solängen

Flera gånger senaste veckan har vi sett ett trebent rådjur linka omkring i grannskapet, och det gör verkligen ont i en att se ett djur lida. Gino har försökt smyga på det för att komma åt att skjuta, men det har inte gått. Inte förrän i dag, då fick han ett bra läge och lyckades avsluta plågorna. Foten var borta och  benet fullt av var, så om inte det var dagens goda gärning så vet inte jag.

 

Eller också var det en ännu godare gärning att han inte laddade om lyckades behålla lugnet när grannfrua står på trappan och nedkallar Belsebub över honom för att han skjutit rådjuret.

 

"...Hur i hela  **** kunde du! Det skulle allt ha klarat sig.. mummel gruff och helvetes alla..." och så vidare och så vidare.

 

Man kan vara djurvänner på olika sätt.

 

 

Han brydde sig väl inte så mycket om vad hon sa, utan delgav hur rådjuret såg ut och att han inte tyckte om att se djur fara illa; så då avslutade hon med:

 

"Du är då på så dåligt humör jämt"  och gick in. 

 

Uppdatering: När han tänker närmare efter så kan han ha mumlat något om ett varmt och gott ställe.