Skärseld

En kvinna som jag delar hjärta med går just nu igenom en skärseld.
 
En man som hon delat hjärta med men som nu ger henne helvetet på jorden - den mannen skulle jag personligen vilja sparka upp pungkulorna i halsen på.
 
Men så gör ju inte jag för jag är inte uppfostrad så. Men jag skulle vilja.
 

Steg 1

Steg 1 mot mitt nya värkfria(?) liv har tagits. Jag har efter tjat inrådan av dottern äntligen tagit mig i tröjkanten och beställt tid hos Mona som är Bowenterapeut.
 
Och varit på en första behandling tillochmed. Hon fick mig att känna mig avslappnad och bekväm, behandlingen bestod av mestadels lätta "rullningar" och tryck på triggerpunkter, men också en del mer djupgående massage på muskler spända som fiolsträngar, och det känns som om det passar mig och mina besvär.
 
Hon konstaterade att jag är sned och vind, har muskler runt ryggraden som man kan spela harpa på, och att vänster fot är kallare än höger eftersom något i höften klämmer åt cirkulationen. På sistone har jag haft jätteont i min vänstra höft och haft svårt att ligga både på den sidan och den andra för det har värkt så. Till saken hör att jag föddes med den höften ur led och låg i gipsvagga när jag var nånstans mellan sex och nio månader tror jag. Den har alltid gett mig lite besvär och jag har fått höra att ledkulan ska bytas nån gång i framtiden. Jag misstänker att framtiden är ganska snart förestående, om inte Bowenterapin kan fixa till det hela. Och efter att ha sett på favoritprogrammen "The Royal Hospital" med flera hemska höftledsoperationer där man kör med halva Jula-butiken för att bryta loss och banka dit broskbitar; så hoppas jag mycket på Mona kan jag säga.
 
Efteråt blev jag jättetrött, precis som hon sa att jag skulle bli. Så att lyda rådet jag fick att gå hem och vila var inte så svårt att följa...
 
I dag jobbar jag näst sista dagen före semestern. Jag längtar. Och så har jag bokat vår resa till Italien med svärfar, två veckor (nästan) i september, så roligt det ska bli!
 
I kväll jobbar G, han åker till Borlänge (... var inte Rihanna där i kväll, hm) medan JAG ska ha två små söta killar som sällskap, Valle & Charlie kommer och ska baka pizza, äta godis, mysa med mormor och sova i Ginos säng.
 
Det blir fint.

Knottäten

Vi var på Hjällstadsätern i midsommarhelgen, bara Gino och jag.
Eller när jag tänker närmare efter så var det en massa andra där också. En tjugo miljoner eller så. Knott!
 
Midsommarafton gick det hyfsat, på kvällen kunde vi t o m stå nere vid Ljusnan och försöka överlista öringarna utan att bli alltför atttackerade. Men dagen efter hade tydligen ryktet spritt sig att nytt blod kommit till byn, så då var det köbildning utanför dörren när vi vaknade. Avbrott i anfallen var det bara under tiden det regnade, vilket det gjorde med jämna och ojämna mellanrum.
 
Under eftermiddagen passade vi på att åka ner till Mia & Pär-Eric och njuta av jordgubbar & grädde och kaffe, efter att vi intagit midsommarlunchen uppe på sätern, med obligatoriska färskpotatis och sill. (Kul att se er! Och Susanna & Björn också.)
 
Vi plockade en bukett midsommarblomster och smörblommor uppe på Hjällstasätern och åkte till Dalby kyrka och satte dem på Olles grav. Olle var Ginos "mentor" och den han bodde hos när han började jaga i nordvärmland för något över trettio år(!) sen. Det var på hans mark G fick bygga sin stuga, och hans arvingar har fått "ärva" Gino om man säger så. Vi tyckte att det var roligt att komma med en hälsning från sätern.  
 
Det har även skurats och tömts dass, tagits mått och planerats för den nya verandan, setts fem älgar och ett rådjur, fyra öringar som fick leva ett tag till och spelats en väldig massa kort.  
 
En bra helg.
 
Förutom att jag har en svidande hårbotten efter alla knottbett. Och jag ska till Fia och klippa mig och färga håret idag så jag bävar redan. Ajajaj. 
Knott i kraftig förstoring. Som tur är.

Diagnos HSP

Jag har gett mig själv en diagnos.
Jag är HSP. Hå Äss Pe.
Nu ska ni inte låta tankarna fladdra iväg och sätta likhetstecken med HTB-personer eller liknande även om jag eventuellt skulle kunna tas för en transa now and then. Whatever. Talk to the hand.

Nej jag är HSP: Highly Sensitive Person. Helt klart.
Högkänslig.

Hur förklarar man annars att man grinar till Lambi-reklam, svenska nationalsången, människoöden även om det var hundra år sen, helt okända människors bröllopsfilmer, biggest looser, framångshistorier, fotbollspelarnas intåg på arenan med småknattar i handen? För att ta några exempel. Jag fick tårarna i ögonen när jag såg Estelle första gången. Ja, kycklingen, alltså. 

Det finns jobbigare sidor. Som att älta och grubbla, att analysera vad någon sagt i veckor, månader och år. Jag glömmer aldrig om jag blivit (som jag tycker) orättvist behandlad, men samtidigt heller aldrig någon som gjort mig glad. Jag bryr mig om andra människor, och har jag varit otrevlig mot någon kan jag må riktigt dåligt för det länge. Ensamhet är för mig ett måste ibland, så att ha ett jobb där jag är ensam är underbart. Jag är allt bra kônstig jag.   

Om inte jag är en HSP-person så är ingen det. 

Och vill ni veta mer om hur jag (oftast) fungerar så kan ni läsa här.

Seg stubbe kontra seg gubbe



Vi hade en gång två "prydnadsträd" som hade passerat bästföredatum med råge. Det enda de dög till var att hänga fågelmaten i på vintern, annars stod de mest och skräpade. Så i höstas sågades de ner och kvar blev två irriterande stubbar.
"Dom drar jag lätt upp med fyrhjulingen och vinschen... det går fort".



Eller inte.
"Något hugg med yxan får jag nog ta. På de större rötterna".



Det krävdes armstyrka och jävlaranamma. Gräva en stor grop. Sen yxa och mera spade. Hundra hugg med yxan, inte en rot gick av.
Hundra till. Och hundra till. Rötterna gick till Kina.



"Det var väl själva...."



Men så, efter en hård kamp stod han ändå som segrare, G. Jippiiie!

Tvi vale

Tvi för den lede vilken trälig helg.

Jag har varit däckad mest hela lördagen och nästan hela dagen i dag med den vidrigaste huvudvärk. Nu tänker ni kanske att  "hon får skylla sig själv" för det var FAKTISKT så att jag drack några små glas rött på fredagskvällen. Inte särskilt stora alls. Leif & Lisbeth var här och förgyllde vår kväll, och det var tur det, för fotbollsmatchen var ingen munter tillställning. Men dom spelade bättre än mot Ukraina, det gjorde dom. Hur som helst så var jag inte det minsta på pickalurven när jag kojade.

Nej, mina bekymmer kommer från nacken och över axlarna. Det är väl fettkuddarna, precis som hos Emma Green-Tregaro hon den där höjdhopperskan, men mina sitter en bit högre upp (över hela kroppen faktiskt) och inte är de så vältrimmade heller. Jag gick loss på stenplattorna utanför i fredags, och sopade skiten ur dom utan att tänka det minsta på konsekvenserna. Därav denna eländiga förbannade huvudvärk som gör mig spyfärdig.

Men nu har jag fått tips om en bra massörska, vilken ska få ett samtal från mig endera dagen.

Så, jag har kvidit mig genom denna helg, vad har ni gjort?

Över eller under foten det är frågan

Vi har visst lite dåligt med folk att skicka till OS.

Läste idag att Klyft har problem med smalbenet. Och en annan kandidat med hoppinriktning mer på höjden hade uttalat att hon hade problem med "en fettkudde under foten". 

En mig närstående har en känsla av att hon har gnällt över allt mellan himmel och jord hela sin karriär: 

- Hm. Problemet ligger nog mer i allt det som befinner sig ovanför foten.  

Kraglös

Om jag hade haft nån krage skulle jag naturligtvis tagit tag i den för länge sen. Och bloggat alltså.
Men det har varit så mycket annat att ta tag i att bloggen har fått stryka på foten.

Vi har för många projekt helt enkelt. Häromdagen svamlade jag på i vanlig god ordning om en idé jag hade om hur jag skulle vilja utforma trädgårdens framsida, varpå G spände ögonen i mej och FÖRKUNNADE att här påbörjas ICKE ett enda PROJEKT till innan vi AVSLUTAT SAMTLIGA vi påbörjat. Tre utropstecken på det.  

Basta.

Och som den kuvade kvinnfolksmänniska (hrm) jag är, kunde jag bara böja mej och hålla med. Sen gick vi ut i hönshuset för femtiofjärde gången och spikade lite. Medan jag lät blicken fara ut över gräsmattan och planerade lite i smyg.

Här skulle jag lagt ut några bilder på G när han arbetar med projekt hönshus, men jag har inte tillgång till dem just nu så de får komma i ett eget inlägg. Mina telefoner är inte som de borde vara, se. Just nu har jag tre på gång och ingen fungerar riktigt, det kan ha avgörande orsaker att:  1. Man bör inte kasta mobilen i toaletten, speciellt inte efter att man gjort nummer ett. 2. Golvet på Coop Extra är alldeles för hårt för C905, dom tål inte det.  Och däri någonstans ligger bilderna.

Nämnas bör i alla fall att arbetet med att spika upp masonit på väggar och golv har varit hårt. För någons tumme. Ni anar inte så mycket svordomar och långa haranger på både svenska och - italienska som studsat mellan de väggarna, för övrigt den enda italienska han pratar. Vi kommer att få ta dit en katolsk präst som välsignar bygget innan vi kan ta dit de små oskyldiga hönsen. Eventuellt högsta hönset själv, påven.

Ja men då vet ni lite hur det ligger till.

RSS 2.0