Gott Nytt År!

... eller Felice Anno Nuovo som man säger något lite längre söderut. (Jag har pluggat ser ni).  
 
Egentligen hade jag tänkt komma med en liten nyårskrönika såhär de allra sista skälvande timmarna av 2012, men det får bero till nästa år. Måste kolla av lite mer vad som hänt, minnet är som vanligt bra men kort.  
 
Nu ska jag i stället försöka kurera min sprängande huvudvärk så att jag kan gå över till fina L&L och äta dom ur huset skåla in det nya året. Det bådar dock inte så gott att redan ha skallebank, det gör det inte. Därför lägger jag mig raklång en halvtimme/timme och kollar läget sen. Min oäkta make befinner sig någonstans mellan Narvik och Kiruna i kväll så vi får skåla per telefon. Suck.
 
Nu när vi lämnar 2012 bakom oss, önskar jag att det mest fantastiska året ligger framför oss. Kärlek och välgång, skratt, god hälsa och en och annan storvinst önskar jag för egen del. Inget märkvärdigt alls. Jo, en sak till, att jag får fortsätta tågklarera i Bäckebron också, det står väldigt högt upp på önskelistan. Så, om tomten bor i Hallsberg och kan prata lite fint med mina chefer så kanske han kan framföra det. Jag har ju varit väldigt snäll. Faktiskt.
 
Då lägger jag mig och powernappar då.
 
Jättegott Nytt År!
 

Grattis syrran

I dag fyller min syster år.
Som den goda storasyster jag är så ringde jag vid 9-tiden sådär och ropade GRATTIS!
 
Å vad glad hon blev som hade jobbat hela natten på Torsby-akuten, och precis hade lagt sig och somnat. Ooops. Men hon tog det med fattning och lät faktiskt lite glad ändå.
 
 
 
Nu försöker jag ställa allt tillrätta :) genom denna dikt av Siv Andersson.
Grattis!

Själv ska jag plugga...

... italienska! För vi ska tillbaka, svärfar håller som bäst på att planerar.
 
 
Jag har lovat att kunna prata med den italienska kusinen Gino (som egentligen heter Carlo),  farbror Franco och helt underbara faster Onesta när jag kommer nästa gång. Särskilt Onesta ser jag fram mot att föra ett tvåvägssamtal med. Jag blev helt kär i denna lilla livfulla och vackra 80-åriga kvinna, som dessutom lagar den mest fantastiska ravioli. Den smälte i munnen. Nästa gång hoppas jag få smaka Onestas lasagne som Gino berättat långa salivdrypande historier om.
 
Just nu kan jag säga: - Un tavolo per due, per favor. Med ganska fantastiskt uttal, om jag får säga det själv.
Men det kanske man inte kommer så långt med. Jag kommer knappast undan med att bara beställa ett bord för två hela tiden.

L & L drar till Krabi och får massage

I våras var vi och grannarna i Thailand, fast tyvärr på varsitt ställe :) Men vi ringde till varandra, det gjorde vi, madamen och jag.
Nyss berättade hon att de har bokat resa till Thailand igen i februari. Hm.
 
Som av en händelse så hittade jag en fin illustration av Kellermannen:
 
 
Bra likt va?
Öh.. får jag fortfarande komma på nyårsafton..?

Varför snöar det så fort jag är ensam hemma?

I morse när jag vaknade hade det snöat igen. Den här gången blöt, tung snö som klibbade fast på skyffeln. Tre omgångar fick jag gå ut för att få bort allt, jag fick lägga in vilopauser emellan.
 
Vart var då mina "karlar" undrar ni? Tja, sambon låg väl på något fancy hotell uppe i norra Sverige och tittade på TV, eller åkte omkring på fjället och njöt av utsikten från sin varma sköna lokhytt; medan den hemmaboende sonen umgicks med sin flickvän. Det är bara att hugga i. (Och ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag det går ganska bra om man inte måste panikskotta sig ut för att åka till jobbet).
 
 
Det här är bilder från förra gången det snöade, då var det lite lättare snö. Och lite mindre. I morse gick det över katten Wiggos vita strumpor.
 
 
Om ni tittar riktigt noga in i det gamla skruttskjulet längst bort ser ni G:s ögonsten - den nye snöskotern som otåligt står och trampar för att få komma ut och fräsa runt på markerna. Lugn och fin, pappa kommer hem på nyårsdagen.
 
 
Dagens outfit: Banverksväst, turkos huvtöja från något postorderföretag, ärvd mössa, gigantiska glasögon och sammanbiten min. När man ser den här bilden slutar man fundera på varför G åker till Kiruna och jobbar varannan vecka. Man är mer förvånad över att han kommer hem över huvud taget.
 
 
Så till dagens glädjeämne: plötsligt hör jag en traktor, och det är inte den vanliga gamla grållen som man hör hela dagarna. Nej, det är grannen Robert som tar sig en sväng och plogar hela nerfarten till stallet, det är sånt som gör en varm.
 
Tusen tusen tack.

Svårflörtat

Sen den första snön kom har inte hönsen stuckit ut näbbarna ens. Det har också varit ganska kallt så jag kan till viss del förstå dem, men jag har bara öppnat till hönsgården när det varit dräglig temperatur om man säger så.
 
Men i går bestämde Gino sig för att skotta undan framför hönsluckan:
 
- Nu ska dom gå ut en stund, det är inget kallt och det är bara nyttigt för dom.
 
 
Så tog han fram sin allra lenaste stämma:
- Pull pull pull... komsi komsi komsi...
 
 
Nope. Vi kommer ut till våren.  

Vi åkte utomlands alldeles före jul

På lördag kväll följde jag med Gino tlll Oslo på en liten tur. Han skulle köra något godståg, det kan ha varit  de små norska barnens julklappar han skulle dit med. När jag själv var tågmästare vände tågen i Charlottenberg så jag hade aldrig passerat gränsen mellan Sverige och Norge just där. Egentligen hade jag väl inte riktigt tid att sticka hemifrån dagarna före jul, men vi ses ju så sällan så jag struntade i alla måsten och hängde på.  
 
Här har vi precis bytt av två förare från Hallsberg som kom med "vårt" tåg till Kil, en var elev. Antagligen trodde de att jag också var elev, eller kanske inte när jag tänker efter. Även om det var mörkt såg jag väl inte ut som tjugo direkt när jag äntrade loket.
 
 
Panelen ser bra ut så vi drar väl då. Rattarna och pilarna ska väl peka åt olika håll, eller..?
 
 
Infarten till Arvika... om jag minns rätt?
 
 
... och det här är bron i Kongsvinger. Det var mycket finare i verkligheten med alla ljus.
 
Som jag minns det så passerade vi åtminstone i hullerombullerordning Magnor, Årnes, Fetsund, Svingen, Rånafoss, Sander, Roven och ett tjog stationer till som jag inte minns namnen på. Kanske slumrade jag lite när vi passerade en del, det kan ha varit så.
 
Klockan var halv fem på morgonen när vi lämnade av tåget på Alnabru eller Grorud, blandade ihop var det var. Men först fick vi stå här och vänta:
 
 
Här tar nämligen strömmen/kontaktledningen slut. Därför måste det komma ett växlingslok och dra in oss på rätt spår.
 
Det kommer här:
 
 
Äntligen.
När vi lämnat loken och vagnarna tog vi en taxi till hotellet. Taxin kördes av en trolig medlem av al Qaida, jag kan nästan sätta en slant på att det var Usama själv som fejkat sin egen död och nu försöker eliminera västerlänningar i Oslotrafiken. Herre jeflar vad det gick undan på de isiga gatorna när look-a-like:en tryckte pedalen genom golvet.
 
Vi nådde hotellet till slut, tack och lov, och kunde lägga oss vid femsnåret. Rummet var jättefint, alldeles nytt och fräsch - fast en smula kallt. Tjocka duntäcken - och själva sängen såg till att vi inte frös, för den gick liksom ner i en svacka på mitten så vi rullade ihop hela tiden. Och det var bara mysigt ;) Vid halv tio var det dags för frukost och ett avsnitt av MASH.
 
 
Hehe.
 
På väg till Oslo central för hemfärden passerade vi operahuset:
 
 
Inte det snyggaste fotot kanske. Det är finare från en annan vinkel. Från järnvägen till exempel.
 
Väl på tåget, (vi åkte med Tågkompaniet hem), möttes vi av besked om att det var ett signalfel på centralen så det var stopp i trafiken en stund innan vi kunde rulla; ungefär en kvart sena. Sköönt att det inte blev buss.
 
Framme i Kil vid 16.30-tiden, då satte vi oss i bilen och åkte till Karlstad för att hämta upp svärfar som skulle fira jul med oss. Sen bar det av hemåt för att fixa revbensspjäll, griljera skinkan, göra legymsallad och klä granen...och ja just det.... ta en whisky och somna i soffan.

Nöjd

I går kväll fick jag hem kärleken från kylan i norr. Mycket efterlängtad.
 
Han ska vara hemma över jul, men jobbar tyvärr under nyår. Vi hade långt framskridna planer på att jag skulle åka upp till Kiruna över den helgen, och jag har kollat upp både nattåg, flyg till Kiruna, Gällivare och Narvik men lyckades inte hitta någon resvariant som hamnade under dryga 5000 och det kändes alldeles för dyrt, så vi får väl klä upp oss och skåla in 2013 på telefon. Han dyker ju upp här hemma dygnet efter. Fast det hade varit så roligt att åka med sträckan Kiruna-Narvik i vinterskrud. Finns nog ingen vackrare järnvägssträcka.
 
Däremot hänger jag nog med på loket till Oslo en tur lördag kväll till söndag middag, men då gäller också att allt är "klart" inför julafton. Nu blir det i och för sig inte så ambitiöst, julafton blir det bara Gino, jag och svärfar; våra barn med familjer dyker upp och får äta rester juldagen och annandagen.
 
I morgon blir det förhoppningsvis de sista julklappsinköpen, mathandlande och kanske hinner jag rafsa över lite med trasan, medan Gino får ge sig ut efter en yttepytteliten gran. Men om det vet han ingenting än, hehe.
 
På jobbfronten mycket nytt. Man kan lugnt säga att det rörts om en del i grytan efter hemkomsten från Loka. Nya turlistor har presenterats, med i ärlighetens namn både för- och nackdelar, och det har uppstått många diskussioner. Bland annat finns det förslag på att vi ska börja jobba natt, vilket är nytt för de flesta av oss här på Fryksdalsbanan. Min placeringsort försvinner och jag kommer i bästa fall att tillhöra Sunne. Men - jag hade mucho hellre sett att vi får behålla Bäckebron och att jag och min kollega varvar för- och eftermiddagsveckor. Då täcker vi upp i stort sett all bevakning här - utan att kosta Trafikverket en enda krona i respengar.
Ska vi säga så? Vi behåller Bäckebron som placeringsort?
 
Annars är det bra.
Det finns så mycket att vara tacksam för. Jag är bland annat tacksam att 2012 nästan är till ända och inga större sorger och bedrövelser har drabbat mig eller mina nära och kära under året. Jag är ganska jättemycket tacksam att jag är lekmannarevisor i Sunne och inte i Gävle idag.
 
Jag är också glad att jag har min familj och vänner omkring mig och har ett jobb som jag trivs med. Mer behöver jag inte.
 
Jag är nöjd. 

Vad är det som är rött och runt och har en sladd

Årets julklapp från Trafikverket. En jättesöt liten sak som man kan trycka ihop, har nånting med ljud att göra efter vad jag förstår; men texten i manualen är i Barbiestorlek så jag struntar i den och klurar själv.
 
 
Den här ska jag sysselsätta mig med i eftermiddag och ta reda på vad det är.
 
Åt helsicke med städningen.

Med egna ord

På luciamorgonen medan det fortfarande gick tåg satt jag med två av förarna på Green Cargo och lussefikade. En av dem hade haft hjärtproblem (fast det nog egentligen var magkatarr) och varit på undersökning:
 
- Först fick jag göra ett cykelhjärttest.
 
(Också känt som arbets-EKG.)
 
- Sen gjorde han en glidmedelskontroll.
 
???
 
- Ja när man blir inkletad med glidmedel...
 
- OK. Du menar ultraljud?
 
- Just det.
 
 
Vi får hoppas attt de inte såg en sån här.

Håller tummarna, städar lite och vilar

I dag håller jag tummarna krampaktigt för min duktiga, goa och fantastiska systerdotter Veronica som har sin disputation i eftermiddag. Lycka till!
 
 
Tyvärr kan jag inte vara där eftersom jag har jobbarhelg, men min syster med kärlek är på väg ner till Göteborg/Borås. Grattis också till dem, syster Ulla & Anders, för de förlovade sig den 12/12 2012. (Och nu ser vi fram mot bröllopet.) 
 
Själv ska jag plocka och greja lite härhemma innan det är dags att bege sig till jobbet. Slutar vid midnatt så det kan hända att jag drar en filt och en katt över mig i soffan utifall det blir skidskytte. Högst troligt.
 
 
Heja på, allihop!

Den här dagen är glömd, gömd, borta, väck

Ibland är det inget kul att jobba med tåg.

Och det är vid de tillfällen det inte går några. Så var det idag. Rälsbrott x 2 mellan Kil och Sunne gjorde att man fick sätta in bussar i stället. Och det kan ta ganska lång tid att få fram, det är inte som så att det bara står ett gäng bussar överallt med glada busschaufförer i blåa uniformer och bara väntar på att tågen ska sluta gå, precis.

Nej det kan ta tid. Och under tiden fylls väntsalar och perronger med förväntansfulla och glada tågresenärer som snart inser att "vafan går det inga tåg". Och mitt i det sitter man och svettas med en telefon i vardera örat, störningstelegram som inte ger mycket information, förtvivlade människor som knackar olika hårt på dörren och sist men inte minst en högtalare som man tjatar i så fort man vet något. När det gått en stund och man inte vet något mer, säger man det också. Stackars resenärer. De flesta förstår att man gör sitt bästa, men alla kanske inte förstår att vi inte kan göra så mycket åt saken, vi kan inte fixa fram taxibilar och bussar utan det ska skötas av trafikutövaren. Fast jag förstår att man tar ut det den man ser, så är det ju. Jag är likadan själv.

Det var riktigt skönt att den siste i raden av människor jag pratade med var Berth,  han är en positiv och glad man som jobbar som lärare trots att han gått i pension. Vi har brukat stå och småprata ibland när han väntar på tåget och en gång kom vi fram till att våra hönor var halvsyskon; åtminstone kommer de från samma ställe. Så nu känns det nästan som om vi är lite släkt.

 

Han var lika glad och trevlig som han brukar och vinkade glatt:

- Ja då går jag och sätter mig på bussen då, ha en trevlig kväll.

 

 

Helt kokt i huvudet åkte jag direkt till dagis där Valle och Charlie hade luciafest.

En perfekt, lugn och nervarvande avslutning. 

Nu går natten sina stilla fjät.


När man blir omkörd av PÅVEN

Påven Benedictus XVI har gjort Twitter-debut.

På onsdagen skrev han sin första tweet:"Kära vänner, jag är glad att få kontakt med er genom Twitter", står det i meddelandet.

Vad fasen är inte han jättegammal? Twitterkonto?

Ähum. Jag har inte ens Facebook. 


Jag har kursat

Vi har varit på kurs/kick-off/APT i två dagar, jag och jobbet. Jag försöker komma ihåg vart vi var, och det var till Loka Brunn, och inte till Boda Borg som jag med en dåres envishet hasplat ur mig när någon frågat vart vi skulle. En viss skillnad i ställe och standard, så kan man kanske lite fint uttrycka sig.
 
Deltagarna från Kil med omnejd åkte hyrd minibuss, vilket var väldigt trevligt om man undantar att vi fick stanna på vägen och göra ren vindrutan efter att Lennart kört i blindo ett par mil. Hertz hade snålat in på spriten i spolarvätskan så till den milda grad att det bottenfrusit. Inte så bra. Lennart har som tur var kört turnébuss förr så han körde på gehör, om man säger så. Borde tagit en bild av när nästan alla hoppar ur bussen och försöker hitta spärren till huven, det tog ett bra tag innan vi lyckades lokalisera den; ingen av oss har Ford.
Ovanligt nog för ett gäng tågklarerare kom vi därför fram några minuter för sent och missade frallorna, men fick som tur var tunnbrödsklämmor med oss upp i kurslokalen. Annars hade både "Fisen" och jag svultit ihjäl :)
 
Rummet var fint. Cremefärgat, vitt och sobert precis som jag själv. (Sic!)  Till vänster hade man klämt in sängen som helt oväntat var väldigt skön. Den däckade jag i när alla de andra (nja inte riktigt alla) hoppade i och ur plurret samt gjorde snöänglar nere vid spa-anläggningen. Jag visste att vi skulle äta julbord senare på kvällskröken och ville inte förstöra aptiten för mina kollegor, därför vilade jag mig i form i stället.
 
 
Rum 429. Najs.
 
 
Till eftermiddagskaffet var det bland annat saffranspannacotta, äppelkaka och kladdkaka med grädde. Som vi ser var det glada miner vid kaffebordet.
Kursdagarna gick fort, vi träffade de nya cheferna, kollegor från östra delen av Värmland, utsattes för övningar och prövningar och gick i fällan mest hela tiden. Dagarna gick fort - men jag längtade hem, Gino var hemma och var ledig; i morse åkte han tillbaka till Kiruna. Vi har inte setts mycket den här perioden.
 
Men snart är det jul. Hohoho.

"Johan" bakar

I serien "Män gör" har turen kommit till någon här i familjen som vi kan kalla Johan, vilken i dag gjorde hallongrottor fast de kom ut som jordgubbsditon; eftersom hallonsylten visade sig vara uppäten.
 
 
Först rör man smör och socker vitt och fluffigt. Sen vänder man på huvudet och ser att morsan tar kort.
 
 
Sen jobbar man ihop alltihop och det vill gärna kladda lite.
 
Glömde förstås att ta en bild på de färdiga kakorna, men tro mig; de var skitgoda. Det funkade precis lika bra med jordgubbssylt. Det får mig osökt att undra hur det skulle bli med den chrunchy:iga varianten av jordnötsmör..?

RSS 2.0