Helgblandning
Det märks att vi bor i ett avlångt land. Medan man uppe i norr har mellan -30 och -41 så har vi överkomliga -5 härnere i Värmland, vilket är precis lagom. Barnbarnen har sovit hos mig i natt och efter frukost och diverse skitdåliga (min bedömning) tecknade tv-program tog vi på oss och pulsade upp till rådjurens foderautomat och kollade läget. Vi har också kollat bajshögar och kissfläckar i snön, lyssnat på en hackspett, sett rävspår (hundspår?) och kollat hur mycket mossa det växer på en del träd. Jag är i urusel kondition kan jag meddela, har fortfarande problem med bihålorna, men hostar mindre. Flåset däremot är högre. Vi var inte ute så länge, men vi fick i alla fall fina röda rosor på kinderna, och det kändes gott att komma ut en liten stund.
I morgon ska jag och de andra lekmannarevisorerna vara på kommunen och ha riskbedömningsdag tillsammans med Arvika och Kils kommunrevisorer. Jag har en diger lunta papper att gå igenom, för jag har verkligen inte orkat öppna mappen under den här veckan när jag varit däckad i soffan. Det blir till att stålsätta sig.
Natten har varit lite orolig, det blir lätt så när man inte är van att någon helt plötsligt rullar in över en mitt i natten. Jodå, visst - det händer även ibland när det är Gino som ligger i den andra slafen, men det brukar liksom ske mer i samförstånd om ni förstår vad jag menar. I natt var det Charlie som kom rullande som en gråsten en gång i halvtimmen, med kudde, gosedjur och armar och ben i en förfärlig oordning. Klockan 04.12 var vi på toa. Klockan 06.05 hördes en röst från andra ytterkanten.
Det var Valle: "Mormor, mormor... är det inte morgon snart"?
"Zzzzzzz... grymt.... Näää, det är nog nån timme kvar än, minst... sov nu.
Så vi somnade om och sov till sju nånting. Gôtt. De har överseende med gamla morran.
Och Gino kämpar på i kylan. Häromdagen hade det krånglat något alldeles förfärligt när mannen i mitt liv var i Svappavaara och skulle få med sig lite tåg därifrån. I fem 5(!) timmar gick de ute och försökte få ordning på frusna lok och vagnar. Och hur kallt var det? Håll i dig; -41 visade termometern.
På morgonen efteråt var hans ögon uppsvällda och ögonvitorna alldeles röda. Jag antar att de fryser i den kylan.
Då sa han faktiskt: "Ibland undrar jag allt vad jag håller på med".
Och DET säger han inte så ofta.
