Världens bästa present
Jag har haft ont i en höft sen oktober och sjukgymnasten fysioterapeuten tror att det är muskulärt, medan jag tror att det sitter i själva leden. Det vore väl typiskt om hon skulle ha rätt.
Alltså har jag mer eller mindre dragit mig för att ens ta promenader fast det kanske är precis vad jag borde göra; för att det värker som satan efteråt. Jag kan inte ligga på höger sida (ontsidan) och inte på vänster sidan utan att ha en kudde mellan knäna och det går inte heller någon längre stund. Alltså ligger jag på ryggen eller magen, och Gino föredrar att jag ligger på magen; åtminstone när jag sover. If you know what I mean.
Så det kan ha undsluppit mig då och då som av en händelse att en liten spark-i-röven-sak typ en aktivitetsklocka nog skulle kunna få mig på fötter, för är det något jag är så är det tävlingsmänniska, och då vill man ju slå rekord varje dag.
Så gissa vad Gino kom hem med i går kväll:
Tadaaaaa.
Lyckligast i världen och jag är helt kär i både klockan och mannen. Innan jobbet i dag kämpade jag mig runt Sånebyklätten och precis nu klockan 18.00 plingade det till på armen och min nya Polar-polare gratulerade mig till att ha uppnått dagens mål. Den ska också kunna mäta sömnkvalitet och sovtid, men det är en 61 sidor lång manual så jag har inte kommit så långt än.
Enda nackdelen så här långt är att min mobil är så gammal att jag inte kan ladda hem den app jag skulle ha nytta av, så det blir väl till att uppdatera sig. Hähum.
