Saknad
Jag pratar med dottern i telefon och frågar vad hon tyckte om de gamla bilderna jag la in. Hon börjar gråta:
"Det är så hemskt. Jag saknar mormor så oerhört. Och när jag fick se henne på fotot så blev jag så jätteledsen".
Jag: " Jag saknar henne också. Varenda dag. Direkt när jag vaknar, när jag lägger mig på kvällen. När jag går ut till hönsen tänker jag på hur roligt hon skulle tycka att det var".
Anna: "Nu ska jag intervjua fyra äldre människor om hälsa och livskvalitet och jag tänker bara på att jag skulle vilja prata med mormor, och hur roligt vi skulle ha under tiden".
Sen gråter vi en skvätt bägge två. Och jag funderar över hur bra man måste ha levt sitt liv när man är så saknad.
