solängen

Dagen efter skoterfärden skulle Gino och hans kompis Urban ut och jaga haren, vars spår ni såg (?) på förra bilden. Den vintern (2010/2011)  innan Gino krockade så illa att han förstörde vänsterfoten, hade vi köpt riktiga Tegsnäs-skidor avsedda att åka i lössnö med. Vi tänkte bruka dem uppe vid stugan, och vid jakt och så där. Men de har fått stått orörda sen dess, eftersom Gino inte trodde riktigt på att det skulle fungera med skidåkning för hans del.

 

Men nu hade han ju kört upp ett fint spår med skotern, och det är en bra bit om man ska promenera från bilen till platsen där de skulle jaga, så de tog med sig skidorna. Till hans stora glädje så fungerade det utmärkt, så jag fick ett glatt sms när det gått en timme: Kanonfint!

 

Hunden hade fått upp haren på fötterna, så det blev en fin jaktdag fast det var lite för mycket snö i skogen för att det skulle vara helt perfekt. Även på vägen där Gino skidade fram var det mycket snö på sidorna om skoterspåret. Rätt som det var fick han se haren komma skuttande mot honom så han släppte stavarna och tog fram mobilkameran. Han ville inte skjuta den, men en bild tänkte han ta. När han gjort det försökte han sakta glida ut i vägen för att genskjuta jösse, så den inte skulle försvinna ut ur området.

 

Utan stavar och ganska ringrostig på skidor bar det sig inte bättre än han landade på rygg med ryggsäck och bössa och allt i ett moln av snörök. Snön var djup, det blev han varse när han skulle försöka ta sig upp. Så fort han körde ner armarna för att ta stöd, sjönk han djupare ner i det vita underlaget, och varje försök drog honom längre ner. Efter tio minuter av massivt vevande med armar och ben lyckades han till slut ta sig ner och remma upp skidorna, krypa mot vägkanten och få tag på en vägkäpp och dra sig upp, helt slut.

 

Urban kommer precis då från andra hållet, glider upp jämsides och får se spåren:

 

 

 

Yeeah, han körde  omkull! Give me five!