solängen

Mobilen ringer. En munter och klämkäck låt, men ingen man vill höra mitt i natten. För det är väl mittinatten? Det är ju kolsvart ute.

 

- Uhhh mmm... är det enda jag får fram.

 

 

Jag blir klarvaken. Jag vet innerst inne att det egentligen inte är en fråga, han har mycket bra koll på att det är jag som har den tidiga turen i Bäckebron; det är personen på kudden som inte vet vilket datum det är. Han bara formulerar det på ett milt och ödmjukt sätt för att dämpa chocken.

 

- Nej. Det har jag väl inte, jag har väl eftermiddag - eller..? En dåres envishet liksom.

 

- Här står det att det är du. Jaa, turen heter ju 1020. Så...

 

Jag får klart för mig att det är jag som sett fel på schemat, får också klart för mig att klockan är 05.37 - exakt då går första tåget från Sunne. Den föraren kan man ge orderge att det inte finns någon i Bäckebron, men sen tajtar det till sig. Nästa tåg ska gå från Sunne 05.58 och DÅ bör jag vara på plats. 1,5 mil att köra; med andra ord ingen tid för att ligga och dra sig..

 

Med ena benet i golvet och det andra i luften:

 

- Kommer. Orderge första tåget bara så är jag på väg.

 

Precis när jag kastar mig i bilen hör jag hur tåget passerar hållplatsen i Öjervik. När jag femton kilometer senare svänger in och parkerar bilen vid Bäckebron går bommarna ner och tåget går förbi mig när jag ska rusa över till TågX. Då är klockan 05.57.

 

Bra jobbat ändå.