solängen

Min mamma dog för 2½ år sen.

 

Jag tror att de flesta som kände henne saknar henne. Inte minst mina små barnbarn som var vana att komma hem till henne och få hembakat bröd, för bakade det gjorde hon flera gånger i veckan. De vet att hon är i himlen nu och har det bra, tillsammans med gammelmorfar, Karin, farfar Knut och hundarna, även om Valle säger att när han tänker på gammelmormor så gråter han inne i magen.

 

Så en dag för tre veckor sen så kom det en riktig hagelskur.

 

Små fina hagel var det och barnen tyckte haglen såg ut som pärlsocker, så de sprang fort fort ut i gräset och ropade för full hals upp mot himlen:  "Bakar du bullar nu gammelmormor Eva" .

   

 

 Och det är jag säker på att hon gjorde. Och så blinkade hon till oss med ena ögat.