Vicken môra
I dag har det hittills varit en sån dag man helst vill glömma.
Det började med attt jag hade klockan på 04.10, min arbetsdag skulle börja 05.05 och jag tänkte hinna duscha först. Klockan 03.30 smög Gino in i strumplästen. Hade vi varit Tuffa Viktor och Vivan hade jag förstås stått bakom dörren med en brödkavel, men nu har jag för mig att han hade jobbat så det fick vara. Likadant var det i går morse, han kom hem när jag gick till jobbet strax före fem. I morgon ska vi äta frukost ihop, det kan bli trevligt.
Nåväl. Jag kom till jobbet och satte intet ont anande på alla datorer och tekniska apparater, inklusive kaffebryggaren. Nyduschad, relativt pigg för att vara så tidigt, och såg fram mot en lugn och skön dag på jobbet.
ETAM-datorn var blank. Inte en bokstav uppenbarade sig på skärmen. Det är själva hjärnan i tågföringen, där vi dokumenterar alla tåg som kommer och går. Hm. Man blir lite orolig. Man startar om och hoppas på det bästa. Nono. Helgrått.
Samtalet med supporten bekräftade de värsta av farhågor. En stor del av Sveriges ETAM-system är utslaget. Vi kan inte köra några tåg. Då följer en massa elände i släptåg. Människor som ska vidare till Göteborg, till Stockholm - inga bussar finns det som kan köra ersättningstrafik, finns det bussar blir de jättesena. Irriterade människor som ska till sina jobb, möten, läkarbesök, skolor... phuii. Lokföraren som skulle kört första tåget och jag jagar information, telefonnummer till eventuella bussar, vi försöker göra det bästa av situationen, men inte heller vi kan trolla med knäna. Men, vad jag önskar att jag kunde det.
Ordinarie landsvägsbussar som går i något så när samma tid packar vi smackfulla, så en del åtminstone ska kunna komma fram, inte allt för sent.
Klockan halv åtta hoppar det igång igen. Vi är snabba som små illrar och loggar in oss och begär klart för våra tåg, utifall att det skulle krascha igen. 08.06 rullar första tåget ut. 08.07 släcker ETAM ner igen. Den här gången bara för en kortare tid så just nu verkar det som om vi kan andas ut.
Så precis nu äter jag frukost i lugn och ro och väntar på ett timmertåg.