Ja, typ

Jeanshandling till den oäkta maken, vilken i likhet med de flesta karlar (obs kraftig generalisering) inte har en aning om vilken storlek han har där han står och rotar i högen.
 
Jag: Du har 34/34.
 
G: Va! Menar du att jag är lika tjock som jag är lång?!

Världens bästa present

Jag har haft ont i en höft sen oktober och sjukgymnasten fysioterapeuten tror att det är muskulärt, medan jag tror att det sitter i själva leden. Det vore väl typiskt om hon skulle ha rätt.
 
Alltså har jag mer eller mindre dragit mig för att ens ta promenader fast det kanske är precis vad jag borde göra; för att det värker som satan efteråt. Jag kan inte ligga på höger sida (ontsidan) och inte på vänster sidan utan att ha en kudde mellan knäna och det går inte heller någon längre stund. Alltså ligger jag på ryggen eller magen, och Gino föredrar att jag ligger på magen; åtminstone när jag sover. If you know what I mean.
 
Så det kan ha undsluppit mig då och då som av en händelse att en liten spark-i-röven-sak typ en aktivitetsklocka nog skulle kunna få mig på fötter, för är det något jag är så är det tävlingsmänniska, och då vill man ju slå rekord varje dag.
 
Så gissa vad Gino kom hem med i går kväll:
 

Tadaaaaa.
 
Lyckligast i världen och jag är helt kär i både klockan och mannen. Innan jobbet i dag kämpade jag mig runt Sånebyklätten och precis nu klockan 18.00 plingade det till på armen och min nya Polar-polare gratulerade mig till att ha uppnått dagens mål. Den ska också kunna mäta sömnkvalitet och sovtid, men det är en 61 sidor lång manual så jag har inte kommit så långt än.
 
Enda nackdelen så här långt är att min mobil är så gammal att jag inte kan ladda hem den app jag skulle ha nytta av, så det blir väl till att uppdatera sig. Hähum.

Kanske jag börjar rosta nu?

Tjoho!
 
Jag har fått järndropp i dag. En hel påse. Jag har ju RLS/WED och det gör livet lite jävligare.
 
Vad jag hoppas på att det ska ge mig är lindring och kanske till och med att jag ska bli helt oberoende av min medicin, men kanske den inte hjälper alls; det får vi se. Det roliga med dagens dos var att när jag kom till vårdcentralen så var det lite problem - min läkare som hade skrivit ut Ferinject till mig hade glömt att notera vilken dosering jag skulle få. Naturligtvis var hon på kurs också, så till en början såg det mörkt ut. Sköterskan gick dock iväg och kollade om någon annan läkare kunde ta på sig att ordinera lämplig mängd, och dra på trissor; självaste doktor-jag-vet-inte-vad-jag-har-för-patient-framför-mig-och-jag-ger-dig-inte-ferinject-för-människor-har-dött-av-det-jag-kan-ge-dig-namn-på-människor-som-har-dött-av-det var den som hastigt och lustigt godkände att jag skulle få 500 mg järndropp. Fin kovändning, men det kanske var så att hon ville lägga till mitt namn till raden av människor som dött så hon kunde briljera med ännu fler. Utan personligt ansvar liksom. Nu är ju 500 mg en ganska beskedlig dosering, men jag hoppas på något sätt att den ska götta till sig inne i kroppen och omvandlas till pure energy. Annars går det kanske att få en större dos nästa gång.
 
 Vad RLS/WED är kan du typ läsa i den här texten som jag kopierat från tidningen VI Nattvandrare, ett förbund för såna som mig :)
 
Hejsan!
 
Mitt namn är Willis-Ekboms sjukdom. Jag är osynlig för andra. De kan varken se eller höra mig. Men du känner mig i hela din kropp, särskilt benen. Jag kan hålla dig vaken tills du är helt utmattad. Kommer du håg när sist du hade någon energi? Nej, det är jag som tömt ut den. Om du planerar något, kan jag förstöra det. Om du ser fram emot något, kan jag ta det ifrån dig. Du bad inte om mig, men jag valde dig ändå. Kanske finns jag hos någon annan i din familj eller släkt. Men oavsett varför jag finns, tänker jag stanna hos dig. Jag kan göra ett bio- eller teaterbesök till ett rent helvete för dig. Tänkte du göra en lite längre biltur? Ha-ha, skrattretande. Semester? Tillåt mig att småle, jag förstör den innan du ens hinner tänka på att resa iväg. Arbetar du? Ja, då vet du vad jag kan ställa till med. Du kan hålla på och ursäkta dig och låtsas inför andra att du måste resa dig upp under ett möte för att gå på toaletten eller ringa ett nödvändigt telefonsamtal, men du kan inte lura mig.
 
Jag blir väldigt road när du förgäves försöker förklara för någon som inte har mig, jag kan ju inte beskrivas i ord. Du kan köpa vilka salvor, pulver och strumpor som helst, eller gå på massage och yoga, men mig blir du inte av med i alla fall. Din släkt och dina vänner lyssnar på dina klagomål tills de helt enkelt inte står ut längre, jag tröttar ut dem lika mycket som jag tröttar ut dig. Några kommer att säga Aha, det är som kramp. Eller: Du har bara en dålig dag. Eller: Du blir ju inte yngre precis, utan att lyssna när du säger att du dragits med mig i 30 år, eller mer. De vill ge dig goda råd som: Stretcha lite, ta en kvällspromenad, drick vichyvatten eller Sluta tänk på det så går det bort av sig själv, skall du se. Tankens kraft är stor! De kommer att berätta att de känner någon som hade det likadant och tog en huvudvärkstablett som hjälpte, har du provat det?
 
Du kanske bestämmer dig för att söka hjälp hos en läkare och kommer att få kämpa dig blå i dina försök att få den att förstå hur jag påverkar precis hela din livssituation. Läkaren, eller läkarna, för du kommer att försöka hos flera, har inte en aning om vad de skall göra, och kommer att skriva ut allsköns mediciner till dig. Kanske sömnmediciner och antidepressiva, men de är ju ingen som helst match för mig. En del läkare skriver faktiskt ut mediciner som gör att jag trivs ännu bättre och frodas för fullt. Är du för trött för att träna? Det är jag. Värkande rygg och knän? Det är jag igen. Huvudvärk? Min gåva till dig. Sparkar du din partner på nätterna? Jajamensan, det är jag. Röda torra ögon? Japp, det är jag. Irriterad och lättretad? Antagligen jag det också. Tappat sugen helt? Moi!
 
Då och då invaggar jag dig i falsk säkerhet och du känner dig trygg i tron att dina mediciner hjälper dig, men jag är lurig skall du veta. Jag kommer att göra så att du börjar ta högre och högre dos. Jag kommer att besöka dig tidigare på dagarna och du kommer att känna mig i fler kroppsdelar. Armarna, händerna, fötterna, ryggen, magen. You name it! Nu är du fast och kommer att behöva mer mediciner, flera olika, hela batteriet. Försök nu bara inte att förklara hurudan jag är och försök inte få förståelse för hur jag påverkar hela ditt liv. Enda stället där du kan få förståelse och sympati är från de andra som lever med mig. De är de enda som någonsin kommer att förstå och försöka hjälpa dig. Hälsar Willis-Ekbom Disease. Översatt från engelskan av Kerstin Thuresson med tillåtelse av Kim Waller, Yorkshire, England.
 
Så håll tummarna nu för att det här ska hjälpa!
 
 

Kom igen nu - ge järnet, järnet!

Natur

Bilder tagna med mobilen. Bland annat en helt fantastisk himmel utan jobbfönstret.
 

Skogspromenad - på svampjakt förstås.
 

På håll kunde man tro att det var en stor kantarell.
 

Vackra men lömska.
 

Mossa och granar och minsta lilla bäcken som slingrar sig fram.
 

Ett träd som varit uppe och vänt ner igen. Inget att se.
 

Och det lilla drakägget(?) som låg så fint i mossan.

Viva Italia!

Nu har vi gjort det igen, varit i Italien med svärfar/pappa Nino.
 
Lite bilder?
 

Utsikten från Castellet är fantastisk, men jag tog på de här två coola killarna i stället.
 

Varje morgon hade vi uppstigning klockan sex. Mässan börjar nämligen klockan sju, och är man i Italien så går man i mässan varje morgon. Åtminstone om man heter Nino; eller rättare sagt Gioseppe. Det där med italienska mansnamn lär vi få anledning att återkomma till.
 

Är man i Italien så åker man också bil i smala gränder, och jag älskar´t. Säker chaufför också.
 

Alla vackra stenhus. Här är vi i Manerba del Garda.
 

... och här är Gardasjön sett från "La Rocca". Olivträd i förgrunden.
 

Vi har ätit gott och druckit så goda rödviner att tungan krullat sig i munnen. En och annan Corona och panini har också slunkit ner som mellanmål.
 
 
Och som brukligt har Gino och jag smitit ut från hotellet och en sovande Nino någon kväll och druckit campari och ätit pizza. Det var också konsert en kväll uppe vid stora torget, tydligen en jättepoppis artist - Negrita - och vi hörde honom på alldeles lagom avstånd. Inte riktigt min smak.

 
 
Det är så mysigt att strosa runt i stan på kvällen. Vackra fasader och små uteserveringar. Och så lugnt.
 
 

En gullig farbror tyckte att jag gott kunde få vara med på bild också. Hejhej.
 

Ibland har vi knallat upp till Freccia Rossa, ett köpcenter ganska nära hotellet, och handlat lite och kvällsätit lite. Jag hade aldrig besökt toaletten förut, men himlar så fint det var där. Så här måste vi göra nere i verksta´n Gino..?

Älskad

 

Trippelmormor... yeeah!

I går på Ginos födelsedag (grattis) blev jag trippelmormor och Valle och Charlie fick äntligen träffa sin efterlängtade lillebror med arbetsnamnet Ragnar.
 
Till råga på allt var det första skoldagen, Charlie började nollan och Valle i tvåan, så det var en stolt mormor som fick äran att följa med grabbarna eftersom föräldrarna roade sig på annat håll. Klockan nio ungefär föddes han i Karlstad, och redan vid fyratiden på eftermiddagen hade han installerat sig i hemmet i Sunne, snabba ryck.
 
Varmt välkommen i familjen lillkillen.
 
 Baby Pulling Up Diaper
 
 
Valle sammanfattade dagen: "Det här blir ett minne vi sent ska glömma".

Kan mopsar jaga?

Förra torsdagen tog vi ut mustangen på en liten tur, och var nere på Jimmy´s motorcafé inne vid Slussvakten i stan. En himla massa fina bilar, företrädesvis amerikanska; motorcyklar och annat med motor på träffas och visar upp sig varje torsdag hela sommaren, och så äter man räkmacka och mojsar sig.
 
Gino och jag tittade på lite olika saker kan jag nämna. Medan han gick upp i bilarna fastnade jag för en annan liten sak:
 

Svår att få på bild.
 

Det var roligare att bita hål i bajspåsen.
 

Och tugga på mina fingrar.
 

Rocky, 3,5 månad.
 
Ni ser väl på blicken att Gino inte längre vill ha en stövare? Vavava?

Bästa lunchen

Lunch på Tågx i Lysvik.
 

Värmländska söta jordgubbar och vaniljkvarg. Det gifter sig fint, som Ernst skulle säga.

Duktiga killar

Curlingföräldrar har man ju hört talas om, men här gäller det curlingbarn/ungdomar.
 
Ginos barnbarn Anton och hans lag är otroligt duktiga, och har nu fått chansen att representera Karlstad curlingklubb i elitserien 2015-2016.
 

Tummen upp!

Hempaket blir hempaket och inte hämtpaket

Har räknat till tio nu.
 
Efter kontakt med Ellos och efter att de i sin tur kontaktat Postnord kundtjänst, så kommer jag naturligtvis att få min matta hemkörd. Precis som det var tänkt. Detta kommer att ske någon gång mellan 0800 och 1600 på torsdag, närmare än så kunde man inte precisera. Men jag slipper i alla fall ratta ner med min lilla Peugeot 107 och försöka knö in paketet, för den som har minst bil är nog jag det. Och att försöka pricka deras öppettider är ju heller ingen barnlek.
 
Lite upprörande är det ändå att man på Postcenter i Sunne försökt tänja på sanningen när man knappat in i går kväll att "Mottagaren ej anträffbar vid leverans. Försändelsen aviserad". Ren och skär lögn. Jag stod på trappan och såg postbilen, Gino var ute vid garaget; och man talade dessutom uttryckligen om på telefon att paketet inte varit på minsta lilla åktur utan stått på Posten och häckat ända sen den 18 juni. Postnordkillen som ringde upp mig var inte så bekväm med det.
 
Fram tills torsdag 1600 tror jag nu på att det ordnar sig. Den ska ligga här ute: 
 

Tror jag. Men jag kan hinna ändra mig innan torsdag.
 
Och jag hoppas att ingen tror att det var illa menat med mitt "bilfinger", men jag kunde ju inte låta bli :)

Tack för alla tummar

Vi fick ju faktiskt fint väder till slut!
 
Hela vägen till Rättvik regnade det så fruktansvärt, så det till och med droppade in genom en liten glipa fram där cabben möter framrutan. För visst tog vi mustangen även om vi tvekade i det längsta. Med taket uppfällt.
 
 
Väl framme i Rättvik checkade vi in på hotell "Fawlty Towers", tog en öl och klev sen på bussen till Dalhalla. Då hade det slutat regna, och resten av kvällen var det torrt och nästan lite svagt soligt.
 

Kolla, här kommer solen fram! Bilden ovan eller bilden under, välj själva.
 

Showen får både plus och minus. 
 
Det var alldeles för lite C af Ugglas. Den var alldeles för kort, ingenstans framgick det hur lång tid det skulle hålla på, men jag hade ju tippat på från 19.00 till sådär 23.00-23.30 nånting. Men - det var slut redan före 21.00 och då hade det varit 15 minuters paus på det. Lite väl magert tycker jag för 740 kronor biljetten. Plus 175 kronor styck för den oerhört oorganiserade bussen.
 
Men det var kul att komma till Dalhalla, C af Ugglas var galen som vanligt (positivt), kören var fantastisk, sällskapet var det bästa man kan tänka sig, stämningen var på topp och de låtar hon sjöng var gôrbra.
 
Recension från DT här:
 
http://www.dt.se/noje/musik/caroline-af-ugglas-intog-dalhalla
 
Titta noga på bild 17. I nederkant ser man våra bakhuvuden som nr 5 och 6 från vänster närmast mittgången. 

Håll tummar och tår också för den delen

Önska oss nu för all del tur med vädret när vi drar iväg till Dalhalla i morgon.  
 
http://dalhalla.se/Evenemang/caroline-af-ugglas-med-gastartister/
 
Caroline af Ugglas & Co ska få göra sitt bästa för att förgylla vår nationaldag. Och naturligtvis hoppas vi inte bara på varmt och soligt för egen del utan för alla som tröttnat på regn och blåst.
 
 Ja, vi har husvakter. Ja vi har tänkt på att ta med varma kläder. Utifall att.

Min blivande personliga bankman?

Barnbarnet Charlie har bestämda åsikter om hur han vill gå klädd. I går kom han - väldigt nöjd - och visade upp sin nya outfit inför examen.
 
I dag får jag följande sms från Anna:
 

"Det var allt tur att jag fick Husmorslexikonet av dig när barnen prompt ska gå i kostym vid sex års ålder...  Just nu tränar jag smygfåll."

Kom mormor därifrån?!

Johan, min yngste son jobbar under veckorna i Uppsala och pendlar mellan Uppsala och Karlstad. Han har varit en hel del i Stockholm och lagt fjärrvärme t ex.
 
I går kväll ringde han oss när han var på väg hem till Karlstad och pratade bort en stund. Gino och han pratade om ditt och datt när han säger: 
 
- " Nu har jag  varit i Östhammar ett par veckor".
 
- Du vet att du har en massa släktingar där och runtomkring, va säger Gino.
 
- "Nej, har jag det, vilka då"?
 
Då fick jag ta över luren. Min mamma kom från Östhammar och hon hade tio syskon, så det finns en hel del, både mostrar och morbröder,  kusiner, kusinbarn, bryllingar och sysslingar och allt vad det heter runt om i hela Uppland. Det är väl inget vi har pratat om direkt, mer än att  mormor berättade för barnen; och eftersom det är en bit härifrån så har vi ju inte träffats så mycket, tyvärr. Dessutom är det ju så att mycket går in genom ena örat och ut genom det andra när det gäller ungar. Johan blev ju smått överraskad, och när jag talade om att mormor kom från en by som heter Ytter-Nuttö skrattade han och sa "Jamen den skylten har jag sett och tyckte det var så häftigt namn. Och därifrån kom mormor"!?
 
- "Ja, och där bor en av hennes bröder med familj nu, och hans ena dotter bor i mammas föräldrahem med sin familj. Hennes barn är dina tremänningar vet du".
 
Och jag känner att mer än någonsin skulle jag velat lyfta på luren och tala om för mamma att Johan går omkring nere i hamnen i Östhammar och lägger ner fjärrvärme, hon skulle ha berättat så mycket för honom. Men - hon har födelsedag på söndag, då ska hon få en blomma på graven och så ska vi ha en pratstund. 
  
Bildresultat för vägskylt ytternuttö
 
Här fiskar vi kräftor i ån i Ytter-Nuttö, mamma, min storasyster Karin och jag.
 
 
Det var tider det.

Har varit i Ullared

Sådär ja. Då har man varit på shoppingfrossa i Ullared i två dagar.
 
Anna och jag tog en liten "mor-och dotterresa", sov på hotellet i Ullared och hade det allmänt trevligt. Ett litet tips bara om ni ska dit är att ta på er fotriktiga skor. Herrejises så ont i fötterna vi hade efter första dagens  walkabout där i det stora varuhuset. Gud förbjude, men hade någon ställt ett par såna här vid sängen så hade jag nog övervägt att ta på dom på morgonen efter:  
 

I den färgen och storleken. Då hade de matchat fötterna som bäst.
 
Det var riktigt spännande att åka till Ullared med någon som var inställd på shopping. Två gånger har jag varit där förut, då med Gino som följeslagare, och han är inte så mycket för att gå och nypa i tjejkläder; om de inte sitter på en tjej förstås. Första gången drabbades han i det närmaste av panik, och då pratar jag inte om att nypa och dra i kvinnokläder för det var före min tid så det vet jag inget om; utan jag menar första besöket i Ullared. Då gick vi runt någon timme med bara en blå korg och handlade lite småsaker, sen fick det vara nog. Nästa gång var vi inte ens in på Gekås utan då beställde vi bara ett nytt vapenskåp i en jaktaffär på området. Båda gångerna kom vi nån annanstans ifrån, kanske jag måste nämna så ni inte tror att vi åkte dit i "onödan" s a s.
 

Här går zombietåget mot ingången.
 

Den här fyllde jag första dagen. Anna tipsade om att man skulle fota numret på sin kundvagn för att man skulle kunna göra en efterlysning utifall någon annan skulle få för sig att sticka iväg med den. Det var precis vad som hände Anna första eftermiddagen, men som tur var så såg hon i ögonvrån hur en dam i grå tröja började släntra iväg med hennes varor. Kunde blivit lite jobbigt att plocka ihop nya när man hållit på några timmar...
 
Nu undrar ni förstås om jag inte... hrrmm.. såg någon kändis.
 

Jovars. Men det blev ingen selfie utan mer en smygande paparazzifotning. Så Ola-Conny finns på riktigt bara så att ni vet. Han var också den enda jag såg som spontanpratade med kunderna, resten av personalen verkar inte som om de hade kul på jobbet. Och när de ropades upp i högtalarna lät det ungefär så här:
 
"Britta med anställningsnummer 4455, Helga med anställningsnummer 5566 och Selma med anställningsnummer 6677, gå till kassorna"!
 
Så jädra militäriskt.
 
Hotellet var fint, men frukosten var inte värd pengarna. Men roligt hade vi, och pengar har vi spenderat.
 

En himla tur att vi inte tog Peugeot 107:an :) Det var fullt från golv till tak.

Morgonöverraskning till en älskad man

Just ligger han och sover efter att ha jobbat hela natten, men på köksbordet bredvid Ginos frukostägg ligger det två biljetter till Dalhalla 6/6 och väntar.
 
Vi har pratat i flera år om att försöka att åka och se/höra Caroline af Ugglas, och så fick jag se att hon är i Dalhalla i juni. Bl a tillsammans med Juha Mulari.
 
Enda smolken är förstås att jag har jobbarhelg, men med lite pusslande ska det nog gå :)
 
 
Hoppas han blir glad!

Good möörrning och tack för den

Hemma hos oss går vi verkligen om varandra mest hela tiden den här veckan. Gino drar till jobbet precis innan jag kommer hem, och tvärtom.
 
I morse ringde min klocka prick 05.00 och när jag kom in i badrummet stod han där, just hemkommen, och borstade tänderna. Med min tandborste.
 
Jag: - Godmorgon... är inte det där min tandborste?
 
G: - Jäklar. Det förklarar varför jag fick kväljningar.
 
Bildresultat för tandborste
 
 
 
 

Vad? Kramper? Vem har sagt det?

I går kunde jag äntligen hämta ut mina Sifrol-piller, de som förhoppningsvis ska göra livet lite lättare att leva.
 
Så i går kväll vid dryga 19-tiden tog jag en halv, och att jag tog den så tidigt beror på att vi skulle i säng redan vid 20.00.  Och det i sin tur har sin förklaring i att vi båda skulle upp snortidigt för att masa oss iväg åt varsitt håll för att köra tåg. Var och en på sitt sätt.
 
Så jag delade en tablett i två delar, för det är bäst att börja försiktigt tänkte jag. Ni ska veta att en av biverkningarna är  - och nu citerar jag ordagrant från Fass: "Förändrat eller ökat sexuellt intresse och beteende, av betydande besvär för dig eller andra, till exempel ökad sexualdrift". Nu tror jag i och för sig inte att det skulle kännas som  ett betydande besvär eller ens ett normalstort besvär för någon av oss, men som sagt vi skulle ju upp tidigt, redan runt 02.30; så jag kan ju ta en hel tablett någon gång när vi kan ta sovmorgon. Joråsåatte.
 
På förpackningen läser jag hur doktor L har ordinerat:
 

Vadkramper? Det har jag inte haft sen jag var gravid med sista klimpen, och det är ... ja hm typ 24 år sen. Har allt det jag berättat om vid läkarbesöket gått in genom ena örat och ut genom det andra? Hur det börjar krypa djupt inne i benen, hur värken börjar och sprider sig tills halva kroppen är i ett så konstigt smärttillstånd att man nästan blir galen. Vadkramper!? Nej det har jag verkligen inte sagt något om.
 
Men skit samma, jag har fått medicin och nu ska det testas. Och det funkade riktigt bra första natten. Halleluja! En halv tablett hjälpte mig att sova fram till tolv-halv ett nångång, och de korta stunderna jag var uppe vid ytan hade jag inte några större besvär. Men framemot ett-tiden drog det igång om än lite snällare, så jag låg vaken fram till 02.21 innan jag bestämde mig för att kliva upp.
 
Det kanske kan bli något det här.

Snubbelfoten på Lofoten?

Apropå att jag skrev att varken Gino eller jag varit ute och svirat, kan jag nu berätta att det bara gäller mig.
 
Klockan 12 ringde han från ön Skrova och sa "god morgon", och det är klart; kommer man hem från puben runt fyra så...
 
Kan meddela att han inte är världsmästare, för på lördagen när det verkligen gällde - då fick han inte en enda fisk.
 
Men han är bäst ändå. Och jag längtar väldigt mycket efter att träffa honom igen i morgon kväll.

Tidigare inlägg
RSS 2.0