solängen

En gång för några år sen gjorde Gino ett stortag i köket och kokade potatis och torsk. Till detta gjordes en äggsås enligt konstens alla regler. Den enda som lindrigt sagt inte uppskattade denna mästerliga rätt var Johan.

Det var faktiskt så illa att han till och med uttryckte att: - "Det var nog ungefär det värsta jag ätit. Vissa saker bör inte kombineras; som ägg och fisk".

Som tur är så tog kocken det med fattning och nöjde sig med en benkrok på vägen från bordet.   

Ända sen dess har vi haft det som stående skämt, när vi spånat om vad vi ska ha till middag:

- "Kokt torsk och äggsås kanske? Det var länge sen".

Ja ni fattar.

I förrgår hade Gino stekt fisk och vi hade redan ätit när Johan kom från jobbet. Han åt med god aptit och Gino frågade om han tyckte det var gott.

- Mmm, jättegott, men det skulle varit ännu godare med en liten liten klick äggsås till... hahaha...

Sen samlade han ännu några poäng när vi satt och såg på idrottsgalan. Johan satt i ena soffan och Gino och jag i den andra. Jag satt upptryckt mot bortre armstödet med benen upplagda i soffan och Gino låg mellan mina ben s a s, med huvudet på en kudde som vilade på min mage.

Rolf Göran Bengtsson får Jerringpriset och vi diskuterar huruvida hästen borde fått något pris eller inte.

- Det är ändå den som gör grovjobbet. 

- Men det ligger en massa massa jobb bakom. Åratal av träning. Det är ett teamwork.  

- Han har ju en häst under sig som sköter själva hoppandet. Utan den så hade han inte en suck att ta sig över alla de där hindren. Utan hästen under så stod han sig slätt.  

Gino sträcker sig mot mig: - Då är hästen jätteviktig, för att den är underst; och tänk på du har mig under dig nu.

Johan: - Men då tänker man väl mer flodhäst.


Hoppas ni förstår att stämningen är rå men mycket hjärtlig härhemma.