solängen

Både min äldste son, min syster och jag har jobbat som arrestantvakter. Man jobbade två och två och höll koll på häktade, arresterade eller personer omhändertagna för fylla eller annat småtrevligt.

Ibland hände det att man fick jobba ihop med en av de inte smartaste kanske, men till omfånget största personerna i kommunen. Dessutom var han utan att överdriva ganska ovårdad, frikostigt snusande, högljudd och skelögd. Inget ont i det, det är bara en beskrivning så ni får en bild. Mycket bra person att gömma sej bakom när man har med stökiga cellgäster att göra.  Att han är väldigt snäll vet ju inte busarna. Lite som en "Donk" om ni har sett Crocodile Dundee. Syrran och han brukade vakta ihop ganska mycket, men den mesta verksamheten flyttades så jobben sinade ut.

Det var därför ganska länge sen de hade setts när de av en händelse befann sej i samma mataffär. Ulla hade med sej Ida, sin flicka, och hade kommit fram till kassan när hon fick se honom i ögonvrån. Han ställde sej i samma kö åtta personer bakåt eller något sånt och upplät sin stämma.

- HEEEJ UULLA! NU VAR DET ALLT BRA LÄNGE SEN VI VAR IHOP!!!

Inte jobbade ihop, vaktade ihop - utan VAR IHOP.

Det blev dödstyst. Folk som hade hoppat till vände sej om och tittade på honom, sen tittade de långsamt tillbaka på henne och det nästan syntes utanpå hur kugghjulen snurrade. Den som såg mest fundersam ut var Ida. Ögonen var stora som tefat.

- Å hejsan! Jaa du, det var allt bra länge sen nu, sa Ulla och höll masken medan hon plockade i varorna. 

- HEJ DÅ!  Han vinkade lite.

- Hej då.

Ute på parkeringen:

Ida: - Mamma! Vem var det där???

Då flög den lede i Ulla.

- Ja du Ida, det ska jag säja dej, att det där kunde ha varit far´din.

- Åh neeeej!