solängen

Här bor vi! Välkommen till en blogg om allt mellan himmel och jord. Om livet.

Lite konstigt är det allt

Publicerad 2014-07-09 15:12:00 i På järnvägen,

En dag i slutet av juni hände det som inte får hända. En arbetskamrat till Gino, S,  är i Jordbro och växlar:
 
Tidningsrubrikerna löd:
 
"En man klämdes fast mellan ett godståg och en lastbil på ett industriområde i Jordbro i Haninge.
 
Olyckan tros ha inträffat när en man jobbade med att lotsa ett godståg. Han märkte inte att en lastbil åkte ut bakom honom på väg över en obevakad övergång. Godståget klämde fast mannen mot lastbilen.

Enligt polisen har mannen förts med ambulanshelikopter till sjukhus. Han har fått allvarliga, men inte livshotande, skador."

 

 

Han står bakpå vagnen och kör med radiostyrning. Med kroppen emellan flyttar han den stora lastbilen tio meter. Skadorna blir stora, men eftersom det inte är det primära här; vill jag inte berätta hur stora.

 

Nej, det som är det märkligaste i den här händelsen är följande:

 

När S sitter där fastklämd kommer det en kille i orange väst fram och säger att han någon form av lokförar/växlingskompetens och erbjuder sig att försöka backa tåget så han kommer loss. Han lyckas med det, varpå S lossnar och bokstavligen faller ner i armarna på ambulanspersonalen.

 

Därpå försvinner killen. Spårlöst. Ingen vet vem han var eller vart han kom ifrån.  

 

Jag kan inte låta bli att dra en parallell med det som hände när Gino krockade och satt fastklämd uppochner i bilen för tre år sen. Han blödde kraftigt från huvudet eftersom hans högra öra delvis slitits loss. En kvinna sitter på huk utanför, tar hans hand och pratar lugnande med honom. Fram kommer en engelsktalande man som böjer sig in och lägger ett tryckförband runt hans huvud.

 

Och vad tror ni händer sen?

 

Jo, han försvinner lika fort som han kom. 

 

Gino trodde han hade drömt just den delen av själva händelsen, men efter att ha pratat med Paula som höll honom sällskap; var det ingen dröm utan han fanns där på riktigt. Men vem var han och vart tog han vägen?

 

Nog känns det som om det finns skyddsänglar. Eller nåt.

Kommentarer

Postat av: epsilon

Publicerad 2014-07-11 09:10:03

Så fint att de finns, de osjälviska medmänniskorna som inte känner behov av att tala om hur bra de är, de som bara självklart rycker in när det behövs.

Postat av: Marianne

Publicerad 2014-07-12 20:00:48

epsilon: Så är det, men man kan ju inte sluta fundera på vilka de var. Man skulle ju vilja tacka, och när det gäller tågolyckan kan han ju ha betydelse för utredningen också.

Postat av: Cici

Publicerad 2014-07-15 17:19:26

De där är de enda änglar jag tror på. I vår lokala morgontidning finns det en spalt med "Dagens applåd" och där dyker det då och då upp efterlysningar av slika änglar.

Postat av: Marianne

Publicerad 2014-07-16 06:14:53

Cici: Det är också de bästa änglarna, de som inte är rädda för att ta i och hjälpa till när det som bäst behövs. Hoppas att man själv skulle reagera likadant om det gällde.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marianne

Tågklarerare. Gift med Gino, lokförare Fyra egna barn, numera vuxna allihop; två bonussöner samt barnbarn, bonusbarnbarn och bonusbonusbarnbarn

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela