Klumpedunsa gör det igen
Detta har hänt:
I går förmiddag skulle jag veckohandla åt min mamma. Valet av mockastövlarna var det som bokstavligt och bildligt skulle bli mitt fall. Hur f-n tänker en i övrigt ganska klok kvinna över femtio när hon väljer ett par stövlar slätare under än Anna Anka är i fejset, när det inte finns ett gruskorn på våra fina vintergator?? Vavava?
Själva handlandet gick bra, men det var när jag skulle kliva ur bilen och ta varorna i baksätet som det hände. Ni är med nu? Den här gången föll jag som en fura framåt, kanske lite åt sidan.
Den obligatoriska kolla-om-någon-såg-mig-huvudvridningen åt höger och vänster hann jag med innan jag kände hur ont det gjorde inne i vänster hand. Mitt i handflatan satt (håll i er nu) hela nyckelknippan. Den längsta och smalaste nyckeln satt som ett spjut rakt in. Nyckeln till mammas lägenhet BTW. Och den satt långt in. Jag trodde jag skulle svimma.
Halva nyckeln hade borrat in sig rejält. Jag försökte dra i den lite försiktigt men den rörde sig inte ur fläcken. Nyckelns taggar blev till hullingar som stretade emot. Andas, andas. Det susade i huvudet. Jag lutade mig mot bilen och försökte tänka snabbt, ska jag pilla loss bilnyckeln från knippan och åka upp till vårdcentralen så de får dra ut den? Nej fasen heller, jag måste få ut den NU. Jag tog i och drog hårt. Efter några försök kom den ut, och då kom också blodet. I massor.
Med höger hand fick jag ut alla varona, sparkade igen bildörren och med den kupade vänsterhanden alltmer fylld av blod tog jag mig upp till mammas lägenhet, situationen kändes mer än bisarr - sånt här händer väl inte?
Dessutom trodde mamma att jag skojade när jag kom upp. - Nä, nu driver du allt med mig?
- Driver? Skulle jag skoja om det? Inte ens jag skulle kunna hitta på något så dumt, sa fräste jag.
Hon tvingade iväg mig till vårdcentralen och det blev besök både hos sköterskan och tillbaka senare på eftermiddagen till läkaren; stelkrampsspruta och pencillin. Jag kan lova att det värkte. Handen och armen upp till armbågen sprängde och molvärkte hela kvällen och hela natten. I dag har det lugnat ner sig, bara själva handflatan och handens ovansida är svullna och smärtar. Som tur är hade inga senor blivit avslitna.
Gino var i Rottneros och växlade tåg vid bruket när jag kom från vårdcentralen första gången. Det första han får se är blod som runnit bak på bilen, på tanklocket.
- Oj oj, sånt här måste man ta bort direkt, blod är salt och det fräter på lacken. Spott spott gnugg gnugg.
SEN tyckte han synd om MIG.
Vad säger ni, ska jag låsas in fram till midsommar?