Kriminellt
I sexton dagar har jag brutit mot lagen.
Och som de flesta andra förbrytare spelade jag oskyldig och drog lite på det: "Nää, det vet jag ingenting om..." när Gino ringde mig på jobbet i förrgår och frågade om jag sett att det kommit något brev om kontrollbesiktning. Skatten hade nämligen kommit och med det en uppgift om att fordonet var obesiktigat.
Eller rättare sagt behövde jag inte precis spela oskyldig eftersom jag faktiskt inte sett något brev om den saken. Dessutom står bilen på Gino, och kuvert med hans namn på som verkar innehålla någon form av faktura ställer jag oöppnade så snällt på sniskan mot en blomkruka på köksbordet.
Man blir ju lite kall när man inser att man måste köra bilen hem på kvällen. Det vore ju typiskt om man skulle råka ut för en poliskontroll liksom, när man klarat sig undan i dryga två veckor. Men jag skulle inte sluta förrän 23.25 så risken var minimal för att inte säga obefintlig att en polispatrull skulle befinna sig på närmare avstånd än i Karlstad möjligtvis. Lugnt. Och jag fick en tid för besiktning den 17/11 (idag) så det kändes ändå ganska OK.
När jag åkte hemåt var det snorhalt inne på Sunnes gator så jag tog det väldigt piano. Gatorna var helt tomma. Vid utfarten från Ekebyvägen till E45:an kom en bil söderifrån och jag kunde ha hunnit ut, men jag väntade eftersom det var så halkigt. Under tiden dök det upp en bil även från norr, så jag stod så laglydigt(!) kvar och väntade in båda. Bilen som kom norrifrån som jag skulle åka ut efter visade sig vara en polisbil.
Ja men tjenare. Under alla år har jag aldrig ALDRIG någonsin sett en polispatrull vid den tiden undantaget då kanske under Fryksdalsdansen. Jaha. Såinihelsicketypiskt. Han åkte jättesakta så jag fick ligga hundra meter bakom och försöka se oberörd ut, även om det gick så långsamt att jag tyckte jag vinglade från sida till sida.
Vid infarten till Bråsstorp blinkade han in till vänster och jag kunde smyga förbi så diskret jag kunde och fortsätta min sakta lunk hemåt, kollande oroligt i backspegeln var tionde meter efter sirener och blåljus.
Men det gick bra, och nu ska lillpärlan besiktas i dag och jag lovar att hålla koll på det i fortsättningen.
Och som de flesta andra förbrytare spelade jag oskyldig och drog lite på det: "Nää, det vet jag ingenting om..." när Gino ringde mig på jobbet i förrgår och frågade om jag sett att det kommit något brev om kontrollbesiktning. Skatten hade nämligen kommit och med det en uppgift om att fordonet var obesiktigat.
Eller rättare sagt behövde jag inte precis spela oskyldig eftersom jag faktiskt inte sett något brev om den saken. Dessutom står bilen på Gino, och kuvert med hans namn på som verkar innehålla någon form av faktura ställer jag oöppnade så snällt på sniskan mot en blomkruka på köksbordet.
Man blir ju lite kall när man inser att man måste köra bilen hem på kvällen. Det vore ju typiskt om man skulle råka ut för en poliskontroll liksom, när man klarat sig undan i dryga två veckor. Men jag skulle inte sluta förrän 23.25 så risken var minimal för att inte säga obefintlig att en polispatrull skulle befinna sig på närmare avstånd än i Karlstad möjligtvis. Lugnt. Och jag fick en tid för besiktning den 17/11 (idag) så det kändes ändå ganska OK.
När jag åkte hemåt var det snorhalt inne på Sunnes gator så jag tog det väldigt piano. Gatorna var helt tomma. Vid utfarten från Ekebyvägen till E45:an kom en bil söderifrån och jag kunde ha hunnit ut, men jag väntade eftersom det var så halkigt. Under tiden dök det upp en bil även från norr, så jag stod så laglydigt(!) kvar och väntade in båda. Bilen som kom norrifrån som jag skulle åka ut efter visade sig vara en polisbil.
Ja men tjenare. Under alla år har jag aldrig ALDRIG någonsin sett en polispatrull vid den tiden undantaget då kanske under Fryksdalsdansen. Jaha. Såinihelsicketypiskt. Han åkte jättesakta så jag fick ligga hundra meter bakom och försöka se oberörd ut, även om det gick så långsamt att jag tyckte jag vinglade från sida till sida.
Vid infarten till Bråsstorp blinkade han in till vänster och jag kunde smyga förbi så diskret jag kunde och fortsätta min sakta lunk hemåt, kollande oroligt i backspegeln var tionde meter efter sirener och blåljus.
Men det gick bra, och nu ska lillpärlan besiktas i dag och jag lovar att hålla koll på det i fortsättningen.
