Ett felsteg eller två
Här hittar du omslag, baksidestext och smakprov ur Ett felsteg eller två.
http://www.smakprov.se/smakprov/visa/9789187685484/partner/smakprov
Så ställde jag några frågor till Karina:
1. Hur ser en arbetsdag ut när du skriver?
Eftersom jag är morgonmänniska gillar jag att skriva tidigt på morgonen, gärna i sällskap av en kopp kaffe och min katt Bosse som brukar ligga på en filt bredvid datorn. På kvällen kryper jag gärna ner i fåtöljen med datorn i knäet och skriver en stund. Helst ska det vara fotboll eller något annat ointressant på teven. Då är det lätt att fokusera på texten…
2. Det här är din tredje bok. Har det varit lättare eller svårare med den här än de två tidigare?
Lättare blir det på det viset att jag har gjort det två gånger förut, och vet ungefär vad som krävs för att slutföra projektet. Samtidigt blir det aningen svårare varje gång eftersom det gäller att inte upprepa sig utan att hitta på nya historier, karaktärer och miljöer. Svårare blir det också eftersom jag ställer allt högre krav på mig själv. Jag vill väl helt enkelt kunna lite mer än jag egentligen kan. Skulle tro att det är något de allra flesta kreativa personer känner igen sig i.
3 3. Hur mycket ändrar du ”grundhandlingen” under resans gång?
Väldigt mycket, hela tiden. När jag börjar skriva vet jag ungefär början, mitten och slutet. Eftersom mina historier är uppbyggda kring en mordgåta, vem jag vet vem som är mördare, vem som blir mördad och motivet. Sedan vet jag i vilken miljö historien ska utspelas och enstaka scener här och där. Därefter är det blankt i huvudet! Och det är just det som jag tycker är själva tjusningen. Jag vill inte veta. Jag vill också bli överraskad! När jag skrev ”Ett felsteg eller två” blev jag mer överraskad än någonsin tidigare. För under tiden jag skrev, och la ut villospår mot en karaktär, insåg jag att den personen skulle bli en betydligt mer trovärdig mördare. Till slut hade jag inget val, utan var tvungen att skriva om. Så snacka om att bli överraskad. Att inte ens jag skulle veta vem mördaren var, det var mer än vad jag räknat med.
4. Hur känns det att lämna ifrån sig en färdig bok?
Onödigt spännande, skulle jag nog summera det. Innan boken är tryckt har jag ju haft historien helt och hållet för mig själv. Nu är det dags för andra att tycka och tänka. Att ha åsikter. Det är ju exakt vad det går ut på, men det är jobbigt i alla fall!
Lycka till Karina!
