Bästa dagen...

... då åkte hängmattan fram. Sämre utsikt kan man väl ha när man gungar lite lojt?
Ett par bleka ben t ex . Men gôtt var det och jag somnade nästan under björkarnas stilla sus.
Som någon sa:  "Jag älskar den svenska sommaren. Det är den bästa dagen på hela året".

Nu blir det mord, förlåt mård

Man tror inte det är sant.
 
Fick precis veta att mården som sprang förbi häromdagen absolut inte var någon turist utan en högst stationär blodtörstig mårdf-n. DESSUTOM har den sin egen lilla restaurang strax norr om oss, där den tydligen matas och lever livets glada dagar. Mata en mård? En MÅRD?
 
Å maj gadd.
 
Om något händer mina små pippor så kommer jag att hålla någon personligt ansvarig. OCH göra ett vildsvinshägn i tomtgränsen.  
 
 
 
Moahahahaha. Med dåligt stängsel också.

Bowen 2 och 3

Efter andra behandlingen hos Mona var jag såå bra i både nacken och höften. Tyvärr trodde jag att det skulle vara för evigt även om jag bar tunga hinkar med sand, krattade och bar långt gräs och jobbade stenhårt med armarna.
 
Aj vad jag bedrog mig. Nog för att Mona har gjort underverk, men jag lärde mig den hårda vägen att man måste förvalta framstegen på rätt sätt. I flera dagar var jag i det närmaste okontaktbar. Jag fick så helvittes ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Migränhuvudvärk och förlamade armar, nackmuskler som var hårda som sten. Vila vila och åter vila, värktabletter som inte gjorde skillnad - tur att jag har semester.
 
Så inför tredje liggningen var jag mer ödmjuk. Nu vet jag att jag måste vara försiktig med hur jag använder mina muskler även om det gör underverk med massagen. Tredje gången kändes det att knutarna i ryggen blivit mindre, och visst gjorde det ont men den här gången var det uthärdligt. Jag njöt av nästan hela behandlingen.
Det ska bli bra det här.

Moderna tider

Om någon tänkte på vilken bra bildkvalitet jag nu återigen har så kan jag tala om att jag har moderniserat mig alldeles förfärligt. Efter att senaste C905:an åkte i golvet på Konsum och att den före det hamnade i toaletten så har jag skrotat runt med en mobil som såg sitt bäst-föredatum nångång när berlinmuren föll.
 
Skrapigt ljud, urusel kamera och pinsamt utseende. Men nu har vi inträtt i androidvärlden och inhandlat Samsung Galaxy S2, både Gino och jag. Riktigt vad jag ska ha allt till vet jag inte än, men den tar bra bilder och ljudet är toppen. Jag känner mig riktigt up to date.  
 
Räkna med mer bilder framöver.
 
 
 

Våra bebisar

Tänkte precis gå och lägga mig och läsa, men kom på att ni kanske vill se hur stora våra små chickens har blivit. De tillåts gå ut under övervakning, för även om vi har hönsnät på längden och på tvären, upptill och nergrävt i backen så lurar det så många faror.
 
I går t ex höll vi på att klippa gräset, när det kom en MÅRD och kutade över vägen från klättenhållet, mitt på dagen. Vi har väl aldrig sett en mård här förut? Kan det ändå ha varit en ekorre..? Gino såg den och hävdar bestämt att det var en mård. Han (Gino) hoppade smidigt(?) av åkgräsklipparen och försökte påkalla min uppmärksamhet där jag gick i mitt anletes svett nere vid stallet; dragandes på en gammal icke självgående gräsklippare. Tyvärr tog jag uppgiften på så stort allvar att jag inte fattade att han slutat klippa för att det var fara å färde. Jag trodde bara han hade sprungit in på toa för att han kände sig lite dålig efter bröllopsnatten. Fast vi hade ju ingen riktig bröllopsnatt utan jag menar natten efter att vi varit på bröllop där han eventuellt tog en whisky too much. Han var ju trött och så redan innan. MEN han hade sprungit in efter bössan. Tyvärr hade mården fattat piken och gått upp i rök.
 
Förhoppningsvis var den bara på genomresa och tänkte emigrera till Norge.
 
Hur som helst så sitter jag numera på en stol och stirrar på de små när de är ute. Jag får väl lära mig spela banjo, stråhatt och grässtrå i munnen känns som om jag fixar redan.

Bästa bandet

 
Inför bröllopet var vi några stycken som drog med Ann ut på vidlyftigheter. Eller egentligen var det bara snälla saker. Vi lekte lite lekar, hottade upp oss, spelade in en cd, åt jättegod mat, drack rosévin, skumpa, rödvin och lyssnade på världens bästa värmländska band; Môra Per.
 
Jag älskar den här sången. Lyssna på texten och njut av musiken.

Vilken överraskning!

Å vilken rolig överraskning jag hade i postlådan i dag! Från bloggkompisen Byrackan aka Cici i Norrlångträsk kom en bok i ett vackert kuvert. Signerad av författarinnan och allt. Jag blev verkligen jättejätteglad och faktum är att jag hade tänkt att köpa boken efter allt jag läst om den.
 
 
Stort stort tack! Jag har redan börjat läsa!

Tager du NN denna NN till din..?

Här har hållits bröllop. Nu blev ni allt förvånade va? Pilutta er. Inte blev ni bjudna heller.
 
Nej det är inte som ni tror. Om ni tror att det var Gino & jag vill säja. Utan det är min systerdotter Ann och hennes Henrik som har ingått i det äkta ståndet. Tidigare har ståndet varit förfärligt oäkta, minst två gånger åtminstone och har resulterat i tvillingarna Adéle och Natalie samt lillfian Elly. Detta om detta.
 
Bröllopet hölls på Tossebergsklätten, för dagen badande i sol (?!!!), dit upp gick det buss vilket var en himla tur, eftersom någon kommit på att just den dagen var årets bästa dag för att ställa till med storloppis på toppen, så parkeringen var mer än full. Och vi var 138 gäster... Glädjande nog för Gino så gick jag inte runt och fyndade ett enda dugg bland borden utan höll mig till mitt sällskap. Sen trixade sig bussen ner igen två gånger och efterföljande middag med levande dans musik hölls på gamla skolan i Stöpafors. En fantastiskt bra festlokal. Dotra med kompisar hyrde den en gång i tonåren för en nyårsfest och in trillade en massa oinbjudna, vilket resulterade i ersättningsanspråk på tjejernas föräldrar. Jag kunde konstatera att toalettdörren som jag lagt några kronor på fortfarande såg ganska fräsch ut efter femton år.
 
Trevlig värre var det (på bröllopet igen), maten var superb och ljudnivån och stämningen hög.
 
Två bilder ska ni få se. På den första ses delar av släkten.
 
Från vänster två av sôstras barn, Erik och Axel som hittat något intressant i gräset, sen kusin Marina, Gino i sin snygghatt, syster Ulla, hennes man Anders och Marinas Tommy som öppnat moteld med kameran.
 
Och här är brudparet, vackra som två dagar. Tvillingarna ser lite fundersamma ut medan Elly har spanat in en myra att snacka lite med.
 
Eftersom G hade jobbat natt och kommit hem frampå förmiddagen så lämnade vi kalaset någon gång före 23 skulle jag tro, så några större händelser kan jag inte rapportera om. Om man inte räknar in att sôstra dansade omkull med Sven på Heá och bräckte ett revben på honom i landningen, samt att en av tjejerna i köket buggade ett knä ur led. Annars var det en lugn och städad tillställning rapporteras det.
 
Må ni leva lyckliga i alla era dagar. Det gäller alla.

Läget just nu

Det är så himla gôtt med semester.
Fast att regntimmarna är fler än soltimmarna så är det skönt att bara vara. Men allt det som jag hittills föresatt mig att göra, har icke blivit gjort. Och nu har det gått två veckor redan, halva tiden. Jag är lite sen i starten, ser´ni.  
 
Gino har varit i Oslo sen i söndags, men kommer hem ikväll nångång om gudarna vill och tåget håller. Då kommer han att vara hemma en vecka innan det bär av igen till ett av världens vackraste länder. Ja, hm Norge igen. Förhoppningsvis kommer det att hålla uppe i morgon förmiddag så vi kan klippa gräset. Snart når det till armhålorna. På katten.  
 
Kycklingarna mår alldeles utmärkt, de verkar trivas i sitt nya chateau och mutas flera gånger per dag med diverse olika godsaker för att bli lite mer tama. Det går sådär. Jag har inte vågat släppa ut dem i hönsgården än, utifall att skator/katter/kråkor skulle missta dem för mat. Dessutom skyller jag på att det har regnat vareviga dag så de har det allra bäst inne. De minsta är så yttepyttesmå och skulle nog inte må så bra av att bli blöta.
 
Mer spännande än så är inte tillvaron, om jag inte hade nämnt att Charlie höll på att drunkna första dagen på "lek o plask". Usch. Simläraren gick uppe på bassängkanten med ryggen mot barnen när Charlie, tre år, tappar balansen och försvinner under ytan. Vattnet var ganska djupt och han tog sig inte upp. Anna & Johannes som satt vid sidan av ropade till simläraren som inte varken hörde eller såg så Anna hoppade i vattnet med kläderna på och drog upp en chockad unge. Ska man se det positiva så är det första gången på många år som hon badar utomhus. Men så ska man naturligtvis inte se det. Det var en riktigt otrevlig situation och Charlie vill nu inte alls gå i vattnet där så idag har han varit hos mormor (mig) i stället och gräddat våfflor när storebror Valle gick till simskolan.
 
Under veckan har jag också varit till min gamla polare Agnetha i Lysvik. Vi brukar träffas med jämna mellanrum, vartannat år eller så. Men det är det som är så bra med kompisar som man ändå har. Dom finns där. Sen har jag varit på min andra timme hos Mona och fått Bowenterapi. Första gången var det ganska lätt beröring och bara lite ont. MEN NU!!! Om jag kunde svära på italienska så skulle jag göra det. Porka la figa eller så. Två punkter mellan skulderbladen är som cement, och cement bryter man inte upp hursomhelst. Det gjorde stundvis så ont så jag grät. Resultatet av det blev att jag såg ut som en tvättbjörn runt ögonen när jag satte mig upp. NTS - inte måla sig innan man åker till Mona.
Resultatet av massagen blev fantastisk. Jag har peppar peppar inte tagit EN ENDA värktablett på hela veckan. Och då har jag ändå tapetserat en vägg hos Martin, d v s jobbat med armarna högt och spänt mig i nacken vilket brukar betyda närmast migränsmärtor efteråt. Men inte ett piss kände jag. Min vänstra höft har också den varit mycket bättre, i det närmaste helt smärtfri. Hon borde få nobelpris den kvinnan. Eller åtminstone bli president.  
 
Så nu har jag bokat flera gånger framöver, efter nästa gång hoppas jag kunna börja träna för triathlon.
Nu ska jag ut och gulla med mina kycklingar, hej då.  

RSS 2.0