solängen

Mamma och en av hennes systrar pratar ofta i telefon på kvällarna, de bor ungefär fyrtio mil isär och träffas inte så ofta. En kväll när systern pratar i sin bärbara bestämmer hon sig plötsligt för att byta till sin fasta telefon och går och byter. Efter en stund kommer hon tillbaka i samtalet:
 
- Vart katten la jag den trådlösa telefonen nu? Jag måste gå och kolla om den blev kvar på sängen.

Så går hon i väg och letar och kommer tillbaka:

- Nää, den är ingenstans. Jag har kollat sovrummet och hallen och vardagsrummet. Jag var ju ingen annanstans. Konstigt.

Då kommer mamma på den briljanta idén att de ska lägga på och hon dvs systern, ska ringa upp sin egen telefon för att höra vart det ringer. Det har ju hänt nångång att en annan har förlagt mobilen och fått ringa upp den från hemtelefonen, och det är det hon tänker på när hon tipsar. Fast i det här läget går det ju liksom inte, det är ju samma abonnemang.

- Ring mig sen, när du har hittat den, säger mamma och de lägger på. Och klockan går. Efter fem minuter ringer mamma upp för att kolla varför hon inte hört av sig.

- Å vad bra att du ringde, det tutade bara upptaget när jag ringde mig själv så jag kunde inte hitta den. Men nu vet jag vart den är.

- Vart hade du den då?

- I handen.