Kan pusta ut, för den här gången
Han ringde precis när jag stod i hallen och skulle till jobbet:
"Hej mamma, nu är jag nere".
Han lät jätteglad och väldigt stolt. Och jag drog en lättnadens suck:
"Skönt att höra. Du tänker väl inte göra om det"?
"Hehe. Man vet aldrig, det kanske jag gör".
Men vad fasen. Tänk på att jag har dåligt hjärta. Eller jag kan få.
