Irriterad

Nu är jag irriterad.

Måtte det gå över snart. Det suger.

ÖS i snöskottning

Reportern: "Hur känns det såhär direkt efteråt"?

Jag (andfådd): "Det var tungt idag, jag kändes inte så pigg i kroppen när jag vaknade i morse men jag tycker jag gjorde en bra insats".

"Berätta om materialet, hade du du bra förutsättningar; och hur kändes föret? Varför tog du inte möjligheten att byta efter halva sträckan"?

"Jag valde plast i dag, det är ju ganska tung blöt snö så för glidets skull kändes det bäst med plast. Jag kunde ju ha bytt på halva sträckan när jag kom upp på den hårt packade branta snöplogskanten, men jag valde att tugga på med plast".

"Vad har du att säja om tiden och vad hade du för taktik"?

"Det är inte så mycket att säja om tiden, jag gjorde mitt bästa, 56.27 tycker jag är helt okej med tanke på att det var tung grovkornig snö i dag. Taktiken var att gå ut i ett lugnt tempo och känna på snön, se hur kroppen svarade för att lägga in en spurt på slutet. När jag hörde att grannfrun låg lite efter fick jag nya krafter och tog gången mellan huset och garaget på rekordtid. Jag är nöjd med att ha slagit henne i alla fall.

"Tack".

"Tack".

OS-guld till mamma

Härmed utnämner jag min mamma till den absolut goaste OS-TV-tittaren.

I dag berättade hon en massa om guldmatchen i curling i natt. Det visade sej att hon suttit uppe till klockan 4 i morse och sett hela matchen Sverige - Canada.

Och det härligaste av allt: "Jag fattar inte ett dugg av reglerna, men det är väldigt roligt att titta på".


                                                                  

Quiz

För alla oss som gillar frågesport:

A. Hur många kuddar är det i ett nyöppnat paket rågfras som man inte lyckas ställa upp på översta hyllan i skafferiet utan får över sig på morgonen klockan 04.00 när man har bråttom?

Svar: Någonstans mellan 2500 och 3000.

B. Hur glad blir man när man kommer hem från jobbet och har ställt in sej på att a) gå en promenad med hunden, b) skotta den snö man inte hann i morse, c) ta hand om disken i diskmaskinen samt fylla en ny, och när man väl kommer hem upptäcka att sonen gjort allt detta.

Svar: Så glad att man vill grina. Kan man dö av glädje så var det bra nära.

I spenaten

I söndags skulle en kvinna jag känner göra en riktigt god bjudmiddag inklusive en sallad. Hennes sambo skulle handla, bl a ett salladshuvud.

Mannen kom hem och plockade upp varorna. När kvinnan kom in i köket låg där en kinakål på diskbänken.

"Och vart är salladshuvudet"?

"Ligger på bänken" sa han och fick en skopa ovett över sej:

"Vet du inte hur ett vanligt salladshuvud ser ut, eller"?

Han hade tagit nåt som såg grönt och fint ut, han.

Vi besökte dom på kvällen och hon berättade det här. "Men nu vet jag" sa han glatt "hur ett salladshuvud ser ut".

Han hade googlat:

  Kinakål           Salladshövve

Och neej, det handlar inte om Gino och mej.


Från surt till sött (nåja)

Go´morron på er alla.

I går kväll och natt har det snöat igen. Fortsätter det i den här takten kan vi redan nu se fram mot en vit jul 2010. Det finns inte en chans att all den här snön hinner smälta. Började denna morgon klockan 04.10 med att skotta det som krävdes för att komma fram med bilen. Hörde i går på TV att det ska snöa mer i dag. Yippie! Den lediga eftermiddagen är räddad.

Var inte på mitt bästa morgonhumör när jag satte mej i bilen tjugo i fem. Då plötsligt händer det.

Den här låten spelades i radion. Och den ska spelas HÖGT.

http://www.youtube.com/watch?v=B0WwY1VQeqM

Så förlåt alla ni som bor längst med E45:an som satt käppraka i era sängar när ni väcktes så tidigt.

Det var bara jag och Seanpôjken som sjöng duett.

Hårt pressad

Det var inte direkt nånting att skratta åt hos tandspecialisten. Det såg inte så bra ut. Det kändes inte så bra heller när hon körde ner ett sylvasst tortyrinstrument rakt ner i en inflammerad tandhals.

Ett av problemen är att jag pressar ihop mina stackars tänder så hårt när jag sover att jag helt enkelt nöter ner käkbenet. Har provat bettskena men det funkar helt enkelt inte. Det klämmer och gör ont. Sen har jag tandköttsfickor som också de ställer till megaproblem.

Som hon uttryckte det kan jag om ett år vara tvungen att operera, d v s börja snitta upp tandköttet för att kunna åtgärda. Huvva.

Jag frågade om inte botox skulle kunna fixa till det, har hört att det lägger igen fåror och fyller ut diverse tomrum. Hon hade inte den sortens humor kan jag upplysa om.

Får nog lägga upp en budget för detta. Specialister jobbar inte gratis precis men å andra sidan finns det ju alternativ:

Oslagbart erbjudande ...

Gapa stort, plånbok

Klockan ett ska jag till tandläkaren. En specialist är inkallad. Kan det vara för att jag inte betalar för mej när jag är där? Det är väl bara att le och se glad ut.



Såhär.

I händelse av syndaflod

Strip

Den här fick mej att tänka på två saker. Dels att jag också sover jättedåligt.

Det andra var när Johan för några år sen var med mej och handlade. Det var mycket dubletter. Två liter mjölk, två liter yoghurt, två paket bacon, typ sådär.

Johan hjälper mej att plocka upp på bandet "Mamma, det ser ut som om du handlar åt Noaks ark".

Efter snöskottandet...


... skulle det varit gôtt med lite kroppsbehandling...
Strip

Snön lyser vit på taken - har väl aldrig sett på maken

Länge nu har vi gått och tittat på all snö på taken. Hus, garage, stall.

I går kände vi (Gino) att det var dags att göra något åt det. Huset kändes lite för högt, så det fick bli garaget. Och fy farao så tung den snön var. Vi snackar ton. Johan föreslog snöslunga, men jag är rädd för att grannarna tittar lite konstigt på oss redan så det fick bli skyffel och snösläde.

Jag pulsade omkring på marken med snö långt upp på låren, och fick bort snön på båten. Gino kämpade med snön på taket och sen fick vi båda ta hand om den när den kommit ner. Den var redan stenhårt packad men packades ännu mer när den tjongade ner i marken. Ingen av oss kände något behov av extra motion efter det. Det fick räcka med nervryckningarna och vandrandet mellan TV:n och kylskåpet på kvällen när skidåkarna körde för guld i stafetten.

Innan stafetten åkte vi till Anna och Johannes och fick oss fika, och en historia om när Johannes och en jobbarkompis häromdagen skulle upp på taket till ett äldreboende i Lysvik. Han skulle precis ta ett kliv upp på taket när stegen på något vis lyckades fälla ihop sej och med sin egen tyngd klämde han fast sin ena hand mellan två steg och tog sej varken uppåt eller neråt. Aj aj aj. Jag föreslog att han skulle sparkat ifrån med foten mot väggen, åkt i en fin båge och landat på ryggen i en snödriva (om det nu fanns nån sån där). Men som tur var hade han ju kompisen med sej som kom till räddning den här gången, så nu kan han ha mitt förslag som reservplan om det händer igen...

Med det sista vill jag säja: jobba inte ensam när du ska upp på tak. Du vet aldrig vad som kommer att hända. 

Jag mår illa...

... ja fy!

Har delad tur i dag, först Rottneros på morgonen och nu Bäckebron fram till kl 18.00. Var hemma en sväng på lunchen och lagade mat, sen fick jag gå och lägga mej. Hann att sova en kvart innan jag var tvungen åka.

Nu är jag i Bäckebron och mår verkligen tjyvtjockt.

Aaargh

Jag har tagit massor med bilder sista dagarna med mobilen som skulle läggas in här. Men men, när bilderna ska föras över till datorn talar datorn om att det inte finns en enda bild att tanka in. Fast de finns.

Jag blir galen.

Nu vet ju inte datorn att jag är den mest envisa människa som finns. Bilderna kommer så småningom.


Det är viktigt med be-toning

Idag jobbar jag några timmar i Sunne så Gino får roa sej själv. Han har offrat sej med att köra runt lite i skogarna med snöskotern så den inte står och får självsprickor och kläggar igen. Det är ju bara - 14 grader ute så det var nog ganska behagligt. Not. Brrr.

Det är inte så kul att jobba på järnvägen i dessa snörika tider men jag måste säja att folk är ganska tålmodiga ändå. Trafiken mellan Karlstad och Göteborg samt mot Stockholm står helt stilla och ingen ersättningstrafik är ordnad. En familj med små barn som skulle hem till Göteborg klev på tåget här bara för att kliva av igen omedelbart innan avgång, så mor- eller farföräldrarna får nog behålla dem en vecka till.

Det är lite svårt att fatta i dag när solen skiner och snön ligger i fina höga uppkörda högar att det var ett sånt helvetiskt oväder i går.

Gårdagen tillbringades ömsom ute, ömsom inne.

Ute med skyffel och snöslunga, inomhus med TP. Vi spelade alltså sällskapsspel, Gino , Johan och jag.

Det är ganska många tungvickande namn och ord på frågorna så det var väl det Gino hade i huvudet. Han skulle ge Johan en fråga och jag gick för att se om någon katt ville in från snöstormen.

Från hallen hör jag: "Vad har Moderna Museets anjgåra´schet runt magen"? Iiingen aning, säjer Johan.

Gino: "Äsch jag vet inte hur det uttalas, du får läsa själv".

Johan läser. "Kan inte. Aldrig hört".

Svaret kommer. "Ett bildäck". Just då kommer jag in i rummet. "Ett bildäck, det är ju den där geten. Vad kallade du den"?

Gino läser igen. "Geten, ja den måste det ju vara, men vad kallade dom den? Aha, angoraget står det visst".

Behöver jag säja att jag skrattade så att tårarna rann?

                                                      
                                                                                               Getskrället.

Bönhörd

Kan ni tänka er.

Innan jag knappt ens hunnit trycka på enter-knappen kom det en EXPERT. Med en stor tankbil, fylld med varmvatten från Rottneros Bruk. Han har bubblat detta fram och tillbaka, sugit och kollijoxat i avloppet så det verkar nu som om det är fri passage från toalett, handfat och kök. Min insats nu i eftermiddag blir att koka vatten på kokplattan och hälla i en skvätt lite här och där, svabba golv och provkissa.


Sopa vs sopa

I natt hade skidexperten i min släkt (ja mamma då) tittat på curling.

"Dom var duktiga i natt dom där pojkarna som sopar".

Nu blir det nog ett nytt intresse där. Skidskyttarna går det ju inget vidare för så dom sågas jäms med pjäxsnörena just nu.

Jag tror jag ringer EXPERT

Isdyngproppen är tillbaka.

För drygt en vecka sen var det stopp i avloppet på jobbet. I Bäckebron. Bottenfruset. Japp. Nu är det så igen.

Jag brukar jämföra saker med månlandningar. Eller hur Gino? Visst är det så att jag gör det?

Redan 20 juli 1969 landade man på månen första gången med Apollo 11, och vi skriver 2010 och kan inte fixa en sketen ispropp i ett avlopp. 

Jodå, så i dag har vi fått hit en BAJA-MAJA. Som jag inte kommer att använda, kan jag tala om. Den står och lutar, har ingen värme och står inte direkt diskret placerad. Det skulle kännas som att sitta på utedasset mitt på torget i Sunne. Jag skulle inte klara att stänga dörren, har en släng av cellskräck samt en skräck för att någon skulle komma på att välta hela ekipaget. Men tack ändå. Jag vet att det är välment och något var ju tvunget göras. Alla som jobbar här är ju inte så knepiga med det där som jag.

Därför, låt oss hoppas att detta är en ytterst tillfällig lösning. Någon måste det ju finnas som är expert på fastfrusen sk-t i avloppsrör.


          Hälsningar  

BTW

Måste uppdatera mej från gårdagskvällens OS-sprint...

Hur gick det för Emil Jönsson?


Vinn en hopsnörpt toamatta

Jag passar verkligen inte i mössa. Vissa människor kan dra en gammal gummistövel över huvudet och det ser okej ut, men inte jag.

Den enda mössa jag trivs hyfsat i är min fjällrävenmössa med pälsfoder. För då syns jag knappt.

Nu kan man gå in på Sportbladet och vinna en OS-mössa. Hahaha. Har man sett nåt fulare?

Gå in här http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article6633865.ab om ni vill ha en egen gigantisk virkad badrumsmatta på huvudet.

Fast. Charlotte Kalla är förstås söt i den.

Tävla och vinn dig egen OS-mössa.

Nån slags herrsprint får det väl bli då

Det här är lite fräckt så känsliga läsare uppmanas att sluta läsa HÄR.

Det är mamma förstås.

Halvveckohandlade åt mamma förut och vi pratade bl a om att Gino skulle komma hem idag efter sina sju dagar borta.

"Då är han väl glad" sa mor.

"Ja, han har jobbat ganska hårt den här perioden".

"Då får ni ta det lugnt i kväll och se på herrarnas sprint" (OS för er som inte vet) sa skidfantasten på andra sidan bordet. "Emil Jösson han är ju så duktig han".

"Nej du mamma det blir nog bara sex för oss i kväll" skojade jag. Hähum.

Mamma tittade på mej " Nää, men stackars Gino, och han som kommer hem och är trött"!

Tänkte inte på det. Stackars Gino.

Kolsyra i örat

Ny sorts tinnitus i går natt. Det lät ungefär som när man skakat en flaska kolsyrad dricka och pyser den sådär försiktigt så det inte ska rinna över.

Jättekonstigt men så lät det.

Ma:s MAS

I dag ska jag ha MAS. Medarbetarsamtal.

Jag ska t ex fundera på följande:

  • Har jag tillräckligt med stimulerande arbetsuppgifter, ansvar, befogenheter?
  • Hur har jag utvecklats under året?
  • Glädjeämnen och problem i arbetet?
  • Hur är min stressnivå? Vad gör jag om stressnivån blir för hög?
  • Hur är stämningen på avdelningen och hur bidrar jag till den?
  • Relationen och samarbetet med min chef.
  • Hur får jag veta när jag gjort något bra?
  • Önskemål och behov av vidareutveckling, utbildning, praktik eller andra arbetsuppgifter.
  • Hur ser jag på ordning och reda, går det ihop med BV:s syn?

Svar på ovanstående:

  • Antagligen inte. Eller också har jag det. Antar att jag har de arbetsuppgifter/det ansvar jag förtjänar. Vad finns det att välja på?
  • Gått upp något i vikt.
  • Glad när tågen kommer och går, mindre glad när jag får skäll för att tågen inte går.
  • Konstant mediumhög. Blir den högre gör jag en lingonkaka eller rör till en surdeg. Det är så bra för nerverna.
  • Eftersom jag jobbar ensam jämt så är stämningen på just min arbetsplats rå men hjärtlig. Bidrar till 100%.
  • Min chef är en av de män som gjort mej till världens lyckligaste kvinna just då, den dagen han gav mej min anställning. Just nu är han sjukskriven men jag tror vi har ett bra samarbete mentalt tills han är tillbaka IRL. Vik gruppchef känner jag inte alls än.
  • Då hörs inga klagomål. Då hörs int nö.
  • Jag vill gärna jobba med/utbilda mej i arbetsmiljö- och krishanteringsfrågor. Tror dels att jag har något att bidra med men vill också lära mej mer om hur vi människor fungerar.
  • Frågan är egentligen om BV:s syn på ordning och reda går ihop med min. Punkt.

 Klockan 08.00 MAS.


För fyrtio år sen... nä det kan det väl inte vara?

När jag skrev om skidtävlingen så bubblade det upp massor av minnen. Om Lekasso, min sida av vägen, när vi smygrökte och eldade i postkiosken, konsumbussen - massor.

Vi hade ju inga Sommarland eller färdiga lekland så vi skapade. Bl a så skapade Annika och jag en lågbudgetvariant av Lustiga huset. Lekasso. Ett eldorado för leksugna barn. Men som sagt lågbudget.

Lokalen för ändamålet var utrymmet ovanpå ett timrat vagnslider i hennes mormor och morfars uthus. Annika bodde ju annars i Stockholm men var i Höjen på sommaren, och det var alltid lika kul när hon kom. (Det är det fortfarande). På rännet var det perfekt med bjälkar i taket att hänga lakan och pappersskelett i. Vi hittade på lite olika saker man skulle göra längst en bana, allt funkade inte så perfekt som tanken var, (det mesta inte alls), men vi hade kul och fick använda vår kreativitet.

In från "stora grusvägen" till gården Backen där Annika bodde på sommaren ledde en mindre väg med gräs i mitten. Vi hade varsin sida när vi cyklade, jag höll mej till vänster och Annika till höger och inte på några villkor fick man överträda mittenstängen. Skulle jag gå eller cykla där nu skulle det vara samma sak, det sitter i ryggmärgen, ha ha.

Mitt i Höjen stod en postkiosk. I den hämtade alla bybor sin post innan varje hushåll fick sin egen postlåda. Sorteringsfacken var borta och vi ungar hade släpat dit gamla bilsäten, nåt trasigt soffbord och serietidningar. Det var vår ungdomsgård. Där fick man lära sej att smygröka, elda lite, smaka på en mellanöl och köra moppe när man kommit upp lite längre i åren.

Fast ändå i liten och ganska oskyldig skala, det var ju inte långt hem och nån kunde ju få för sej att gå och kolla vad man gjorde. Pinsamt nog.

När jag stod högst på pallen

Jag har också vunnit en skidtävling en gång. Mmm. Jodå.

Vi var ganska många ungar som bodde i By och Höjen på den tiden så tävlingen var indelad efter ålder, flick- och pojkklasser. Olle G hade gjort finfina spår runt Höjen och prisbordet dignade.

I min klass var vi två deltagare, det var jag och Mullan. Vi skulle åka en slinga på en eller två kilometer, jag minns inte så noga.

Mullan startade först, jag skulle gå ut en minut senare. Jag var så nervös att jag var alldeles torr i munnen, ändå hade jag dopat mej med varm oboy. Bakom en lada stod Mullan och väntade. Hon ville inte åka själv, vilket nog var tur för mej. Hade vallat med stearinljus och det var inte nån höjdare i uppförsbackarna.

Det blev till sist en spurtstrid, minns inte vem som klöv mållinjen först, men jag vann ju med en minut i alla fall. Vi fick välja pris - en dagbok eller en dockservis. I egenskap av vinnare så fick jag välja först och tog dagboken, dockservis är ju för småungar. Vi var ju ändå 9-10 år.

Mullan var inte glad som ni förstår. Men det var jag.

Tredje ögat... uuuooo?

Jippie, igår tog underbart gulliga Charlotte Kalla OS-guld! Helt fantastiskt. Jag bänkade mej för att se loppet men blev lite besviken på sändningen. Vi fick inte se speciellt mycket av kampen utan det var tyvärr ganska slätstrukna bilder vi såg utifrån spåret.

Men kommentarerna från Jacob Hård och Anders Blomqvist var roliga:

Jacob med lätt sprucken röst: "Ursäkta att vi pratar om en mellantid på ett ställe ni inte får se i bild, men du Anders, du har väl ett öga på vad som händer i rutan"?

Anders (upphetsat): Jag har inte bara ett öga, jag har två, nej tre ögon på tjejerna"!

Ser ni också bilden framför er? Det var allt lite mer information än vi ville ha det.

  Japp, järnkoll här. Tre ögon, sörrö.

Marianne bakar

När jag ändå är inne på ämnet bakning kan jag dela med mej av receptet på lingonkaka. Gjorde den i helgen och hittade på en egen gräddningsvariant som gjorde den extra saftig enligt de som fick smaka.

Jag blandade allt utom det smälta smöret och satte in kakan i fem minuter innan jag panikartat ryckte ut den igen, skrapade ur smeten och hällde tillbaka det som inte börjat stelna i vispbunken. Rörde därefter i det smälta smöret som stod kvar i kastrullen, smorde och bröade en ny form och sen in i ugnen nästan en timme.  

3 ägg
3 dl farinsocker
150 g smör
2 dl gräddfil
1 dl lingonsylt
4 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
1 påse Pepparkakskryddor

TILLAGNING
Sätt ugnen på 175°C. Vispa ägg och socker pösigt. Smält smöret, svalna något och blanda i gräddfil och lingonsylt. Blanda ner smörblandningen i äggvispet. Blanda samman mjöl, bakpulver och pepparkakskrydda innan det vänds ner i smeten. Häll smeten i en smord och brödad form. Baka kakan på galler, första falsen nerifrån i ca 50–60 min. Stjälp upp kakan och låt den svalna på galler. Pudra gärna över florsocker innan servering.

Det funkar säkert att följa originalreceptet också.



Surdeg får jag vara själv

I torsdags skulle jag för första gången göra grunden till en surdeg. Lätt som en plätt. Det är bara att blanda 1 dl fingervarmt vatten med 1 dl grovt rågmjöl. Sen ska man röra om varje dag i tre dagar osv. Underbart goda och hälsosamma limpor bakar man på fjärde eller femte dagen.

Enligt receptet ska det bubbla och jäsa efter nån dag och dofta syrligt. Inte vara en torr hård skorpa över ett grått klet. Inte bara lukta blött mjöl. Men jag har ändå försökt röra omkring i tanke att det börjar nog bubbla så småningom. Nope. Inte en krusning.

Jag har kommit på vart felet måste ligga. Mina kalla händer, förstås. De håller nog inte mer än 29-30 grader i vanliga fall och jag var säkert väldigt nerkyld när jag gjorde degen. Alltså blev vattnet för kallt när jag körde ner pekfingret. Det kan ha bildats iskristaller på ytan.

Återstår att se om det går att bända bort den misslyckade surdegsslatten från bunken och påbörja en ny, varmare. Väntar nog till nästa vecka, det känns lite uppgivet just nu - för att inte säja surt. 

  Kanske nästa gång?

Skidor, björnar och tulpaner

Fick i dag veta att jag hade ett par skidor här som min kusin Marina äger. Ulla, syrran hade lånat dom för fem år sen och sen förvarat dom hos mamma i källaren, men när mamma flyttade till servicehuset för fyra år sen, då hamnade skidorna här. Ni hängde med, va? Jag nekade först till alla anklagelser men fick ge mej efter en kontroll.

Jovisst, skidorna låg så fint på bjälkarna på hörännet. Om jag ändå vetat det förut, jag som varit så sugen på att åka skidor.

Solen sken och det var jättehärligt ute, så jag åkte till Marina med familj med skidor och en bukett tulpaner. Det är ju Alla Hjärtans Dag idag om ni inte visste det. Då ska man dela ut skidor till människor man tycker om.

Och det ska jag säja direkt att det här är inte vilka människor som helst det inte. De hade minsann ätit björn till frukost. Jag hade ätit havregrynsgröt så jag kände att jag hamnade i någon slags mentalt underläge. Kan vi skjuta en björn i år, Gino? Och ha grillfest?

Hoppas nu i alla fall att Marina tog sej en rejäl sväng ute på gärdena när det var så fint väder?

På vägen hem gick jag upp till mamma med en bukett tulpaner. Hon sov. Dörren var öppen. Jag stökade runt i köket och fann en vas, snittade tulpanerna och satte dom på köksbordet. Hon sov.

Jag gick in och väckte henne försiktigt. Hon har precis som tonåringar vänt på dygnet nu, OS har ju börjat.

"Ja skidor vill jag se, Lisbeth (mammas syster) ringde i går kväll vid halv tiotiden när hon satt på sängkanten och skulle lägga sej. Då var jag på väg att gå upp för då hade jag sovit. Jag skulle se på skidskytte".

Sen analyserar vi resultatet och det var ju inte så lysande. "Men dom kommer allt igen".

Såklart dom gör. Och jag kommer tillbaka i morgon, mor. Med lasagne och blåbärsmuffins.  

Spår som spår

I morse vaknade jag med en djävulsk huvudvärk som strålade från nacken. Och nej, jag var inte ute och söp bort några hjärnceller i går. Drack endast kolsyrat vatten framför TV:n.

Det mest irriterande är kanske ändå att det busringer i öronen, mest det vänstra i dag. Skittinnitus.

Men jag försöker vara lite aktiv ändå. Jag tog Alva och gick en tur i skogen (så kanske det ger sig att ringa när jag inte är hemma, resonerar jag). Smart va?

Alva är en nyfiken jakthund som tar alla chanser att kolla in spår i snön, rulla sig i rävkiss och undersöka alla bruna högar med nosen. Det tar ibland lite tid att komma runt klätten.

Går och filosoferar lite över alla olika djurspår vi ser när jag kommer ihåg hur det var när Gino skulle ha mej och Izak (tax) att spåra ett rådjur en gång. Izak var i koppel och vi följde ett fint och tydligt rådjursspår i ganska bra terräng. Perfekt snö. Izak skällde med jämna mellanrum och jag kommunicerade med Gino över radion. Han stod på pass några hundra meter bort ifall att vi skulle driva rådjuret däråt.

Helt plötsligt slutade spåren. Ner i ett hål i marken. Hm, räv? Men det såg ju precis ut som rådjursspår?

"Gino, kom" säjer jag proffsigt sådär som man säjer när man pratar i walkie-talkie, "spåren tar slut här".

"Ok, är du ute vid grusvägen, eller"?

"Neej, jag är mitt ute i skogen".

Det blir ett ögonblicks tystnad. "Ser du inte alls vart det tar vägen"?

"Du kommer inte att tro det här, men rådjuret har gått i gryt här".

"??? Var det räv ni spårade"?

"Nej, rådjur, jag vet inte hur det gått till. Klart slut". Klick.

Det här får jag ofta höra vill jag lova.


 Här är såna här spår.           Och här är såna här.

PS. Jag vet att det inte heter walkie-talkie. Jag bara retas med Anna.

Alla hjärtans dag

En riktigt fin Alla Hjärtans Dag till alla snälla människor!


Icon Drawer dot com - Free Valentine's Day vectors collection  Kram!

Ja, hur ska man tolka det..?

Min syster har en liten Axel som snart är 3 år. Han är lugn, pratsam och förståndig och min mamma - hans mormor är väldigt stolt över honom. Självklart.

(Lustigt BTW att både min mamma och jag blev mormödrar samma år...)

Nåväl, lille Axel. Han pratar på om ditten och datten och mormor och han brukar diskutera väldeliga.

Min äldste, Martin som är 30 år, hade också varit hos mormor en dag.

"Vet inte riktigt hur jag ska ta det här" sa Martin med ett skratt "men mormor sa att prata med Axel är ingen skillnad mot att prata med mej".

Hahahaha.


Såklart

Sen Johan (yngste sonen) fick körkort har livet blivit bra mycket enklare. Eftersom inga tåg stannar här numera har det varit mycket skjutsande dagtid, och att gå upp mitt i natten för att sätta sej i bilen är inte heller det roligaste man gör vid den tiden på dygnet. Speciellt inte om man älskar att sova.

En annan fördel är att han alltid är nykter när han är ute, han har ju bilen. Perfekt. Två flugor på smällen.

Men i går kväll var det pubkväll i Västra Ämtervik och han ville ha skjuts. "Såklart, jag kör dej".

På vägen pratar vi, "Sover du kvar eller får du skjuts hem"?

Jo, han skulle försöka få åka med någon hem. Eller kanske han skulle sova över.

"Annars ringer du" sa jag, "du vågar inte lägga dej i nån snödriva och frysa ihjäl. Det har jag kostat på dej alldeles för mycket pengar för".

Fick ett sms 02.12: Hej har du lust att hämta mej vid Berga?

Lust är i min värld egentligen något helt annat, men det är klart jag hämtar. Det är sä underbart skönt att somna om och veta att ens barn är välbehållet hemma.

Så mysigt

Här skulle jag kunna tänka mej att bo.


http://www.hemnet.se/beskrivning/595801?r=3

... tiden går så fort

För att inte hänga ut en person alltför mycket, använder jag idag ett fingerat namn. Denna person, vi kan kalla honom Sacramento, har i dag bevisat att det inte bara är lokalsinnet som sviker utan även tidsuppfattningen.

Sacramento, hrm, ringde hem och berättade att klockarmbandet gått sönder och han hade fått det lagat. "Men det kanske är dags att byta ut den här klockan, den är ju minst tio år gammal".

Jag: "Tio år? Skojar du, det är inte speciellt många år sen du köpte den, kanske fyra-fem".

"Å nä, det är jättelänge sen, du kanske tänker på när jag bytte batteri".

"Men hallå, du hade nästan precis köpt den när vi var i Örebro och köpte Hyundai:en", minns du"?

"Stämmer inte, den är åtminstone åtta - nio år".

Nu hör det till saken att jag råkar veta vart kvittot finns. Kollar. "Gissa när det var" säjer jag med min allra lenaste stämma.

Han gissar "2002? 2003? 2004..? Inte så sent som 2005..?" Nix, nix och nix igen. På kvittot står 2006-01-13.

Tiden går allt bra fort när man har roligt.

Fredagsmorgonmys

I morse fick vi ställa in första tåget från Sunne 05.37. Det hade saligen avlidit under natten. Elva resenärer skulle med, tre till Göteborg med anslutning i Kil, och två till Stockholm från Karlstad. Resten var pendlare till jobben i Karlstad.

Ingen taxi. De öppnar först 06.30. Suck. Föraren tog mitt morgonkaffe och bjöd runt, medan vi ringde Tågkompaniet och tågledaren. Två resenärer hoppade i sina bilar och tog med sig de övriga som skulle vidare, så det mest akuta problemet löste sig.

Resten fick vänta in nästa tåg som kom en halvtimme senare. Också det hade problem i starten, hade "frusit fast" i Torsby, men kom iväg 10 min sent och gick framåt. So far, so good.

Vi slappade lite i soffan med en ny kopp kaffe tills tredje tåget skulle komma in. Telefonen ringer, det är Magnus på signalavd: "Jag har fått ett samtal att vägbommarna ligger nere i Brårud, är på väg dit. Folk har börjat kryssa sej igenom". Inte bra.

Jag ringer Driften i Hallsberg och felanmäler, och ger order till nästa tåg att det är fel på vägskyddsanläggningen.

Magnus i telefonen igen: "Värre. Det är rälsbrott som gör att bommarna inte går upp. Men lugn - det ser inte såå farligt ut, jag ringer hit nån som får komma och bedöma om vi kan köra tåg över".

Nytt samtal med Hallsberg. Och med Torsby, som ska skicka nästa tåg. Och med växlingen som ska upp till Tetra Pak.

Avvakta. Jodå, det går att köra tåg över. Och växlingen blir bara lite försenade.

Kl 09.11 är det fixat. Vi har fått ut liket från kajspåret och multat ihop det med ett annat tåg så det kommer ner till Karlstad.

Allt fixat. Solen skiner och det är fredag.


Ord och inga visor

Det finns ord och det finns ord.

Oomkullrunkeligt
är definitivt ett ord, precis som fetalier och somligstädes. Inte många säjer till yttermera visso heller. Men det är inte något att bli antererad över egentligen. Tiderna förändras.



Det finns andra goa gamla uttryck som vi inte använder så ofta.

Anna som har jobbat i långvården använder ord som lemonad, understundom och kalasbyxor.

Eljest tycker jag att utrop som Jösses!, Gudars skymning!, Herre Jistanes! och Dra mej på en tallpinnevagn! kommit alldeles för mycket i skymundan. Mera sånt.

Nu ska jag dra mej tillbaka till mitt nattläger. God afton.

Bevingade ord

Allt har sin bortförklaring.
Barndiarré är inget att leka med.
Övning ger träning.
Den som söker han letar.
Man lär så länge man har lever.
Same shit, different day.
Det är inte lätt när det är svårt men det är skönt när det går.
Det är aldrig för sent att bättra sig, därför väntar jag ett tag till.
Ett gott samvete och en god avföring är den bästa huvudkudden.
Där göpa smyger om natten, blommar ock köttfärsen.
Du måste stå för något, annars faller du för vad som helst.
En naken man är inte rädd för ficktjuvar.
De tår du trampar på i dag kan ha förbindelse med den röv du måste slicka i morgon.
Det finns inga dumma frågor, bara dåliga kläder.
Två är flera, många är mera
Den som gräver en grop åt andra, jobbar ofta svart.

 

Svartjobbare?                                          I                                                     

En snöracer för mej

Fick ett tips av kollegan Lennart B om en billigare variant på snöskoter till Gino. Men nu har ju han redan en så det här blir nåt för mej det. "Huk´er i bänkera, göbber å kärringer..."


http://www.youtube.com/watch?v=hG0Rq-FiHBQ

Grattis...


... tågledare Tommy som vann i kvällens "Vem vet mest". Se på fredag hur det går i veckofinalen.

... Gino som i dag blivit lycklig snöskoterägare.

... Marianne som nu fått en sambo som är lycklig ägare till en snöskoter.

... Gino och Marianne som susat fram med dödsförakt mellan trädstammarna i 1½ timme som Bella & Edward i Twilight =) och det var jättekul fast jäkligt kallt åt ansiktet.

... Marianne som ännu en gång lyckats ha bättre lokalsinne än Mr Tvärsäker GPS himself. Fortsätter det så här kommer jag att tro att min usla orienteringsförmåga är en myt.


Gissa ljudet?

Jag sitter vid köksbordet när G kommer in från garaget.

"Vad är det som låter"? säjer han.

"Ehh, tvättmaskinen går, om det är det du menar"?

"Jaha, ja jag tyckte det var ett ljud jag inte kände igen".

Sjömansgryta och dyngpropp

Som sagt. man ska göra det man är bra på. Idag gjorde G sjömansgryta. Underbart god. Jag låg på kökssoffan och tog en powernap. Det är jag bra på. Det ligger egentligen inte i min natur att gå upp 04.30 så därför är jag väldigt trött framåt halv-tiotiden när jag kommer hem på lunchen.

Gissa om jag uppskattar att slippa stå vid spisen då? Jovars.

Annars har det varit si och så idag. Flera dagar har vattnet krånglat på mitt lilla Tågx, men det har visat sig vara någon propp/säkring som gått i "stora stationshuset" varifrån vi får vattnet. Whatever. I dag var det värre. Nu hade avloppet frusit så det var till att knipa igen hela morgonen bokstavligt talat. Hela toalettgolvet flöt. Den nu något luttrade rörmokaren kom på eftermiddagen och kliade sej i huvudet, kröp ner i snön under huset och skuvade, blåste och svor. Till slut fick han ändå ta loss hela toastolen och rören till handfatet. In med nån mojäng och trycka ner proppen, så funkade det sen. Till nästa gång. Allt vatten är nu väck från golvet och fläkten går.

Vi har fått två nya långa fina plattformar här i Bäckebron. Men den gamla i mitten är tyvärr också kvar än så vi har tre, därför är det mycket förvirrat när tågen kommer och ingen fattar vart de ska stå. Flera gamla pendlare har också knackat på och frågat vart vi gjort av "plåtstinsen", d v s den tavla som de resande ska vända för att lokföraren ska se att de som står och väntar vill åka med. Den har någon osmart nog placerat dryga 50 meter bort, inte så lätt att se när det är mörkt... och sådär 40 meter för långt att gå. Har bett att de ska flytta den + sätta upp en på den andra sidan också. Då kommer det nog att fungera bättre.

Och här kommer det bästaste av allt - i morgon är jag ledig! Det är jag riktigt riktigt bra på.

Att lyfta frågan

Häromveckan gjorde jag kanske något dumt.

Jag frågade Gino om han inte skulle vilja ha en snöskoter. Det visade sig att det ville han.

Så nu sitter han/vi på Blocket allt som oftast och tittar om det kommit in några nya objekt på rimligt avstånd. Snöskoter lär det definitivt bli.

Nästa fråga blir: "Skulle du inte vilja ha en pool, älskling"?

Att fördela arbetet rätt

Hos oss gör var och en det den är bäst på. För att hårddra det hela. Det innebär t ex att G inte är ett dugg bra på att göra rent i kattlådan eller trä en svart påse över handen och ta upp efter hunden. Och att jag är värdelös på att byta olja, klippa gräs med åkgräsklippare, ta ur en älg, köra motorcykel eller göra sjömansgryta.

Men tvättar gör jag nästan alltid.

Var på jobbet en morgon, ringde hem och bad G slänga sängkläderna i tvättmaskinen. Kom hem och möttes i hallen "Jag ville inte lägga i tvätten för jag visste inte om du skulle tvätta det som redan låg i tvättmaskinen först".
??? "Jag har ingenting i tvättmaskinen", sa jag. "Jag lägger alltid smutstvätten i tvättkorgen".

"Jo, det låg kläder där så jag ville kolla först om det ska tvättas innan".

Vi går till tvättstugan.

Tvättmaskinen är tom. Men i torktumlaren bredvid ligger lite tumlad tvätt.

Jag fortsätter allt tvätta jag.

Calamity Jane i värmlandstappning

Nu är det bestämt.

Jag ska ta jägarexamen. Läsa teorin under vintern/våren och skjuta/skjuta upp i vår/sommar/höst..?

Sen ska jag kaxigt sitta på älgpass och skjuta en 22-taggare redan första älgjaktsdagen. Så är min plan.


                                                       Hands Up!

Mera återvinning

På Solareturen har jag också köpt en fin receptsamling: Jägarfruns kokbok från 1960. Tryckt för femtio år sen. Så gammel.

I förordet:

"Det finns en djupt rotad drift hos jägaren att på bästa sätt tillvarata jaktbyte, alltifrån de tidiga barnaåren, då pysen kommer springande från sjön med den första abborrpinnen och får den beundrad och stekt av någon snäll tant. Och naturligtvis är det alltid lika roligt att komma hem till en jägarhustru, som sätter värde på och kan väl ta reda på varenda bit av det fällda djuret."

Så som den goda jägarhustru/sambo jag är, tänkte jag dela med mig av något riktigt smaskigt ur boken.  

Vad säjs om Skraksoppa med klimp. Snöskata i gelé. Ekorrfrikassé. Harsoppa med sviskon. Eller Östermans måsstek där man till 6 personer ska förvälla 4 unga måsar.  Man får inte ens en var?

Favoriten är nog i alla fall ÄLGGOM och ÄLGMULE. Låt fantasin flöda och ta i dag del av detta goda recept:

Älgmulesylta

Mulen är den yttersta delen av nosen och hos älgen ovanligt stor.
(Fast jag antar att älgen själv tycker att den känns lagom). Man låter gommen sitta kvar vid den och kan koka en fin sylta, som lätt geléar sig emedan både gommen och mulen innehåller limhaltiga ämnen. De saknar fett och är därför lättsmälta.

Man flår hela nospartiet, styckar det och kokar det i några timmar. Allt brosk tas bort och man mal resten en gång.
(Nån som har spytt än?) Det kokas igen med litet vatten, salt och kryddor efter smak: t ex litet köttextrakt, salt, peppar och finskurna citronskal. Hälles ner i form och får kallna.
Serveras med inlagda rödbetor.

 -Ungar, kom in och ät!
         
                                                          

Strykande åtgång

I love Solareturen.

Jag är inte så mycket för att shoppa, men det finns en affär i Karlstad jag gillar jättemycket. Solareturen, där gamla saker får nya ägare. I fredags var Gino och jag i Karlstad för att köpa nya fitnessoutfits (de köpte vi inte där utan på Stadium)och gjorde en avstickare till, just Solareturen. Det var vi och ett gäng högljudda romer som var där samtidigt.

Inne på kallagret fick jag se en strykbräda, en sån där som man sätter på väggen och fäller ner när man ska använda den. Sprak ny. När vi gjorde i ordning tvättstugan kollade vi på en sån och de kostar nånstans runt 1500.
Jag tog den i nypan och gick och frågade killen vid disken "Har du nåt bra pris på den här"?

Han kliade sej lite i huvudet "En femtiolapp"?

Såld. Definitivt såld till damen i den svarta jackan.

Nu ska den bara hitta en bra plats. Har så klart ställt en hylla där vi hade tänkt att ha en sån från början.


Ses i möra

Inga inlägg under helgen. Jag har ju varit ledig och hinner inte. Det blir bätter i möra när jag kommer till jobbet och får tid över, ha ha.

See u all.

Alzheimer light

I går gick jag verkligen i mina egna tankar. Tog en springnota hos tandläkaren, sa bara hej då och gick därifrån..?! Kom på det en halvtimme senare när jag varit på Shangri-La och fått pruta så mycket att jag riktigt skämdes när jag gick därifrån. (Men tack snälla Ylva, du är underbar, positiv och pushande. Och ja, det mottogs så bra). Besök www.shangrila.nu där finns allt en kvinna (och man) vill ha. Notch notch eey eey.

Så jag fick ringa Folktandvården och erkänna men hon sa bara "Ha ha, vi känner ju dej så det är ingen fara". Vad hon egentligen menade var nog att vi känner till dej. Vi vet var du bor, kvinna. Passa dej.

Sen skulle jag tvärbeställa pizza för Gino var nästan hemma och jag hann inte laga mat. Så jag ringde pizzerian och beställde: "En Vesuvio med extra fyllning av allt och en massa feferoni också och en liten burk mild kebabsås vid sidan".

"Eeeh..." säger killen, "...men visst är det väl en familjepizza du vill ha va´ och inte en vanlig"?

Dom känner igen beställningen! "Jovisst, det är ju en familjepizza jag ska ha, tack för att du frågar".

Han skrattar när jag hämtar pizzan,  det känns som om vi måste förnya oss kanske? Chocka med att beställa Calzone? Prinsessa?

Jag betalade åtminstone pizzan. Fullt pris.

- och +

Minus: Idag snöar det. Igen. Hela tiden.

Jag ska till tandläkaren klockan 14.00. Förra gången kostade det 2 373 kronor. Vad kommer det att kosta idag? Kommer de dessutom att säja att det blivit sämre?

Nacken gör dretont efter snöskottningen under veckan. Högra handen domnar hela tiden och är iskall. Undrar om den har dött och kommer att trilla av? 

Plus: Gino kommer hem idag efter en hel veckas slit och pulsande i snö längs med rälsen. 

Minus: Han kanske är trött.

Plus: Jag kanske kan pigga upp honom.

Plusplus: Vi är båda lediga i morgon.  Och ska till Karlstad och shoppa nya fitnessoutfits. Dä blir sköj dä.

Nojig

                                                                                    
Jag har ju berättat att gulletaxen Izak inte är riktigt frisk. Och att hans mage är som en gasbehållare. Det konstiga är att under den här tiden så har man mer eller mindre vant sej vid att vakna upp varje morgon i ett rum där luften är tjock liksom. 
                                                                        
Nästan det värsta är att då och då under dagen när jag är på jobbet kan jag få den där doften (läs stanken) i näsan. 

Hjälp, bara det inte satt sej i håret?!
                                                            
                                                              


Rätt pigg ändå

Hemma på våran gata i stan, eller byn då, där bor en man som är 500 år.

Jo det är sant för det har stått i tidningen. Förra året så fick han gratulationer när han fyllde ett halvt millenium.

Fram tills dess hade man nästan kunnat tro att han var i min ålder.

Nu har jag varit ute med Alva och det snöar som bara busen. Då står han på taket till vedboden och skottar snö.

Man måste ju bli imponerad.


Jonas vs Tommy

Om ni har kommit över biljetter till Jonas Gardell i Karlstad den 10/2 kl 19.00, försök få lämna tillbaka dem. Samma tid kommer nämligen Tommy Olsson att vara med i "Vem vet mest" på TV.

Jonas Gardell kan man se nån annan gång. Här kan ni höra honom i alla fall:

http://www.youtube.com/watch?v=YuJZcK6pDf0

 

Det ska vi fira

För någon månad sen ringde telefonen sent på kvällen.

"Halloj Marianne" hojtade en överhurtig röst, och bara det fick alla mina taggar att gå genom huden, "jag ringer från Barabamba! Yeah! Nu du är det dags"!

"Baraba..? Dags? För vaddå"?

"Jo du Marianne nu ska det firas. Och firas rejält. Det blir storkalas på Play Palace och alla dina gamla kamrater kommer"!

??? "Firas, kamrater, Play Palace"???

Så kommer förklaringen.

"Det är ju trettiofem år sen du gick ur nian, vettu´.Tjoho"! Han hetsade på som en utsvulten isbjörn som siktat en sälunge femtio meter bort. Men den här sälungen räckte ut tungan och slank ner i vaken.

"Hörru du lilla gubben" säjer jag torrt. "Det är jag inte det minsta intresserad av. Jag är vuxen och har ett liv nu för tiden".

"Men festa loss som är så roligt, tycker du inte det, ska det inte bli världens häftigaste kväll. WOW"!

"Två saker skarru ha jävligt klart för dej och det är 1. Vill jag gå på fest så vill jag göra det tillsammans med folk jag gillar och har något gemensamt med. 2. Hur länge tycker du att man kan mjölka ur det faktum att man faktiskt gått ur nian? Ringer du när det är sjuttiofem år sen också? Eller ännu hellre, hör av dej när det blir hundraårsjubileum så ska jag tänka på saken".

"Kom igen nu Marianne" säjer Barabambaren, "var inte så negativ, det kommer att bli en superdupertoppenfestligkväll".

Jag vet att det kommer att bli en toppenkväll. För i går låg inbjudan i lådan. Så nu vet jag att den 17 april kommer jag att njuta av trevligt sällskap, god mat och vin mellan 19.00 och 01.00.

Hemma. Med den jag älskar mest i hela vida världen.


Två original samtalar

Finns det några kolingar i närheten så dras dom till mej. Jag måste ha något som gör att de mest utstötta och udda människorna känner samhörighet. Jag är välsignad.

Detta hände mej idag på lunchen.

Hämtade äpplen till rådjuren och passade på att köpa mjölk, smör, ägg och grädde. Sånt som en rejäl husmor alltid ska ha hemma, men inte hade.

Framför mej i kön stod en liten gubbe med stor skitig mössa nerdragen över öronen, och de mest snedslitna snowjoggingstövlar jag nånsin sett. Halva foten gick inte på sulan utan på själva insidan skaftet liksom. Helt förtrollad stod jag och bara stirrade på dessa stövlar när han sakta vänder sej om och tittar på mej.

"Hej på dej" säjer han.

"Åh, hej" säjer jag och ser nu att det var Kjell under mössan, ett riktigt original som jag brukar heja på. Han brukar alltid ha en väldig utläggning om allt möjligt, så också den här gången.

"När jag ser dej tänker jag på Evald, han var ju på Posten", drar han igång med, "han blev ju så kär i denna vackra primadonnan som bodde där i svingen så han klättrade ju upp till henne på natten utanför hennes fönster och du vet Evald på Posten ja du kände ju honom och frua hans som var så styv på dragspel jag minns inte vad hon hette nu men du kanske kommer ihåg"?

"Anna" sa jag. "Anna hette hon väl? Eller var det Alma"?

"Ja kanske det var. Jag minns inte frua så mycket men hon denna primadonnan hon var fullmatad och grann men sen flyttade hon till Karlstad och fick en pojk hon var så vacker och var visst på nån teater hon hette Mildred och ..". Det blir hans tur i kassan men han ger sej inte i första taget. Här har han hittat nån som lyssnar, svarar på tilltal och har gemensamma bekanta.

"Du kände väl Folke också han körde ju posten i många år men han gjorde distriktet mindre och mindre för han ville ju inte jobba ihjäl sej sa han och så sket han i och dela ut posten och han söp ju så väldigt så han brukade alltid hamna i diket utanför Tott-Edvin..." han drog in luft.

"Jag har en tavla som Tott-Edvin har målat" avbröt jag.

"Jaha du" säger han i en ton så jag förstår att den är inte värd duken den är målad på ens. "Edvin skulle förstås ha pengar till brännvin och då spikade Folke ihop lite ramar och Edvin penselströk för fullt. Så gick det te".

Jag måste ju medge att det inte är något större mästerverk men det är lite kul ändå att ha en tavla av Edvin. Nästan ännu roligare nu när jag kan se för min inre syn Folke och Edvin arbeta för glatta livet för att komma iväg till Systemet.

"Du ska få berätta allt för mej så skriver vi en bok" sa jag och plockade i varorna.

"Det gör vi" sa Kjell.

Håll i er på nästa bokmässa. Då kommer århundradets mest förvirrade bok att ligga på diskarna.

Lära för livet

Som sagt så började jag min yrkesbana inom servicebranchen när jag var tretton. Ganska bonnig men framåt. På Tossebergsklätten som har/hade servering och utsiktstorn med souvenirer jobbade man överallt där det för tillfället var störst behov.

Sålunda hamnade jag i serveringen en dag när ett busslast stockholmsdamer i övre övre medelåldern trippade in. Tog upp beställningar på kaffe med dopp vid ett bord för fyra, när plötsligt en av damerna ändrade sej. Hon skulle ha en kopp silverté.

Silverté. Vad i helskotta är silverté? Tänk snabbt nu, hade jag sett någon burk det stod silverté på i köket? Påsar? Ens hört talas om det? Nej. Nej igen. Nej på allt.

"Tyvärr" började jag, "så har vi inte silverté". Kunde hon kanske tänka sej något annat? "Earl Grey, Lipton"? Ungefär som Basil Fawlty skulle sagt.

Med is i rösten lät hon mej förstå att jag var en korkad lantis "Silverté, lilla vän, är hett vatten med grädde" sa hon och log avmätt.

"Jaha, okej. I så fall så har vi nog silverté, ja". Hett vatten och grädde? Yak.

Hon fick sitt jäkla silverté. Jag kommer alltid att komma ihåg vad det är, men jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan dricka det. 

                                               

Trettiofyra gånger sex minus en

Jag jobbade på Posten en hel evighet. Ett tag hade vi Postens Försäljningskontor vägg i vägg där företagssäljarna satt. En av dem, vi kan kalla henne Britt-Marie, mest för att hon heter det, kom en dag in i lunchrummet där vi satt några stycken. 

Vi hade läst i någon undersökning att svenska kvinnor tänkte på sex 34 gånger om dagen och det var samtalsämnet för dagen.

"Det gäller absolut inte mej", sa Britt-Marie och såg ut som om hon kommit till en annan planet. "Jag tänker då aldrig på sex. Never".

Visst, det finns ju undantag. Vi andra var nog mer normala, konstaterade vi.

Britt-Marie dröp iväg på kundbesök till någon favoritkund. Efter två timmar var hon tillbaka och gick raka vägen in till oss i kassan.

"OKEJ då, 33 gånger kvar".

En deciliter över havet

Det här med mått och längd och höjd kan vara lite knivigt. I dag har jag pratat med flera personer och lyckats klämma ur mej att det minsann kommit en hel deciliter snö i natt. En decimeter skulle det vara så klart.

På sjuttiotalet jobbade jag i serveringen på Tossebergsklätten flera somrar. Alltid var det massor av turister som ställde frågor om ditten och datten om bygden och anläggningen, Selma Lagerlöf och björnen och silverkulan och allt sånt som vi förväntades känna till. Man ville ju inte verka obegåvad så jag läste på förstås.

En dag kom det ett finare sällskap och jag tänkte bjuda på lite extra information, så jag hasplade ur mej att vi minsann också var på 3 430 meters höjd. Eller nåt i den stilen. Deras förvånade miner förföljer mej än.

Bråkdelen av en sekund senare tittade de på varandra och skrattade och slog sej på knäna. "Högre än Kebnekaise? Jo man tackar".

Jag stod på mej ett tag. Jojomen, 3 430 meter. Men jag fick smyga in i souvenirshopen och titta i broschyren en gång till och där stod förstås 343 meter ö h. Höh. Ska det vara så noga så.

Och förresten, för min del hade det räckt med en deciliter nysnö i morse.


RSS 2.0