Så här ligger det till
Två veckor på en tropisk öde ö med grönskimrande klart vatten och vajande palmer. Solen och värmen, den vita mjuka sanden, långa promenader i vattenbrynet varje morgon före frukost. Inga andra turister än Gino och jag, inga försäljare, inga snorfulla gapande människor på den lilla bykrogen; bara lugnet och vilan, solandet och bokläsandet. Svalkande drinkar i kvällsbrisen, ljumma kvällar på en uteservering där vi drunknat i varandras ögon. Ren och skär njutning. Brunbrända och lyckliga är vi nu tillbaka i vardagen igen med nya krafter.
Gick ni på den enkla?
Nä. Tyvärr var det ovanstående bara ett hittepå. Ett rent önsketänkande. Verkligheten är långkalsonger, tidiga mornar, sena kvällar, snöslask och halka, tandläkarbesök och hinna till affären innan de stänger, somna i soffan framför TV:n. Här har vi jobbat aschlet av oss, stressat runt som två duracellkaniner som om det inte fanns en morgondag. Jag har inte orkat blogga, inte läst en blogg, inte umgåtts och varit social för fem öre. Det finns perioder när man bara borrar ner huvudet och kör på, det har varit en sån. Jag hoppas att vi kan lämna den bakom oss snart, men när man ser alla projekt som är påbörjade, påtänkta eller för all del alla måsten; då är det lätt att tappa sugen.
Nu ska jag försöka hitta den. Tips och råd mottages tacksamt.
Kram på er som fortfarande finns kvar här.