Otursmôra

För på dagen en månad sen inträffade ett jordskalv här i Värmland. Något som väckte många värmlänningar.
I morse var det dags igen. Vid kvart i fem-tiden skakades de centrala delarna av Sunne av ett jordskalv som uppmättes till 2,3.
 
Den förbannade ståltrappan. Den är för hög/smal, har för korta steg och blir liksom kärv under gummisulorna. Och kommer man då lite sömndrucken och gör ett lappkast för att man ska ta ett steg uppåt för att stänga till dörren som stod öppen; då kan det hända en olycka.
 
Och det gjorde det.
 
Med ett illtjut värdigt en upprörd sjöelefant rasade jag rakt i asfalten. På knäna. Och händerna. Asfalten skrapade upp fingrarna, och vänsterknäet fick sig en rejäl smäll. Jag menar, det var ju inte precis 20 kilo som kom farande genom luften.
 
Det värsta var ju ändå om någon hade sett vad som hände. Men i den arla morgontimmen syntes det inte till en levande själ. De enda som jag skulle kunna tänka mig var tivoliarbetarna som sov i sina lastbilar på andra sidan järnvägen, men då må det vara hänt. Jag tänker ändå inte åka karusell i dag. 
 
 
Bladdyfackingskittrappa!
 
 
Nu kanske ni tror att jag ska göra rotmos och fläsklägg till middag, men det ska jag inte för det hade vi förra veckan. Nej, det här är faktiskt mitt vänstra knä som ser ut som en grislägg för tillfället.
 
 
 
Det börjar bli dags för vårt eget skyddsombud Morgan Maria Gulletussan att fylla på lagret med plåster. Utifall jag ska jobba i Sunne nån mer gång.

Frigående höns

I dag provade jag att öppna till hönsen så de skulle kunna traska omkring lite i trädgården. Först var de lite försiktiga och höll sig nära hönsgården.
 
 
Men nyfikenheten tog överhanden och gräset var ju så himla gott.
 
 
I samlad trupp spatserade de omkring och betade som små kalvar.
 
 
-Voffo! Voffo har du så stora fula tôffler på föttera?

Så här blev det

Nu har det ju inte kommit upp gardiner eller så än, men så här blev det i alla fall med den nya tapeten.
 
 
Gino är särskilt nöjd med sin insats, det som han säger är "pricken över i", locket till eldosan.
 
 
Bra nöjd är jag i alla fall. Nu gäller bara att hitta ett bra whiskyskåp, och någonting som passar att ha stereon och skivorna på. De gamla vinylskivorna :)
 
Jodå, vi har hört att det finns något som heter spotyfy.

Min nya vana

Så här ser min nya braiga vana ut. Vilken härlig känsla det är att slänga sig upp ur sängen och stava iväg i skogen. Man blir som en ny människa.
 
 
Hur länge jag hållit på? Ja... hrrm...i dag var första dagen.

RSS 2.0