Men bara på fötterna va?

Gino har ju nästan inga skor som går på den svullna vänsterfoten, än mindre jaktkängor. Och nu började det liksom dra ihop sig till älgjakt. 

I ett förråd hittade han ett par 20 år gamla kängor som han totalt glömt bort, och de passade ganska perfekt. Efter en fem sex smorningar var det dags att gå en längre runda för att kolla så de höll måttet.

Vi gick vägen ner förbi Robert & Kajsa. Robert var på väg ut till bilen och kommenterade genast fotbeklädnaden:

- Å fasen vilka schyssta läderstövlar. Du ser ut som en tockendära tysk porrfilmsskådis.



Har ni sett såna förut... notch notch?

Lägesrapport

När man gjorde den nya röntgen med kontrast i torsdags uppdagades det att hela magsäcken och en del av tolvfingertarmen hamnat uppe i bröstkorgen. Det hade helt sonika pressats upp genom hålet/bråcket i diafragman, och det var helt stopp nedåt. 

På kvällen var mamma så dålig att jag blev riktigt rädd. Jag skärpte mig när vi var hos henne men sen bröt jag ihop i hissen på väg därifrån. Jag grinade hela vägen hem och stackars Gino fick trösta så gott det gick.

På fredagen blev det operation med en okonventionell lösning. Matstrupen var för kort för att man skulle kunna trycka tillbaka hela magsäcken på rätt sida om bråcket, så kirurgen fick dra ner det som gick och liksom laska runt kanten så det skulle hållas på plats.

Hon fick en sond som skulle avlasta magen, och det var jobbigt att ha i den redan såriga halsen så när den togs ur i dag var det otroligt skönt. Illamåendet har inte riktigt släppt greppet helt, men jag hoppas bara det är en tidsfråga. Och såklart hon är trött, men stenklar i huvudet och och väldigt rolig; så i dag när jag och tre av mina barn var där ekade det många skratt ut i korridoren.

Och jag är glad att jag fått tillfälle att tala om hur mycket jag älskar henne.

När vi gick därifrån sa hon efter oss:

- Om det är det sista ni hör mig säga så ska ni veta att jag älskar er allihop. Far inte illa med er.

Mamsen

Mammor får inte bli sjuka.

Inte ens om de är 88 år och bor på servicehuset. Mammor ska alltid finnas där och ta hand om sina barn, vara pigga och glada, baka bullar, fråga ut sina barnbarn om allt som händer och vattna blommor. De ska inte bara över en natt bli sängliggande och bara kräkas dag ut och dag in, inte orka äta eller prata, inte bara vilja sova.

Det är orättvist.

I tisdags morse bestämde vi oss för att vi måste ta henne till sjukhus även om hon inte ville. Min syster var ledig:

- Jag tar hand om det. Så kommer du när du kommer från Karlstad.

Jag skulle vara med jobbet i Karlstad hela dagen och det kändes väl sådär när jag satte mig i bilen, inte var det väl precis vad jag kände att jag borde. När jag kommit ungefär halvvägs svängde jag in på en parkeringsficka, gjorde ett lappkast och åkte hem igen. Jag ringde personalfördelaren och tog en semesterdag.

Dagen som följde handlade om vårdcentralen i Sunne med provtagning, remiss till sjukhuset i Torsby, mera provtagning, magröntgen och till sist framemot kvällen inläggning med dropp. Då var mamma helt slut, hon hade hela tiden detta illamående som tog all ork.

Onsdag morgon, likadant, trots dropp och diverse mixturer. Det bestämdes att en gastroskopi skulle göras under dagen.

Stackars mamma. Men hon klarade det och man kunde se att hon hade magkatarr, ett jättestort bråck, några små sår och irritation i matstrupen. Inaga tumörer som man kunde se, men i dag torsdag ska man göra en kontraströntgen och utforska mera. Hoppas hoppas att det är något man kan medicinera bort.

Vi behöver ju vår mamma/mormor.

Och vi har krutgummor i släkten. Mammas ena syster ligger också hon på sjukhus just nu. Hon hade ramlat hemma i duschen och legat i tio timmar när hennes dotter kom på kvällen. Badrumsdörren var stängd och vattnet i duschen stod på för fullt, så det var som att titta in i en ångbastu när hon öppnade dörren. Där låg hennes mamma och kikade upp med ett konstaterande:

- Hej på er. Ja här ligger jag.

RSS 2.0