solängen

Här bor vi! Välkommen till en blogg om allt mellan himmel och jord. Om livet.

Klumpedunsa gör det igen

Publicerad 2011-02-16 15:25:35 i Motgångar,

Nu har jag överträffat mig själv. Jag har gjort det omöjliga möjligt, sprängt gränsen för oförutsedda händelser, gått till historien. V g välj själv.

Detta har hänt:

I går förmiddag skulle jag veckohandla åt min mamma. Valet av mockastövlarna var det som bokstavligt och bildligt skulle bli mitt fall. Hur f-n tänker en i övrigt ganska klok kvinna över femtio när hon väljer ett par stövlar slätare under än Anna Anka är i fejset, när det inte finns ett gruskorn på våra fina vintergator?? Vavava? 

Själva handlandet gick bra, men det var när jag skulle kliva ur bilen och ta varorna i baksätet som det hände. Ni är med nu? Den här gången föll jag som en fura framåt, kanske lite åt sidan.  

Den obligatoriska kolla-om-någon-såg-mig-huvudvridningen åt höger och vänster hann jag med innan jag kände hur ont det gjorde inne i vänster hand. Mitt i handflatan satt (håll i er nu) hela nyckelknippan. Den längsta och smalaste nyckeln satt som ett spjut rakt in. Nyckeln till mammas lägenhet BTW. Och den satt långt in. Jag trodde jag skulle svimma.

Halva nyckeln hade borrat in sig rejält. Jag försökte dra i den lite försiktigt men den rörde sig inte ur fläcken. Nyckelns taggar blev till hullingar som stretade emot. Andas, andas. Det susade i huvudet. Jag lutade mig mot bilen och försökte tänka snabbt, ska jag pilla loss bilnyckeln från knippan och åka upp till vårdcentralen så de får dra ut den? Nej fasen heller, jag måste få ut den NU. Jag tog i och drog hårt. Efter några försök kom den ut, och då kom också blodet. I massor.

Med höger hand fick jag ut alla varona, sparkade igen bildörren och med den kupade vänsterhanden alltmer fylld av blod tog jag mig upp till mammas lägenhet, situationen kändes mer än bisarr - sånt här händer väl inte?

Dessutom trodde mamma att jag skojade när jag kom upp. - Nä, nu driver du allt med mig? 

- Driver? Skulle jag skoja om det? Inte ens jag skulle kunna hitta på något så dumt, sa fräste jag.

Hon tvingade iväg mig till vårdcentralen och det blev besök både hos sköterskan och tillbaka senare på eftermiddagen till läkaren; stelkrampsspruta och pencillin. Jag kan lova att det värkte. Handen och armen upp till armbågen sprängde och molvärkte hela kvällen och hela natten. I dag har det lugnat ner sig, bara själva handflatan och handens ovansida är svullna och smärtar. Som tur är hade inga senor blivit avslitna.

Gino var i Rottneros och växlade tåg vid bruket när jag kom från vårdcentralen första gången. Det första han får se är blod som runnit bak på bilen, på tanklocket.

- Oj oj, sånt här måste man ta bort direkt, blod är salt och det fräter på lacken. Spott spott gnugg gnugg.

SEN tyckte han synd om MIG.

Vad säger ni, ska jag låsas in fram till midsommar?

Kommentarer

Postat av: Tant Grön

Publicerad 2011-02-16 21:16:54

Men jisses! Stackars dig. Det var en av de märkligaste olyckor jag hört talas om. Nä, jag kan inte bräcka dig. Ta hand om tassen!

Postat av: Cici

Publicerad 2011-02-16 21:39:41

Den där otäcka olyckan måste nog gå till historien som en av de märkligaste. Undrar om dom inom flyget met om hur farlig en nyckelknippa kan vara.

Men tanke på hur himla ont det gjorde att trampa in den trubbiga änden av en stoppnål med garn i hålfoten och hur hårt den satt, (syster fick kalla på slöjdmagistern som kom med lite kraftigare doningar), så kan jag ana hur himla ont det där gjorde. Att du inte tuppade av när du försökte dra ut den?

Bra att du blivit omhändertagen och behandlad i alla fall, men ont kommer du nog ha ett bra tag till. Stackars dig! Jag tar för givet att Gino sköter om dig på bästa sätt.

Postat av: Marianne

Publicerad 2011-02-17 07:50:12

Tant Grön: Visst är det sjukt? Tack för omtanken, jag ska försöka vara lite mer försiktig i framtiden :)



Cici: Tror inte det. (Flyget, inte Gino). Jag var nog ganska nära att svimma, fick luta mig mot bilen och hyperventilera när det började susa i öronen. Ao ao, stoppnål i foten låter inte heller så mysigt. Min farmor trampade in en sån i foten som lär ha kommit ut vid knäet kom jag ihåg när jag läste det. Alltså nålen, inte foten. Båda era upplevelser platsar gott tycker jag. Och Gio kommer hem i kväll så himlar vad han har mycket sköta om att ta igen.

Postat av: Marianne

Publicerad 2011-02-17 07:51:18

GINO, inte Gio.

Postat av: Epsilon

Publicerad 2011-02-17 11:05:16

Men gode värld, så ont det måste göra. Använd broddar vad du gör. Om jag inte tyckt det var onödigt när jag "bara" skulle till soptunnan så hade jag inte suttit här med mitt gipspaket.

Postat av: Marianne

Publicerad 2011-02-17 11:26:44

Epsilon: Jag lovar att det kändes. Och "äckelkänslan" av att se en nyckel inborrad i köttet gjorde att jag nästan tuppade av. Men men, inget emot din brutna fot. Nu har jag bara stövlar med räfflor i alla fall.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marianne

Tågklarerare. Gift med Gino, lokförare Fyra egna barn, numera vuxna allihop; två bonussöner samt barnbarn, bonusbarnbarn och bonusbonusbarnbarn

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela