Lite semesterinfo
Semestern är över. Finito.
Och nu tänker jag klaga. Inte på de sista dagarna, för de var superfina. Men veckorna innan dess var det inte så gött, det har regnat och varit kallt mest hela tiden. Den bruna färg jag fått i ansiktet och på (under-)armarna kommer sig antingen av helgens cab-åkande eller också är det rost; är osäker på vilket.
Slut på klagomålen.
Vi har ändå varit uppe vid sätern flera gånger, vi har snickrat och målat både där och hemma; och vi har umgåtts. Gino har varit hemma tre av mina fyra veckor, och det har varit riktigt skönt att ha ett vardagsliv.
Bilder:
Midsommar på Hjällstasätern.
Gino och Mia turades om att grilla. Knotten gjorde det omöjligt att stå därute mer än några minuter i taget, utsvultna knott i tusentals. Men vi åt utomhus, det gjorde vi. "För det gör man när det är midsommar."
Sill och potatis, nubbar, öl, cider och grillat med sallader och limesmör och kaffe. Myggasapparat på bordet. Lite plumpspel på det och midsommaraftonen blev perfekt. Igen.
Dagen efter skulle vi fiska lite.
Eller ja, G skulle fiska och jag bar utrustningen.
"Kommer du nångång eller?"
Tre små öringar blev det, men de fick leva lite till.
Närbild på bytet. Yttepytte. Inte mycket att skryta med, inte.
Halva syftet med besöket var att skruva upp och måla klart räcket. Det syns inte på den här bilden men knotten var så in i h-vete närgångna att vi var tvungna att ge upp. De bet i ögonen, kröp in i hårbotten, näsan, öronen, you name it. Gino var till slut så frustrerad att till och med glasögonen fick en flygtur in i snåret bakom dasset, medan han åkallade underjordens herre. Många namn har han. Ungefär då vet man att det är dags att ge upp. Jag tordes inte ens öppna munnen för då fick jag full halsen i flygfän; vilket Gino sa sig uppskatta. Tystnaden alltså.
Så här långt kom vi innan vi åkte hemåt.
Jag var hantlangare. Såklart. Langade skruv och viftade med diverse plakat för att försöka blåsa bort blodsugarna. Det gick ju sådär.
Vi bestämde att vi skulle åka upp igen måndag-tisdag och göra klart. Skam den som ger sig. Dessutom skulle Pär-Erik, Mia och Peter också vara vid sätern då, och vi har så trevligt ihop. Mera grillat och lite kortspel.
Jag vann förresten, om ni undrar.
Tadaaaaaa. Räcket är på plats. Måste bara berätta att vi hade sågat till alla spjälorna hemma i vad vi trodde skulle bli lagom höjd. Som tur var så provade vi ordentligt innan vi började skruva dit dem. Och som tur var hade vi elverket och elsåg med, för när vi satt ner såg vi inte över räcket utan det kändes ungefär som att sitta i fängelse. Femton centimeter kortare blev de. Fem minuter tog det. Längre kunde man inte vara koncentrerad, och ni vet ju varför.
Gino fiskade vid dammen och fick en gädda.
Den här hillbillyn är jag. Jag kastade också några kast och fick en björkkvist och en liten buske på andra sidan Ljusnan.
Så måste jag visa hur det ser ut i "vårt bubbelbad" vid Lillstup. Ser ni i högerkant själva stolen som har slipats ut ur stenen? Nu syns den bra eftersom det är så lite vatten, men när det är mer vatten får man känna sig fram till den och det känns precis som att sitta i en riktig jacuzzi. Tittar man riktigt noga ser man också att det var +30 grader här 1975; någon har huggit in det i stenen i mitten av bilden.
Så varmt var det inte på långa vägar nu, så vi hoppade över badandet.
Over and out.
