Två-noll till Gino

Gino ringer, han har läst bloggen:

- Nu blir jag besviken. Inte ett ord om VEM som vann biljarden?

Så. Jag kan nu och här berätta att Johan lät Gino vinna det var Gino som avgick med segern.

Ord som MÄSTARNAS MÄSTARE har haglat flitigt sen i lördags.


Nästa Blocket-sökord lär bli "Biljardbord"?

Man tager vad man haver

Det går raskt undan på mornarna; gå upp, tvätta sig lite, borsta tänderna, slänga ner lite frukost och iväg.

Efter nån timme på jobbet har man sen vaknat till så man kan börja tänka på ytskiktet, spackla i lite och släta till. Och borsta håret.

Om man hade nån borste vill säga. Oj då.

Så vad gör man då? Jo, man tager en Ericson-laddare och använder själva kontakten som en grovtandad kam.

Är jag en McGywer eller?


Om jag vore...

... Muhammar Khadaffi just nu och skulle vilja försvinna ut från Libyen fortare än fortast, vad skulle jag göra då tror ni?

Hmmmmm. Rätt! Något bara en kvinna kan komma på förstås.

Jag skulle naturligtvis snabbt och raskt beblanda mig med folket. Hur svårt kan det vara att vira ett skynke runt huvudet, raka av skägget, svärta ner sig och skrika det högsta man kan, gärna framför en TV-kamera också:

- !!!!! ىثق ةثي لششبه  يخي شف نشيشبه  !!!!!

Vilket betyder ner med Gadafi (jo det kan stavas så)!!! Död åt Kadaffi!!!! (Och så också).

Och så skulle jag skjuta helt livsfarligt upp i luften med min kalashnikov medan jag smög ut till vänster.


Så ska en slipsten dras.

Ett-noll till Gino

I helgen var vi i Söderhamn.

På vägen upp passerade vi Voxna och konstaterade att där fanns ett Jim Reeves-museum. I Voxna.

Jag: - Jim Reeves ja. Herregud, den hade man ju glömt. Kan du komma på nån låt?

Gino: - Jaja, han sjöng ju den här... eehh... vad fasen... öh. Nej. Kommer inte på en enda.

En timme eller så satt vi tysta och bara grunnade. Det skulle vara lite sport att komma på nån först, men icke. Och Jim Reeves självdog när vi väl var framme i Söderhamn.

Två dagar senare på hemväg hade vi väl kört tio mil när Gino brast ut i ljudlig sång:

- Aj laaaavv jo bikås jo anderständ, deeeeeer...hmhmhmhm hmhmhmhmmmmmmm...

Skit också. Han vann den kampen.



Originalet. Nästan lika bra.

Bil & bil-jard

Hela sommaren har det varit kollapåBlocketefternybil hemma hos oss. Varje dag, många gånger om dagen. Sökord: Mitsubishi L200, Nissan Navara, Toyota Hilux. Stort och rejält.

Så i veckan har det slagits till, tagits i hand och skrivits kontrakt. I eftermiddag åker Volvon till Karlskoga för att stanna där och hem kommer en Mitsubishi L200 med en, får man hoppas, mycket nöjd bilköpare.

Tidigt i morgon bitti ska den direkt få bekänna färg när vi åker till Söderhamn för att måla och fixa till i lägenheten inför kommande försäljning. En annan som ska få bekänna färg under helgen är förresten Gino som utmanat Johan på en omgång biljard. Den förstnämnde har inte tagit i en kö på trettio år tyckte jag han sa, så det ska bli spännande värre. Jag gör nog i det här fallet bäst i att förhålla mig neutral.

Undrar vad lilla Peugeoten kommer att tycka om nye kompisen, den kommer ju att se ännu mindre ut när den står bredvid. Efter mopedbilsliknelsen har den utsatts för ytterligare förnedring av bl a Stellan:

- Om du krocker mä en älg i dänna bilen kan du ju bare köre ut igen om du tar te höger i tunntarmen.



............. Och till alla bovar och banditer - husvakt har vi ordnat i helgen. Så det så...............


I måndags va...

Jag har sovit dåligt på sistone. Det har jag i och för sig gjort länge, men sista tiden har varit riktigt riktigt skit.

I måndags morse när klockan ringde 03.50 hade jag legat och vridit mig mest hela natten, och till viss del tror jag man kan skylla på brist på sömn och taskigt allmäntillstånd på det som hände sen.

De som ser mig vid den tiden på morgonen kan ta fel på mig och Långben när han går i sömnen, armarna släpar i marken och ögonlocken är halvslutna. För att folk inte ska bli alltför oroliga att möta mig på vägen tidiga mornar ska sägas att morgonluften var kall och ögonen hade öppnat sig en aning mer när jag satte mig i bilen och skulle dra iväg till jobbet. Detta gällde inte hjärnan, den låg fortfarande och sparkade sig trött i sänghalmen - för när jag kom upp till 45:an fick jag se en gigantisk lastbil som tuffade sig uppför den lilla backen från Sunne-hållet och jag trampade gasen i botten för att hinna före.

Jag var ganska nöjd när jag rattade söderut mot Bäckebron, det är irriterande att hamna bakom långtradare på morgonen när man har bråttom. Som sagt ganska nöjd ända tills en glödlampa tändes över huvudet. Jag insåg att jag var på väg åt fel håll. Det var ju i Sunne jag skulle jobba...

Håhå. Vända sig lite fint på en parkeringsplats och ratta norrut.

Framme i Sunne satte jag på kaffet och gjorde allt som skulle göras innan första tåget skulle komma. Efter första klunken började magen krångla. Världens magknip satte in. Jäklar.

Tre tåg kom och gick, och det blev bara värre. Mellan varje så var det porslinsfåtöljen som gällde, och där hade jag gärna blivit sittande. Precis innan 8944 kom från Torsby, det tåg som de flesta pendlarna åker med, skulle jag försöka typ bara släppa ut en yttepyttesmula luft genom bakdörren s a s. Antagligen var det ovanan vid detta beteende som gjorde att det blev som det blev. På utvägen blev det en kemisk reaktion, luften liksom övergick till aningens fastare materia, och det blev en smula panikartat inne på TågX.

- Nämenvaihelvete! Jahavadgörjagnu? Det är ju inte precis så att man har extra kläder med sig på jobbet. Så det blev jeans direkt på kroppen och det är inte så himla skönt längre. Faktiskt. Fast jag minns att det var helt OK nån gång i tonåren.

8944 ringde på, d v s närmade sig infarten och jag skulle ut och fälla bommar. Nu är man ju kvinna som tur är, humdidum, så jag fixade till det så jädra fort, och såg nog t o m tämligen oberörd ut när jag vinkade ut. 

Väl inne igen fäller jag upp locket och ska  precis sätta mej tillrätta när ett annat plopp hörs... mobilen ner i toan. Varför skulle den inte liksom.

Då ringde jag Kil och sjukskrev mig och inom en halvtimme fick jag avbyte.

Hur var er måndagmorgon?

Äntligen satt lokföraren i solstolen...

... eller hur det nu var hon skrev Selma Lagerlöf?

Här har herrn i huset i alla fall för en stund placerat sig för att läsa "Gösta Berlings saga", eftersom han inte läst den (!), och vi hade fått biljetter till Berättarladan även i år av våra goa grannar. Västanå Teater satte i fjol upp "En midsommarnattsdröm" vilket var en fantastisk upplevelse. Därför hade vi mucho höga förväntningar på den gode Gösta, men men synd att säga så blev det en blekare upplevelse. Bra - men det fattades något. Lite skratt och lite mer lättsamt emellanåt saknades.

Sen blir man trött i benen bara av att se hur alla går i polskatakt heeela tiden.



Och vad gäller boken så har han fortfarande mer än tre fjärdedelar kvar.

Finn fem fel...

... i varje stake.





Det blev visst lite sommar trots allt.

Grattis!

 

 I dag fyller min fina dotter Anna trettio år. Grattis gumman!


Man ska vara försiktig med vad man önskar sig, som sagt

På tågX i Bäckebron har det sista åren varit stora problem med vattnet. Ibland har vi haft vatten, ibland inte. Många många dagar har man inte kunnat använda toaletten, så allt som oftast har ens högsta önskan varit just att få ordning på eländet. 

I går fick vi vatten. Så in-i-helv... mycket vatten. I går fick vi vad vi bett om.

Efter ett helt dygns oavbrutet regnande svämmade en annars oansenlig bäck över och ställde delar av stationen på sjöbotten. Banan fick stängas av och tågen ställas in.

I dag syns inte mycket av förödelsen mer än att en ny insjö har bildats lite längre söderut där det förut var ett gärde.

Den glittrar så vackert i solen.

Litten som enna tesked

Jag har verkligen inte varit på topp på sistone. Sliten, trött och mått allmänt sk-t.

Så jag skrev ett inlägg häromdan när jag var riktigt nere, som jag sen tog bort. Där berättade jag om saker som jag blivit riktigt ledsen över, och som jag aldrig kommer att glömma - och då handlade det om särbehandlingar i arbetslivet t ex. 

Det var skönt att skriva det, och lika skönt att ta bort det. 

Jag ska försöka gaska upp mig och hitta formen igen. 

Jag fick i alla fall dra på smilbanden när jag var och handlade i går. 

Jag rattar in lilla lilla Peugeoten lite smidigt och på bänken utanför affären sitter en av killarna som bor på gruppboendet intill:

- Hejhej. 

- Hejsan. Här sitter du och vilar dig. 

- Jojomän. Gôtt dä.

Och så tittar han en extra gång på bilen: 

- Ä dä en mopedbil dätta..? 

- Va? Nej det är allt en vanlig bil, fast den är liten...          

                                                       

Femtonhundra - noll till mig

Varje kväll sker samma procedur: han sitter i ena soffhörnet och lägger upp foten i mitt knä, jag lindar av bandaget och masserar därefter försiktigt för att få ner svullnaden. Att vi samtidigt knaprat chips, godis och onyttigt att dricka så vi båda har lagt på oss fyra fem kilo var tänker jag inte nämna med ett ord.

Många kvällar har jag tjatat på om nyttan av olivolja:

 - Kan jag inte få ta på lite olivolja, det är jättebra för huden och gör att det blir skönare att massera. Jag lovar att du kommer att gilla det. 

- Nej, ingen olivolja här - ta lite Idomin. Olivoljan härsknar säkert så vi håller oss till Idominsalva.  

Glider Idominsalva? Gör Idominsalva det lätt att massera? Svar nej. Passar bäst i baken.

Men han var lika istadig som gammelhästen som pappa hade, så det blev hovarna i marken s a s. Ingen jädra olivolja.

Så. Förra fredagen var vi till fotvården och fixade till lite.

På bordet bredvid Åsa står en flaska.

- Vad har du där för något? frågar Gino och önskar nog i det ögonblicket att han aldrig frågat...

- Vanlig olivolja, det är absolut det bästa man kan använda. Rena dunderkuren


                                            ************ Trumvirvel ***********

RSS 2.0