solängen

Här bor vi! Välkommen till en blogg om allt mellan himmel och jord. Om livet.

En tappad sug

Publicerad 2011-01-22 09:25:14 i Allmänt,

Cici skrev i kommentaren till mitt första skitinlägg att "det är nog inte mycket som är roligt när man håller på att bli sjuk". Hur sant är inte det.

Och om man då sitter på en kurs, och har känslan av att det som sägs är på en helt annan nivå än den verklighet och vardag jag befinner mig i, då blir dagen lång. Speciellt om man sitter och fryser så tänderna skallrar och magen bubblar. Nu låter jag som värsta partypoopern och det kanske jag har uppfattats som de här dagarna. Jag har tyvärr svårt för att le och nicka och säga att det är fantastiskt det här, för att sen säga motsatsen när man är i enrum med sina jobbarkompisar. Min mamma har lärt mig att man ska vara ärlig och det kan ligga en till last då och då.

Sen kan det naturligtvis handla om vilken attityd man har. Men, då vill jag påpeka att jag hade bestämt mig för att ge det en stor chans, när jag klev in i lokalen. Min inställning var att det här kan ändå bli intressant. Jag försökte följa kursledaren i början, men när han hela tiden avbröts, inte med frågor utan med ovidkommande kommentarer och utläggningar om helt andra saker, tappade jag tråden och sugen. Det kan vara Aspbergers jag har.

Sen fick jag lära mig att man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Kanske Gud ville säga mig nånting. Efter dag ett när jag kom hem till Gino var jag ganska nedslagen, vi åt lite och tog ett glas rött framför TV:n. Jag sa faktiskt att jag önskat att jag ramlat och slagit huvudet i när jag gått till tåget så jag sluppit åka till Karlstad. Jag sa faktiskt så. I fjol hade jag två hjärnskakningar för att jag slagit mig så... så hur jävla dum får man vara som önskar nåt sånt? Kanske en konsekvens?

Nåväl. På morgonen skulle jag traska ner till tåget. Vad tror ni händer? Benen åker undan, armbågarna, bakhuvudet och lillfingret som jag vred ur led i april förra året får sig en rejäl smäll. Jag kvider och kravlar omkring och letar glasögon, innan jag hittar en snöplogskant och kan resa mig. Jag muttrar och tittar upp mot den kolsvarta himlen: 

- OK, got the message. Men var du tvungen bryta till mitt onda lillfinger!

Dag två blev något bättre, men jag kände mig hängig och ur form. Förklaringen kom i form av magsjuka. I enochenhalv dag har jag sett till att ha en toalett i närheten. 

Så Gud, jag har fattat nu. Du kan stänga av.

PS. Om någon hittar en tappad sug, troligen förlorad även den på Stadshotellet i Karlstad, var vänlig skicka den till undertecknad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marianne

Tågklarerare. Gift med Gino, lokförare Fyra egna barn, numera vuxna allihop; två bonussöner samt barnbarn, bonusbarnbarn och bonusbonusbarnbarn

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela