Utredning
Nu ska vi reda ut det här så mina jobbarkompisar inte bara tittar snett på mig i fortsättningen. Om den jädra
femtioårsuppvaktningen vill säga. Uteblivna.
Jag fick ett mail från min dåvarande chef som förklarar det hela med att man hade visst en sexårsregel, vilket gjorde att jag som inte hade varit anställd sex år skulle få vänta med att få mitt Grattis! tills jag fyllde sextio år. Så bra om man hade talat om det då, så jag hade sluppit gå hemma och känna mig som en pestsmittad mindre värd människa.
Och - så bra också om man hade tillämpat regeln på alla som varit anställda mindre än sex år, och inte bara på mig. Då kanske det hade känts mer ok. Den föll som en sten den regeln.
Men nu sk-ter jag högtidligt i det här, lämnar det bakom mig. Det var bara en bisats i ett inlägg som rörde upp så mycket. Vem bryr sig om hundra år.
I stället laddar jag positiv energi för att Gino ska landa i kväll - long time no see.
Under helgen jobb, sen lyfter vi mot Milano på måndag kväll. Sakramento.
