solängen

Häromkvällen jobbade jag till halv tolv. Gino var också på jobbet och snön vräkte ner. Vi brukar vanligtvis anlita dottern att åka och se till att taxen får komma ut och kissa på kvällen, men med så dåligt väglag ville jag inte att hon skulle åka ut.

Jag ringde till världens bästa granne, Tommy Såta:

- Skulle du vilja släppa ut Izak nångång under kvällen?

- Självklart. Inga problem, det gör jag när jag åker förbi sen. Alltid positiv.

När jag åker hem på nattkröken funderar jag på hur jag ska ta mej in på gården. Snöplogen har gått under kvällen och det är en massa snö som ligger framför allas infarter.

Hm. Jag får nog ställa bilen ute i vägen och skotta mej igenom snöplogsvallen och göra en väg ner till carporten, så får det bli. Och jag som är blöt och frusen om föttena, och har sån ischiasvärk.

När jag kommer hem ser jag inte minsta snöplogsvall. Tommy har varit hos oss med traktorn och kört undan allt, jag behöver inte lyfta ett finger.

Det är vid såna tillfällen man blir så glad att man nästan vill grina.