste veckan har man därför fått höra:

- Varför kommer det inget bekräftelsemail? Nu borde de väl i alla fall fått in pengarna? Jag är säker på att jag blir blåst. Skit.

När som helst har det kommit över honom. Morgon som kväll. Mitt i natten.

I dag ringde han företaget och kollade. Mobilen var skickad.

För fem minuter sen ringde han: - Fick ett SMS nu, paketet ligger på ICA. Gu´va gôtt.

Mhmm. Gôtt för mej.


Aaargh

Jag har tagit massor med bilder sista dagarna med mobilen som skulle läggas in här. Men men, när bilderna ska föras över till datorn talar datorn om att det inte finns en enda bild att tanka in. Fast de finns.

Jag blir galen.

Nu vet ju inte datorn att jag är den mest envisa människa som finns. Bilderna kommer så småningom.


En snöracer för mej

Fick ett tips av kollegan Lennart B om en billigare variant på snöskoter till Gino. Men nu har ju han redan en så det här blir nåt för mej det. "Huk´er i bänkera, göbber å kärringer..."


http://www.youtube.com/watch?v=hG0Rq-FiHBQ

Avd för bra impulsköp

Gino skulle bara till Granngården för att köpa en ny hörsnäcka till jaktradion i höstas. Han kom hem med en snöslunga.



Lite orolig var han för en barmarksvinter men det visade sig verkligen vara ett bra köp.



In aktion.

Ingen tigersåg har vi

Jag hatar kvinnor för att de vet alltid var saker är.
- James Thurber

Ungefär så funkar det hemma också. Gino letar och letar, sen kommer det: - "Marianne, har du sett ... vad det nu är som ska hittas. Ni vet tumstock, snusdosa, glasögon mm. Allt sånt som jag ska hålla reda på.

När dottern Anna och mågen Johannes renoverade som värst ringde hon och frågade om vi hade nån tigersåg?

 - Nää sa jag,  det vet jag inte att jag sett nån.

Då hör man i bakgrunden mågen: - Kolla om hon hört Gino ropa nångång och fråga vart tigersågen är.

- Nej, jag tänker så det knakar men det har jag faktiskt inte.

Johannes igen: - Då har ni ingen tigersåg.  


RSS 2.0