När katten själv får välja

Så väljer han mys.
 
Skulle försöka se på hockeyn nu när jag kom hem. Wiggo tyckte det var en jättebra idé. Han lyckas täcka hela tv-rutan.
 
 
Vad står det?

Skid-porr

Oj, det var länge sen.
 
Tänkte bara meddela att jag lever, och förhoppningsvis återuppstår nästa vecka eller så. Det har varit lite mycket ett tag, inte minst OS.
 
Så om någon gått/går förbi hemma och tittar upp mot övervåningen behöver ni inte varken tänka snuskiga tankar eller ringa polis och brandkår om ni ser ett huvud guppa upp och ner, samtidigt som en kvinna skriker okontrollerat. Det rör sig vare sig om våld eller porr. Gino är ju inte ens hemma.
 
Mest troligt är att det visas någon form av längdskidåkning.
 
Och jag är tydligen inte ensam:
 

Tråkigt att det är slut snart.

Sötaste grodan?

Gustav tipsar om sötaste grodan :)
 
 
Hmmm... nja...

Jösses då, är rallyt i gång redan?

Dagen efter skoterfärden skulle Gino och hans kompis Urban ut och jaga haren, vars spår ni såg (?) på förra bilden. Den vintern (2010/2011)  innan Gino krockade så illa att han förstörde vänsterfoten, hade vi köpt riktiga Tegsnäs-skidor avsedda att åka i lössnö med. Vi tänkte bruka dem uppe vid stugan, och vid jakt och så där. Men de har fått stått orörda sen dess, eftersom Gino inte trodde riktigt på att det skulle fungera med skidåkning för hans del.
 
Men nu hade han ju kört upp ett fint spår med skotern, och det är en bra bit om man ska promenera från bilen till platsen där de skulle jaga, så de tog med sig skidorna. Till hans stora glädje så fungerade det utmärkt, så jag fick ett glatt sms när det gått en timme: Kanonfint!
 
Hunden hade fått upp haren på fötterna, så det blev en fin jaktdag fast det var lite för mycket snö i skogen för att det skulle vara helt perfekt. Även på vägen där Gino skidade fram var det mycket snö på sidorna om skoterspåret. Rätt som det var fick han se haren komma skuttande mot honom så han släppte stavarna och tog fram mobilkameran. Han ville inte skjuta den, men en bild tänkte han ta. När han gjort det försökte han sakta glida ut i vägen för att genskjuta jösse, så den inte skulle försvinna ut ur området.
 
Utan stavar och ganska ringrostig på skidor bar det sig inte bättre än han landade på rygg med ryggsäck och bössa och allt i ett moln av snörök. Snön var djup, det blev han varse när han skulle försöka ta sig upp. Så fort han körde ner armarna för att ta stöd, sjönk han djupare ner i det vita underlaget, och varje försök drog honom längre ner. Efter tio minuter av massivt vevande med armar och ben lyckades han till slut ta sig ner och remma upp skidorna, krypa mot vägkanten och få tag på en vägkäpp och dra sig upp, helt slut.
 
Urban kommer precis då från andra hållet, glider upp jämsides och får se spåren:
 
"Vad katten är det som har hänt här? Det ser ut som om en rallybil har kört i diket".
 
 
Yeeah, han körde  omkull! Give me five!

Vi har varit på skotertur

I lördags kom vi äntligen iväg på årets första (enda?) snöskotertur. På andra sidan 45:an går det snöskoterleder hur långt som helst, men vi tänkte bara känna på underlaget och åka max till den lilla sjön Aplungen som ligger en mil upp i skogen ungefär.
 
Vi hade nästan glömt bort hur brant det är första biten av leden, innan man kommer upp mot Björnbäcksvägen, så det var ganska så slitigt för både Gino och mig. För även om ni inte tror det så måste även den som sitter bak vara med och "burka" och luta åt rätt håll för att det inte ska gå käpprakt ut i skogen.
 
Väl uppe och framme vid Aplungen pustade vi ut med lite termoskaffe.
 

Jag undrade om det kändes ungefär som att ha en bebiselefant bakpå när det var som brantast, men om jag inte hörde fel så tyckte han att "bebis" var att ta i. Vad han menar med det vet jag inte.
 
Tillbaka mot civilisationen igen drog vi för fullt på skogsbilvägen som inte var plogad utan bjöd på fin härlig skoteråkning.
 

Om man tittar riktigt ordentligt framför skotern ser man små fina harspår. Den haren fick sig nog ett gott skratt åt Gino dagen efter, när han var på harjakt :)

RSS 2.0