solängen

Här bor vi! Välkommen till en blogg om allt mellan himmel och jord. Om livet.

OK, det kan jag ta

Publicerad 2014-04-17 15:02:00 i Glädjeämnen,

Jag är en samlare.
 
Jag kan stå och titta in i mina/våra överfulla förråd och inte se en enda pinal jag kan tänka mig att slänga. Men insikten har kommit att det måste rensas. Helst gör jag det själv, för det jobbigaste med att rensa ut och slänga är egentligen när man blir ifrågasatt, typ:
 
 - Behöver du verkligen den HÄR? När såg du den här senast? Det här är faktiskt SKRÄP, Marianne.
 
Så försöker man lite vagt: - Jo men jag har tänkt att om vi får iordning (växthuset, en gäststuga etc) ... någon av barnen kanske vill ha den här sen... om man målar den vit och döljer det där fula... vi kanske kan ha det i stugan... jag vet att det fattas ett ben på den där, men det kanske kommer fram och då...
 
Men nu har jag börjat jobba med mig själv, så förra gången Gino var i Kiruna tog jag mig an det gamla stallet som var så överfullt att man inte kunde ta två steg innanför dörren.
 
En hög med spara, en hög med "lämna till second hand" och en stor hög till tippen. Jäkligt nöjd med mig själv lastade jag storbilen full och åkte för att slänga. Mest nöjd var jag med att en tavla föreställande Östmarks kyrka funnit sin plats bland skräpet. Den har jag av någon outgrundlig anledning ropat in på auktion någon gång i forntiden, den har aldrig någonsin suttit på någon vägg i något hem jag haft; den har liksom bara stått och samlat damm. Jäkligt ful var den, idel bruna toner och ramen matchade tavlan om man säger.
 
Före mig vid containern för brännbart stod en gammal jobbarkompis gubbe, han hade kärran full så vi sicksackade oss runt varandra och slängde för brinnande livet medan vi babblade på om allt möjligt. Helt plötsligt får jag se honom stå där med ett underbart gammalt grovtillyxat ok i handen: - du ska väl inte slänga det där..?
 
- Jo, det får gå nu. Gammalt skrot.
 
- Ehhh, skulle inte jag kunna få det, det är så jättefint? Så fick jag en snilleblixt och skojar:
 
- Så kan du få en tavla av Östmarks kyrka av mig. Din fru kommer väl därifrån?
 
Till min förvåning säger han - Jo, det kan jag ta.
 
Så vi byteshandlar mitt på soptippen, jag får ett jättefint gammalt ok och han får en skitful tavla av en kyrka mitt ute i oävlan.
 
Jag var i alla fall nöjd, men jag undrar vad hans fru sa när han kom hem.

Kommentarer

Postat av: epsilon

Publicerad 2014-04-18 15:00:51

Jag måste också ta mig i kragen och börja sortera fast det som skulle vara lättast att slänga har ju oftast maken synpunkter på. En dag ska det ju slutgiltigt röjas efter en och jag kan föreställa mig barnens kommentarer över allt man samlat på sig. Så man borde ju förekomma dem.

Postat av: Marianne

Publicerad 2014-04-19 22:37:55

epsilon: Det är allt så vi tänkt, att våra barn inte ska behöva stå upp över öronen i gammalt bråte som vi samlat på oss. Men det tar emot ibland :)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marianne

Tågklarerare. Gift med Gino, lokförare Fyra egna barn, numera vuxna allihop; två bonussöner samt barnbarn, bonusbarnbarn och bonusbonusbarnbarn

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela