Nutid

Förra helgen påbörjades det som ska bli årets största projekt, måla huset. Om det mot förmodan går att hitta någon seriös målarfirma som inte har upp över öronen med jobb, annars blir det till att slita på husägarna. Fredag kväll till söndag kväll slet Gino med att tvätta allt det vitmålade han kom åt, borsta bort x antal skottkärror mossa från taket och montera ner huvudfläktmotorn som lagt ner verksamheten. 
 
 
 

Kolla vilken skillnad... man får allt skämmas lite vilket lortigt hus vi haft.
 

Tur med vädret hade han också däruppe. Jag tror han såg hela Mariannelund.
 
Och vad gjorde du då, tänker ni? Satt och läste Hus&Hem förstås i solen och sippade på en paraplydrink? Jo det kan ni tro, men det var jag som skötte markservicen, sopade upp allt som kom nerfarandes och förpassade det till slaskdiket på andra sidan vägen. Det var jag som såg till att han var stadigt förankrad i säkerhetssele, fixade maten och kaffet, skötte sladd/slangföring och satte på och stängde av vattnet samt kom med glada tillrop. Perfekt teamwork om ni frågar mig.

Ingen Olle än

Gårdagskvällens efterforskningar ledde inte till att någon Olle hittades, tyvärr. Trots att jag hade god hjälp.
 

Men Bella och jag har bara betat aven tredjedel av lådorna, så hoppet finns där. Nu har jag googlat Svea Svensson i Gulsele och hittat en ansedel över henne, men lyckas inte komma vidare för att finna hennes barn. Det tändes en liten gnista i alla fall att börja forska mer över Svea och hennes historia. Till att börja med,varför flyttade hennes far Per från Gräsmark där han föddes och blev gästgivare i Junsele? Han måste ju ha varit min farfars bror och om den släkten vet jag ingenting. Ännu.
 
Det här tål att grävas djupare i. Vart är Bella?

Nu snackar vi 1907

Minns ni brevet från Fattigvårdsnämnden? Och att jag nämnde att jag hittade två brev som jag fastnade speciellt för?
 
I nästa brev hittar jag två skrivna ark, båda från Svea Svensson i Junsele, adresserade till min farfar Olof. Det ena från mars och det andra från oktober 1907. Brevet är dock stämplat 9/3.
 

Det första lyder så här, ordagrant:
 
Gulsele den 2/3 1907
 
Kära farbro
 
Mången tack för kortet vi mår bra alla hoppas att Farbro gör detsamma. Hur är det med farmmor lef hon än. Vi har sjukligt här i norland i vinter det är influänsan och Lunginflammasjon som härja om hvartanat. Jag sänder här vår lille Olle ock många hälsningar från oss alla.
 
Vänligen av Svea Svensson Gulsele Junsele
 
Så vänder jag på brevet och hittar följande rader:
 
Han har plockat ärtbockar fill i byxfickerna så han ser så märkvärdig ut och ingen viste det så byxerna blef så sne och stygg.
 
Tyvärr finns det inget kort på lille Olle i snea byxor med fickorna  fulla i ärtbockar, men jag ska leta vidare i chiffonjen. Någonstans finns han säkert.
 
I nästa brev från den 22/10 kan man läsa mellan raderna att Svea är lite halvsur över att inte fått något svar:
 
Kära Farbro!
 
Efter så lång tystnad så måste jag skriva ock fråga om ej farbro fått någodt brev vi skrev länge sen ock skickade ett fotografi av Olle, törhända att det ej kommit fram. Men jag får tacka så mycket för brevet kortet som jag har fått av Farbro vi har ej haft nogodt gott år i år det har rägnat hela sommaren så det har ej blivit nogodt korn i år men det har blivit potatis.Det har varit så mycke vatten så vi har ej fått slage nå vi har haft nästan bara bäck slåtten. Wi är frisk alla.
 
Då får jag sluta med en kär hälsning från oss alla Svea Svensson
 
Så kommer det ett tillägg:
 
Kanse att Farbro är gift så jag får skriva till Faster nästa gång om det är så får hon nöjja sig med en hälsning dena gång. Hoppas att det är ogjort Farbro bju väl mig till brölops så jag får vara tärna för det är jag van med det har jag varit med om många gånger. (Ursäkta mig)
Hälsa farmmor och faster.
 
Och ursäkta mig för nu ska jag djupdyka i alla smålådorna efter Olle Svensson.

Gu va ja skvatt, typ

Susanne Westins foto.

Men det får jag ju aldrig veta

Jag hittade gamla brev i min ärvda chiffonjé och blev så nostalgisk. Den är fullproppad med gamla almanackor, brev, tidningar, foton, kvitton mm från mitt föräldrahem. Vissa saker är från förra sekelskiftet och det blir liksom aldrig av att man går igenom. Men nu gjorde jag en liten djupdykning i kväll.
 
Två brev fångade speciellt mitt intresse. Det ena såg ut så här, adresserat till min farfar den 18/5 1923. Alltså på dagen 92 år sedan. En ren tillfällighet?
  

Längst upp står det "Fattigvårdsnämndens Utackorderingsbyrå, Stockholm" och jag ryser lite när jag tar fram brevet.
 
Det är skrivet med en fantastisk handstil, men till och med jag som ändå lärt mig skrivstil i skolan har lite svårt att tyda vissa ord. Brevet inleds med:
 
"Kära Ola och Ida!"
 
Det är längesen vi hörde af hvarandra nu och ändock har tankarna många gånger gått till eder och Värmland. Fick påminnelse genom bref från kusin Marie i Godalen(?), som fått veta att faster Kerstin i By har fått sluta och att Beda lär vara bättre och uppe. Men lefva skulle hon eller vi ha hört något närmare direkt..."
 
Här följer diverse artighetsfraser om hälsa o s v innan den verkliga anledningen till brevet kommer, mina anmärkningar inom parentes:
 
"... Genom att tala om Värmland, ha vi kommit att längta dit och att undra om vi kunde komma dit i sommar. 2 av systrarna och lilla Putte 3½ år och Kajsa 7½ år både behöfva och ville komma så gärna till landet. Vi känner inte till något närmare och då vi inte kunna tänka på Beda, särskilt för närheten av bilar o. d. så har jag kommit att tänka på att skrifva till eder. Jag skulle vara så rysligt tacksam om det kunde ordna sig. Om de finge ett rum med liggplatser, kunna ju ligga 2 och 2, och sedan skulle de laga mat, städa, bädda och passa sig själfva helt och hållet, så skulle det ej bli någon tyngd på Ida.
 
Något matvaror, husgeråd och filtar kunde de taga med sig. Ägg och mjölk skulle man väl kunna få köpa hos er eller i närheten. Det är ju så härligt med luften och lugnt uppe hos er. (Joråsåatt). Jag skulle också gärna för min del vara med en tid, om det fanns något rum. Kanske hos den gamla frun öfver vägen?
 
Barnen äro rara och friska och kunde få sällskapa med Sven (min pappa). Jag känner mig riktigt glad om det skulle bli af. (Känn ingen press).
 
Ja, hvad säger ni? Det skulle vara roligt också att få träffas. är länge sedan nu. 2 semestrar har jag varit på västkusten hos kusin Per, kyrkoherde i Göteborg och de sade jag alltid var välkommen till dem. I år har vi ännu inte talat därom, men jag längtar efter mera lugn. Det äro stort hus och troligen många gäster i år, då det är utställning.
 
(Och på landet hos två fattiga jordbrukare med i det närmaste självhushåll finner man ju det stora lugnet sommartid? Jag kan se farmor framför mig hur hon satt framför vedspisen och vred händerna i förklädet medan farfar läste brevet för henne; undrande hur detta skulle gå till.)
 
Ni veta ju att jag vill ha det så stilla och enkelt som möjligt. Därför vore jag tacksam om ni ville hjälpa mig med detta! Då skulle jag hälsa på Beda och Marie och de små fruarna på Sundby. Vet ej om de lefva då ingen skrifver, ej heller Beda. Hoppas snart få några rader till svar!
 
Må så godt och en glad pingst! I hast er tillgifvna Magnhild"
 
 
Undrar hur det gick, om lilla Putte och Kajsa fick komma ut på landet och leka med pappa Sven? För deras skull hoppas jag det, men Magnhild kunde ju ta och åka till västkusten tycker jag.

Jomenvisst

Tony Gustafssons foto.

Lite shabby chic

Antingen blev Gullan störd mitt i äggläggningen så att hon glömde vad hon pysslade med, eller så tyckte hon helt enkelt att det var läge för lite sprött och romantiskt.
 

Ett fint ägg blev det i alla fall.

Husmoderstips

Man bör inte börja sätta upp en ny hage till hönsen och samtidigt slänga in en fläskpannkaka. "För det här tar inte så lång tid".
 

Hönsen blir nöjda och glada.
 

Men det blir inte maken magen.
 
Och så ryker det in också.

Kom mormor därifrån?!

Johan, min yngste son jobbar under veckorna i Uppsala och pendlar mellan Uppsala och Karlstad. Han har varit en hel del i Stockholm och lagt fjärrvärme t ex.
 
I går kväll ringde han oss när han var på väg hem till Karlstad och pratade bort en stund. Gino och han pratade om ditt och datt när han säger: 
 
- " Nu har jag  varit i Östhammar ett par veckor".
 
- Du vet att du har en massa släktingar där och runtomkring, va säger Gino.
 
- "Nej, har jag det, vilka då"?
 
Då fick jag ta över luren. Min mamma kom från Östhammar och hon hade tio syskon, så det finns en hel del, både mostrar och morbröder,  kusiner, kusinbarn, bryllingar och sysslingar och allt vad det heter runt om i hela Uppland. Det är väl inget vi har pratat om direkt, mer än att  mormor berättade för barnen; och eftersom det är en bit härifrån så har vi ju inte träffats så mycket, tyvärr. Dessutom är det ju så att mycket går in genom ena örat och ut genom det andra när det gäller ungar. Johan blev ju smått överraskad, och när jag talade om att mormor kom från en by som heter Ytter-Nuttö skrattade han och sa "Jamen den skylten har jag sett och tyckte det var så häftigt namn. Och därifrån kom mormor"!?
 
- "Ja, och där bor en av hennes bröder med familj nu, och hans ena dotter bor i mammas föräldrahem med sin familj. Hennes barn är dina tremänningar vet du".
 
Och jag känner att mer än någonsin skulle jag velat lyfta på luren och tala om för mamma att Johan går omkring nere i hamnen i Östhammar och lägger ner fjärrvärme, hon skulle ha berättat så mycket för honom. Men - hon har födelsedag på söndag, då ska hon få en blomma på graven och så ska vi ha en pratstund. 
  
Bildresultat för vägskylt ytternuttö
 
Här fiskar vi kräftor i ån i Ytter-Nuttö, mamma, min storasyster Karin och jag.
 
 
Det var tider det.

Har varit i Ullared

Sådär ja. Då har man varit på shoppingfrossa i Ullared i två dagar.
 
Anna och jag tog en liten "mor-och dotterresa", sov på hotellet i Ullared och hade det allmänt trevligt. Ett litet tips bara om ni ska dit är att ta på er fotriktiga skor. Herrejises så ont i fötterna vi hade efter första dagens  walkabout där i det stora varuhuset. Gud förbjude, men hade någon ställt ett par såna här vid sängen så hade jag nog övervägt att ta på dom på morgonen efter:  
 

I den färgen och storleken. Då hade de matchat fötterna som bäst.
 
Det var riktigt spännande att åka till Ullared med någon som var inställd på shopping. Två gånger har jag varit där förut, då med Gino som följeslagare, och han är inte så mycket för att gå och nypa i tjejkläder; om de inte sitter på en tjej förstås. Första gången drabbades han i det närmaste av panik, och då pratar jag inte om att nypa och dra i kvinnokläder för det var före min tid så det vet jag inget om; utan jag menar första besöket i Ullared. Då gick vi runt någon timme med bara en blå korg och handlade lite småsaker, sen fick det vara nog. Nästa gång var vi inte ens in på Gekås utan då beställde vi bara ett nytt vapenskåp i en jaktaffär på området. Båda gångerna kom vi nån annanstans ifrån, kanske jag måste nämna så ni inte tror att vi åkte dit i "onödan" s a s.
 

Här går zombietåget mot ingången.
 

Den här fyllde jag första dagen. Anna tipsade om att man skulle fota numret på sin kundvagn för att man skulle kunna göra en efterlysning utifall någon annan skulle få för sig att sticka iväg med den. Det var precis vad som hände Anna första eftermiddagen, men som tur var så såg hon i ögonvrån hur en dam i grå tröja började släntra iväg med hennes varor. Kunde blivit lite jobbigt att plocka ihop nya när man hållit på några timmar...
 
Nu undrar ni förstås om jag inte... hrrmm.. såg någon kändis.
 

Jovars. Men det blev ingen selfie utan mer en smygande paparazzifotning. Så Ola-Conny finns på riktigt bara så att ni vet. Han var också den enda jag såg som spontanpratade med kunderna, resten av personalen verkar inte som om de hade kul på jobbet. Och när de ropades upp i högtalarna lät det ungefär så här:
 
"Britta med anställningsnummer 4455, Helga med anställningsnummer 5566 och Selma med anställningsnummer 6677, gå till kassorna"!
 
Så jädra militäriskt.
 
Hotellet var fint, men frukosten var inte värd pengarna. Men roligt hade vi, och pengar har vi spenderat.
 

En himla tur att vi inte tog Peugeot 107:an :) Det var fullt från golv till tak.

RSS 2.0