solängen

Nytt försök. Mitt förra inlägg försvann, det stod att det publicerats, men inte var det på den här bloggen i alla fall.

 

Så här var det:

 

Vi landade på kvällen i Bergamo utanför Milano, det regnade och var becksvart. Hyrbilen skulle hämtas ut, men i ankomsthallen fanns alla hyrbilsfirmor utom vår, vi blev dirigerade till en barack några hundra meter bort. Gino klev in, blev visad ett papper där en liten skada fanns kryssmarkerad på vår bil - han fick dra sitt kort och deponera 1500 euro och fick en bunt papper och nyckeln. Sen blev det buss ut till en ännu mörkare parkering med hundratals, om inte tusentals bilar. Ingen personal, man fick gå och klicka på nyckeln tills det plötsligt blinkade till långt därborta. Gino hade en liten ficklampa och vi kunde se att bilen var full av skador. För att nämna något, krockskadad passagerardörr fram, den gick bara att stänga om man tog i för kung och fosterland, den saknade en navkapsel, hade skrapmärken och färg "all over the place", båda backspeglarna lösa osv...

 

 

Det här t ex vill man ju inte betala för. Gino såg sina 1500 euro flyga all världens väg.

Det blev fotande så gott det gick i mörkret och ett samtal med kontoret, där damen bedyrade att det var "no problemas". Eftersom vi var så trötta beslöt vi att ta bilskrället till Brescia för en närmare titt i dagsljus nästa dag.

GPS:en tyckte att vi gott kunde ta en omväg om några mil när vi ändå hade åkt så långt, så det tog några timmar att komma fram. Jag noterade att i varje rondell vi åkte igenom stod minst en person i högklackat, med djup urringning och tittade granskande på oss. Gino påstod att det var vägvakter och det tycker jag var ett bra initiativ av Trafikverket där.