solängen

Här ser man Ginos fötter samt den lugna fina stranden där vi tillbringade mesta tiden de fjorton dagarna. Ebb och flod, ebb och flod. Ett himla hattande hit och dit med vatten.



Just nu ebb. Vi promenerade varje dag ett antal gånger längst med havet och fascinerades särskilt av de pyttesmå krabborna som nästan blåste omkring i sanden och snabbt slank ner i sina hål när vi kom i närheten.



Av sanden de grävde upp rullade de små kulor som kastades runt hålet i jättefina mönster. 



Andra eller kanske det var tredje dagen tog en jellyfish betäckning i Ginos högra armhåla. Han (Gino) gjorde en dykning och skulle förstås jävlas med mig, men jellyfishen stoppade honom effektivt. I Ginos version är det han som dyker emellan och räddar MIG från att träffas av maneten. I vilket fall så sköt han upp ur vattnet som en liten fontän och gastade, så massösen som hade sin lilla behandlingssäng bredvid våra solstolar, sprang och hämtade en kille som kom med blad doppade i vinäger för att ta bort svedan. Jag förslog att jag kunde kissa på det, men han valde ändå vinägern. Troligtvis av respekt för urbefolkningen.

Man kan nog se att han är lite tagen av stundens allvar här. Han har just insett att han kommer att överleva.



Men det hindrar inte en halvnorsk halvitalienare född i Örebro från att sluta gnälla och ge sig ut på snorkling. Här provas det ut grodmansfötter. Lite svårt var det med den skadade vänsterfoten.  



Och här var premiärsnorklingen avklarad. Det är han i vit t-shirt med det stora leendet bredvid damen med skrattgroparna.  



Jag snorklade ju inte tyvärr p g a att jag är alldeles förbannat närsynt, och hade såklart inga linser. Utan glasögon med ett cyklop över ögonen hade jag troligtvis simmat ut till havs och blivit uppäten av en späckhuggare. Ena guiden frågade: "Why don´t you try"?  Så jag drog till med: "Because I´m blind". Vilket ju inte direkt var en osanning. Men jag såg i alla fall en jättestor sköldpadda som simmade runt båten.  



Vi la till med båten på underbara Similan Island. My God, vilket vatten, vilken sand, helt enkelt paradiset. Kolla klippblocket.



Nån som håller med om att det är sagolikt? Vavava?



Här tror jag vi åker från Surin Island på vår andra snorklingstur. Här fanns det en ännu häftigare strand, men Gino var mer nöjd med snorklingen vid Similan. 



Nu kommer det två läskiga bilder i rad. Först en på mig, som ser ut som om jag skulle vilja bita huvudet av någon. På mitt finger har jag en rund snäcka som Gino hittade på stranden, den såg ut precis som en ring. Dricker en drink gör jag också, på Elephant Bar. God var den, men väldigt odryg.



Sen en bild från marknaden Phang Nao eller Niyang Piyang eller vad stället hette, minns inte så noga. Phang Naa? Nåväl, här blandades kött och inälvor med spyflugor och oidentifierbara insekter. Närmast ligger några vita komagar.
Mums.



Lite banka banka unnade vi oss. Två gånger om jag inte minns fel. Och i det här fallet vet jag att jag minns rätt. Första gången gick det hyfsat, lite plågsamt var det men inte alltför illa. Gôtt efteråt. Men andra gången fick jag Thailands hårdaste nypor på min lott. En människa som var liten som en svensk tioåring, men stark som Pippi Långstrump. Ni ser henne (i svart) i bakgrunden, ler hon inte lite lömskt? Jag har aldrig någonsin haft så ont på så många ställen samtidigt. Mina vader t ex minns fortfarande den molande, djupa smärtan när hon gång på gång rullade med underarmen över mina lymfkörtlar. Fi satan.



På kvällarna satt vi på balkongen och njöt av den ljumma vinden, varandra, och en och annan kall drink. Varje kväll steg det rislyktor upp mot skyn.

Och det var så vackert.