Här ska hon bo

Häromdagen kom så hönshuset hem.



Det lyftes på plats med kranbil och passade perfekt på underlaget.



Så nu är det bara resten kvar. Måla utvändigt, snickra invändigt, sätta igen ett fönster, slänga ut spisen, inreda med hönssaker, göra en lucka, sätta hönsnät... osv osv osv osv...



Vi ska nog se till att Estelle & Co får det bra.

Lilla Estelle

I fredags ringde Anton och berättade att vi hade fått barn.

En ullig liten gulgrå kyckling med svarta ben med mycket spring i. Och eftersom fostermamman heter Victoria så hade Anton döpt det lilla livet till Estelle.



Skulle det visa sig att Estelle är en tupp så får han väl heta Stellan. Eller Kungen.

Årets tjurigaste

Han var inte så pigg på att ställa upp på bild, årets tjurkalv. Lite tillbakadragen sådär. Men han ser ut att kunna bli en god betare och vi ska nog charma till honom med havre och annat tjurgodis.



Återstår att se om han ska heta Putte (efter festivalen Putte i Parken) eller Bruno (efter färgen). Vi kan rösta om det:

Vad säger ni; Putte eller Bruno, eller något annat?

Äggsjuk

Vi är med ägg.

Vi ska bli föräldrar. Eller åtminstone fosterföräldrar till ett antal kycklingar som ska växa upp till stora hönor och producera ägg, äta matrester och bidra till trivseln här på gården. 

Ginos barnbarn Anton och Hannah har höns och speciellt Anton är jätteintresserad och kan det mesta. Deras hönor ligger just nu på 27 (tjugosju!) ägg som snart ska titta ut ur skalen och så fort de klarar sig någorlunda ska få flytta hem till oss. 

Vi hade tjugo ägg från början, tio brahma och tio hedemorahöns; men så råkade vi vara på en höns- och äggdag i Bjurbäcken. Där råkade sju stycken plymouth rock-ägg slinka med hem.   



Hannah, Anton och Ebba funderar på ett inköp här.



Brahmatuppar blir så här stora. Gulp.

Gissa vem som längtar efter snö?

Jag delar morgontidning med en som haft snöskoterabstinens hela vintern. T o m när vi var i Thailand var huvudsyftet med att köpa internettid - att leta snöskoter på Blocket. När man är i Thailand..?!

Så nu står glädjen högt i tak här hemma när han äntligen hittat föremålet för sina våta kalla drömmar. Den kom hem häromdagen, är nu servad, insmord, genomgången och undanställd i inväntan på att de första flingorna ska falla.



Största problemet just nu är att han inte har något särskilt att jaga efter på Blocket.

Och att det ser ut att bli en sommar innan det blir vinter.

Hallo fans. I´m back.

Det var ganska skönt med en bloggpaus. Hur lång den var vet jag knappt, för jag har ännu inte gått in och sett efter vad som hänt här sen sist.

Jag har heller inte läst en enda blogg, så det vill till att ligga i för att komma ikapp.

Varför blev det så, då?

Jo, för att göra en lång historia kort så har vi haft en förfärligt konstig period bakom oss. Det har hänt saker här som som har fått oss att fundera över om vi över huvud taget ska bo kvar i vår lilla by. Kiruna har varit ett starkt förslag. Eller Pajala. Jag tror att Ekshärad kom upp nån gång dessutom. Ni hör att vi varit desperata.

Som tur är så har vi varandra, och en hel del härliga fina underbara grannar som har förstått det där med grannsämja. Tack för att NI finns.

Detta om detta. Nu jobbar vi hårt för att lämna det bakom oss och se ljuset i tunneln. Som förhoppningsvis inte är ett tåg.

Framtidstro har vi. I morgon ska vi hämta årets tjurkalv, som ska få sällskap av en annan tjur och två kvigor. Jämna par i hagen alltså. Spännande.

På fredag får vi hönshusbaracken levererad med kranbil, vi har planat ut och förberett landningsplatsen ordentligt. Våra blivande hönor befinner sig ännu i skalen, Ginos barnbarn Anton, 12 år, har fixat en massa befruktade ägg till oss. Hans ruvvilliga hönor ligger just nu och försöker pressa fram så många fina hönor som möjligt, och helst bara en tupp. Hah!

Så. Då är jag tillbaka då.

RSS 2.0