Sista och första dagen

Min syster fyller år den 30 december och jag hade köpt en liten present. Hon håller på att flytta och mitt bland alla flyttkartoner hittade jag den här: (och två till)



Så nu vill jag nog ha marsvin tror jag. Himlar så söt.



På nyårsaftons kväll var vi ett gôtt gäng hemma hos Leif & Lisbeth och åt en massa god mat, sen gick vi ner till stranden och gjorde upp en fin brasa, tände på lite raketer och såg omgivande byars fyrverkeri. Sen skålade vi in det nya året och gick hem i det gröna vinterlandskapet... (ingen skottkärra ens)



... och vaknade upp den första dagen på 2012 till ett vackert vitt täcke. Det var inte precis så man skuttade upp ur sängen för att komma sig ut och skotta, vi skulle se lite på tv först, men...



... eftersom grannen med alla tvåtaktsmaskiner hade bestämt sig för att precis all snö skulle undanröjas, även i hästhagen; så fick man vackert slå av sin flimriga tv och ge sig ut och häva snö.



Sen läste jag om mitt nya motto i tidningen. Det här är det jag ska leva efter 2012. (Håh)

Jag ska försöka fokusera på det som är roligt, lära mig säga nej till sånt jag inte vill göra, säga ja till sånt jag vill göra och leva mer i nuet.

Påminn mig om det om jag grottar ner mig igen, va.

Kommentarer
Postat av: Cici

Marsvin är trevliga djur, mycket mera lättskött än hundar. Jag förstår inte varför jag inte har satsat på sådanan i stället. Vi hade en hona en gång som hette Fiffi. Hon var bästa kompis med vår Berner Sennenhanne, och det var hon som var chefen.



Om raketer tycker jag däremot mycket illa.

2012-01-13 @ 22:22:52
URL: http://cicilina.blogspot.com
Postat av: Marianne

Cici: Kunde man bara träna upp dom till att driva hare så kanske jag kunde övertala G att skaffa marsvin. Men han tror inte ens att en svart mops skulle klara av det så jag vet inte om jag får igenom önskemålet.

2012-01-16 @ 06:19:23
URL: http://solangen.blogg.se/
Postat av: Marianne

Cici igen: Jag är heller ingen fan av fyrverkerier och har aldrig nånsin köpt en smällare eller raket själv. I flera år hade vi styvsonens hund inneboende vid nyår efersom den inte kunde vara kvar i Karlstad. Det var betydligt lugnare häruppe, men räddare hund har jag nog aldrig sett.

2012-01-16 @ 06:22:53
URL: http://solangen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0