solängen

I går gick jag verkligen i mina egna tankar. Tog en springnota hos tandläkaren, sa bara hej då och gick därifrån..?! Kom på det en halvtimme senare när jag varit på Shangri-La och fått pruta så mycket att jag riktigt skämdes när jag gick därifrån. (Men tack snälla Ylva, du är underbar, positiv och pushande. Och ja, det mottogs så bra). Besök www.shangrila.nu där finns allt en kvinna (och man) vill ha. Notch notch eey eey.

Så jag fick ringa Folktandvården och erkänna men hon sa bara "Ha ha, vi känner ju dej så det är ingen fara". Vad hon egentligen menade var nog att vi känner till dej. Vi vet var du bor, kvinna. Passa dej.

Sen skulle jag tvärbeställa pizza för Gino var nästan hemma och jag hann inte laga mat. Så jag ringde pizzerian och beställde: "En Vesuvio med extra fyllning av allt och en massa feferoni också och en liten burk mild kebabsås vid sidan".

"Eeeh..." säger killen, "...men visst är det väl en familjepizza du vill ha va´ och inte en vanlig"?

Dom känner igen beställningen! "Jovisst, det är ju en familjepizza jag ska ha, tack för att du frågar".

Han skrattar när jag hämtar pizzan,  det känns som om vi måste förnya oss kanske? Chocka med att beställa Calzone? Prinsessa?

Jag betalade åtminstone pizzan. Fullt pris.