solängen

Ja, det börjar ordna sig. Långsamt.

 

Jag har varit halvvägs nere till botten och vänt, men nu pekar det ganska mycket uppåt igen. Sista månaden/-erna har jag haft värk i kroppen, gått med ständig huvudvärk och haft riktigt svårt att sova. Många tankar har snurrat under sömnlösa nätter.

 

Både fysiskt och psykiskt tog energin slut, och jag har varit så intill döden trött. Det har varit tungt.

 

Men det syns ett ljus i tunneln, och det är inte ett tåg som kommer från andra hållet. Tre dagar kvar, sen ska jag vara ledig i fyra hela dagar, och så kommer G hem.

 

Och några underbara arbetskamrater har gett mig massor av kraft och peppning. Tack.

 

Nu kör vi.