solängen

Efter andra behandlingen hos Mona var jag såå bra i både nacken och höften. Tyvärr trodde jag att det skulle vara för evigt även om jag bar tunga hinkar med sand, krattade och bar långt gräs och jobbade stenhårt med armarna.

 

Aj vad jag bedrog mig. Nog för att Mona har gjort underverk, men jag lärde mig den hårda vägen att man måste förvalta framstegen på rätt sätt. I flera dagar var jag i det närmaste okontaktbar. Jag fick så helvittes ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Migränhuvudvärk och förlamade armar, nackmuskler som var hårda som sten. Vila vila och åter vila, värktabletter som inte gjorde skillnad - tur att jag har semester.

 

Så inför tredje liggningen var jag mer ödmjuk. Nu vet jag att jag måste vara försiktig med hur jag använder mina muskler även om det gör underverk med massagen. Tredje gången kändes det att knutarna i ryggen blivit mindre, och visst gjorde det ont men den här gången var det uthärdligt. Jag njöt av nästan hela behandlingen.

Det ska bli bra det här.